Ur folkens häfder,

2:dra häftet innehåller: Ignaz Loyola af M. Höjer; Polens öde (med ett porträtt af Katarina II) af T. Säve; Kristian den 2:dre (II) af O. A; Halmgången i Nordens forntid af F. Kalkar.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 Juni 1875
N:r 50.

Märklig gotländsk runsten.

Anteckning af A. S.
Under mina funderingar öfver gotländska ortnamn har jag påträffat rätt många, öfver hvilka jag ej vetat gifva en någorlunda rimlig och antaglig förklaring. Bland dessa var en liten namngrupp, uti hvilka ortnamnen ändas på bjänne eller bjänns, nämligen gårdsnamnen Enbjänne (Ain-bjänne), Sibbjänns, Robbjänns och Sibben-arfve. Tydligen fins här ett fornnordiskt ord bjänne, bjänns; men hvad för betydelse detta ord månde hafva kunde jag länge ej komma under fund med. Visserligen hade jag hört uti forngotländskan ett ord bjonnut, användt att beteckna en mycket egen, ovanlig färg på hästar, ett bjonnut russ; men om nu ock bjonnut betyder en ovanlig färg på en häst, så kunde dock ej deraf någon rimlig förklaring på de anförda gårdsnamnen erhållas. Slutligen fick jag upplösningen på gåtan uti professor Karl Säves Guniska Urkunder. En af de längsta och märkligaste runristningar på Gotland och den enda derstädes, hvarest runinskrift förekommer i versform, är en stor runistad marmorsten, fordom en metod, som lär ligga på Hogräns kyrkogård, eller åtminstone har legat der. Hela ristningen har ej kunnat utredas; men bland det som kunnat läsas och tydas är följande:

Signundr let raisa
stain eftir
brydr sina
auk bro gierva
eftir Sigbjern;
Sankta Mikal
hjelpi (ant) hans,
auk at Botraif,
auk at Sigraif,
Auk at Aibjarn,
fadur daira aldra
auk byggvi han
i by sunnarst.

öfversättning:
Sigismund lät resa
sten efter
bröder sina
och bro göra
efter sigbjörn,
Sankte Mikal (Mikael)
hjelpe hans anda!
äfven åt Botrajf
äfven åt Sigraif,
äfven åt Aibjörn,
deras gamle fader,
och bygde (bodde) han
sunnarst i by.

En urgammal gutnisk odalmannaätt lära vi här känna och många forntida namn och bruk träda oss här till möte. Sunnerat i by (söder ut i Hogräns-bygden) bodde den gamle Ai bjarn eller Ainbjarn*), sannolikt på den i socknens södra del belägna gården Ajnbjänne, hvilken torde fått sitt namn efter honom eller efter någon af hans förfäder, som ock hetat Ajnbjarn, ty förfädrens namn bibehöllos troget inom slägterna. Den gamle hade fyra söner: Sigmund och Sigrajf, Sigbjarn och Botrajf. Den först nämde af dessa bröder, Sigmund, lät resa minnesvärd och göra bro, (anlägga väg — hvilket ansågs för ett både kristligt och hedrande verk) till minne af bröderna och af deras fader. Minnesstenen har ursprungligen ej varit rest på kyrkogården. Derom får man upplysning af en annan del af inskriften, som lyder sålunda:

Gairvidrlegdi
ormalur

Hier mun standa
stain at merki,

mietr a bierghi,
en bro fyrir.
Sigmundr i..g…

sliku rennit kuml.
Rokr un risti
runar thessi (thessar)
Garlaifrsum ar (sunar?)

öfversättning:
Gajrvidr gjorde drakslingar (den lurande ormen. Gajrvide heter en gård i Sjonhem och en i Gothem.)
Här månd’ standa
sten vid märket (rågången)
(som) möter å berget,
men bro (väg) framföre.
Sigmund i..g… (kanske Gervalds, sydligaste gården i Hogrän)
gjorde sådan kuml.
Rokr månde rista
runor dessa,
Garlajfs sam (Garlaijfs son?)

