Etikett: Visby

besiktning, som afslättdes igår, företogs en utflykt på banan, med afgärg kl. 2 på dagen från Visby flaggprydda station. Vid framkomsten till Veskinde station, der man också flaggade, besågos trafikanordningarna och de vackra omgifningarna under en half timmes tid, hvarefter tåget återvände till staden, hälsadt af hurrarop från den å stationen talrikt samlade befolkningen från trakten.
Efter återkomsten gaf aktiebolaget Martebomyrs direktör, red. Jeurling, å stadshotellét middag för besigtningsmännen jämte ett antal af omkr. 30 inbjudna, bland Evilka märktes länets höfding och stiftets biskop äfvensom representanter för stadens styrelser och korporationer.
Sedan värden hälsat gästerti välkomnå, föreslog han: konungens skål i följande ordalag:
När för nu något öfver aderton år sedan den första jernvägslinien sträckte sitt ringlands spår öfver gotländsk mark, så hade man den glädjen att se närvarande landets konung.
I de ord, hvarmed han invigde denna-järnväg, yttrade han bland annat ungefär följande: Liksom. diamanten anses vinna ökad glans genom att infattas i metall, så hoppas jag, att Gotland, denna ädelsten i Sveriges kungakrona, skall genom denna infattning i järn vinna fördelar och anseende.
Det ha ju icke ens kunnat ifrågasättas att påkalla konungens närvaro i anledning af den början till en nordlig jernvägssträckning, som nyss nått alv fullbordan. Men illa skulle man häfva läst konung Oskar den; andres historia, om man icke vore, fullt viss, att han, ehuru frånvarande, med intresse och deltagande följde hvarje utveckling af samfärdsmedlen, som afser att skapa nya förbindelseleder mellan skilda orter inom hans land. Medvetandet härom föranleder mig hemställa, att vi under dagens lopp må bringa landets monark vår hälsning, i samband hvarmed jag tillåter mig i underdånighet föreslå hans majestät konungens skål.
Välgångsskålen för den nya banan utbragtes derefter af värden:
Han anhöll dervid till en början att få å egna och medkoncessionshafvares, hrr prof. L. F. Nilson, häradsh. K. Herlitz samt bankdirektörerna Karl Cramér och Ax. Kolmodin, vägnar uttala ett varmt kändt tack till alla de embetsmyndigheter och tjänstemän, genom hvilkas beredvilliga tillmötesgående vid så många tillfällen detta arbetes genomförande medhunnits på den korta tiden af några månader. Vidare hade han att till de representanter för stadsfullmäktige och jernvägsstyrelsen, som han hade tillfälle se närvarande, få tacka för den vakna blick dessa korporationer haft för denna banas betydelse och för ett under årets lopp ofta återkommande, stundom mödosamt, men alltid till godt resultat ledande samarbete.
Hvad vidare anginge själfva järnvägen, så trodde han, att om densamma kunde sägas icke blott att den komme att höja den orta näringslif, genom hvilken den löper, utan jämväl att den utgör den nödvändiga förutsättningen och den mest kraftiga häfstången för skapandet af ett alldeles nytt kulturområde på Gotland.
För att angifva, hvad han dermed menade, ville han endast antyda, att för icke lång tid tillbaka det stora jordområde, som nu genom detta järnband är förbundet med Visby och dess hamn, en stor del af året utgjorde endast en vidsträckt vattenyta, i hvilken återspeglades blott himmelens sol och möjligen någon gång vingslagen från en eller annan enstaka fiskmås.
Huru sedan dess så mycket der förändrats, kände vi alla, och burusom genom ett vattenafledningsföretag, hvars kanaler tillsammans uppgå till 3 mil, en betydande areal af Gotlands. mark är vunnen för odlarens plog och endast väntat på utfartsvägen för de mångskiftandejalstren från en’jord, bland den fruktbaraste på Gotland.Denna väg vorenu öppnad och det var derför talaren hoppadesiså mycket för de nordvestra hittills tämligen isoleradt belägna orterna. Och detta icke blott i ekonomiskt hänseende. Ty lika visst som de andliga förmögenheterna tvina i samma mån som kampen för tillfredsställandet af de lekamliga behofven är bekymmersam, lika visst vidga sig de andliga vyerna och ökas den intellektuella spänstigheten på samma gång tillvaron, ekonomiskt sedt, underlättas.
