Jordfästningar.

Stoftet efter fru Anna Sjögren, Lummelunds bruk, jordfästes i måndags i Lummelunda kyrka sedan en andaktsstund hållits i sorgehuset. Kistan inbars under det att sorgemusik utfördes, och sedan folkskollärare E. Wahlström, Martebo, sjungit en sång och ps. 424: 1-3 sjungits unisont höll kyrkoherde E. Kolmedel griftetalet med utgång från orden ”Tack, min Gud för vad som varit etc.”. Efter jordfästningen sjöngs ps. 424: 5-8, varpå pastor Dahlqvist utförde begravningsmässan. Efter denna sjöngs som växelsång ps. 445 och sedan hr Wahlström sjungit ytterligare ett solo bars ki%tan ut till tonerna av Chopin sorgmarsch. I den rika blomstergärden märktes kransar från bl. a. Lummelunda rödakorskrets, Lutherska syföreningen och Gotlands hemslöjdsförening. Efter kransnedläggningen lyste officianten frid över vilorummet och sjöngs ps. 396: 5.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 December 1946
N:r 294

Skogsauktion

i Stenkyrka församlingssal fredagen d. 20 dec. kl. 15 å skog stämplad i Stenkyrka kyrkoherdeboställe samt Tingstäde och Lummelunda annex.
Stenkyrka post nr 1: 75 träd, beräknad kubikmassa 14,5 kbm. Nr 2: 94 träd, 13 kbm. Nr 3: 188 träd, 109 kbm.
Tingstäde post nr 1: 136 träd, 41 kbm. Nr 2: 194 träd, 61 kbm.
Lummelunda post nr 1: 237 träd, 42 kbm. Nr 2: 266 träd, 37 kbm.
Stämplingslängder finnas hos undertecknad samt hos de skogliga biträdena.
Stenkyrka den 13 dec. 1946.
Edvin Holmedal,
Pastoratskyrkorådets ordf.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 December 1928
N:r 292

Skytte

Kretsfältskjutningen i mellersta kretsen.
Mellersta kretsen hade söndagen den 8 dec. anordnat kretsmästerskap i fältskjutning. Arrangörer av tävlingen var Väskinde skytteförening, som lyckats bra med tävlingen, trots att en viss omläggning av tävlingen i sista stund blev nödvändig. Den sena tidpunkten och tävlingsdagens regniga väder gjorde emellertid att tillslutnigen blev synnerligen svag endast 45 deltagare mötte upp.
Av målen voro 4 st. belägna norr om Lummelunds bruk och 2 (mästerskapsmålen) söder därom. Terrängen är här synnerligen lämplig för fältskjutning och möjligheterna hade också väl tillvaratagits.
Målen voro: 1) 1/6-fig. 220 m., 2) bunker 160 m., dubbelmål, sammanlagd tid 2 min., 3) 1/3-fig. 290 m. 45 sek., 4) 1/8-fig. 175 m. 1 min., 5) sköld 85 m. 1 min, 6) 1/4-fig., stående 110 m. 1 min.
Redan i första patrullen kom dagens bäste skytt, K. Å. Smedberg, Ekeby, med 30 tr. Han hotades dock starkt då ej mindre än tre skyttar i fortsättningen kommo upp till 29.
Om det av konsul Björkander skänkta lagpriset var striden hård, men de säkra Endre-skyttarna togo första inteckningen med 122 tr. före Ekeby, som nådde 120.Visby, som räknade 7 man i denna tävling, kom upp till 108.
Segraren i mästarklassen erhöll Norma projektilfabriks hederspris och segrarna i de övriga klasserna fingo pokaler.
De bästa resultaten:
Kl. M: K, Å. Smedberg, Ekeby, 30 tr., KL. 4: Th. Stärner, Visby, 28, KL 3: G. Pettersson, Visby, 18, KL 2: J. Mörrby, Väskinde, 12, Kl. 1: B. Andersson. Visby, 10.
Medaljfordringar (4 mål): Guld 21 tr? silver 18, brons 14.
Expeditionen var förlagd till godtemplarlokalen i Lummelunda, där kretsstyrelsens ordf. E. Glifberg förrättade prisutdelningen och avtackade arrangörerna samt Väskinde-lottorna, som skötte kaffeserveringen.

