fick för första gången på mycket länge — lyckligtvis — tjenstgöra här i går afton.
Vid middagstiden i går blåste upp en hård nordlig snöstorm, som bragte hafvet till en enda kokande massa. Ute bland de vräkande böljorna befann sig sedan några dagar gotlandsjakten Karolina från Kappelshamn, förd af skepparen K. P. Carlsson samt på väg till Vesterås med, kalk.
Den hade i går morgsae hunnit ett godt stycka på väg norröfver, då stormen öfverraskade den samma. Att trotsa sig fram var icke att tänka på, utan den enda utvägen man hade var att vända och länsa undan för den rasande, snöförande Norden.
Så länsade man hela dagen, alltjämt i fara att draga kortaste strået i denna strid mot elementen.
På eftermiddagen nådde man gotlandslandet och vid 6-tiden på aftoner befann jakten sig utanför Visby. Dess nödsignaler varsnades härifrån, och då man befarade, att fartyget icke skulle mäkta att komma in i hamnen utan drifvas ner på Skutrefvet, klargjorde man så fort sig göra lät lifräddningsbåten för att om möjligt berga den af två man bestående besättningen.
Räddningsbåtens raska folk lyckades verkligen komma jämsides med jakten och få skepparen och bans karl ombord.
Jakten hade emellertid kommit rakt in i gattet till hamnon och det behöfdes endast några ögonblick för att den skulle som vrak ligga nere på refvet.
Men då hugger helt oförmodadt dess ankare tag i kettingarne till en af moringsbojarne och invid densamma blir fartyget liggande.
Sedan stormen bedarrat något, lyckades man få in jakten i säkerhet i hamnép, der den pu ligger så godt som oskadad.
Iogen annan olycka inträffade än att skepparen, då han skulle hoppa i räddningsbåten, råkade få sitt ena ben rätt allvarsamt klämdt mellan denna och fartyget, dock utan att det krossades.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 December 1890
N:r 189