i onsdags, hvarvid kontraktsprosten K. Herlitz i Sanda, på uppdrag af H. H. biskopen, ledde förhandlingarna, var ganska talrikt besökt. Frågan gälde, såsom bekant, om anskaffande at rum för pastorsexpeditionen, med afseende hvarpå domkyrkorådet hade föreslagit, att antingen sakristian skulle, under den kallare årstiden uppvärmd, begagnas för detta ändamål, eller ock lämplig lokal hyras, i hvilket senare fall H. H. biskopen förklarat sig villig att med 100 kronor bidraga. Efter en lika sakrik som liflig öfverläggning, vid hvilken endast en talare (lektor Bergman) syntes vara af H. H. biskopens åsigt, eller att stadskomministern vore skyldig att sköta pastorsexpeditionen och sålunda äfven tillhandahålla rum dertill, hvaremot åt skilliga andra talare (lundskamrer Gardell, major Ihre, kamrer Bokström, fält kamrer Ljungholm m. fl.) höllo före, att, då H. H. biskopen tillika vore pastor i Visby stads- och landsförsamlingar samt, såsom sådan, åtnjöte särskild lön och boställe, rättvist och billigt vore, att han äfven sjelf skulle sköta pastors expedition, eller ock att den på för ordnande öfverlätes till annan person, men att i alla händelser åtminstone lokal för expeditionen skulle upplåtas i pastors boställe, — så stannade stämman vid det beslut, att den, med förkastande af domkyrkorådets båda förslag, uttalade såsom sin åsigt, att pastorsexpeditionen måtte i pastorsbostället inrymmas.
Mycket kunde vara att i öfrigt säga om den ötverläggning, som föregick detta beslut, såsom om en talares måhända ”mindre granlaga” yttrandeu om kärandeparten i detta mål, om vi så få kalla det, om det besynnerliga bevisföringssätt, som af samme talare användes m. m., men vi tro, att församlivgsmedlemmarne äro, liksom vi, nöjde med att slippa ett vidlyftigare omordande af detta pinsamma ämne samt hoppas, att det nu fattade beslutet måtte återställa det goda förhållande, som hittills egt rum mellan församlingarna och deras själasörjare, samt mellan desse inbördes — detta senare isynnerhet vigtigt, emedan församlingsmedlemmarnes förtroende och tillit till sina själasörjare, något som i första rummet är at nöden för möjliheten af prestkallets rätta utöfning, möjligen kunde gevom fortsatta slitningar till någon del lida afbräck.
Gotlands Allehanda
Lördagen 13 Maj 1876
N:r 38