Fleringe skytteförening
hade i söndags anordnat fältskjutning om föreningens egen vandringspokal. Fältskjutningen ägde rum vid Svarvarehuk.
Målen voro 1/8-fig., avstånd 125 m., hund i front, 150 m., knästående, 1/3-fig. 310 m. och helfigur 435 m. Pokalvinnare blev Alvar Ringbom, Ahrs bruk. Bästa resultaten blevo:
Kl. I: Göte Ringbom 7 tr., Kl II: Helmer Johansson 10, Ernst Eriksson 9, Kl. III: Alvar Ringbom 17, John Lundgren 14, Bertil Ekman 14, Kl. IV: Erik Levin 8 tr.
Skjutningen försvårades avsevärt på grund av det mörka och disiga vädret.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 December 1946
N:r 287

Dödsfall Anna Sjögren

Var Mor Änkefru ANNA SJÖGREN f. Nyström * 29/1 1866 lämnade oss i dag. Djupt sörjd och saknad.
Lummelunds Bruk den 7 dec. 1946.
SVEN SIGNE ALETTE
ANNA-LISA o. REINHOLD
NILS o. GRETA

Broder
Barnbarnen

Sv. Ps. 424 var hennes älsklingspsalm:
Men såsom en fågel mot himmelens höjd
Sig lyfter på lediga vingar
Han lovar sin Gud, är glad ocn förnöjd
När han över jorden sig svingar.
Så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd
Till himlen med lovsång och böner.
Och när livets afton stundar salighet
Herre giv oss i höjden.
Jordfästningen äger rum måndagen den 16 december 1946 kl. 13,30 i Lummelunda kyrka.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 December 1946
N:r 287

Dödsfall.

— I en ålder av åttioett år har hemmansägaren Hans Niklas Nilsson, St. Sindarve i Hamra, avlidit efter en lång tid av sjuklighet och ålderdomssvaghet.
Han var känd som en mycket god människa, stilla och försynt, arbetsam och redbar med en varmhjärtad kristlig livsinställning. Med en fast och from kärlek var han fästad vid sin kyrka och försummade inte den högtid som gudstjänsten för honom innebar, utan kom så länge han orkade som en trogen besökare och åhörare vid gudstjänsterna. Han sörjer närmast av maka samt av en dotter, gift med hemmansäg. Axel Jakobsson, Sindarve, Hamra.
— Fru Anna Sjögren har avlidit i sitt hem vid Lummelunds bruk i en ålder av nära åttioett år. Den bortgångna, som var änka efter fanjunkaren Karl Sjögren, var tidigare bosatt i Visby, men hade nu under minst ett kvartssekel varit bosatt i Lummelunda, där maken bl. a. hade del i Lummelunds bruk. Fru Sjögren, som var en fin och nobel kvinna och som gjort sig synnerligen uppskattad och omtyckt av alla med vilka hon kom i beröring, var varmt intresserad av hemslöjden inom vilken hon nedlagt ett omfattande arbete, samt var även intresserad av Röda korsets verksamhet, i vilken hon deltagit i många år, bl. a. som ledamot av styrelsen. Nu var hon hedersledamot av Röda korset. Hon efterlämnar som närmast sörjande två söner och tre döttrar samt barnbarn.
— Bildhuggaren Gottfrid Pettersson, Visby, har avlidit i en ålder av sjuttiofem år. Han var född i Småland men kom i mycket unga år till Visby. Efter att ha gått i lära i Stockholm och praktiserat på olika håll fick han bl. a. anställning vid snickerifabriken i Visby och han hade gjort sig känd som en mycket skicklig bildhuggare. Den bortgångne hedersmannen sörjer närmast av tvenne döttrar, av vilka en, fröken Elsa Pettersson, innehar hattaffär vid Adelsgatan, och den andra, fru Ebba Hultgren, är lärarinna. Han efterlämnar även åldrig syster, bosatt i Fröjel, samt dotterson.
— I sitt åttiofemte levnadsår har f. hemmansägaren Jakob Johansson, Storms i Vamlingbo, avlidit. Han var född vid Storms, som han på sin tid övertog av föräldrarna och som han sedan under många år brukade tills han för några år sedan överlät den på barnen. Det är ett strävsamt liv fyllt av hårt arbete som nu med hans bortgång avslutats, ett liv där redbarhet och rättrådighet och arbetets ära hållits högt. Med en ovanlig arbetsvilja och ihärdighet arbetade han ända in i sin sena ålderdom, trots värk han led av, men under de sista månaderna har en allt mer tilltagande bräcklighet bundit honom vid sjuksängen. Han ägde en varm kristlig livssyn med en fast gudsförtröstan och älskade uppriktigt och trofast sin kyrka. Han var även en vän av Ev. Fost.-Stift., och dess missionsmöten voro högtidsdagar för honom. Sedan år 1903 har han varit änkling. Han sörjes närmast av tvenne döttrar. Han var född den 21 dec. 1861 och skulle således om han levat ha fyllt 85 år den 21 innevarande månad.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 December 1946
N:r 287

