Den vilda jakten.

Då igår e m. en ung fru här i staden satt vid det öppna fönstret i sitt rum och tänkte på ingenting, kommo plötsligt tvänne fåglar i hvinande fart inflygande från gatan genom fönstret och fortsatte sedan flykten rundt om inne i rummet. I förbifarten gaf den största af de två fåglarne den vid fönstret sittande unga kvinnan en försvarlig örfil med sin stora vinge. Vid efterseende befanns den mindre fågeln vara en gråsparf och den större, förföljande, en sparfhök.
Den lilla sparfven tog sin tillflykt under en soffa, under det höken, efter att ha tillställt åtskillig villervalla i rummet, hamnade under ett bord. Sparfven fick åter sin frihet och flög med ett tacksamt kvitter ut genom fönstret. Men höken infångades och sattes i en stor korg att tänka öfver sina synder, till dess hans infångare hunnit besluta, om han med lifvets förlust eller med lifstids fängelse skall sona sin visade blodtörst och det »hemfridsbrott», han så hänsynslöst gjort sig saker till.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Augusti 1898
N:r 127

För att afsyna

de nu slutade reparationsarbetena i landshöfdingeresidenset hitkom i dag från Stockholm öfverintendenten A. T. Gellerstedt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Augusti 1898
N:r 127

Venia

har utfärdats för s. m. kand. Bernhard Mankell att med predikande biträda prästerskapet i Visby församlingar under tiden från och med 1 Sept. till årets slut.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Augusti 1898
N:r 127

Från feriekurserna.

Biskop von Schéele höll i går middag den sista föreläsningen i den serie föreläsningar i religionshistoria, som han med sällspordt tillmötesgående åtagit sig att hålla vid de nu pågående feriekurserna. Omedelbart efter det föreläsaren slutat sitt lärorika och af det talrika auditoriet med lifligaste intresse åhörda föredrag, begärde direktör T. Holmberg ordet samt yttrade ungefär följande:
Herr biskop! Mina herrar och damer!
Innan ai, herr biskop, lämnar denna sal, som edra religionshistoriska föredrag gjort till en andens festsal, och innan ni med denna dag om ock för en kort tid lämnar er idylliska stiftsstad. må dat förlåtas mig, om jag, äfven enaf edra tacksamme åhörare, dristar att göra mig till tolk för de känslor och tankar som. tvifvelsutan behärska de här församlade.
Jag nämnde er stiftsstad, detta underbara Visby, där man med hvarje steg möter så dödens som lifvets vittnesbörd, där man skådar dels förgängelsens ruiner, dels fornåldriga, men ännu brukbara bygnader, dels nutidens egna verk och skapelser; detta underbara, lockande Visby, med så många ofta trånga, krokiga, villsamma, men alltid intressanta, ej sällan pittoreska gator och gränder, detta Visby, där själfa stenarna tala sitt tysta men mäktigt gripande språk.
Men, herr biskop, mig tyckes, som vi äfven då vandrat i en gammal stad, när vi följde edra religionshistoriska föredrag, ty då skådade vi också ett om jag så får säga andligt Visby, rikt på ruiner af forna tanketempel, som människoanden på sin mångtusenåriga utvecklingsbana skapat och fyllt en tid med sin tillbedjan och därefer öfvergifvit till glömskans och förgängelsens makter.
Denna vandring, som vi gjort med er, ner biskop, som vår sakkunnige och af skådespelet själf gripne förare och ledsagare, skulle kanske i våra sinnen efterlämnat det vemod, som födes, då man ser ruiner, dödens märken, då man ser människoandens ofta krokiga och villsamma led. Men dock är det ej så, ty vårt öga har skymtat, huru mellan seklernas grusade byggnadsverk ett tempel sakta och majestätiskt, efterhand och stycke för stycke reser och formar sig — sanningens tempel där Gud själf bor, där mänsklighetens tillbedjan aldrig skall afstanna, det tempel, som aldrig skall trätas af tidens tand. Vi hafva sett och förmärkt, att människoanden på sin långa vandring ej blott skapar för att åter i grund förstöra, men att den i hvarje sitt utvecklingsskede intager åtminstone någon fast och hållbar sockel- eller mursten i detta’ sanningens tempel. Ni, herr biskop, har låtit oss skåda och glädjas af denna lyftande syn — haf vårt varma tack därför!
Men äfven ett tack för en annan sak!
Ni, herr biskop, är den förste af den svenska kyrkans högste styresmän, som direkt och med själ och hjärta deltagit i det folkbildningsarbete, som heter feriekurser, deltagit i dess utförande här i Visby denna sommar.
Detta arbete har vuxit nedifrån uppåt och är därför ett sundt arbete, som bådar godt. Det har ej satts i gång ofvanifrån på myndigheters bud, men af frivilliga krafter, och äfven är det just af fri tillskyndan, som hundratals kvinnor och män deltaga i dessa feriekurser.
Jag är emellertid lifligt öfvertygad om, att den svenska folkanden ej i sitt djup kan lösas och frigöras blott af vare sig vetenskap eller folkupplysning; jag är viss om, att därtill kräfves också religionens hjälp. Men denna hjälp måste komma från en kyrka, där ej räddhågans ock klagans ande för ordet, men modets, frimodighetens och tillförsiktens ande.
Och när så sker, då skall ett frivillighetens samarbete uppkomma mellan religion och human bildning, mellan kyrka och skola, ett samarbete, som skall bereda åt Sverges folk en ny storhetstid på bredare och djupare grund valar än i Gustavers och Karlars tid. Ty folklyckans paradis ligger ej bakom, men framom oss.
Ni, herr biskop, har sett detta mål, ni har upptagit det i er kärlek och ni har med ungdomlig lust och kraft härför arbetat.
Och därför må ni, herr biskop, icke lämna denna sal, förr än ni mottagit från här församlade kvinnor och män våra hjärtans lefvande tack!

