Förloradt.

Lördagsafton den 18:de December 1897 borttappades en hemväfd svart och hvit rutig yllesjal mellan handlanden J. P. Petterssons gård och Endreväg till Hedbyväg. Den rättsinnige upfhitnron torde inlemna densamme till handlanden J. O. Pettersson, Österport eller till J. Smedberg, Stenstugård, Ekeby. Hittelön utlofvas.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 December 1897
N:r 198

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Tidigt på brottets bana. De såsom föröfvare af de af oss förut omtalade stölderna å Frälsningsarméns lokal, hos handl. Löfqvist å järnvägshotellet och å Skeppbron ertappade minderåringarna Artur Jönsson, Artur Pettersson, August Hemström och Erik Johansson voro i dag instälda till förhör inför rådsturätten.
Alla de fyra små tjufvarne erkände sima brott och lemnade redogörelser för hur de tillgått. Därvid framgick att de alla för att vara så unga voro i besittning af farliga anlag för tjufveri och stor förmåga att dölja en begången stöld. Jönsson och Pettersson ha förut varit tilltalade och ådömda aga för snatteri. Jönsson är född 10 Aug. 1885, Pettersson 18 Aug. 1887, Hemström 25 Febr. 1884 och Johansson 27 Okt. 1886.
De af Jönsson och Pettersson i samråd från en person genom fickstöld tillgripna penningarna hade af dem delats och förstörts till snask o. d. Johansson Öch Hemström, hvilka stulit nötter vid Skeppsbron, fingo ingen nytta af sitt byte, ty det fråntogs dem af polisen strax efter tillgreppet.
De unga tjufverne dömdes till aga i hemmet. Stadsfiskalen hade yrkat, att Jönsson oeh Pettersson måtte dömas till intagning å allmän vårdsanstalt.

För våld var arb. Aug. Nilsson instämd. Han skulle 13 Sept. i enkan Vestergrens hus ha öfverfallit och misshandlat henne så att tänder lossnat i munnen på henne och blod runnit ur hennes mun. Svar. erkände och dömdes till 20 kr. böter.

Slagsmålet å Skeppsbron, därvid arb. Svensson af arb. Rudolf Svensson och O. Larsson tilldelats några lättare slag, förevar åter. Intet nytt förekom och målet öfverlemnades. De dömdes hvardera till 10 kr. böter.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 December 1897
N:r 198

Från forna dagars Gotland.

