Måndagen 2 Maj inkom hit från England stenkolslastade Figeholms-skonerten Wasa, kapten P. Ingvarsson, och togs lots ombord för skutans införande i hamnen. Därvid inträffade, att skonaren stötte på grund å skutrefvets yttersta ända, men tog den sig själf omedelbart af grundet igen och infördes utan vidare missöde i hamnen.
I dag har inför magistraten hållits förhör om saken med lotsen J. A. Zetterqvist, kapten P. Ingvarsson och styrman A. G. Edlund.
Därvid berättade lots Zetterqvist: Sodan han kommit ombord och kapten Ingvarsson själf tagit rodret, togs kursen så nära land som möjligt, hvilket var nödvändigt Vid då rådande sydostlig vind.
Man råkade emellertid komma för nära land, detta beroende därpå, att den förra året lösryckta och i land bogsorade yttersta bojen i inloppet icke åter blifvit utlagd. Denna boj är emellertid mycket viktig som märke vid insegling, och det är efter den lotsarne alltid vid dylika tillfällen plåga styra. Men nu fans icke ens annat slags märke utlagdt å det ställe där bojen bar sin plats, och detta ansåg Zetterqvist vara hufvudorsaken till det lilla missödet. Därtill kom, att det vid tillfället i fråga var mycket lågt vattenstånd.
I lots Zetterqvists redogörelse instämde kapten Ingvarsson och styrman Edlund till alla delar, tilläggande kaptenen att fartyget icke lidit någon skada af törnen samt att felet till grundstötningen icke kunde läggas på lotsen. Han betonade det nödvändiga i att sjömärken och bojar äro i ordentligt skick innan seglationen börjar. Hade ej lots tagits ombord, hade olyckan lätt kunnat blifva långt allvarsammare än den blef.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Maj 1898
N:r 72