Hvad slutligen anginge den andra af banans ändpunkter, Visby stad, så låge det för öppen dag, att det nyskapade handelsområde, som vunnits der uppe i norr och från hvilket ingen annan: utförselplats än Visby funnes, skulle i väsentlig mån bidraga att höja stadens handel och näringar, dess industri och sjöfart; särskildt som detta område väl kunde föda en tiodubbelt större befolkning, att den som nu; sparsamt rör sig utmed den forna insjöns stränder.
Med sådana känslor och förhoppningar anhöll ban, att de närvarande ville dricka en välgångens skål för den nyanlagda trafikled på Gotland, hvars besigtning i dag lyckligt afslutats.
Detta tal besvarades af kronofogden Bokström.
Det hade varit naturligt — sade han — att styrelsen för Gotlandg jernväg skulle ställa sig välvilligt mot den nu besiktigade banutsträckningen, som ansetts lätplig och nyttig. Lika naturligt hade det varit, att meningarna derom now stadsfullmäktige skulle vara delade med hänsyn till den gamla järnvägen och den stora insats i densamma, som gjorde det nödvändigt att stadens styrelse finge nästan enväldigt inflytande beträffande densamme. Fullmäktige hade emellertid lemnat sitt bifall till ett första försiktigt försök till utvidgning och talaren hoppades, att de ej skulle få anledning att ångra detsamma. Härtill ville talaren knyta ännu en förhoppning, nämligen att de herrar och män, som satt igång den ’ nya banan, nämligen de ledande inom Martebomyrbolaget, hvilka genom järnvägen funnit ett kraftigt medel att främja en sfor kulturuppgift, måtte få se sitt arbete krönt med framgång, och om de från detta sitt moderna Argonautertåg bland tusentals tunnland på plogen väntande jord skulle hemföra åt sig det gyllene skinnet, vore det dem väl unnadt. Han höjde sitt glas för aktiebolaget Martebo myrs styrelse.
Skålar föreslogos vidare för besiktnpingsmännen, hvarpå major Westerberg svarade, samt för ledaren af järnvägsarbetet landtbruksingeniör Sylvan, hvarvid uttrycktes erkänsamma ord för den lindring i arbetet och ansvaret han beredt koncessionshafvarne, samt för ett utan något spår till misshälligheter fortgående godt samarbete.
Till de i Stockholm bosatta koöncessionshafvarne afläts telegram, hvari tolkades tacksamheten för det verksamma intresse till sin fosterbygds utveckling och förkofran, som de ådagalagt genom silt -arbete för den nya järnvägens åstadkommande.
Gästernas tack till värden framfördes af landsböfdingen, som dervid uttalade en förhoppning, att vi snart här på Gotland måtte få icke blott som på fastlandet 2, uta? sill och med 3 kilometer järnväg på hvarje 1,000 invånare.
Det telegram som afsändes till konungen hade följande lydelse:
Hans Majestät Konungen, Stockholm.
Gotländske män, samlade att fira tillkomsten af järnvägsförbindelse mellan öns residensstad och nort’ derom belägna orter genom den idag besigtigade Visby—Veskindebanan, anhålla, med tacksam hågkomst af Eders Majestäts ynnestfulla välvilja vid öppnandet af Gotlands södra, nu sig raskt förkofrande järnvägssträckning, att härmed i underdånighet få bringa landets för våra samfärdsmedels utveckling gå varmt intresserade Konung uttrycken af sin undersåtliga trohet och tillgifvenhet.
Poignant. Bokström. Jeurling.
Svaret, afsändt kl. 10,15 i går afton, lydde:
Landshöfding Poignant, Visby.
Jag tacker hjärtligt för edert och medundertecknades telegram å samlade gutars vägnar ech gläder mig mycket åt början till järnvägsförbindelsen med norra Gotland, som jag hoppas snart fortsatt.
Oscar.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 Oktober 1896
N:r 164