improviserades härstädes helt hastigt i onsdags afton i syfte att visa de danska och franska ministerparen en sida af Visby, som de helt säkert ingalunda drömt om.
Sedan främlingarne intagit middag vid 8-tiden i paviljopgen, underrättades de af danske konsuln om den tillämnade lilla festligheten samt begåfvo sig till St. Karin vid 1/2 10-tiden. Ryktet om hvad som skulle blifva af hade hastigt spridt sig, så att ruinen var tämligen fyld med folk.
Vädret var härligt, stilla och lugnt. Stålblå låg himlen öfver Sankta Katarinas smäckra hvalfbågar, bildade bakgrunden för spetsfönstren.
Så lystes ruinen upp med omväxlande röda och gröna eldar. Den egendomliga effekten häraf är alltför väl känd för att behöfva med ord beskrifvas.
Och sällskapet N. N:s sångare, som genast välvilligt hörsammat kallelsen till sången, läto nu det ena stycket klinga efter det andra, börjande med »Muntra mnsikanter» och slutade med Lindblads »Stridsbön» sarat »Glad såsom fågeln». Åtskilliga danska tondikter föredrogos och Lange-Miillers serenad »Kornmodsglandsen» väckte sådan förtjusning särskildt hos madame Millet, att den på hennez begäran sjöngs dacapo.
För öfrigt voro främlingarne mycket superlativa i uttrycken för sin förtjusning och tackade personligen sångarne för det stora nöje, som beredts dem genom deao enkla lilla festen.
Under gårdagen besöktes i sällskap med de respektivo konsulerna stadens ruiner samt fornsalev. Turen till Fridbem blet instäld. Efter intagen middag i paviljongen afreste ministerparen med Tjelvar i går afton, medförande, som de tydligt läto förstå, endast angenäma minnen af sin lilla Visbytripp.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Maj 1890
N:r 78