Om slägten, som troligt är, härstammat från Ajnbjänne, så har Sigmund, som lät anlägga vägen och resa minnesstenen, dock ej bott på fädernegården, som väl ägts utaf någon af de andra tre bröderna, ty Sigmund bodde i en gård, hvars namn började med G — kanske gården Gervalde, som är ej långt från Ajnbjänne, Det torde varit den byaväg, hvilken går från Ajnbjänne till landsvägen i det närbelägna Atlingbo, som blifvit anlagd af Sigmund och minnesstenen har säkerligen stått vid vägen nära rågången mellan Atlingbo och Hogrän. Runskriften gifver anledning förmoda sådant.
Att både Sigmund och brodern Sigbjern samt runristaren Rokt. samt kanske äfven gamle Ajnbjarn och hans båda andra söner jämte Gajrvidr, som gjorde drakslingan, varit kristne, synes af inskriften å stenen, der man beder den helige Mikael hjelpa Sigbjarns ande.
Under kristendomens äldsta tidehvarf i norden fortfor det gamla bruket att jorda de aflidne uti slägternas ättehagar och uppkasta hög öfver de döde; men sedan kyrkor och kyrkogårdar öfver allt uppstått, blefvo liken jordade der och många fromma kristne läto föra sina aflidne förfäders ben ur ättehagarna till kyrkogårdarna. Kanske har så äfven skett med Ajnbjarns och hans söners samt minnesstenen då äfven blifvit flyttad från sin ursprungliga plats till kyrkogården.
Af denna märkliga runsten blir bevisligt, att ordet bjarn = björn varit en sammansättning uti mansnamn, hvarigenom namnen Ejnbjarn (den ensamma björnen) Raudbjarn (den röda björnen), Sigbjarn (segerbjörnen) bildats. Gotländska tungomålet älskar lena ljud och undviker hårda konsonatmöten, isynnerhet r, n. Således har af bjarn blifvit bjänn och bjänne och deraf uppstått bjonnu eller bjonnut som blifvit användt för att antyda en färg, som liknar björnens. Tvifvelsutan hafva gårdsnamnen Enbjänne, Sibbjänns, Sibbenarfve ock Robbjänna bildats af mansnamnen Ajnbjarn, Sigbjarn och Randbjarn.

*) Ai bjarn är troligtvis missristning i st. f. Aiubjarn, uppkommen deraf att ett n råkat uteglömma. Hade namnet varit Aibjarn, så hade väl gårdens namn varit Ajbjänne, icke Ajnbjänne. Ain uti mansnamnet Ainbjörn betyder icke räkneordet en (unus), utan adjektivet ensam (solus). Bjarn är det fornnordiska bjarnar, birnir = hanbjörn, hvars motsvarande femininum är birna = björnhona. Ainbjarn betyder således den ensamme björnen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 24 December 1888
N:r 103

Lagfart söktes i dag

af fru Kristina Kollberg å Säveska fastigheten, nr 27 i St. Hansrotens 2 gvarter, hvilken af de Säveska arfvingarne sålts till fru Kollberg för 4 tusen kronor.
— Likaså begärdes lagfart å egendomen nr 32 i Strandrotens 1 qvarter, som af enkan Johanna Gustafva Åberg och söner för 500 kronor sålts till fru Hilma Teodora Martin.

Gotlands Allehanda
Måndagen 17 December 1888
N:r 101

Auktionen å framlidne d:r P. A. Sävas

boksamling tog i förgår sin början å auktionskammaren i Stockholm, under tillopp af ett ganska stort antal spekulanter, bland hvilka märktes ombud för k. biblioteket, Vetenskapsakademien, Visby allmänna läroverk, flertalet af hufvudstadens förnämsta antiqvitetsbokhandlare och en skilda samlare. Auktionen afslutas imorgon. Af högre pris må nämnas:
Lutheri Catechismus, öfversatt på American-Virginiske språket, Sthlm 1696, 35 kr. 60 öre; Svenska vetenskapsakademiens handlingar. Årg. 1739-1805, 32 kr,; Joh. Göranson ; Bautil d. ä. alle Svea Götha Rikens Runstenar. Sthlm 1750, 24 kr.; Joh. v. Hoorn: Den svenska Jordegumma, Sthl 1697, samt Den Sv. Jordegummans andra del, Sthlm 1723, 16 kr. 60 öre.

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 Oktober 1888
N:r 80.

Lagfarter ha under Augusti månad

af rådhusrätten härstädes beviljats å nedannämda fastigheter:
hus och tomt nr 27 i St. Hans rotens 2 qvarter, som genom testamente öfvergått från P. A. Säve till Gunnar A. Säve m. fl.;
de s. k. säveska åkrarna, som genom testamente öfvergått från P. A. Säve till Gotlands fornsal;
hus och tomter nr 20, 21 och 22 i Norderrotens 4 qvarter som af Albert Svensson sålts till D. B, V:s sparbank för 5 tusen kronor;
samma fastighet, som af sparbanken sålts till Gotlands sedlighetsförening för 11,500 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen 14 September 1888
N:r 74.

Säveska sterbhusets fastighet

återinropades vid i går hållen auktion för sterbhusets räkning för 4 tusen kronor. Högsta anbudet dessutom var 3,100 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen 31 Augusti 1888
N:r 70.