Om upprättandet av ett lantvärn på Gotland år 1801.

Av Nils Vilhelm Söderberg.
II.

På morgonen den 9 mars finna vi landshövdingen och landssekreteraren i landshövdingens resvagn — eller kanske kursläde — dragen av gästgivarhästar på väg österut till Kräklings gästgivargård, där han skulle möta allmogen från Kräklinge ting. Därifrån gick vägen tillbaka igen, närmast till Tule i Ganthem, där sammanträde hölls med Lina och Halla ting kl. 12 och slutligen till Röstäde i Ekeby, där Endre och Dede ting mötte kl. 4 e. m. Protdkollet från dessa sammanträden är daterat i Röstäde.5) Vad som sagts på de olika mötena får man inte veta. De ha väl varit sig tämligen likartade. Landshövdingen har för allmogen framställt landets farliga belägenhet och nödvändigheten av det av Konungen anbefallda lantvärnet och vidare meddelat att Visby borgerskap beslutat biträda vid dess upprättande. Han förklarade vidare att ingen annan exercis skulle påfordras än som vore nödvändig för gevärens laddande och och ”för dem själfva icke skadeliga handterande”, samt att t. v. inga vårdkasar skulle uppsättas eller strandvakter utgå. Allmogen å sin sida förklarade sig villig och skyldig att deltaga i landets försvar. Varje husbonde skulle vara beredd att mottaga gevär och ammunition och för övrigt skulle nödvärnsvapen som pikar, klubbor och påkar anskaffas så att man kunde” gå fienden försvarsvis till mötes om fiendtliga anfall av i land satte besättningar på denna vår ö skulle ske”.
Man får icke föreställa sig detta lyckliga resultat av förhandlingarna som beroende på ett landshövdingens diktat, på vilket allmogen svarade ett mer eller mindre tvunget ”ja”. Gotlänningarna visste vad det var fråga om. De hade ansvarat för
sin ös säkerhet under ofredstid förr, finast under kriget 1788-90. Deras talmän ha säkert sagt sin ärliga mening. Det framgår av att de hade ett villkor att ställa upp. Om de under exercis eller eljes skulle kommenderas av främmande befäl skulle de bli väl behandlade av detta. Det var icke något nytt krav. Det begärde den gotländska allmogen av landshövding von Hökerstedt år 1742, då man ännu hade i friskt minne att förhållandet inte varit så väl beställt i detta hänseende under ”den stora ofredens” dagar. Det var fullmyndiga män, som gjorde sin plikt efter bästa förmåga, det skulle deras officerare förstå.
Från Röstäde ställdes förmodligen kosan tillbaka till Visby, men nästa dag kl. 10 f. m. mötte landshövdingen Bro och Bills ting vid Gute i Bäl för att kl. 4 e. m. samma dag sammanträffa med Forsa ting vid Angelbos i Lärbro. Nästa dag, den 11 mars, samlades Rute ting vid Rute kyrka och kl. 4 e. m. sammanträdde Lummelunds ting i Stenkyrka prästgård. Mötet var ursprungligen utsatt till Grausne. Ändringen var dock utan tvivel endast till fördel för herr landshövdingen och hans följeslagare, ty i Stenkyrka härskade prosten J. N-son Lutteman och hans hustru Lovisa Fredrika Bacher, som säkerligen visste att väl förpläga de höga herrarna från staden.6)
Därmed voro sammanträdena med Norra häradet avslutade. Om dessa är endast antecknat i Röstädeprotokollet :5) ”mutatis mutandis7) enahanda sammanträden och lika utgång deraf”. Efter ett par dagars uppehåll kom turen till Södra häradet. Där hölls det första sammanträdet med Garde ting vid Kyrkebys i Etelhem den 20 mars kl. 9 f. m. följt av möte med Burs ting vid Häggdarfve ”på Nähr” kl. 4 e. m. Följande dag gällde det Hemse ting, som samlades vid Tjengdarfve i Hemse kl. 9 f. m., Grötlinge ting vid Lingsarfve i Hafdhem kl. 3 e. m. och slutligen Hoburgs ting vid Botvide i Öja. Den 22 hölls inga sammanträden, vi våga förmoda, att landshövdingen då vilade ut i prosten A. Ekholtz gästfria hem i Fardhems prästgårds). Den 23 mars gick färden vidare till Burge i Levede, där Fardhem och Habblinge ting mötte kl. 9 f. m., och slutligen hölls den sista sammankomsten med återstående Hejde, Banda och Stenkumla ting vid Sandäskes kl. 11 fm. Här är protokollet för Södra häradets sammanträden uppsatt5). Resultatet var detsamma som i Norra häradet : ”Försäkrade hear och en af allmogen samt de öfriga socknemän, hvilha redan å utsatta samlingsställen blifvit hörda och sig uttalat, at med oförfärat mod samt ett för Konung och Fosterland Warmt fjärta söka til at fullgöra hvad på dem kunde ankomma och at på sätt omständigheterna medgåfvo samt ända mål af detta Landtwärns upprättande öfwerensstäma”.