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Augusti 1898
N:r 127

Domkyrkans yttre restaurering.

Mellan arkitekterna A. H. Häggs och G. Petterssons i fråga om vissa delar af domkyrkan skiljaktiga restaureringsförslag, för hvilka innebörd förut närmare redogjorts i tidningen, har nu öfverintendentsämbetet träffat sitt val. I afgifvet utlåtande öfver förslagen i fråga hemställer nämligen ämbetet att k. m:t täcktes finna, att arkitekten Pettersons framställning, om än vittnande om varmt intresse för denna maktpåliggande restaureringsfråga, dock ej förtjänar af I fråga om arkitekten Häggs senast föreslagna modifikationer anser ämbetet i likhet med församlingarna, att en af hr H. föreslagen Kristusbild å korgafveln kan utan olägenhet undvaras, men däremot tillstyrker ämbetet för sin del på det lifligaste, att å korets sidomurar måtte anbringas de af hr H, föreslagna båggesimserna med, tillhörande pilastrar eller s. k. lisener, såsom i bög grad hidragande till restaureringsarbetets värdiga genomförande. Vidkommande hr H:s nya förslag till kapellets tak, anser ämbetet de åt tre olika håll vettande smågaflarne eller lucarnerne samt takryttaren väl icke vara med nödvändighet påkallade, men att de likväl bidraga till en större liffullhet och prydlighet. I första rummet böra lucerne och först i andra hand takryttaren komma till utförande.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Augusti 1898
N:r 127

I bref från Visby

till Vårt Land skrifver märket C. G. B. bland annat följande: Här talas om storartade badinrättningsplaner för den närmaste tiden, nämligen att ute vid det s. k. Snäckgärdet anlägga en ny badinrättning i förening med en kneipkuranstalt. Då nämda plats ligger en kvarts mil norr om staden skulle där tillika finnas societetshus, hotell, villor, elektrisk spårvagn, m. m. dylikt, en affär på några hundra tusen kr. Det skulle helt enkelt bli ett litet Trouville här uppe på Östersjöns pärla.
Och det lär icke vara blott några tomma hugskott; en person skall ha förklarat sig villig att,.om det blir allvar af saken, i företaget insätta ett hundra tusen kronor.
— Frågan tål nog att tagas i allvarligt öfvervägande, ty luften är härlig, läget förtjusande, och en god, tidsenligt ordnad badort behöfs vid Östersjön, vid »Ostkusten» för dem, som ej ha tid och råd att företaga den längre och dyrare resan till »Vestkusten».

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Augusti 1898
N:r 127

Genom offentlig stämning

äro borgenärerna i handlanden August Nordströms denna dag började konkurs kallade att sist före kl. tolf på dagen torsdagen den 20 nästkommande Oktober inför rättens ordförande å rådstufvurättens sessionsrum sina fordringar skriftligen anmäla och bevaka enligt konkurslagen den 18 September 1862.
Visby rådhus den 19 Augusti 1898.
På Rådstufvurättens vägnar:
K. P. LUNDBLAD.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Augusti 1898
N:r 127

Kostymbal

i Badhussalongen nästk. Tisdag kl. 8 precis.
Entré för societetsmedlemmar 50 öre.
Icke inskrifne personer få för dagen lösa societetskort å kamrerkontoret med 350 öre.
Entré-afgiften tillfaller »Fria bad för obemedlade».
OBS! Ingen dans lördagen 20 Augusti.
Intendenten.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Augusti 1898
N:r 127

Gotlands Skarpskytte

och Jägaregilles prisskjutning för året kommer att äga rum torsdagen 1 Sept. kl. 3 e. m. å Visby skyttegilles skjutbana vid Kopparsvik. Skjutningen sker på fri hand med 5 skott mot tafla med 40 centime ters radie på 120 meters afstånd. Gevär af hvad slags konstruktion som helst tå användas. Ledamot af gillet erlägger i skottafgift 1 krona; icke ledamöter 2 kr. 50 öre. Utom sedvanliga silfver- och bronsmedaljer komma följande pris att utdelas: 1 å 20 kr., 2 á 10 kr., 2 á 5 kr. Närmare bestämmelser meddelas före täflingens början.
Visby i Aug. 1898.
STYRELSEN.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Augusti 1898
N:r 127

Den landsatte deliriumspatienten.

