Etikett: Visby

härstädes har under det afslutade bryggaremötet i Stockholm arbetat inom det utskott som förehaft frågan om bestämmelser för kornleveranser.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juli 1897
N:r 112

för Ångfartygsaktiebolaget »Gotlands» ångbåtar år 1897 gällande från och med måndagen den 14 Juni.

OBS! Södertelje angöres af alla fartyg utom ångf, »Thjelvar».
Biljetter säljas och närmare underrättelser meddelas af ångfartygens kommissionärer:
STOCKHOLM: C. O. Strandberg & C:o för ångf. Polhem, Visby, Gotlaud och Klintehamn; N. C. Carlsson & C:o för ångf. Tjelvar; SÖDERTELGE: G. Ekbom; NORREÖPING: P. Janson & C:o: KALMAR: Svea Söderbergh & Boling VISBY:
Axel Pettersson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juli 1897
N:r 112

Onsdagen den 4 Augusti kl. 12 middagen fö säljas medelst off-ntlig auktion, som förrättas ä stadens auktionskammare, följande herr Axel Sjöströms konkursho tillhörisa fastigheter:
1:o Tomterna 22, 23, 24 af strdsjordsnatur, belägna söder om Visby emellan södra landsvägen och s. k. kvarnvägen och upptagande en yta af 15,970 kvadratfot med derå uppförda 2 bodlägeuheter med rymliga magasin, vindar och andra lägenheter samt en större magasinsbygnad med 2 bottnar.
2:o Frijordstomten n:o 30 & 31 i Klinterotans 3:dje kvarter, med derå i 3 bottnar uppfördt magasin samt dessutom bodlägenhet, uthusbygnader, staltrum och en stor, ypperlig källare.
Pröfningsrätt — förbehålles.
Närmare vilkor meddelas vidauktionstillfälletoch dessförinnan af konkursboets sysslomän, herrar Wilh. S. Engström och Carl E. Ekman, hvilka äfven lemna närmare upplysningar om fastigheterna.
Visby i Juli 1897.
AUKTIONSKAMMAREN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juli 1897
N:r 112

Inklarerade fartyg: Till Visby 20 Juli: Galeas Johanna, Nilsson, Helsingborg, gödningsämnen.

Utklarerade fartyg: Från Visby 20 Juli: Slup, Magnus. Larsson, Klintehamn, barlast; 21 Juli: Skepp Stella, Pettersson, Dunkerque, trävaror.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Juli 1897
N:r 111

vid Visby vattenkuranstalt intill 21 Juli:
Fru Karolina Johanseon, Björke; Emma Sandqvist, Eskelhem; fru Louise Kylén, frk Wendell, ’Stockholm; frau Grotjohann-Dohrn, Berlin; bankkamrer A. Åman, Luleå; teleoe Stevholm, Stockholm; frk. Sofie
Pettersson, Åbo; frk. Matthiesen, Visby; frk Augusta Larsson, Hafdhem; hr Valfrid Hedman, Ångermanland; förvalt. Johan Oblén, Umeå; hr Bernström, Stockholm.
Vattnets temperatur + 16, luftens + 23 grader.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Juli 1897
N:r 111

med fru avlände hit i går för att tillbringa någon tid härstädes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Juli 1897
N:r 111