5) Landskansliets utg. handl. 1801, pag. 81. LA.
6) Berta Wiman, Präster och Patroner, Visby 1933.
7) Ung. = med smärre ändringar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 3 December 1946
N:r 281

Födelsedagshyllningar.

På sin sjuttioårsdag i dag har lantbrukaren C. P. Jakobsson, Bjärs i Guldrupe, blivit föremål för hjärtliga hyllningar från olika håll, vilka inleddes redan kl. 4 i morse, då grannarna infunno sig för att gratulera och överlämnade därvid bl a en fåtölj som gåva. Sedan kom pastoratskyrkorådet med kyrkoherde Beijer i spetsen, som förärade jubilaren ett bokverk, och vidare kommo representanter för olika nämnder, som överlämnade en skrivstol och en blomsteruppsats, och från övriga vänner inom socknen fick han mottaga en skrivbordsuppsats och en brevvåg m m. Släktingar gratulerade med en golvlampa, blomkorg m m., och sist men icke sämst märktes från Centralkassans lokalavdelning ett cigarrskrin fyllt med cigarrer. Utom presenter och en mängd blommor kom även en rik skörd av telegrafiska lyckönskningar sjuttioåringen till del under dagens lopp. I eftermiddag har han inbjudit ett 70-tal gäster till supé i sitt hem.

Lantbrukaren Edvin Pettersson, Norrbys i Othem, fyller i dag de femtio åren, och blev med anledning därav hjärtligt hyllad redan vid halv 5-tiden i morse, då grannar uppvaktade med en gåva, bestående av en väggklocka samt en blomsterkorg, vidare fick han från en trotjänare mottaga en reservoirpenna och blommor, från familjen ett skrivställ av marmor och under dagen ha ytterligare lyckönskningar nått honom från skilda håll. På eftermiddagen hade han inbjudit ett 50-tal vänner till samkväm.

Lantbrukaren Thure Lönngren, Lundbjers i Lummelunda, har på sin femtioårsdag i dag fått röna många bevis på aktning och vänskap. Redan vid halv 5-tiden i morse saluterades jubilaren med 50 skott av representanter för sockenborna, som därjämte överlämnade en väggpendyl och en blomsterkorg samt textad adress, från mejeristyrelsen fick femtioåringen genom disponent Persson mottaga en bordspebdyl samt textad adress, från släktingar bl a en golvlampa m fl presenter, och förutom blomsterns mängd och presenter från enskilda vänner har ett flertal telegram ingått till jubilaren, som i afton ger middag i sitt hem för ett 100-tal inbjudna gäster.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 30 september 1943
N:r 225

Ting på Allekvia.

