Visby rådhusrätt.
Rättegång om »Lady Anns» last. »Den Köbenhavnske Assuranceforening» har till rådsturätten instämdt dels tullkammaren i Visby och dels. kaptenerna K. Levin i Södertelge och K. Rutström i Ronehamn, den förra med yrkande att utfå nettovinsten af en af tullkammaren hållen auktion å i öppet haf funna fotogenfat, hvilka antagits häröra sig från fartyget Lady Ann, hvilket förgåtts med man och allt och de senare för att få utrönt huruvida de ansågo de af dem gjorda fynden vara från Lady Anne samt för att höra dem om deras anspråk på bergarelönen.
Tullkammarens ombud, kontrollör Dellgren, framhöll, att ägare af gods som anträffats i öppen sjö själf skall inför domstol styrka sin äganderätt. Så snart äganderätten till de gjorda fynden af fotogenfaten blifvit utredd, vore tullkammaren beredd att till rättsinnehafvaren utbetala vinsten af de försålda faten.
Kaptenerna Levin och Rutström ansågo att intet bevis förebringats om att de af dem bergade faten hade tillhört skeppet Lady Annes last, och yrkade derför att få sig tillerkänd nettovinsten från den på de af dem bergade faten hållna auktiouen. Skulle detta ej bifallas, yrkade de att utfå bergningslön med 60 procent af bruttovinsten, som uppgår till kr. 1,546:50. Kär. ombudet bestred bergarnes rätt till vinsten då han ansåg det fullt bevisadt, att de af dem bergade faten härörde sig från Lady Ann. Äfven ansåg han bergningslönen för hög, och medgaf endast 50 proc. af nettovinsten. Utslag faller 20 April.
Hemtad till rätten hade kanalarbetaren E. Sandberg blifvit, sedan han upprepade gånger uraktlåtit att infinna sig för att svara ahgående våld som han 21 Sept i fjor föröfvat mot bamnarbetaren Sandelin.
Sedan svar. af rättens ordf. tagits i vederbörlig upptuktelse för sitt uteblifvande, hvilket svar. motiverade med, att han, som £. n.
vistas på landet, hade så lång väg in till staden, tillfrågades han om han ville erkänna.
— Ja, det är väl så godt det — menade svar.
— Nå, men hur gick det här till egentligen? sporde ordf.
— Jo, si, Sandelin kom och ville att jag skulle bjuda honom på! öl; men det tyckte jag inte att jag hade lust med. Och då så slog” jag honom i hufvudet med en kvarterbutelj.
— Var det något i buteljen?
— Ja, nog var det väl alltid någon skvätt kvar.
— Hur många slag slog ni?
— Ett, tror jag.
— Nej, två var det minst — rättade målsägaren.
— Åhnej, ett var det, säger jag.
— Nej, två var det, kom i håg det.
— Ja, kanske det då.
— Var ni full, när ni slog målsägaren?
— Ja, det var så der midt emellan.
Svar. dömdes att för våldet böta 50 kr. och att ersätta hämtningen med 22 kr. 15 öre.
För fortköring dömdes landtbr. H. Wöhler att böta 4 kr.
Hästen obunden hade åkaren K. Gardelius lemnat och fick derför böta 2 kr.
Olaga utskänkning af maltdrycker bar hustrun Hilda Johansson bedrifvit. Hon fick för brottet böta 40 kr.
Till 2 kronor böter derför att han ej gått ur vägen för mötande personer, då han på trottoar burit större börda dömdes smedsarb. H. Söderdahl.
Österbymålet afgjordt. Den för våld å allmän väg åtalade arb. Hugo Olsson från Österby dömdes i dag att böta 20 kr. och att med 27 kr. ersätta målsägaren fri läkreavård.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Mars 1897
N:r 49