Kl. 9 f. m. öppnades mötet med gudstjänst i domkyrkan, hvarvid predikan hölls af kyrkoherden E. Kahl, hvilken till text valt Jakobs epist, 5 kap. 7 och 8 verserna.
Altartjänsten förrättades af pastor Hanner och utn kyrkh. Kellström.
Efter predikans slut frambars en varmhjärtad hälening från dotterkyrkan på andra sidan Atlanten af pastorn vid Salemsförsamlingen i Chicago L. E. Abrahamson.
Klockan 11 samlades mötesdeltagarne å läroverkets högtidssal. Sedan församlingen sjungit en psalm, höll biskopen ett inledningsföredrag med anledning af en artikel i landets förnämsta teologiska tidskrift om huru vi stå i fara att förlora den fasta grundval, på hvilken vår kyrka är bygd, tron på den heliga skrift. Tal. medgaf, att hvad gamla testamentet beträffar texten vore osäker i vissa enskildheter, men han häfdade däremot vältaligt och kraftigt, att de allmänna dragen voro vissa, sanna och fasta, Och i afseende på det nya testamentet, den närmaste grunden för vår evangelisk-lutherska kyrka, så har ej ens den bittraste kritik kunnat rubba dess avtenticitet och integritet.
Biskopen varnade för att vid bedömandet af den hel. skrift gå till någon ytterlighet och antingen som katolska kyrkan anse bibeln som rent af möjlig att undvara, eller som den reformerta fästa allt för stor vikt vid den döda bokstafven.
Biskopén uttalade därpå allvarliga maningsord till presterna; en själasörjare i våra dagar måste vara from och värdig, om ban ej skall förråda sin ställning, han bör också hafva ett öppet öga för tidens kraf och veta att uppskatt: den ofromma lärdomens och den olärda fromhetens relativa kraf.
Till sist frambur tal. en varm hälsning till mötets deltagarna och särskildt till de ovanligt talrikt närvarande utländska ämbetsbröderna, kontraktsprosten och komméndören Fredriksson från Finland samt flere från Åugustanasynoden i Amerika.
Härefter bestegs talarestolen af läroverkspresidenten vid Bethany college, pastorn i Lindsborg, Kansas, dr K. A.Svensson, som i ett längre, vältaligt anförande frambar hälsningar från landsmän nen i Amerika till bröderna här och särskildt till biskopen, hvilken för några år sedan gjorde dem nöjet och äran af ett besök, som länge hos dem skall lefva i dyrbart minne, Tal. uppdrog i raska drag en skildring af det kyrkliga lifvet bland landsmännen i Förenta staterna med dess både mörka och ljusa sidor.
Efter afsjungandet af en psalmvers och uppläsande af protokollet för föregående årsmöte med prestsällskapet, valdes till sekreterare för detta möte vice pastor Husander och pastoradjunkten Bolin.
Härefter öfvegick man till första frågans diskuterande.
Beaktas tillbörligen i våra dagar kunskapens betydelse för det kristliga lifvet?
Inledare var kontraktsprosten G. E. Alfvegren.
Talaren påpekade, huru som förr i tiden kanske allt för stor vikt lades vid kunskapen, medan man i våra dagar bortser allt för mycket från densamma och rent af anser okunnigheten bäst förstå de andliga tingen. Detta vore emellertid villfarelse. Bäst vore att äga både kunskap och andligt lif sammanparade. Viktigast vore att detta lif funnes, men ingen födes för att endast lefva, utan ock för att verka, och härtill behöfver man förkofras i andlig kunskap. Där denna kunskap ej beaktas tillbörligen, åstadkommer detta mycken skada. Bland annat visade sektväsendet detta, enär det till stor del beror på okunnighet. Genom mångfaldiga exempel sökte talaren indirekt visa, attden uppställda frågan icke kunde jakande besvaras, på samma gång han kraftigt betonade vikten af den kristliga kunskapen. »Lifvet är nödvändigt, på det man må vilja hvad man vet, kunskapen är nödig för att man må veta hvad man vill».
Kyrkoberde Gadd menade, att det inom vår lutherska kyrka var mycket gammalt att sätta lifvet framför kunskapen, men detta kunde betraktas på visst sätt som en reaktion mot ortodoxismen.
Men utan kunskap kan ingen enhet i den kristliga läran åstadkommas. En rätt kristen måste vara på samma gång from och andligt kunnig.
Kyrkoherde Söderström påpekade, att Kristus själf betonat kunskapens betydelse genom sina ord till sadduceerna: »I faren vilse, emedan I ej förstån skrifterna och Guds kraft».
Biskopen: Hvad är kunskap? Det är detsamma som ett sammanhängande och klart vetande. Den står lågt, som vill nedsätta betydelsen af detta, som gör människan till skapelsens herre. Vetandet skall sedan fångas till trons lydnad, sammansmälta med tron till ett helt. Är man ense härom, bör all smädelse mot katekes och dogmatik falla bort, ty de äro om ock bristfälliga bemödanden att bibringa människor andligt vetande, att gifva uttryck åt religionens innehåll.
Behöfver den människa, som ännu efler sin uppväxt står kvar i döpelsenåden, genomgå någon inre förändring, som motsvarar de fallnes omvändelse? — lydde andra frågan.
Inledare var kyrkoberden G. A. Gradelius i Othem.
Kunna människor stå kvar i döpelsenåden? Helt visst är Kristus mäktig att förbjälpa härtill. Hos sådana, som sålunda blifvit beståndande kan ju ingen omvändelse tänkas, men hos dem kräfves nog i alla fall en förändring: ett uppvaknande från ett omedvetet till ett själfmedvetet andligt tillstånd, en atgörelse för eller emot sanningen.
Prosten Alfvegren: Svaret på frågan finner man i berättelsen om den förlorade sonen och hans äldre broder.
Kyrkoherde Gadd: Ett slags omvändelse kräfves, om den ock ej är af samma slag som den förlorade sonen, en kris måste inträda för personligt mottagande af döpelsenåden.
Regementspastor Söderberg instämde med föregående talare i fråga om i inträdande af en kris, men icke i betydelsen af ett omvändande från syndens väg, utan till fullare gripande af Kristus.
Pastor Sjögren hade ej af den förlorade sonens äldre broder den uppfattningen att ban var en den där stod kvar i nåden, utan tvärtom var ban en oomvänd.
Kyrkoherde Odin: Är det en kris, som måste genomgås — och det tyckas alla vara ense om — så är detta väl en omvändelse. Vi beböfva daglig bättring och bättring är i skriften detsamma som omvändelse. — Alltså är särskiljandet på kris och omvändelse endast ord, ord, ord.
Doktor Svensson från Amerika: I Augustanasynoden predikas mycket om döpelsenåden och man antager ej att ett barn måste ha fallit därur. Den föreliggande frågan måste betraktas oj blott från kristlig utan äfven från psykologisk synpunkt. — Finge det gå normalt till skulle ingen omvändelse finnas, likasom man psykologiskt sedt aldrig kan säga när själfmedvetandet framträdde hos den naturliga människan.
Prosten Alfvegren replikerade pastor Sjögren. Ytterligare korta anföranden bade pastor Söderberg, kyrkoherderna Gadd och Gradelius.
Pastor Abrahamson från Amerika ansåg också att barn mycket väl kunde förblifva i döpelsenåden, annars vore denna nåd icka sådan som den framhålles och bör framhållas vid den kristliga barnuppfostran. Den omtalade krisen kan ju komma så småningom med själsförmögenheternas utveckling så att en människa utan omvändelse med sanning kan säga: »Jag vet på hvem jag tror».
Biskopen gjorde en sammanfattning af den förda diskussionen och erinrade om Lutbers ord: »Blif hvad du är, och du blifver hvad du bör vara».
Efter denna frågas slutbehandling sjöngs en psalm, hvarefter den offentliga diskussionen var afslutad.
Härpå sammanträdde styrelsen för stiftets prestkassa och klockan 3 gaf biskopen middag för prestsällskapets medlemmar med damer.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 Juli 1897
N:r 111