Stölder och dansbaneepiloger dominerade på före dragningslistan.
Gotlands norra tingslags häradsrätt, som i går var samlad på Allekvia till hösttingets andra ord. sammanträde, hade inga större brottmål att ta hand om. Mest rörde det sig om slagsmål, stölder, fylleri och förargelse, och bland de mera remarkabla inslagen kan måhända räknas den omständigheten, att praktiskt taget en hel familj, bestående av far och mor och två söner, var instämd för resp. småstölder och häleri.
Rättens ordförande var häradshövding Pfeiffer och notarier voro S. Ralfe – vilken även handlade ett antal av målen – samt fröken Birgit Ålander. åttiotalet mål var före.

Vinet lockade ej eller Stölden under madrassen. En yngre mansperson, som tänkt sig ett litet rendez-vous med vin och allt i en jungfrubur någonstans inom norra häradsrättens domvärjo, hade till den ändan tillhandlat sig en flaska druvsaft. Den sköna vägrade emellertid i vändningen, när det kom till kritan – d. v. s. vinet. Glömsk av de gamle romares sats: In vino veritas, ville den tillbedda inte ha något med ifrågavarande läskedryck att göra, vände därför resolut ryggen ej mindre åt putällen utan desslikes åt kavaljeren. Åtminstone för en stund. Detta var dock dålig strategi. Eftersom kavaljeren, skändligen övergiven samt pikerad av denna dubbelsidiga kallsinnighet som soulagemang för nederlaget, men mindre chevalereskt, passade på att lägga sig till med 12 riksdalrar, gömda under en madrass i jungfruburen. Sådant hör emellertid endast i mycket ringa grad till god ton, alltsammans kom sen som råga på allt till öronen av Pontius Pilatus och så blev det i stället för en angenäm tête-â-tête 20 kr. i snatteriböter.

För stöld och försök till mordbrand stod en 16-årig yngling tilltalad. Han hade haft anställning som förrådsbiträde vid KA 3 i Fårösund men bodde hemma hos sina föräldrar. En dag hade han lagt sig till med en idrottströja och vid ett annat tillfälle med ett täcke, det senare värderat till 25 kr. Båda sakerna hade han förvarade i en liten lya, som han ordnat åt sig i källarvåningen i det hus föräldrarna och han själv jämte ytterligare några familjer bodde. ” )En dag efter lunchen tyckte han det inte vara roligt att återvända till sitt jobb på förrådet utan gick i stället ut och plockade nypon. Dessa sålde han för 3: 50, festade på en sockerdricka på ett pensionat och begav sig så småningom hem, på det högsta orolig för att fadern skulle få reda på att han skolkat från sin tjänst. I sin skrubb i källaren tuttade han senare på tröjan.- Elden blossade upp, men därvid hade han blivit rädd och kvävt elden. Som enda förklaring till tilltaget framhöll han att det var roligt att se hur det brann. Ynglingen hade sedan lagt sig att sova på golvet. I tröjan var det emellertid fortfarande eld och en intensiv rökutveckring hade uppstått. Att ynglingen inte kvävts av röken får troligen helt tillskrivas den orsaken att han placerat sig själv på golvet där röken inte var så besvärande. Tack vare att ingen lufttillförsel till skrubben ägt rum, hade elden så småningom slocknat av sig solv. I motsatt fall kunde lätt en stor katastrof ha inträffat – i fastigheten bor ett stort antal familjer, som givet-Ås skulle ha blivit svårt ställda cm elden sluppit lös och spritt sig i huset. Nu inskränkte sig det hela dess bättre endast till små skador i skrubben.
Ynglingens moder, som var närvarande vid målets handläggning igår, uppgav att sonen aldrig visat sig vanartig hemma. Dock hade han haft svårt att stanna på de platser han haft. Då det ansågs lämpligast att han finge undergå undersökning av sinnesbeskaffenheten, förklarades ynglingen häktad pro forma och remitterades omedelbart till S:t Olofs sjukhus.

För hyresbedrägeri stod ett sjukvårdsbiträde åtalat. Hon hade givit sig i väg från sin bostad utan att betala den stipulerade hyran. Själv bestred hon att bedrägeri förelåg. I sina förmåner som anställd på militärsjukhuset i Lärbro ansåg hon även hyresbidrag ingå. Åkl. genmälte, att svar. redan på ett tidigt stadium upplysts om, att sådant bidrag icke utgick, men svar. var likväl av den åsikten, att hon icke begått något brott genom att avflytta från bostaden. Att hon, som åkl. ville göra gällande, helt sonika rymt, ville hon ingalunda gå med på. Hon dömdes emellertid till 10 dagsböter â 1: 50.