Minnen ur Gotlands historia, antecknade af A…
Kallskogä! Hamrä! Hur många?
Icke alla gotländingar torde förstå hvad dessa orden betyda, kanske ingen af infödda och öfver hafvet inflyttade Visbyboar, men de; som förstå det, äro de infödda gutniska landsboarne, särdeles från den delen af Gotland, där det ädla pärkspelet skötes med lust och kläm i dess svåraste och skarpaste form, »frampärk», således sudergutar, Det är dock icke till pärkspelet de ifrågavarande orden höra utan till en oskyldig liten lek, som går ut på att kunna gissa rätt antal, men en lek, som är mycket gammal, har en viktig historisk tilldragelse att tacka för sin uppkomst samt öfvas och i långa tider öfvats på södra Gotland. På det läsaren må få lära känna både leken och dess — historiska ursprung anföres bär uti öfversättning ett utdrag utur »Den Gutkilandiske Chronica, prented i Kjöbenhafn Anno 1633», (sid. 107, 108), hvars författare, herr Hans Strelov, då var »Probst i Medel Tredingen oc Kirckeherre till Wall oc Houfgrän» sedermera biskop i Visby. Den ärade prosten gör på besagde ställe i sin krönika följande berättelse:
»När de tyske sjöröfvarne 1) förnummo att gutarne på Gutland ledo stor nöd af hunger och dyr tid och hade utsändt deras mäktiga kämpar och folket dragit ut såsom tillförne är förmäldt och omtaladt, göra de sig färdiga att hämna sig på dessa gotländingar, sätter i land söder på en vik (och) intager landet. Stället behåller namnet (än) i denna dag förmedelst denna onda gärning är uppkalladt efter tysken och hans bedrifter för »Böswich», en af de förnämsta hamnar »under» Gotland 2). — Desse tyskar intaga landet, blifva — mäktiga däruti, ihjälslå hvad de öfverkomma, tyrannisera gräslikt och uppehöllo sig mest söder i landet så att de kunde se hafvet. Som de nu söka efter rof och byte komma de till den vpamnkunniga höfdingen Humble 3), som bodde i Hemse socken, hans boställe heter nu »Hulthe» (Hulte). Där låt han frambära hvad till hands var, men de ville icke låta åtnöja sig (därmed), hvarföre han om natten ihjälslår sina gäster, hans grannar gjorde likaså (Han) tillskref sina mäktiga söner, Dan, Angul och Nore, om sin läglighet och landets tillstånd. Dan, en en mäktig regent öfver Medeltredingen och kämpe, hans bostad kallas Dans gård i Hejde socken, att han med sin tredings krigsfolk skulle möta på Hemse ting, (hvarest årligen hållas två stora marknader om Stankt) Hans och S(ankt) Dionysii tid); desslikes till hang andra son Angul, som stället vittnar om, Angelbos gård i Lärbro, att han ock strax med sina mäktiga män af Nordertreding gör sig färdig och kommer och hans tredje son Nore, som bodde i Vamlingbo som stället bär vittne om, att han skulle vara på viken och skeppen där de voro inkomna så att de icke skulle komma ut, (ty) de hade redan allt för länge lidit af desse tyske sjöröfvare förargelse och förtret, så att de hellre ville ärligen falla i marken än tåla sådant uppenbart våld och orätt.
Här församlades straxt den monige man, en hvar följer sin tredings höfvitsman och kommer emot dessa sjöröfvare. När de (sjöröfvarne) nu förnimma att hela landet så snart var rest, göra de sig färdiga och församlas söder på landet;
men guterne hade sina stora kyller och hambrar, hvarmed de så bankade de tyska, att de alla där blefvo nederlagda och kallade samma ställe »Hambre» socken och kallas den så på denna dag.
Och eftersom där var mycken hassel och nötskog, gjorde de till evig åminnelse en lek, som ännu brukas. Man tager en hand full med nötter, det skall vara tysken, tager den i näfven och håller den gömd och säger till en annan: kallskogä, det betyder att kalla tysken ur skogen, den andre svarar: hambrä (hamra honom) 4) därpå frågar den förste: hur många?
Kan det ej gissas rätt bötas så många nötter som man gissat orätt. Detta är ett stort tidsfördrif (»Kortviil») hos oss.»
Så lyder den gamle krönikeförfattarens berättelse. Har han hittat på allt detta?
Det tror jag icke. På hans tid, för mer än 21/2 årbundrade tlllbaka, voro folksägnerna långt flera och långt friskare än de nu äro och Strelov öste flitigt ur den källan. Han har dessutom baft gamla anteckningar, som nu äro förlorade. Så anför han (sid. 173) Kempebogen», säkert en gammal samling af folkvisor och kämpadater. Han hade dessutom en föregångare, som lefde ett århundrade före honom, dansken Nicolaus Petrejus Hafniensis, som utgifvit ett latinskt verk »De origine Oimbrorum Gothonruques (Om Cimbrers och Götars ursprung). Denne herre uppehöll sig nio år på Gotland (1547—1556) för att få materialer till sitt stora opus och han lär kommit öfver gamla handlingar, som hört till Romamunkarnes — forna stora bibliotek, — Strelov har lånat mycket af hans verk. — Är Strelovs anförda berättelse osanning, sam jag hvarken vill påstå eller förneka, så tror jag ej att han uppdiktat den, utan att han fått den af äldre handlingar eller sägner. Några omständigheter tyckas mig gifva en viss bekräftelse åt berättelsen. Den gissningslek med nötter, som han berättar, som fanns på hans tid och troligtvis var gammal redan då, den finns än i dag, och med samma ord, (äfven jag har som barn lekt den). Socknen, som Strelov kallar Hambre, heter nu Hamra, men uti gamla registret på Gotlands kyrkor, som uppgjorts — för Linköpingbiskoparnes visitationer på Gotland, som hörde till deras stift, kallas kyrkan, följaktningen också socknen, Hambrj eller Hambri, som betyder hammare och här nog betyder stridshammare. — Att fientliga strandhugg ofta i forna dagar skett på Gotland, som låg så väl till, rakt i vägen för vikingar och sjöröfvare, det behöfver man visst ej betvifla; men jag vill anföra ännu ett ortnamna, som tyckes häntyda på fientlig eller åtminstone krigisk lägerplats, Namnet är Basskalders backe. Så kallas en liten — slätt mellan socknarna Fide och Grötlingbo, icke långt från Burgsviks hamn : med hafvet i närheten på två sidor, öster och vester. Namnet tyckes varå sammansatt af basse, som betyder krigare, kämpe, men isynnerhet en rå och grofhyllad karl 5) samt hald eu utpost, en förpost — för »adalhären», hufvudstyrkan. En lämpligare lägerplats för ett sådant hald när en landsatt fiende här uppehöll sig på sydligaste delen af Gotland och utsände ströfvande och plundr ande hopar till närmaste trakter än Basshalders backe kan man knappt tänka sig. Strelov säger ju att de uppehöllo sig mest söder ilandet så att de kunde se hafvet och att deras flotta låg i Burgsviks hamn blir tydligt däraf att Humble befalte sonen Nore att där hindra dem från att uppnå skeppen.

