Arkitekten Gustaf Pettersson mellankommande part.
Arkitekten G. Pettersson i öfverintendentsembetet har till konungen ingivit en så lydande inlaga:
Restaureringen af Visby domkyrkas yttre är af så stor betydelse, att en sträfvan efter förbättring i den fatstälda restaureringsplanen kan hoppas att, såsom härmed i djupaste underdånighet anhålles, blifva af E. K. M:t nådigt upptagen till pröfning.
Enligt det faststälda förslaget bortbytes i korgafvelns öfre parti två hela, ursprungliga gluggar och pu återstående del af en tredje för att ersättas af andra gluggar, placerade i sträng symmetri i förhållande till gafvelmurens midtlinie. Detta medför ommurniug af hela öfre gafvelpartiet, men säges vara gjordt för att justera ett fel af de gamle. En oregelbunden konstruktion af gaflar var dock icke någon ovanlighet under medeltidan och nästan otroligt, är hur lätt sådana små afvikelser undgå uppmärksamheten.
Vore det verkligen ett fel, så kan det väl icke sägas vara på rätt sätt afhjälpt. om i dess ställe erhållas flere oomtvistliga fel, såsom skett, efter hvad här nedan påvisas.
Kortakets nock, som fortsätter från midtskeppet, brytes nämligen i vinkel ur sin ursprungligen raka linie för att tvingas träffa in midt i korgafveln och på korets norra sida påmuras den ursprungliga taklisten, så att den må svara mot nockens förändrade läge. Dessa i och för sig barbariska förändringar göra emellertid kortakets ytor skefva och buktiga samt medföra, att öfvergångsstället från fyrkantig planform till åttkantig på norra tornet måste flyttas väsentligt högre upp än det från början varit. Det synes att sålunda allt för ringa hänsyn tagits till hvad som är ursprungligt eller lämpligt att utföra.
Till samma förslag hör taktäckningen m. m. å jungfru Marias och Sankta Katarinas kapell, dock så att ännu icke faststälts, hvilket af tvänne alternatis skall utföras.
Det ?na alternativet innebär att täcka kapellets huvudparti, nämligen de tre södra halfkvadraterna, med ett tak i riktning öster och vester, lemnande den fjärde halfkvadraten, belägen intill stora tornet, utan nedifrån synligt eller, som ock satts ifråga för erhållande af bättre utseende från sydvest, med ett förkrympt litet särskildt tak. Emellertid bildas på ett för kapellets bestånd hotande sätt, af sol och frost samtidigt påverkade samlingsplatser för nederbörd med opraktiskt långa, på sina ställen i rät vinkel krökta aflopp. Öfverflödande vatten i en vinkel kommer att utgjuta sig på ett underliggande tegeltak i 8. k. prestkoret och utsätta äfven detta för faror. Höga faler uppskjuta på framsidan utan vidare förbindelse sinsemellan öfver en relativt obetydlig taklist med ett tak till bakgrund, som från söder, där/man har friaste utsikten, bortskymmer betydande partier af kyrkans hufvudfasad. Ett sådant förslag, ehuru billigt att utföra, saknar de viktigaste egenskaperna för att förtjäna vara med i räkningen.
Det andra alternativet med trenne gatlar öfver södra muren och med tak sträckande sig mot norr intill kyrkan ger möjligast enkla och öppna anordning för vattenafloppet, stilriktig karaktär och bereder utsikt tillkyrkans bakomliggande partier. Mot det alternativet, sådant det i ritning visas, är väsentligast att anmärka att den horisontela isten undergaflarna är nödig samt att gaflarne med sina fönster synas vara stelt och enformigt behandlade. Baldakinerna vid sidorna af portalen komma ej till sin rätt och portalen själf, rikt ornerad som den redan är, torde helst fortfarande böra undvara tympanon.
Restaureringsförslaget i öfrigt upptager ett rikt skulpteradt tympanon i bruddörren. Ett enklare och billigare kan utan skada för utgseendet utföras.
Det kan åtmisstone sägas vara ett önskningsmål att, då nuvarande sakristibygnaden bortbrytes, ej någon ny kommer i dess ställe. Kyrkan skulle vinna ofantligt på att få sin norra sida med den nu inbygda portalen fri och restaurerad. Sakristia borde vara möjligt att inreda i ett af de östra tornen invid koret och öfriga – lokaler, som församlingen tänkt sig förlagda i otvannämda, tillbygnad, kunna sannolikt med långt mindre kostnad, kanske i sammanhang med annan beböflig bygnad, uppföras utom kyrkogården.
Här närslutna förslag till restaurering af kyrkans yttre återför, efter nödiga reparationer, korets tak och gafvel till hvad de urspungligen(?) varit, med bibehållande af alla gluggar, rak taknock, plana takfall å gamla takstolar, forna takfotslister och öfvergången från fyrkant till åttkant på tornet på gamla platsen. Det enda nya är den öfver taket nå got uppskjutande gafvelkammen; en gafvelkam har bevisligen funnits, äfven om dess förra form numera: är okänd. Därjämte ingår ett nytt motiv i fråga om behandlingen af kapellet med trenne gaflar mot söder.
Det är en rent af rörande omsorg om vår gamla domkyrka, som hr Gustaf Pettersson lägger i dagen. Detta intresse visade han på ett sätt, som knappast kan kallas grannlaga, redan då arkitekten Häggs olika restaureringsförslag voro under ompröfning, och han släpper icke taget, trots det att nu både riksdag och regering enats om det förslag, som vid restaureringen skall följas. Den skulle, som sagdt, vara riktigt rörande, denna kärlek till domkyrkan, om man icke tämligen tydligt såväl i hr Petterssons föregående uppträdande härvidlag som ihans ofvan anförda skrifvelse kunde spåra en mindre vacker jalousi mot en konstnär, mot hvars rykte hr Petterssons eget måste te sig som en ordinär Visbygatlykta i jämförelse med en strålande elektrisk båglampa. Vi hafva varit i tillfälle att jämföra de godkända Häggska ritningarna med hr Petterssons egna, hvilka han bifogat sin inlaga till konungen, och det synes oss däraf alldeles klart, att fördelarne af hans egna funderingar framför hr Häggs synnerligen både tilltalande, stilenliga, pietetsfulla och förståndiga restaureringsförslag svårligen kunna skön jas af någon annan än honom själf.
Vi härnere, som saken närmast rör, hafva allt för stort förtroende för den lysande konstnär, som egnat oss, alldeles oegennyttigt, sina krafter i detta hänseende, för att vi skulle kunna uppfatta hr Gustaf Petterssons senaste inlägg såsom annat än en framfusighet, som må äga sin ursäkt i hans ungdom och oerfarenhet.
Då vederbörande emellertid aktat nödigt att inhämta församlingarnas yttrande om hr Petterssons förslag, torde man göra klokast i att på det bestämdaste undanbedja sig herr arkitekten Petterssons vidare intresse för vår domkyrka. Det ha vi redan haft nog af.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 November 1897
N:r 175