Den oärliga tjänsteflickan, som vid tidigare rättegångstillfälle erkänt att hon under sin anställning på ett hotell tillgripit diverse saker, smycken och annat, dömdes till 2 mån. fängelse, villkorlig dom.

Stal till skatten. Den stenarbetare som från en kamrat tillgripit en större penningsumma för att kunna klara sin skatt, men som sedermera återställt summan, dömdes till 3 mån. fängelse, villkorlig dom, sedan förundersökaren tillstyrkt sådan.

Sjöman i land krossar hjärtan ej men väl fönster. En ung sjöman hade en dag i början av året full och trevlig gästat en matservering i Slite, börjat bråka med serveringsflickorna och dymedelst blivit föremål för utkastarna, varma intresse. Under den därefter följande utkastningaceremonin ansåg sjömannen att åtminstone något borde göras. Detta något var krossandet av ett 185-kronorsfönster, för vilket nu yrkades ansvar. Bland annat. – Tja, 185 kr. är ju inte så farligt, sade den självmedvetne unge mannen, som därefter frank, frejdig och kavat och med – som han trodde – väl bibehållen värdighet lämnade rättssalen på Alekvia. Senare fick han veta att hans escapader i köpingen kostade honom 2 mån. fängelse plus skadestånd för rutan.

Trafikolyckan i Slite. En lastbilförare var som bekant instämd för att han kört på en kvinnlig cyklist vid Sju strömmar i Slite. Svar. ansåg vid förra rättegångstillfället att orsaken till det skedda helt och hållet låg i att vägen var uppgrävd och svår att trafikera samt att med anledning därav kommunen och inte han själv borde dömas som ansvarig.
Målet förekom åter i går då ett vittne hördes. Vittnet hade som fjärde – och siste man cyklat i samma kavalkad som den sedermera påkörda kvinnan, vilken f. ö. var döv. Vägen där man färdades var föremål för omläggning och vägarbeten pågingo. Bilen hade kört om kvinnan i en kurva, varvid, enligt vittnet, ena styret i kvinnans cykel kolliderat med bilens vänstra framskärm varvid cyklisten förlorat balansen, kört omkull och skadat sig. Svar, var av en annan mening och ansåg att den sedermera skadade kvinnan vinglat till framför bilen och kört omkull. Någon kollision var det inte tal om. Inte heller om att han själv vid tillfället varit onykter, vilket någon velat göra gällande. Enligt vittnet hade svar också uppträtt både hyggligt och hjälpsamt.
Det blev 10 db. â 3 kr. plus 63 kr. i skadestånd.

