Hittills har man under långa tider kunnat inskränka sig till detta korta omnämnande på en och en half rad. Men de nu slutade värnpliktsöfningarna hafva varit af den art, att man är skyldig att nu, sedan de äro förbi, något längre dröja vid desamma.
Ty det påståendet är ingalunda för djärft, att de sedan många år äro de första fullt militäriska öfningar, som kommit Gotlands trupper till del.
Det gotländska försvarets handhafvande har länge kännetecknats af stor slapphet. Truppernas utbildning har haft väl form, men föga innehåll, allt sedan man fann det lämpligt att beröfva Gotlands truppförband stödet af en kunnig stabsschef. De årliga mötena hafva visserligen gått sin gilla gång, men det torde icke vara skäl i att närmare tränga till botten med hvad under desamma uträttats, utan stryka ett) streck öfver mycket och hellre uteslutande fästa sig de senast afslutade öfningarna, hvilka man vill hoppas skola bilda en vändpunkt i den gamla regimen. Den, som har främsta hedern af denna glädjande förändring är utan all gensägelse den tyvärr, som det ryktas, snart afgående t. f. militärbefälhafvaren och schefen för infanteriregementet, öfverste Lagercrantz. Hans förordnande föregicks emellertid af en utnämning, som ock torde hafva haft sitt stora inflytande härvidlag, nämligen major Falkmans förflyttande hit som öfverstelöjtnant.
I öfverste Lagercrantz tillfördes det gotländska försvaret én synnerligen duglig och ytterst kunnig militär, som dertill var mer än blott teoretiker, en organisatorisk förmåga af hög rang, i besittning af ännu ungdomlig kraft och energi och dertill en vinnande personlighet, korteligen just den man vi behöfde för att rycka upp ur förslappning och sätta fart i det hela.
Han har också visat sig fullt vuxen sin plats. Med ett hittills oanadt allvar hafva ock under hela tiden af det mor än 2 månader långa mötet arbetena bedrifvits såväl bland officerare som bland manskap, och schefen har icke sparat sig.
Som sig bör har han varit den främste i arbetet, han har rätat ut med stark hand hvad som började krokna, han har förstått att intressera, ja entusiasmera, han har förstått att göra sig älskad af både trupp och befäl och vetat att ingjuta hos alla den känsla af ansvar allvarlig tanke om krigarens kall, utan hvilka militären icke kan fylla sin uppgift, utan hvilka den blir ett mer eller mindre vackert lekverk blott. Han har förstått, att, så mycket den korta tiden medgifvit, skapa om Gotlands trupper från ett försvar blott till namnet till ett försvar till gagnot. Väl förstå vi, att detta icke fullt och helt låtit sig göra under ett enda möte, men han har dock visat dem rätta vägen och man vill gerna hoppas att hans sådd skall bära frukt.
Resultatet af årete arbeten nedlades i de nyss afslutade fälttjänstöfningarna, äfven de något högst ovanligt för Gotland. Det är ju klart att på dylika öfningar ligger allra största vigt. Utan upprepade sådana skulle det blifva klent bestäldt med vårt nationalförsvar, om det en gång komme till allvarlig användning. Och dessa öfningar hafva till fullo konstaterat icke blott den utmärkta ledningen af årets militära arbeten, utan, till största heder för trupper och befäl, också att det militära materielet hållit sig ovanligt friskt och godt. under den slappa regimen, och våra officerare och värnpliktige torde nu, och vi hoppas att detta skall blifva fallet än mer i framtiden, kunna frimodigt kasta tillbaka ifrån sig den ännu på visst håll fortlefvande ringaktningen som legat i blotta namnet »Gotlands nationalbeväring.»
Gotlands trupper hafva, det ha vi med dessa ord velat säga, i år tagit ett jättesteg framåt. Artillerikåren äger -en insigtsfull, allvarlig schef, som väl fyller sin plats, infanteriet har under en kort tid haft lyckan att kommenderas af en utmärkt organisatör och man kan endast beklaga, att utsigterna icke tyckas vara gynsamma för hans kvarstannande på den ansvarsfulla posten. Han har- dock här visat sig vara rätte mannen för militärbefälhafvareposten, och helt visst skulle Gotlands folk med tillfredsställelse förnimma, att öfverste Lagercrantz omsider blefve den, som utsåges att för längre tid än ett kort möte stå i spetsen för Gotlands försvar.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Juli 1895
N:r 109