1) De tyska sjöröfvare, som Strelov här och på flera ställen omtalar, hörde ej till tyska utan till slaviska folket; det var vendiska eller lithauiska vikingar, som ännu voro hedningar och som, då skandinaverna blifvit kristna och upphört med vikingafärderna, i stället börjat drifva sådana och hemsökte Sveriges och Danmarks öar och kuster med vilda plundringståg tills danskarne under Waldemar 1:ste och 2:dre, Saxarne under hertig Henrik Lejonet samt svärdsriddarne i Liffland och Korsherreorden i Preussen satt töm på det vilda, rofgiriga packet. Att de äfven hemsökt Gotland är mycket troligt. År 1188 uppbrände de den då betydliga staden Sigtana och härjade i Mälaren. Det härjningståg på Gotland Strelov här omtalar torde nog ägt rum på 1100-talet.

2) Den hamn Strelov menar är den sydligaste af Gotlands landthamnar, hvars namn han vill härleda från tyska adjektivet bös, ond. Namnet skrifves nu, men oriktigt, Bursvik, men uttalas Burrsvik (med dubbelt r); men stammen är hvarken bur eller burr utan burg=landthöjd, liksom sockennamnet Burgs, som skrifves Burs.

3) Att Humble varit ett mansuamn ses af fornsagor, att det varit brukligt på Gotland synes af gårdsnamnet Hummelbos i Burgs, äfven synes af gårdsnamnen Dans, Angelbos och Nore att Dan, Angul och Nore varit mansnamn på Gotland. Fornsagor omtala att Humble varit konung i Göta land samt att han haft sönerna: Dan, som Danmark fått namn af och som där blifvit konung, Angul, efter hvilken Anglien (Slesvik) fått namn, där han blifvit styresman, och Nore, som blitvit faderns efterträdare. Af Strelovs anförda berätteise tyckes framgå att Humbles tre söner härskade med gamma namnöfver hvar sin treding på Gotland, och fadern en slags öfverhöfding. Vid Hulte gård lär, efter hvad jag sport, finnas eller åtminstone hafva fannits lämningar efter forna ansenliga bygnader och Angelbos måtte varit en gammal höfdingegård, ty från Angelbos var den höfding, som anförde nordergutarne i slaget mot konung Birger 1313.

4) Här ha vördig probstens satser blifvit något hopkrånglade, men den här gifna öfversättningen återgifver rätta meningen.

5) Basse tyckes varit en motsatts till Hanse, ett fornnordiskt ord, som ännu lär vara kvar i danska språket och betecknat en kämpe eller man med ståtlig hållning och umgängessätt. Hanse är förmodligen beslägtadt med forntyska ordet Hansa, Hanse, som betyder förbund (ein Bündniss).

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 December 1897
N:r 198

En af de förolyckade laxfiskarena

har i dag anträffats uppkastad på land vid Kopparsvik. Han är så vanstäld att man med syårighet kunnat afgöra hvilken af de två saknade han är. Liket är emellertid efter Åman och har afförts till bårhuset.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 December 1897
N:r 198

Vigsel

ägde rum härstädes i går mellan t. f. lasarettsläkaren O. E. Olsson och fröken Ebba Barkman från Jönköping.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 December 1897
N:r 198

Borgmästaretjänsten

i Skellefteå sökes af notarien K. P. Lundblad härstädes jämte 9 andra.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 December 1897
N:r 198

Försenad af stormen

inkom ångaren Klintehamn hit idag först kl. 8 f. m, Resan hade varit mycket besvärlig och sjön hade större delen af natten gått öfver fören ända fram till ratten. Från kl. 4 på morgonen låg ångaren och höll utanför Visby, tills den vid ofvan sagda tid kunde passera gattet och gå i hamnen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 December 1897
N:r 198

Ringmurens restaurering.

K. m:t har inhämtat utlåtande häröfver från öfverintendentsämbetet, som förklarar, att de föreslagna åtgärderna för bevarande af ifrågavarande i hög grad värdefulla minnesmärke tarfva ett snart verkställande och tillstyrker på det lifligaste bifall till akademiens hemställan om 30 tusen kronors statsanslag för ändamålet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 December 1897
N:r 198

Terminsafslutning

har i dag på vanligt sätt ägt rum vid stadens folkskola.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 December 1897
N:r 198