upptog i går afton närmare två timmar af stadsfullmäktiges sammanträde. Stadens delegerade i Gotlands järnvägsaktiebolag, hrr A. Bokström, P. A. Hellgren och K. Degerman, hade nämligen i skrifvelse till fullmäktige anhållit om fullmäktiges särskilda instruktioner för sitt uppträdande å blifvande ordinarie bolagsstämma med järnvägsbolaget i fråga om föreslagna utsträckningar och förgreningar af den nuvarande järnvägen.
Af dessa var det endast de två delarne Hemse—Hafdhem och Visby—Veskinde, som delegerade, i likhet med järnvägsstyrelsen, ansågo vara i bolagets intresse.
Men då aktieteckningen för Hafdhemsbanan väsentligen understigit det belopp, som järnvägsstyrelsen ansett för utsträckningens vinnande oundgängligen nödigt, borde denna bandel f. n. icke förordas till bifall å stämman.
Återstod då Veskinde järnvägen, rörande hvilken delegerade — såsom ock järnvägsstyrelsen — ansågo att bolagsstämman borde besluta:
att öfvertaga den koncession, som å banan meddelats åt enskilde sökande;
att kostnaden för järnvägen till 3/4 bestrides af koncessionssökandena, hvilka i stället erhålla aktier i Gotlands järnväg;
att koncessionshafvarne skola för järnvägens fullbordande tillhandahålla järnvägsbolaget lån till belopp af 25 tusen kr. mot högst 5 proc. ränta och ouppsägbart i 5 år från lånegifvarnes sida, samt
att, om dessa förslag bifellas, stämman ville besluta att nya aktier i bolaget å 100 kr. stycket finge utsläppas till belopp motsvarande 3/4 af kostnaden för järnvägsanläggningen i fråga.
Så långt voro järnvägsstyrelsen och stadens delegerade ense, men i fråga om de nya aktiernas natur blefvo meningarna skiljaktiga, i det järnvägsstyrelsen utom en dess ledamot ansåg att de nya aktierna borde åtnjuta samma rätt som öfriga äldre aktier i bolaget, medan tvänne af delegerade, hr Hellgren och Degerman, ansågo rättvisast, att de gamla aktierna betraktades såsom preferensaktier, hvilka vid skeende utdelning skulle tillförsäkras 3 procents ränta, innan utdelning & de nya aktierna finge ske.
Hr Bokström, såsom. tredje. delegerad, instämde deremot i järnvägsstyrelsens yttrande.
Det var nu denna fråga stadsfullmäktige hade att reda ifrån sig. Såsom naturligt var, kom diskussionen till allra största delen att röra sig om VWVeskindebanan, såsom den enda ff. n. tillstyrkta, men dervid i ganska ringa grad om bandelen i och för sig, enär alla syntes vara mer eller mindre öfvertygade om dess nytta, utan just om naturen af de nya aktier, som borde släppas ut.
Herr Bokström började diskussionen genom att motivera sin från delegerades flertal afvikande mening. Han ansåg, att järnvägsbolaget borde tillmötesgå önskningarne att utsträcka trafiklederna i den mån framställningarna vore förenliga med bolagets intressen, äfven om det i början skulle medföra risk. Det vores icke fråga om att bolagét skulle utdela premier vare sig åt sockerbets- eller mossodlare, men om man å andra sidan vore på det klara med att en förbättring vore af nöden, borde man ej uppställa vilkor, som skulle försvåra förbättringen. Derför hade järnvägsstyrelsen icke beslntit det förbehåll beträffande de nya aktiernas natur, som de tvänne delegerade föreslagit. Det skulle helt visst för alltid omöjliggöra Hafdhemsbanan. Talaren yrkade derför att stadsfullmäktige måtte uttala sig i samma riktning som järnvägsstyrelsen.