Samtal i Martebo med slående argumentation. Redan vid hösttingets första ordinarie sammanträde i förra månaden var en person instämd för att han under natten mellan den 25 och 26 april i år misshandlat en arbetare i Martebo. Svar:s åsikt om saken var då den, att han aldrig rört käranden – men hade bara sutit och pratat en stund. Rätten ansåg emellertid det ganska tydligt att det inte stannat vid ord endast och därför hade beslutats om inkallande .av vittnen till nästa ting, d. v. s. det som hölls l går. Nu voro också tvenne vittnen tillstädes och båda hördes på ed. Vitnet n:r 1, som bodde alldeles i närheten av svar, berättade att svar. på påskdagens afton kommit hem, svärandes, domderandes och utlovandes att ”nu skall de rödhåriga djävlarna få…” (Underförstått att just kär. var den så att säga huvudrödhårige.) Vittnets hustru och barn hade blivit rädda över oväsendet, men så småningom hade det blivit tyst igen. Vittnet hade då trott att svar. begivit sig i väg. Klockan var då vid pass halv 9 om aftonen. Framemot 11-draget hade svar. kommit tillbaka, gått upp på vinden i huset, där han stökade omkring i ungefär en kvarts timmes tid för att därpå gå ned igen. Vittnet hade därefter iakttagit hurusom svar. försvunnit över gårdsplanen med en lykta i handen samt berättade vidare, att han efteråt ryktesvis försport att svar:s mening var att ”spöa kär. eller åtminstone skära halsen av densamme”. För det sistnämnda ändamålet skulle en i svar:s ägo befintlig bajonett plus en brödkniv vara särdeles lämpliga remedier. Passlandet på vinden skulle också kunna häntydas på letandet efter sagda vapen. Kär. hade efter händelsen för vittnet omtalat, att svar. varit hos honom påskdagens kväll och därvid tilldelat honom ett par smällar.
Det andra vittnet, som var arbetskamrat med kär. och hade sitt sovrum under dennes våning, hade lagt sig vid 10-tiden på ifrågavarande kväll för att redan vid halv 12-tiden vakna av skrammel, dunsar och oväsen från ovan. Vittnet hade även känt igen svar:s röst och konstaterat att såväl kär. som antagonisten varit synnerligen högljudda i sin nattliga konversation. Av dunsar och andra akustiska effekter att döma hade det förefallit vittnet som om ett slagsmål vore i gång i kär:s våning.
Svar. själv förnekade vid gårdagens rättegång allt vad slagsmål hette samt uppgav, att han den berörda kvällen gått till kär. endast för att få reda på, varför denne egentligen hyste agg till honom. Det hade blivit en stunds lugnt och sansat samtal, inget annat, och så hade svar avlägsnat sig. Så de’ så …
Målsägaren hade avsevärda invändningar att komma med. Sålunda framhöll han, att svar. kommit upp till honom, med en skräll placerat sin lykta Då bordet och frågat ”varför jag var förbannad på honom”. Kär. hade då bett svar. avlägsna sig och komma tillbaka vid en lämpligare tidpunkt, detta dels emedan det varit sängdags och dels för att kär. ansett svar. icke fullt nykter. Kär. som f. ö. vid tillfället var i bara chemisen och klar att gå till sängs hade därefter, i avsikt att söka få svar. att avlägsna sig, velat försvinna ur sitt eget rum för en stunds enskilda meditationer i trädgårdens svala avskildhet. Detta satte emellertid svar. s. k. P för genom att ställa sig i dörröppningen. Och från denna position hade han omedelbart därefter tilldelat kär. ett par slag på käken och även tagit struptag. Efter detta hade svar. givit sig iväg och något vidare resonemang hade inte förekommit. Men före smällarna hade man förstås skällt på varandra en stund. Kär. yrkade slutligen 25 kr. i skadestånd.
Rättens utslag löd på 20 db. â 1: 25 jämte 25 kr. i skadestånd.

En chaufförs lördagsnöje hade bl. a. bestått i fylleri, förargelseväckande beteende, misshandel, våldsamt motstånd och en sönderriven rock, allt ”utspelat” vid en nöjestillställning vid Nyhamn i Lummelunda. Vederbörande syndare erkände allt utom misshandeln samt berättade att han efter ett par besök på en visbyrestaurang infunnit sig på dansbanan i Lummelunda. Där hade han träffat en bekant som han börjat skämta med. Detta upptogs emellertid onådigt. Bekantingen rusade på svar. för att i någon mån hejda dennes skämtlynne. Ställets ordningsvakt hade dock avstyrt ett uppseglande bråk, men på bekostnad av sin rock. Att emellertid bekantingen tagit illa upp svars :s ”skämtsamhet” är kanske inte så mycket att undra över, då man får veta, att han – svar. – bl. a. klandrat bekantingen för att denne dansat med ”en dålig piga” samt därefter givit honom en smäll som kom vederbörande att ”bli lidande av minnesförlust”. Allt detta bestreds dock av svar., vilken sade sig icke ha varit utanför dansbanan. Det påstådda bråket skulle nämligen ha ägt rum en smula avsides från denna. Svar. dömdes till 1 mån. fängelse och 30 kr. i skadestånd för ordningsvaktens sönderrivna rock.

För misshandel, stenkastning etc. stod en yngre fiskare tilltalad. De fula tilltagen hade han funnit lämpligt komma till utförande dels annandag jul 1942, dels pingstdagen i år och naturligtvis var det brännvin med i spelet. Bl. a. hade han tampats med en 68-årig man. Ynglingen nekade emellertid till det mesta av det som lades honom till last. Även svar:s båda bröder hade varit med på ett hörn och för hörande även av dessa uppsköts målet till den 21 okt.

