d. v. s. eleverna från Ultuna landtbruksinstitut, och hufvudsakligen tillhörande den högre kursen, hvilkas ankomst hit vi förut bebådat, anlände, såsom bestämdt var, med Gotland i går morgse från Stockholm under ledning af rektor Juhlin-Dannfelt och adjunkten dr. Paul Hellström, Resan företages med anslag af statsmedel och sker en dylik hvarje sommar till olika delar af vårt land.
Färden öfver Östersjön blef den behagligaste i stilla väder och klaraste Augusti månsken och de unga resenärerna landade också i bästa kondition i vår gamla stad. En tidig frukost intogs i paviljongen, hvarefter färden omedelbart i vurstar och droskor stäldes ut till Martebo myr.
Vädret var något disigt och det var tryckande varmt, när man vid 1/2 11tiden anlände till Lummelundsbruk, der disponenten M. Larsson å Skäggs och grosshandlare Malmros å Ihre voro till mötes för att tjänstgöra som ciceroner vid vandringen öfver de stora myrmarkerna.
Först besågs som hastigast hvad Lummelunds bruk erbjuder af skådevärdt, och så stäldes kosan upp öfver backkrönen i riktning mot myren.
Det blef en både lång och mödosam vandring på öfver en mil, men man hade inga skäl att ångra den, ty här gafs ju tillfälle att se mycket nytt och lärorikt. Man följde den stora hufvudkanalen ett stycke uppför, och densammas väldighet väckte resenärernag odelade beundran, man undersökte myrjordens beståndsdelar, man riktade växtsamlingarna ur den egendomliga och rika floran och man fick mer än ett tillfälle att verkligen häpna öfver den kolossala växtligheten på den jungfrurliga mossjorden, både der denna ännu låg okultiverad och der den hunnit blifva rationellt behandlad. Särskildt hördes talrika utrop af förvåning vid anblicken af ett kornfält om öfver 300 tunnlands vidd, der grödan var nästan ogenomtränglig, stor och frodig.
Under hela vandringen, som tog dryga tre timmar och under hvilken man öfverraskades af regn, som började falla allt stridare, var hr Larsson den mest outtröttlige förare och föreläsare, som allestädes var med, förklarande och påpekande än den ena egendomligheten, än den andra. Helt visst bibragtes den unga skaran af blifvande jordbrukare den öfvertygelsen, som vi gotländingar redan äga, att våra myrar bära Gotlands ekonomiska framtid i sitt sköte.
Kl. 2 på middagen anlände resenärerna till Skäggs egendom, der aktiebolaget Martebo myr hade anordnat middag för främlingarna.
Att aptiten skulle vara strykande efter den långa promenaden var själfklart, och man gjorde derför all heder åt de. högst förträffliga anrättningarna. Det blef en både glad och fin middag med ungdomligt skämt vid hvarje litet kotteri. Hr Larsson hälsade med vinnande hjärtlighet sina gäster välkomna och han fick ett spirituelt svar af rektor Dannfelt, som tackade för detta första prof på den beprisade gotländska gästfriheten. Vid kaffet och punschen, som följde på den lyckade middagen, frambar en af Ultunaeleverna, hr Ivar Wallenius, sina kamraters tacksamhet för mottagandet, och stämningen fortfor att vara den allra angenämnste, till dess man strax efter kl. 5 bröt upp för att i hällande regn begifva sig till staden.
Kl. 8 på aftonen samlades man ånyo, nu i paviljongen, dit f. d. ultunesare, som äro här bosatta, jämte en del andra af samhällets invånare inbjudit resenärerna. För festen var den nya nedre verandan reserverad. Man började med en alldeles förträftlig supé, och det var sannerligen skada, att man efter välfägnaden på Skäggs icke nu hade en aptit, som kunde göra all heder åt de utmärkta anrättningarna, Ja, så sade man, men det tycktes dock, som man så småningom skulle ha ätit sig till aptit igen, ty det tuggades ganska friskt en god stund i duggregnet genom taket till festlokalen.
När sedan kaffet med tillbehör kom fram, började ånyo talens rad. Den inleddes med ett anförande af direktör K. V. Gardell, hvari han hälsade gästerna välkomna, dervid betonande den stora insats Ultuna landtbruksinstitut gjort i det svenska jordbrukets utveckling till dess nuvarande ståndpunkt. Landtbruksingenören Sylvan talade sedan för rektor Dannfelt såsom målsmannen för den uppsvenska högre landtbruksundervisningen och på detta tal svarade rektor D. med ett synnerligen kvickt och ledigt anförande. Han protesterade mot hvad af en föregående talare sagts, nämligen att Gotland hade föga lärorikt att bjuda på för dessa främlingar. Tvärtom hade de redan under första dagen funnit mycket att taga vara på och helt visst skulle detta än mer blifva fallet under färdens fortsättning. Afvenledes bad han att få bjärtligt tacka för den storartade gästfriheten och för de lyckade arrangemangerna för färden, och i detta hänseende stode man i stor tacksamhetsskuld just till landtbruksingeniör Sylvan.
Han fick ock ett kraftigt fyrfaldigt hurra af ultunesarne, som derpå buro honom i guldstol rundt hela paviljongen.
Tiden gick nu, under det att det ena talet följde efter det andra. Förste landtmätare Warfvinge upprullade några bilder från Ultuna sådant detta tedde sig för 35—40 år sedan och utbragte en skål för den framstående bildningsanstalten, hr I. Wallenius talade i ett formfulländadt anförande för de gamla ultuneserne på Gotland o. s. v. . . ända in på småtimmarne, då man trött begynte bryta upp för att stärka sig med några timmars sömn till morgondagens mödor . . .
Det strida regn, som började i går middag, har sedan oafbrutet fortsatt under hela natten och förmiddagen i dag, och ännu på middagen synes en förändring i vädret långt borta.
Ultunesarnes utfärd i dag har sålunda varit allt annat än behaglig, men med friskt mod har det uppstälda programmet vidhållits.
Sålunda afreste den unga skaran i morgse med bantåg till Hemse, der färden stäldes till Sindarfve gård. Med hästbanan har sedan företagits en färd öfver Rone myr fram till Bölske i Eke, hvarest man besett den der uppstälda gotländska nötboskapsstammen. På eftermiddagen sker återkomsten till Hemse och på aftonen inkomma resenärerna med extratåg till Visby.
I morgon besökes, bland annat, Roma sockerbruk.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Augusti 1895
N:r 120