Hr Jeurling skärskådade frågan ur synpunkten af dess betydelse för Gotlands järnväg, för Visby stad och för norra Gotland. För den nuvarande järnvägen verkade en utsträckning dertill, att densamma tillfördes en betydande inkomst för transport af sockerbetor, uppgående ensamt den till räntan på anläggningskostnaden och detta blott med beräkning af den relativt ringa trafik, som under den nya banans allra första år tillfördes järnvägen. För staden Visby medförde en ny järnväg utveckling af industri och näringar, ökad tillförsel af matvaror, ökad införsel och utförsel samt betydligt växande hamninkomster, något söm vore i högsta grad afvevärdt, då nu nya stora utgifter för hamnen förestodo. Äfvenså skulle en utsträckning af järnvägen medföra, att staden förr än eljest finge ntdelning på sina aktier i den den gamla banan, hvilken senare genom växande inkomster skulle förr än annars komma i tillfälle att afbetala sin sväfvande skuld. Och för hela nordvestra Gotland, som genom långt afståud från hamn och svåra kommunikationer blifvit mycket efter sin tid, skulle en järnvägsförbindelse med staden verka som en den kraftigaste häfstång tilb utveckling och tillgodogörandet af de stora resurser, som uti ypperliga myrmarker kommit denna landsända till del. Yrkade bifall till järnvägsstyrelsens förslag.
Hr Hellgren talade för sin uppfattning af aktiernas natur. Kanske redan nästa år järnvägsbolaget kan utdela 3 procent, om det finge vara alldeles i fred. Skulle nu nya bandelar tillkomma och icke bära sig, vore det bra att de gamla aktierna hade företräde, och bure sig de nya banorna, vore ju vilkoret icke till någon skada.
Hr Lindell hade ej hunnit sätta sig så in i frågan att han var färdig med sin mening hvadan han yrkade uppskof på 14 dagar med beslut i saken Beträffande Hafdhemsbanan ansåg han den så vigtig, att det gamla bola get borde gå med på att tillsläppa ända till 1/3 af anläggningskostnaderna.
Hr Ekman talade varmt för den norra järnvägen, som han ansåg otvifvelaktigt skola blifva en god affär. Ett vilkor sådant som det föreslagna beträffande aktierna kunde måhända de nuvarande koncessionsinnehafvarne icke vilja gå in på, utan hellre trafikerade järavägen själfva. Detta borde förebyggas och Gotlands järnväg taga första steget till järnvägsnätets utvidgaude, på det att ej konkurrerande småbolag måtte uppstå. Han yrkade att fullmäkt ge måtte ansluta sig till järnvägsstyrelsens förslag och lemna dele gerade iustruktioner i enlighet härmed.
Hr Sylvan instämde med hr Bokström. Den norra järnvägen hade stor kulturell betydelse och hade större utsigter att bära sig än t. o. m. Hafdhemsbanan, hvars område kringekars af flere hamnar. Det föreslagna vilkoret vid aktierna vore ej klokt.
Hr Sellergren talade för Hafdhemsbanan såsom den enda naturliga utsträckningen af Gotlands järnväg. Veskindebanan vore en bibana, som blefve ofördelaktig att trafikera. Men som jernvägsbolaget dock på något sätt väl ändå borde bjälpa till, hemstälde han att fullmäktige måtte uttala sig för att bolagsstäm man måtte afslå förslaget om öfvertagande af Veskinde-järnvägen samt i stället besluta att så billigt som möjligt trafikera den åt de nuvarande koncessionsinnehafvarne.
Hr Höjer instämde häri. Hyste tvifvel om alla gjorda uträkningar beträffande Veskindebanans rentabilitet, hyste tvifvel om hurnvida det var klokt och affärsmässigt att låna pengar till att bygga mer järnväg, innan man befriat sig från gamla skulder. Men trafikera Veskindejärnvägen utan direkt vinst kunde ju det gamla bolaget göra, blott kostnaderna härför betäcktes.
Efter ytterligare anföranden af borgmästaren, som förordade järnvägsstyrelsens förslag, samt herr Hellgren, Jeurling, Sellergren och Sylvan, förklarades diskussionen afslutad, hvarpå genast förkastades såväl hr Lindells förslag om uppskof med frågan som hrr Sellergrens och Höjers. Öfver järnvägsstyrelsens samt hrr Hellgrens och Degermans förslag begärdes votering, hvarvid 12 röster afgåfvos för så väl det ena som det andra yttrandet. Genom ordförandens utslagsröst stannade fullmäktige vid järnvägsstyrelsens ofvan anförda förslag till öfvertagande af Veskindebanan och de nya aktiernas likställighet med de gamla.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Juni 1896
N:r 87