Frågan är allvarlig och kräfver också att allvarligt skärskådas, på det att ur det blifvande valet må framgå en man, som äger de bästa möjliga förutsättningar att företräda valkretsen i öfverensstämmelse med flertalet valmäns tankar och önskningar i de frågor, hvilka allt framgent böra tillmätas hufvudsaklig betydelse för Sveriges och Gotlands folk.
Med de åsigter, som vi alltjämt förfäktat i statsekonomiskt hänseende, är det gifvet, att för oss lifsmedelsbeskattningen allt fortfarande måste utgöra ett spörsmål, beträffande hvilket den blifvande riksdagsmannens ställning bör vara fullt klar. Det säges visserligen numera från visst håll, att denna fråga åtminstone för en följd af år blifvit bragt i ett läge, som icke kan rubbas, hvadan den nu icke längre bör intaga samma framskjutna ställning som vid flere föregående val varit fallet. Men hvarifrån kommer detta tal? Icke från motståndarne till lifsmedelsbeskattningen, utan just från dem, som äro anhängare af densamma Har man då icke allt skäl att. med misstroende lyssna till dylika försäkringar om att fred är sluten, att ingen vidare vill röra vid det bestående? Helt säkert. Man vill härigenom endast locka de mindre klarseende att släppa ur sigte själfva kärnpunkten i det rådande systemet med dess tillbakasträfvanden på alla områden. Man vill söfva valmännen för att om möjligt så småningom i riksdagen blifva af med dessa lifsmedelsbeskattningens motståndare, hvilka ännu bilda en alldeles nödvändig dam mot de kanske för närvarande slugt dolda förhoppningarna att, när tillfälle gifves, företaga en ytterligare höjning i dessa indirekta skatter, som redan så hårdt trycka de mindre bemedlade klasserna. Ty ingen, som af gifna erfarenheter känner partiet, lär väl vara nog enfaldig att tro, att det nu, nöjdt och mättadt, slagit sig till ro med hvad det vunnit. En sådan tro och deraf föranledd slapphet vid riksdagsvalen skulle man förvisso kunna komma att bittert få ångra. Blott en förändring i konjunkturerna kan vara tillräcklig för att komma med nya höjningar. Finnas då icke de, som kunna kraftigt säga sitt nej — ja, då nar man spelet vunnet.
Detta och ingenting annat är den dolda kärnan i detta vackra tal om att frågan icke vidare är af någon betydelse, Man vill göra sig till envåldsherskare öfver ställningen för att kunna, när tid blir, styra och ställa med en svenska folkets lifsangelägenhet efter eget högt behag. Derför ha denna beskattnings motståndare allt framgent sin stora betydelse i riksdagen, Kunna de också icke åstadkomma något annat, kunna de dock, då de äro vakna, möta alla vidare höjningsförsök.
Af dessa skäl anse vi den nu berörda frågan allt jämt böra vara ett aldrig ur sigte lemnadt ögonmärke vid ett val till andra kammaren, af dessa skäl böra vi, utan att lyssna till förföriskt tal, fordra att vår blifvande riksdagsman är en fast och bestämd motståndare till lifsmedelsbeskattningen.
Och ännu en sak. Visby valkrets har under tjugusex gångna år utan afbrott i riksdagen företrädts af män, dugande och handlingskraftiga, hvilka intagit den ställning vi ofvan angifvit, och vår landsända har icke haft annat än godt deraf. Äfven detta är en synpunkt att taga vara på, och det skulle för valkretsen vara beklagligt, om densamma denna gång ginge ifrån sina traditioner i detta hänseende. Hvad tror man föröfrigt månne, att stadens nu afgående ombud förmått uträtta, om hans åsigt icke i den allt beherskande hufvudfrågan stått i samklang med majoritetens i andra kammaren? Intet. Sätt dit en, som omfattar minoritetens, och han blir en nolla såväl i kammaren som på Gotlandsbänken.
Jämte frågan om lifsmedelbeskattningen gifves det emellertid andra, som visst icke äro ovigtiga, då det gäller den blifvande riksdagsmannens ståndpunkt. På onsdagens valmöte nämdes ock några af dessa. Försvarsfrågan till exempel. Dervidlag önska vi fortsatt stärkande af framförallt vårt sjöförsvar, helst på ett sätt, som kan finnas bäst öfverensstämmande med svenska folkets ekonomiska bärkraft. Den politiska rösträttens utsträckning i samma grad som den redan befintliga kommunala, d. v. s. till det s. k. 500-kronorstrecket, lär väl ock vara något, hvarför vår tid kan sägas hålla på att mogna.
Man får emellertid icke glömma fordran på att vår riksdagsman också skull representera särskildt Gotland.
Om vi också icke längre med bitterhet behöfva säga oss, att vi äro en undanskjuten provins, så kräfves det dock fortfarande, att de män, vi sända till folkrepresentationen, hafva förmåga att med kraft föra vår talan i de särskilda angelägenheter, som ,kunna ligga oss nära om hjärtat. Hvad detta betyder hafva vi haft lysande bevis på i den nu afgångne riksdagsmannen. Men för att kunna verka framgångsrikt på detta synnerligen vigtiga område, fordras en kännedom ända in i detalj om länet och dess angelägenheter, som icke kan förvärfvasutan mångårig vistelse på ort och ställe under flitigt deltagande i allmänna värf. Det är sannerligen icke nog med att här hafva gjort ett gästbesök på ett eller annat år och derunder ha slutit sig inom någon viss trängre krets. Nej, det behöfves decennier af erfarenhet på skilda fält. Då först kan man börja tala om att man känner sin stad och sitt län.
Hafva vi då funnit mannen, som fyller ut alla dessa våra här uppstälda önskningar, kräfva vi dock ännu ett af honom: han skall vara en personlighet. Fan måste fast och bestämdt veta hvad han vill. Och hans ställning måste äfven vara sådan att han utan hänsyn, vare sig uppåt eller nedåt, vågar uppträda som en man för sig, otillgänglig för sidoinflytanden och påtryckningar. Är han dertill kunskapsrik och bildad, med öppen blick för det praktiska lifvets kraf i allmänhet samt med förmåga att talangfullt och energiskt föra sin mening fram, kan detta icke annat än ytterligare vara ett skäl för valmännen att skänka honom sina röster.
Efter denna utredning återkomma vi slutligen till den fråga vi satte som rubrik härofvan: Hvem skola vi då välja till riksdagsman?
Det valmöte, för hvilket vi här nedan redogöra, uppsatte en kandidat, hvilken synes oss motsvara här uttalade önskningar, och valkretsen skulle, derom äro vi öfvertygade, göra ett godt val, om den så enhälligt som möjligt lemnade sina röster åt redaktör Ossian Jeurling.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Oktober 1895
N:r 153

