Som bekant ha stapelstäderna, på grund af den dem tillerkända tolagsersättningen, skyldighet att hålla tullkamrarne med lokaler; men det lär på de flesta ställen vara så att vederbörande tjänstemän själfva få bekosta dessas eldning och städning — ved lemnar staten endast åt betjänte. Ja, tjänstemännen få också själfva köpa det papper, hvarpå de för verkets räkning skrifva, men äga dock skyldighet att till detsamma redovisa influtna medel för försåld makulatur.
Under en följd af år ha härvarande tullförvaltare och kontrollör tillsammans bekostat tullkammarens uppvärmning och städning. Då emellertid lokalen, såsom liggande öfver packhuset, är osedvanligt kall och dyr att uppvärma, hade tullförvaltare Lyth i till drätselkammaren stäld skrifvelse anhållit om ett årligt anslag från staden af 100 kronor såsom hjälp till eldning och städning. Bevis var bifogadt om att Ystad lemnar sin tullkammare dylikt bidrag. Drätselkammaren tillstyrkte anslaget.
Kronofogde Bokström ansåg emellertid ingen utredning föreligga rörande stadens skyldighet att utgifva dylikt bidrag och lektor Höjer sökte genom en längre utredning, späckad med k. förordningar af ansenlig ålder, visa att staden alls icke hade någon sådan skyldighet. Det vore ett riskabelt prejudikat att genom det bogärda anslagets beviljande erkänna sig hafva en sådan. Yrkade afslag.
Fabrikör Hellgren medgaf att drätselkammaren endast af billighetshänsyn tillstyrkt bifall till ansökningen från tullförvaltaren, som alltid visat sig tillmötesgående mot staden. Det kunde väl ej dröja så länge, innan riksdagen fick blicken öppen för ifrågavarande oegentligheter, hvadan anslaget borde beviljas endast tills vidare.
Stadsfullmäktige afslogo emellertid den gjorda framställningen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1896
N:r 138