För stöld och häleri m. m. stodo fyra personer, tillhörande samma familj åtalade. Stölderna hade verkställts av en son i 20-årsåldern. Denne hade på olika Platser och tider samt delvis i förening ined inbrott tillgripit bl. a. ett cykelhjul med däck och slang, tvenne cykeldäck, potatis, en herrcykel jämte pengar. Tillsammans med en annan person hade han även kommit över fodermjöl.
En del av det tillgripna hade tagits om hand av fadern som därför tilltalats för grovt häleri. Fadern hade även erhållit stämning för att utan tillstånd ha slaktat en gris. Denne svar. sökte göra troligt att han inte vetat om att de ifrågavarande sakerna voro stulna. Också modern var instämd men inte heller hon hade haft någon vetskap om att de av sonen tillgripna varorna voro åtkomna på oärligt sätt. Slutligen hade en yngre broder till förstnämnde svar. instämts för stöld i samråd med brodern.
Beträffande den förstnämnde svar. uppsköts målet för förundersökning till den 21 okt. och samma blev förhållandet ifråga om brodern. Pojkarnas fader fick böta 30 db. â 1: 25 och modern 15 db. â 1 kr.

Ett par unga värnpliktiga voro åtalade för att de under falskt namn från en urfirma tillnarrat sig var sitt ur. Emellertid hade de sedan ångrat sig och ordnat affären. Målet uppsköts för förundersökning till den 21 okt.

Sex Fåröbor stodo tilltalade för att de vid nöjestillställningar på Sudersand på Fårö gjort sig skyldiga till fylleri, misshandel och förargelseväckande beteende m. m. En del av dem nekade och sökte bagatellisera det hela som bara ”skoj”. Åkl. landsfiskal Bonde, ville emellertid ha ett slut på det ständiga bråket vid dansbanan och yrkade därför åtminstone i ett par fall så stränga straff som möjligt.
Domen lydde på böter varierande mellan 15 och 50 kr.

Smitit från en matservering utan att betala för den intagna förtäringen hade ett par mindre nogräknade herrar gjort. Det kostade dem vardera 25 dagsböter plus ersättning för maten.

Olaga fotografering renderade en person 10 db å 2 kr. och en annan 10 db á 3 kr.

Olaglig utfodring.
Ett par lantbrukare som undanhållit vissa partier fodersäd, vilka eljest skulle ha levererats till staten, dömdes till resp. 10 och 15 db å 1:50.

Missfirmelse mot polisman
hade en sjöman låtit komma sig till last. Han bötade 40 db å 2: 50.

Köpt och sålt ett par stulna bildäck hade en person gjort med god förtjänst, och detta därtill utan licens. Personen ifråga är emellertid redan tidigare förklarad strafflös och har nu alltså bara att utbetala skadeersättning med 420 kr.

I ett antal trafik- och cykelförseelser utdömdes dagsböter av skiftande storlek.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 September 1943
N:r 220

Auktion i Lummelunda.

LÖRDAGEN DEN 25 SEPT. kl. 12 midd. hos Gunnar Svensson, Kanalen, varvid försäljes med anledning av gården försäljning samtliga inventarier: kreatur, maskiner och redskap samt inre lösegendom.
FRITIOF JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Osdagen den 22 September 1943
N:r 218

Auktion i Lummelunda.

LÖRDAGEN DEN 25 SEPT. kl. 12 midd. låter Gunnar Svensson, Kanalen, på grund av fastighetens försäljning genom auktion försälja samtliga inventarier: Kreatur: 2 st. arbetshästar, ardenner, (1 sto, 7 år, och 1 vallack, 4 år), 4 st. goda mjölkkor i olika kalvställningar, 1 kviga, 112 år, 30 st. höns. Redskap: slåttermaskin, hästräfsa, nästan ny, 2-radig hästhacka, cambridgevält, kultivator, fjäder- och 60- pinn. slätharvar, vändplogar, potatissorterare, bilvagn för såväl par som enbet, lastdragare, arbetsvagn, arbetskälkar, släde. arbetsselar, 2 decimalvågar, därav en 500 kg., gödselvattenpump, bing, svänglar, transportflaskor, laggkärl, div. handredskap m. m. Trädgårdsmöbler, herrcykel. Inre: byråar, bord och stolar, skrivbord, väggur, symaskin m. m.
Betalningsanstånd till den 1 april 1944 med vanligt äganderättsförbehåll eller vid anfördran.
Visby den 18 sept. 1943.
FRITIOF JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 september 1943
N:r 215