om den ifrågasatta jernvägen emellan Visby och norra Gotland hålles fredagen 16 Febr. Tingstäde. Det kommer då att visa sig, hurn stort intresset är för förslagets genomförande, och det är att hoppas, att detta möte må blifva rätt talrikt besökt. Så mycket bör af detsamma blifva klart, huruvida norra Gotlands befolkning verkligen har vilja att åstadkomma en sådan för denna deles af ön oundgängligen behöflig förbindelse. Och hvad man vill, det kan man, såväl ifråga härom som om så mycket annat. Men gifvetvis får man ingenting för intet. Uppoffringar äro nödvändiga, men böra icke bli så stora att de verka afskräckande. Utsigter torde fianas att kunna påräkna statslån för halfva avläggningskostnaden och den öfriga hälften må vi väl orka bära sjelfva, allra helst om dess betalning genom upptagande af amorteringslån fördelas på kommunerna under 40 år eller längre tid.
Så mycket har man, efter hvad vi erfarit, redan fått klart för sig, att utan en jernvägsförbindelse någon utveckling af norra Gotlands rika resurser icke är möjlig.
Alla veta vi att odling af hvete, råg och kora numera ger endast en knapp afkastning, d. v. s. omkostnaderna äro för stora och försäljningspriset för lågt. Något hvar tror å andra sidas, att odling af sockerbetor betalar sig bättre, men huru få dem till Visby? På ett tunnland få vi 12—15 svåra lass och på 10 tunnland minst 120 lass.
Endast en jernväg kan göra odlingen af denna växt möjlig.
Ocvh för öfrigt finnas andra produkter af jordbruket, som hämmas i sin afsättning genom svår samfärdsel. I Stenkyrka t. ex. odlas nu rätt mycken och särdeles efterfrågad potatis. Men huru mycket månne bonden har för varan, om han skall med några tunnor köra till Visby?
Skulle icke äfven någon vinst för jordbruket ligga deri, att landsvägarne, som befrias från de tyngsta körslorna, blifva lättare att underhålla? Jo, helt visst.
Och skulle icke en lättad samfärdsel bidraga till afhjelpande af den folkfattigdom, som nu besvärar norra Gotland mera än det södra och i sin mån försvårar denna landsändas utveckling?
Dessa och många flare synpunkter dertill hoppas vi skola vid Tingstädemötet komma att fullt klargöras.
Och kunde så de, som der samlas, hvar en och med sig hem till sin socken föra en ansats till handlingskraft och mod, till allvarlig sträfvan att med samfälda krafter verka för ett stort mål, så skulle konna hända, att ur mötet vid Tingstäde 16 Febr. 1894 kunde spira löftesrika utsigter att en gång äfven norra Gotlands jordbrukare blefve delaktiga af alla de förmåner, som nu i så rikt mått hägra för det södra häradets bebyggare.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Februari 1894
N:r 17