i går var besökt af ett 60-talsockenmän från de 15 socknar, utom Lärbro och Helvi, hvilka den påtänkta banförbindelsen mellan Roma och Slite antagits intressera.
Mötet inleddes af landshöfding Poignant, som framstälde mötets syfte såsom varande att få utredt järnvägens sträckning mellan de båda ändpunkterna Roma och Slite, om hvilka ju icke någon diskussion kunde uppstå, då de voro gifna på för hand.
Till undanrödjande af alla misstankar om det nya järnvågsföretagets lämplighet och mot tryggheten för dess ekonomiska bärighet ville landshöfdingen bemöta ett par invändningar som gjorts i dessa stycken. Den ena af dessa invändningar vore, att man ej kunde vara säker om att) få afsättning vid Roma för alla pålden nya järnvägen fraktade betor. Härpå trodde sig landshöfdingen kunna svara, att för den saken vore intet att frukta. Hos Roma sockerfabriks aktiebolags styrelse har nämligen väckts förslag om att årets ordinarie bolagsstämma måtte besluta att ingå till k. m:t med begäran om höjande af aktiekapitalet till 2 millioner kronor, hvarigenom fabrikon skulle blifva i stånd att så utveckla sig, att vid densamma kunde afverkas 6,000 hektar. För att detta förslag skall gå igenom lärer finnas goda utsigter. En annan invändning vore, att man fruktade, att fabriken skulle komma att indraga de fria frakterna på den nya järnvägen. Men denna fråga ansåg tal. vara en öfvervunnen ståndpunkt, och man tycktes i stället, såsom skett i Skåne, vilja utsträcka de fria frakterna. I Skåne lemnas nu fria frakter på ett område ända intill 40 km., och dit trodde tal. att det skulle komma att gå äfven bär på Gotland. Att betpriset skulle komma att sänkas i nägon mer betydande grad — en annan anmärkning som gjorts — vore ej heller att befara. Ty man har konstaterat att sockerförbrukningen är i starkt tilltagande, och detta särskildt i Sverige, der man f. n. förbrukar fyra gånger mindre socker än t. ex. i England. Tal. trodde sålunda fullt och fast, att den nya järnvägen skulle komma att bära sig godt.
Härpå öfvergick landshöfdingen till frågan om behöfligt kapitals anskaffande. Som bekant är detta af koncessionssökarne bestämdt till 680 tusen kr., hvaraf hälften skulle blifva statslån och den andra hälften anskaffas genom aktieteckning från kommunernas sida. Storleken af den summa de olika socknarna skulle teckna borde bero på den större eller mindre nytta de hvar för sig få af järnvägen. För att erhålla en rättvis fördelning af summan, 3407 tusen kronor, hade landshöfdingen på grundvalen af socknarnas vägfyrktal uppgjort en tablå öfver fördelningen. Summorna i denna tablå vore för de olika socknarna i hufvudsak de samma som i den tablå, hvilken förelåg vid det första mötet angående denna bansträckning i Visby 28 December. Ändringar hade gjorts med afseende på Dalhems, Hejnums och Boge kommuner, så att Dalhem nu ansågs böra teckna 48 tusen i st. f. 50 tusen, Hejnum 12 tusen i st. f. 15 tusen och Boge 15 tusen kr. emot 10 tusen kr. enligt första förslaget.
De 340 tusen kr., som ifrågavarande 15 socknar skulle teckna, skulle sålunda komma att fördelas på följande sätt: Halla 15 tusen, Dalhem 48 tusen, Hörsne med Bara 35 tusen, Vallstena 25 tusen, Källunge 30 tusen, Fole 25 tusen, Bäl 15 tusen, Hejnum 12 tusen, Boge 15 tusen, Othem 80 tusen, Ganthem 10 tusen, Norrlanda 5 tusen, Ekeby 5 tusen, Lärbro 15 tusen och Helvi 5 tusen. Aktierna skulle betalas med sparbankslån mot 4 proc. ränta och 40 års amortering med 3 årsränteanstånd.
Angående denna fördelningsplan yttrades intet vare sig för eller emot af mötets deltagare.
