Villatjuvarna rannsakas.

Ett långt syndaregister.
Inför södra häradsrätten rannsakades i dag å kronohäktet de för en lång rad stölder och bedrägeri häktade målare Sune Martin August Westergren, arbetaren Karl Gustav Fredin och snickare Gunnar Fagerström. Vi ha tidigare relaterat en del av deras bravader men ytterligare en del förseelser ha efterhand under utredningens gång kommit i dagen.
Sammanlagt hade de åtalade gjort sig skyldiga till 37 olika brott, varav 4 komma på Westergren ensam, 20 på Westergren och Fredin samt 13 på Westergren och Fagerström gemensamt.
De anklagade hördes först om sina levnadsomständigheter. Westergren är född i Träkumla 1916 och har tidigare varit dömd 1937 till straffarbete för stöld och 1940 för andra resan stöld till 4 mån. straffarbete. Fagerström är likaledes född i Träkumla 1916, hade studerat till realexamen och studerade nu på ingenjörsexamen. Han dömdes i somras till 4 mån. straffarbete villkorligt för stöld i sällskap med Westergren. Fredin är född i Västergarn 1914 och hade fått utbildning till skräddare, i vilket yrke han också arbetat i fyra år. Sedan hade han varit arbetslös och bl. a. två gånger varit straffad för hembränning. Fredin är gift och bosatt i Träkumla, de övriga äro ogifta.
Westergren hade begått sitt första brott 1934, då han på andelsmejeriets kontor i Visby fått ut 15 kr. i förskott på mjölklikvid genom falska uppgifter. Tre av brotten från samma år bestodo i olovligt brukande av motorcyklar och voro preskriberade. I december 1935 upprepade Westergren förskottsbedrägeriet mot andelsmejeriet, denna gång fick han ut 40 kr. I jan. 1936 hade Westergren och Fagerström snattat höns i Träkumla på fyra olika gårdar och sedan sålt hönsen i Visby samt delat pengarna.
Särskilt uppehöll man sig vid de förut omnämnda tre kostölderna, som ägde rum sommaren 1936 med ungefär en månads mellanrum. Den första kon stals i Follingbo och på slakthuset fick man 125 kr. i förskott på kreaturet. Kon var dock kalvfärdig och värderad till 500 kr. Fagerström hämtade sedan efterbetalning med 43: 10. Nästa ko stals i Bjers i Vesterhejde och på den fick man 150 kr. i förskott. Kon var taxerad till 450 kr. och var liksom den förra kalvfärdig. Någon efterbetalning sökte man denna gång icke att få ut. I slutet av augusti behövde man åter pengar och kumpanerna höggo då en ko, värd 350 kr., vid Zion i Träkumla. Man fick då ett förskottskvitto på 175 kr., vilket ändrades av Westergren till att lyda på tre kor och 475 kr., vilket belopp också utan vidare utbetalades. Åklagaren, landsfogde Broms, framhöll att kontrollen på den tiden varit rätt slapp då det gällde utbetalningarna vid slakthuset och man hade där givit undvikande svar vid polisens förfrågan om varför förfalskningen ej anmälts.
Sedan Westergren tillgripit 50 kr. hos sin farfar höll han sig i skinnet till i maj 1937, då han i Gotlands Bank i Visby presenterade en falsk växel, som han dock icke fick pengar på. Han ’hade med faderns’ stöd köpt en lastbil detta år och behövde nya ringar till denna. Namnen på växeln skrev han utan vidare och valde sådana personer, som han trodde inte skulle ha några växlar i banken. Westergren anade att man misstänkte något på banken då han ej fick pengar och begav sig hastigt därifrån.
Därefter övergick man till att behandla de småstölder, som Westergren och Fredin förövat förliden höst och vilka gällde sammanlagt 11 stölder i förening med inbrott i villor, kiosker och matkällare samt 9 snatteribrott, varom vi tidigare meddelat i denna tidning. Vid dessa hade som bekant tillgripits matvaror, konserver, potatis etc. Det största kapet gjorde man i kiosken vid Axelsro, där man kom över pengar och varor för sammanlagt 109: 30. Fredin hade varit specialist på källarestölderna och Westergren på affärerna och kioskerna, båda hade givit efter för varandras förslag.
De tre svarandena erkände i stort sett vad som lades dem till last och svarandenas biträde, advokaterna Wahlberg och Almqvist hemställde att de brott, som Westergren och Fagerström begått före 1937 års bestraffningar ej måtte medräknas i de nya straffen. Fredin ansågs ha drivits till brottens begående på grund av arbetslöshet och nöd.
Fredin begärde genom sitt ombud att bli försatt på fri fot till dess domen vunnit laga kraft, mot vilket åklagaren intet hade att erinra. Fagerström anhöll om milt straff med hänsyn till hans pågående studier. Vidare framhöll ombudet att gärngsmanna ansvaret för fem förfalskningsbrott endast kunde gälla ett av dessa. Dom faller i eftermiddag.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 oktober 1940
N:r 240

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *