GUTAR FÖRR

på Visborgs slätt idag hade lockat en talrik skara intresserade, som samlades fram emot kl. 12 vid dels vattentornet, dels vid de på åkern norr därom uppställda två luftvärnskanonerna och deras eldledningsställning. För officerare, landstormslottor, landstormsbefäl, landsfiskaler och pressen m. fl. visades kl. 11 en serie filmbilder om luftanfall, luftvärn, gasbeläggning och framför allt gassanering, till vilka synnerligen intressanta bilder kapten Hedengren fogade en beskrivande och orienterande föreläsning. Filmen visades i kasärn 1.
Fram emot kl. 12 hade ganska mycket folk samlats uppe vid vattentornet vid Visborgs slätt, där regementskvartermästaren kapt. Jeppson orienterade om läget. Som förut flämta antogs detta vara sådant, att Gotland mobiliserats och att kvar på slätten endast låg depåbataljonen, som sysslade med utbildning av nytt manskap. Här väntade man nu idag flyganfall och hade för den skull ordnat garnisonen och dess möjligheter i beredskap för ett dylikt anfall. Luftbevakning fanns anordnad med bl. a. lyssnarpost framme vid Visby skyttegilles paviljong.
Sex maskiner från Roslagens flygflottilj i Hägernäs hade under navigeringsövningar ställt kursen mot Gotland idag på middagen och samlades 20 sjömil väster om Visby vid 12-tiden, varefter de två grupperna satte kurs på Visborgs slätt. De kommo omkring 12,15 stickande i V-formering från sydväst över skogstopparna och torde icke ha observerats förr än i sista minuten av luftbevakningen. Luftvärnskanonerna gåvo eld och följde maskinerna, som gingo på endast några hundra meters höjd. Även kulsprutorna voro i farten, en sydost om Soldathemmet och en nere på idrottsplatsen.
Sedan första anfallet avslutats förflyttade sig de intresserade ned till kasärngården, där man liksom tidigare på backarna runt vattentornot markerade bombnedslagen med rökbomber. Vid första anfallet förutsattes att sprängbomber trängt igenom trossbottnarna i kasärn 1 och skadat konvalescenter, förlagda i bottenvåningen. Dessa måste alltså omhändertagas En sjukvårdarpatrull på cykel ilade till hjälp och i brist på konvalescenter högg man en man ur ledningen, lade honom på cykelbåren och transporterade honom kvickt som tanken till sjukhuset. Kasärn II och kanslihuset hade icke blivit skadade, men i kasärn III antände brandbomber vinden och här blev det eldsläckning med sand. Ingenjör Lyttkens medverkade benäget som mordbrännare och hade tillverkat en mindre brandbomb för att visa dess verkan. Den ger en oerhörd hetta och brände dom ett nix igenom underlagsplåten. Samtidigt tände man ett bål invid kasärn III och gick till anfall på detsamma med sand och vatten.
Till råga på eländet tog även gymnastiksalen eld på grund av fingera, de brandbomber och här fick I. 18:s speciella brandkår träda i funktion med slangar och vattenbegjutning.
Så kom flyget tillbaka, flyglarm gick igen och knalleffekterna borde ha hörts ända upp till bombkastarna, som nu även hade oförsyntheten att kasta gasbomber. En grön stjärna föll ifrån det höga, det skulle i verkligheten ha varit en bomb, och det smällde litet varstädes på kasärngården, gasindikeringsavdolningen satte igång med att bestämma gasens förekomst och gasbeläggningens omfattning samtidigt som gasalarm gavs. Gasgubbarna i sina skyddskläder, en del i åtminstone skyddstrumpor och skyddshandskar, började sanera området. Vid flygets passerande av karsärnerna sköt man med luftkrevad, patroner, som bidrogo till att ge en viss verklighetsprägel åt övningen. Bombfällningen markerades som sagt genom krevadpatroner på marken och genom antändning av sprängladdningar. Åskådarna finge en ganska god bild, så bra den egentligen kunde bli ji fredsförhållanden, av hur det går till att inringa ett område, som är gasfarligt. och för att man inte skulle gå alltför oberörd från platsen passade man på till sist att kasta ut ett par tårgaspatroner, så att en stor del av åskådarna få pröva på det snuset. Till och med den alltid försvarsintresserade närvarande landshövdingen måste storgråtande rymma fältet —men då var också övningen avslutad.
I sin helhet måste den betraktas som synnerligen lyckad. Flygets samling efter navigeringsövningar, luftvärnets sättande i funktion och hela apparaten för gasskyddet och dithörande detaljer, allt fungerade så långt en utsocknes kunde se på ett sätt som visar att det arbetas energiskt bland vår militär för att höja försvarsberedskapen. Det har helt visst också ett mycket stort värde, att allmänheten på detta sätt kan få tillfälle att med egna ögon se hur situationen kan bli i verkligheten. Den militära ledningen hade även sörjt för att olika officerare höllo allmänheten orienterad om vad som skedde.
I afton företaga ett flyganfall av en grupp mot Visborgs slätt, varvid syftemålet är att pröva släcknings- och bländningsanordningar. Man skall alltså utröna om och i hur stor utsträckning flygarna kunna iakttaga något på den i mörker lagda garnisonsorten. Det blir mellan kl. 9 och 10 i afton. I morgon förmiddag kl. 10 kommer flyget åter att göra några anfall på Visborgs slätt, men då huvudsakligen för att giva truppen övning i riktning och eldgivning mot flygplan. Hägernäsplanen flyga sedan hem till Hägernäs.
Chefen för Roslagens flygflottilj, major Sundin, Bom medföljde i en av maskinerna, meddelar, att anledning till den låga flyghöjden idag var de lågtgående molnen. I verkligheten hade man hållit sig uppe i molnen, i varje fall högre. Formeringen var också. tätare än vad den i verkligheten skulle ha varit. Den ena av flyggrupperna hade utgått från Vallentuna och den andra från Hägernäs, varefter de haft att passera vissa punkter före samlingen utanför Visbykusten.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 3 December 1936
Nr 282