Man öfvergick nu till att inhämta de olika kommunernas åsigter rörande den föreslagna sträckningen af banan. Med afseende på denna sak förelågo tre olika alternativ, nämligen:
1.) Jernvägen skulle gå genom Halla, öster om Dunegårda bro, genom östra Dalhems soc-ken, vester om Tallmyr till Larsarfve i Källunge, genom Bäl till Slite.
2.) Förbi Halla, i öfrikt lika med föregående.
3.) Öster om Tallmyr, i öfrigt lika med 1 och 2.
Stationer eller hållplatser skulle blifva: i Halla för Halla, Ganthem och Norrlanda; i södra Dalhem (Slitegårds) för Dalhem, Ganthem och Norrlanda; i norra Dalhem (Näsungs för Dalhem, Hörsne och Norrlanda; i Källunge (Gandarfve) för Källunge, Ekeby, Bara och Vallstena, vid Björlunds för Källunge och Vallstena; vid Larsarfve för Källunge och Fole; vid Gute i Bäl för Bäl, Hejnum och Vallstena samt slutligen i Boge.
Från Roma hade inkommit en af hr Myhrman derstädes undertecknad protest mot banans dragande öfver kungsgårdens mark, som derigenom skulle förstöras. Skrifvelsen lemnades utan afseende.
Halla närvarande sockevmän uttalade den önskan att järnvägen måtte dragas så nära som möjligt eller ock förbi Unsarfve, hvarigenom de östra socknarne äfven skulle blifva tillgodosedda. De önskade äfven att, om möjligt få en anhalt midsocknes. Den föreslagna sträckningen med station i Halla, vore naturligtvis bäst, likasom en anhalt vid Kamshagetorp vore af stor betydelse.
Hr Kolmodin i Ganthem meddelade, att sockenmännen önskade, att järnvägen måtte bli dragen söder eller öster om landsvägsbron samt att de helst önskade en station vid Slitegårds.
Norrlanda representanter delade i hufvudsak Ganthembornas åsigter. Norra delen af Norrlanda önskade station i Hörsne; för mellersta och södra socknen ansågs det Ganthem ska förslaget praktiskt, under det norra delen hade bäst af en station vid Näsungs.
Angående sträckningens dragande öster eller vester om Tallmyr uppstod en kort diskussion.
Landshöfdingen påpekade inledningsvis, att sträckningen öster om Tallmyr skulle komma att fördyra järnvägen åtskilligt. Droges den sålunda öster om myren till Anninge, blefve kostnaden 694 tusen, och skulle den gå förbi Halla till Halfoser och Dalhem och så Anninge blefve kostnaden stegrad till 703 tusen kronor. För egen del kunde landshöfdingen icke tillstyrka dessa östliga sträckningar, om också” hela anläggningens förtröjande derpå skulle komma att bero. Han komme också att å embetets vägnar, då länsstyrelsens utlåtande infordrades, afstyrka dessa sträckningar.
Nämdeman Larsson, Norrbys, framhöll, att det ju vore naturligt att Hörsneborna ville ha järnvägen dragen i den för socknen lämp ligaste riktningen. Men han vill det oaktadt ej tala för den östligare sträckningen, ty han ansåg ej kommunen kunna stå ut med att betala den mellangift, som i så fall blefve nödvändig; önskade dock, att den vestra sträkningen blefve dragen öster om Näsungs, fastän den då komme att gå ut ett stycke öfver myrhalsen.
Hr O. Vesström ansåg i motsats till den föregående tal., att de flesta sockenborna hölle på järnvägens sträckning öster om Tallmyr såsom varafide den mest lämpliga. Och han trodde sig veta, att socknen i motsatt fall skull blifva liknöjd för teckning af bidrag till banan.
I samma riktning talade hr. N. Hemmin, hvilken dessutom trodde det med den östrasträckningen skulle följa att ett stickspår skulle komma att dragas från Kräklingbo till Hörsne. Landtbrukare Veström, Lina, instämde deremot med nädeman Larsson. Sammalunda gjorde ock Jakobbsson, Hallgårds, A. Kolmodin och Larsson Medebys, under det skoll. Björkander talade för den östliga sträckningen. Flere Dalhemsbor talade äfvenledes för den vestliga sträckningen med station vid Näsungs.
Detta gaf hr H. Klingvall anledning framhålla, att om Dalbem socken skull teckna så stor summa som beräknats, så kunde den ha rätt att att fordra, det stationen blefve förlagd till närheten af Dalhems kyrka.
Nämdeman Pettersson, Ardags i Ekeby, talade för den vestliga sträckningen, enär Ekeby kommun ägde en afsevärd del i myren för hvars odling den vestliga sträckningen, hade största nyttan med sig.
Kapten Broander talade å Källungeboarnas vägnar för den vestra sträckningen, och med honom instämde alla närvarande Källungebor.
Nämdemen Eriksson, Alfvena i Vallstena ansåg att för hans socken vore båda sträckningarna lika fördelaktiga. Gjorde intet bestämdt uttalande, men hade största sympatierna för vestra sträckningen.
Landtbr. G. P. Hansén, Dunegårda i Dalhem, ansåg det rättvist att man stälde kyrkan midt i byn, och detta skedde, menade han, om järnvägen sträcktes till Damhems kyrka och man där anlade station i st. f. vid Näsungs.
Detta uppkallade Ganthemborna, som på inga vilkor kunde vara med om den af hr Hansén föreslagna riktningen; hvaraf de skulle ha ingen nytta. Bestämdt fordrade de en hållplats vid Slitegårds, hvilket vore för dem alldeles nödvändigt. Blefve så ej, då ansågo de närvarande representanterna sig kunna med bestämdhet säga, att Ganthem icke tecknade ett öre i hela företaget.
På samma sätt protesterade representanterna från Hörsne och Bara emot station vid Dalhems kyrka och fordrade att det uppgjorda förslaget med station vid Näsungs skulle följas. Äfven Norrlanda sockenmän stälde sig emot hr Hanséns förslag, och det gick en stund ganska hett till.
Dalhemsborna med hr Hansén i spetsen fordrade bestämdt linieng dragande till deras kyrka, såvida kommunen skulle teckna det stipulerade beloppet. Norrlanda och Ganthems represeutanter afsade sig all teckningsskyldigbet, om Dalhemborna skulle få efter sin vilja och från Härsne uttalades att äfven den kommunen kommer att sänka sin teckningssumma vid händelse af en seger för Dalhemsförslaget.
Hr Landshöfdingen, som delade deras åsigt hvilka önskade station vid Näsungs och anhalt vid Slitegårds, hemstälde huruvida det icke vore bättre för alla parter att få dels station vid Näsungs och dels anhalt vid Slitegårrds än att endast få en station vid Dalhem men intet vid de båda andra platserna. För det förra alternativet ansåg tal. sympatierna vara störst. Men blefve dalhembornas vilja rådande, så följde deraf, att Dalhem kommun finge teckna 63 tusen kr. d. v. s. betala äfven för Ganthem och Norrlanda, hvilka komme att draga sig. Ville de göra detta nå—á la bonne heure.
Slutet på meningsutbytet blef, att ordf. förklarade, det mötet uttalat sig för a) liniens dragande vester om Tallmyr, och b) för station vid Näsungs och anhalt vid Slitegårds.
Häremot protesterade Dalhemborna, och diskussionen tycktes åter vilja blossa upp, hvarvid från motståndare till det af br Hansén väckta Dalhemsförslaget framkastade åtskilliga ampra ord om personligt intresse och förbiseende af det allmänna bästa. Den hetsiga stämningen lade” sig dock så småningom och man fortsatte att i lugn och ro komma öfver ens om godkännande af liniens sträckning i öfrigt enligt det uppgjorda förslaget nr 1, hvilket sålunda i sin helhet förklarades af mötet godkänndt.
Härpå förklarade landshöfdingen mötet upplöst och tackade de närvarande för visadt intresse samt uttalade att mötet varit vida lugnare och meningarna mera enstämmiga, än han på förhand vågat hoppas.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Januari 1897
N:r 6