Hvad lotsen Zetterqvist berättade.
Då vi funno den af oss i förra numret i en kort notis meddelade tilldragelsen melden deliriumsjuke sjömannens landsättande härstädes af flere orsaker synnerligen bemärkansvärd, uppsökte’ vi sedermera lotsen Zetterqvist för att af honom erhålla närmare detaljer om händelsen.
Hvad han därvid berättada är följande:
Vi hade en god stund från land iakttagit ett större fartyg, ett skepp, som höll kurs på Visby. Rätt hvad det var hissades flagg med signal efter lots. Jag gick då ut för att taga in skeppet, Kommen i närheten af skeppet, anropades jag af en man ombord, som sade sig vara kapten.
— Vi ha en man ombord, som nödvändigt vill bli satt i land här. Vill ni ta honom med er.
— Ja, det kan jag väl göra. Hvart går er resa.
— Till Umeå. Vi höra hemma i Väddö.
— Godt — sade jag — låt mannen komma.
Jag såg en ung man gå oroligt af och an på däck; han såg skygg ut. Kaptenen sade några ord till honom och pekade på min båt — jag hade roddbåt, ty det var stiltje. Mannen lugnade sig då och steg i min båt, Hans saker firades äfven ned i densamma, Därpå lade jag ut och började att ro mot land.
Att börja med satt mannen lugn i båten och jag rodde. Men rätt hvad det var började han att bli orolig.
— Komma vi till Ystad nu ? — frågade han.
— Nej, det här är ju Visby.
— Då är det galet; — Jag skall till Ystad. Vänd om igen och ro mig till Ystad.
— Det är ju omöjligt. Inte kan man ro till Ystad härifrån.
— Jo, bevars. Förresten kan jag stiga ur och gå.
Han reste på sig och gjorde min af att stiga ur båten rätt i sjön.
— Sitt stilla — sade jag. — Är ni galen?
Plötsligt for han upp.
— Se där! Där ligger min ångslupt Låt mig komma dit.
Jag såg ingen »ångslup» och frågade mannen hvar den låg.
— Alldeles bredvid 0oss — sade han och pekade på tomma vattnet.
Nu blef jag ängslig, ty jag anade att mannen var sinnesrubbad. Och detta bekräftade sig, då han sprang upp och ville fatta årorna för att »styra till Ystad». En lycke var att ban dock lät tala med sig, ty hade han blifvit påstridig, så att jag måst försvara mig torde slutet ha blifvit det värsta. Hur lätt hade han ej kunnat kantra båten, Och med en dåre i sällskap i sjön, hade utsikterna för räddning blifvit små för oss båda.
I det samma kom Aina och tog mannen ombord samt förde honom i land.
— Hade skepparen rätt att kalla ut er genom att signalera efter lots under dylikt förhållande? — sporde vi.
— Han borde ha signalerat, att han önskade skita en man i land.
Borde han ej ha hissat nödsignal?
— Det kunde han också ha gjort.
På vår fråga förklarade lots Z., att han ansåg, det kaptenen begått ett groft fel samt att han å lotskontoret anmält saken.
Hos polisen, hvilken fick taga hand om den sjuke, ha vi utrönt, att han icke fört sjömansbok med i land. Hans prästbetyg fans dock bland hans saker. Detta upplyser, att mannen heter Carl August Siverson från 513 Sorgenfri i Ystads stadsförsamling, född 11 September 1867.
Vidare har utrönts, att skepparen ej — något som väl bort ske, om mannen var anstäld om bord — lämnat säkerhet för, att de kostnader hans vård och underhåll här kunde förorsaka skulle blifva af honom godtgjorda. En annan egendomlighet är, att den af 038 i vår notis om saken omtalade motboken icke tillhörde Siverson utan en person, som hette C. A. Svensson, förmodligen en annan af besättningen ombord på August.
Egendomligt är vidare, att man ej bestämdt vet, om mannen tjänstgjort ombord. Själf lämnar han stridiga uppgifter därom. Än säger han, att han varit konstapel ombord, än att han »följt med skutan ändå».
I går var mannen åter rask och tilläts att lämna polisvakten för att söka arbete, hvarmed han kunde förskaffa sig pengar till hemresa. Han är nämligen alldeles utblottad. På fråga förklarar han, att man supit mycket ombord. Men snarare har väl supandet ägt rum före afresan och sjukdomen uppstått af brist på stimulantia.
På polisvaktkontoret har man visat mannen den största välvilja, och poliserna hafva ägnat honom en berömvärdt trägen omvårdnad.
Så fort denna egendomliga historia blifvit utredd, torde skepparen, kapten G. W. Lindström, komma att blifva stäld under åtal för sitt oförsiktiga tillvägagående.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Augusti 1898
N:r 126