Cellfängelset i Wisby d. 13 Juni.
En högst bedröflig syn förekom härstädes i dag. Inför här sammanträdande Rådstufvurätt, instäldes en ung man, hvars anletsfärg föga skiljde sig från den hvita fångdrägtens. Det var nämligen förre uppassaren på stadshoteltet, Pettersson, som förut jemväl kallat sig Högqvist, hvilken häktats för stöld af ett guldur.
Han erkände frivilligt, att han den 10:de sistl. maj, då han uttagit kläderna från en å hotellet boende resande, tillegnat sig ifrågavarande guldur, samt några dagar derefter, medtagande detta, begifvit sig af till Stockholm.
Den resande, som straxt derefter saknade uret, anmälde förhållandet såväl till värden på stället, som uppasserskan, hvarefter han afreste till sitt hem.
Återkommen till staden, en tid derefter var ingenting åtgjordt för urets tillrättaskaffande.
Den resand sammanträffade då händelsevis med stadsfiskalen i Norrtelje, Blomgren, som för tillfället vistades i Wisby, och inom en halftimme hade han förskaffat sig såduna underrättelser att han ett par dagar derefter kunde i hufvudstaden efterspana och föranstalta om Petterssons häktande och hitförpassande.
Han erkände, som sagdt är, förbrytelsen; och vid tillfället företeddes äfven en så kallad vaktpels som han äfven olofligen tillegnat sig från hotellet och pantsatt hos en åkare Jansson för en skjuts ut till landet någon tid före Jul, äfvensom 5 st. mindre nycklar, som Pettersson sade sig hafva, innan sin afresa, glömt att återställa till hotellet, dit de hörde.
Den 20 Juni fortsattes ransakningen och flere vittnen hördes, hvilkas vittnesmål icke hade något synnerligt inflytande på målets gång.
Den 27 i nyssnämda månad afkunnades utslag i saken, då Pettersson dömdes att undergå 8 månaders straffarbete och att under 6 års tid vara medborgerligt förtroende förlustig, samt att dessutom återställa det stulna, äfvensom att ersätta kostnaderna i målet. — Pettersson förklarade sig med domen nöjd.
Eget nog, företeddes icke uret under ransakningen en anmärkning som äfven inför rätten framstäldes, men hvarå intet afseende fästades. — Hvem kan säga, att det ifrågavarande uret är detsamma, som brottslingen pantsatt i Stockholm, då det, för igenkännande, icke blifvit målsegaren förevisat?
Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Juli 1874
N:r 52