Vid Säveska sterbhusets auktion

i går såldes äfven 4 aktier i ångfartygsbolaget Gotland lydande å 100 kronor, för 98 kronor stycket (återinropades), 10 aktier i Gotlands jernväg å 100 kronor för 1 kr. 65 öre stycket samt af 10 aktier i Visby badhusbolag, lydande å 10 kronor, 5 för 8 kronor och 5 för 7 kr. stycket.

Gotlands Allehanda
Fredagen 10 Augusti 1888
N:r 64.

Auktion hos doktor P. A. Säve.

Torsdagen den 9 Augusti kl. 10 f. m. låta sterbhusdelägarne efter framlidne doktor P. A. Säve genom offentlig auktion, som förrättas i Säveska egendomen vid läroverksplanen, försälja sterbhusets qvarvarande lösegendom, bestående af cirka 1,100 ort arbetadt silfver såsom: förlägg-, ragu-, mat-, té, strö- och gräddskedar, frukt- och smörknifvar, 1 kaffekanna, gräddsnäckor, 1 antik sockerskål samt sockerfat, något nysilfver, koppar-, malm-, jern-, messing och blecksaker, glas och porslinsvaror samt Linne at hvarjehanda slag, 300 skålp goda filiderfylda sängkläder, möbler: 1 chiffonier, flera byråer, förmaks- och andra soffor; sängar; 1 gungstol, stolar, dels stoppade, dels med rottingssäten, förmaks., spel-, té- mat-, sy- och nattduksbord, väggur, 1 trädgårdssoffa och stolar; diverse träkärl, 1 mangel, strykugn mattor m. m. Aktier: 4 i ångfartygsbolaget Gotland, 10 i Visby Bad – husbolag, 10 i Gotlands jernväg samt t i Gotlands Mejeribolag. Aktierna komma att säljas kl. 12 och omedelbart derefter silfvret. Möblerna och sängkläderna utbjudas vid 2-tiden. Sakerna få beses på e. m. dagen före auktionen. Ligviden skall erläggas måndagen den 13 Aug. på f. m. å handl. Hugo Petterssons kontor, hvarefter inropen få afhemtas samma dag på e. m.
Visby i Juli 1888.
Auktionskammaren.

Gotlands Allehanda
Måndagen 30 Juli 1888
N:r 61.

Gotlands fornsal

var i går för första gången i år öppen för allmänheten. Sedan föregående sommar har fornsalen undergått en ganska genomgripande förändring, i det den tillökats med ej mindre än tvänne stora och rymliga salar, kvarjämte nedre våningen förstorats med ännu ett hvalf.
Af dessa tre nya lokaler är det den en trappa upp, som tilldrager sig största uppmärksamheten. Der äro nämligen, såsom vi redan omnämt, inrymda nästan uteslutande föremål, som tillhört framlidne doktor P. A. Säves bo och blifvit af honom skänkta eller testamenterade till fornsalen. Särskildt vackert och intressant är ett stort antikt skåp, som har sin plats på fondväggen i salen, hvarjämte finnas dyrbara och vackra dragkistor, bord, stolar, taflor, porträtter, speglar m. m. Det är meningen att allt framgent härinne ha samladt allt, som härrör från den outtröttlige samlaren och vårdaren af de gotländska minnesmärkena.
Dessutom ha samlingarna i sia helhet börjat ordnas mera planmässigt än hvad hittills varit fallet. Förtjensten häraf tillkommer i främsta rummet lektor M. Klintberg, som offrar både tid och arbete i fornsalens tjenst. Så äro nu mynt- och medaljaamlingarne nästan fullständigt ordnade, en del jernsaker hafva letats fram och sorterats. Särskildt har lektor Klintberg redan åstadkommit en mycket vacker profkarta på gamla, understundom rätt konstbesynnerliga lås. Föremålen förses också så småningom med påskrifter, hvilket naturligtvis i hög grad bidrager att göra samlingarna intressanta och öfverskålliga. En katalog håller också på att utarbetas.
För öfrigt behöfver man ej vid besök i fornsalen irra omkring utan ledning. Ty såsom förevisare tjenatgör med största beredvillighet lektor Klintberg, hvilken tycka väl företå att locka intresse nr de mest olikartade och mången gång som det vill synas oansenliga föremålen.
Vi uttala den förhoppningen att fornsalens ordnare ej måtte förtröttas i sitt arbete i att göra samlingarna i största möjliga mån intresseväckande och lärorika. Säkert skola då ej besökare fattas.

Gotlands Allehanda
Måndagen 2 Juli 1888
N:r 53.