Sjöförklaring

aflades i dag inför rådhusrätten af befälhafvaren å Roslags skonaren Augusta Margreta, kapten August Andersson, hvilket fartyg i torsdags strandade strax söder om Visby.
Fartyget afseglade i barlast 3 dennes från Bollsta vid Ångermanelfven och kom 10 dennes på e.m. i sigte af Stenkyrkebuk, då under den rådande stormen och mörkret kaptenen ej ansåg sig böra angöra Visby. Storseglet refvades och Visby kom i sigte kl. 6,30 f.m. följande dag. Strax derefter hissades lotsflagg. En lotsbåt kom ut från Visby mot fartyget, & hvilket man brassade back för att invänta lotsarne, hvilkas båt dock höll för långt undan och ingick åter i hamnen. Kaptenen sökte då utan hjelp att inkomma i hamnen men drefs söderut mot land, hvarför två ankare kastades. Af den svåra stormen rycktes dock ankarne loss och fartyget kastades upp på refvet.
Skonaren, från hvilken proviant och en del inventarier bergats i lördags, har nu vräkts flere fot närmare mot land och har ena sidan fullständigt inbräckt.
— Befälhafvaren å i Väte, Roslagen, hemmahörande skonerten Fritiof, kapten J. Jansson, aflade likaledes i dag sjöförklariog, af hvilken framgick, att fartyget 29 sistl, Juli med last af sparrar afgått från Pite till Lybeck. Gotska Sandön kom i sigte 8 dennes, då fall storm med regnbyar. och hög sjö rådde. Följande dag, då ännu svårare väder inträffade, började fartyget att läcka, hvarför man beslöt söka nödhamn på Gotlands östra kust. Klockan 10 f.m. inkom fartyget efter att två timmar förut erhållit lots till Stornungs med sex fots vatten i rummet.
I förgår började lussning af lasten, hvar efter fartyget skall undergå besigtning. Det antages att det varder kondemneradt.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 15 Augusti 1887.
N:r 65.

Från landsbygden.

Klintehamn, 30 Juli.
Agronomen- Kihlberg
höll i närvaro af landshöfding Poignant inför ett sextiotal åhörare föredrag i Ejsta skolhus 28 Juli.
Sedan landshöfdingen tillkännagifvit ändamålet med mötet, näml. att rådgöra med jordbrukarne om deras angelägenheter, och hr Kihlberg närmare utvecklat sina kända åsigter om hvad Gotlands jordbrukare hafva att iakttaga, öfvergick föreläsaren till jordbrukarnes räddningsplanka: anläggande af ett ångmejeri i hvarje socken eller pastorat.
Landshöfdingen, agronomen och församlingens kyrkoherde hade på f. m. tillsammans tagit trakten i närmare skärskådande och funnit att eft mejeri för Ejsta och Sproge, anlagdt på gränsen af nämda socknar vid vestra landsvägen, vore alldeles tillräckligt. Herr Kihlberg nämde att utsigt vore för handen, att smör, beredt efter den s. k. ismetoden, inlagdt i lufttäta bleckdosor, liksom anjovis, med fördel kunde sändas på Spanien, derjordbruket i långa tider legat i lägervall, öh der säljas för 2 till 3 kr. skålp. Spaniorerna hafva numera fått bättre smak på smör än sin förr så mycket begagnade olja. Den egentliga afsättningsorten skulle blifva England, der för svenska statens räkning är anstäldt ett ombud, som tillhandagår vid försäljningen af mejerialster.
Landshöfdingen inlade månget uppmuntrande ord till de tillstädesvarande jordbruktarne, hvaraf en del Ejstabor yttrade betänkligheter med afseende på foderodling, ty de naturliga ängarne här hatva ej särdeles stor ytvidd och voro ej af så gifvande beskaffenhet; och då en stor del af deras jord för närvarande låge under laga skifte, hvilket, med afseende å rättegång, ej så snart torde komma att vinna laga kraft, förordade hr Kihlberg, uppå framställning, användandet af grön råg, som borde afbergas i början af Juni månad, eller då axen voro allmänt utkomna, men ej så sent att blomningen redan inträdt eller försiggått, då stänglarne redan blifvit trädartade och förlorat sin närande kraft.
Efter slutad föreläsning och sedan hemmansägaren Mårten Stenström, Botreips, erbjudit ett halft tunnland jord för mejeriets bygnadsplan, skreds till aktieteckning, men för dagen upphans ej mer än fyratiotvå aktiar. De, som hade tecknat, öfverenskommo likväl avt söka verka derhän att efterhand vinna andra för saken intresserade, men för dagen icke närvarande personer, så att full teckniovgt minst 100 aktier å 50 kr., måtte uppnås.

Dagen derefter,
Sankt Olofsdagev, reste länets höfding från Kronvall ut på St. Karlsö, hvarest en nämd, utsedd inför Södra häradsrätten, var samlad för att bestämma afgäld m. m. för den jord, som för all framtid blifvit afsöndrad för fyrbåkens och fyrbetjeningens rakning. Nämden afslöt sina förhandlingar vid Bopparfve först på qvällen. Det var ett lif och en rörelse på Karlsö den dagen! Man såg läkare, prester, militärer, artister, jordbrukare, här och hvar i bergsrefvorna, beskådande de allvarliga och öfverraskande bergpartierna. Man saknade icke heller svalkande skugga på den mjuka mossan under de oftast lodräta klippväggarne i närheten af Norderhamn, hvilka stundom äro beklädda med murgröna; ej heller svalkande vatten ur de friska källorna. Färden gynnades af det härligaste väder, och en lätt bris underlättade hemfärden, som ifrån Stora Karlsö till Kronvall icke tarfvade längre tid än 50 minuter.

Stora Karlsö
är nu mera såld af de många gamla intressenterna (med undantag at en enda, som gifvit ett bleklagdt nej) att afträdas i nästa Nov. till jagtbolaget, som äfven är betänkt att försköna ön med plantering af lärkträd. Köpeskillingen bar i år i allmänhet utgått efter 16,000 kr.; taxeringsvärdet är 10,000 kr. Sjelfva själen i förteaget tyckes vara den verksamme godsägaren Willy Wöhler på Klintebys, Några får blifva således från 1 Nov. icke synliga på ön, men deremot så mycket mera af vildt: hare och sjöfågel. Ett stenhuggeri kan möjligtvis komma till ståni derute. Ett sådant var påbörjadt för omkring 20 år tillbaka, men arbetarne funno för godt att, ägarne oåtsporde, nedslagta får, hvarför de först nämde naturligtvis blefvo hastigt och lustigt utdrifne ur paradiset. Det är icke alldeles osannolikt att stenhuggeri under medeltiden bedrifvits derute. Sägnerna veta förtälja att Gotlandskyrkorna fått sitt materiel derifrån, och bland andra den stora och sköna kyrkan i Väte, helt och hållet bygd af huggen och tuktad kalksten, hafvande murar med upphöjda afbildningar: på södra sidan föreställande en vildsvinsjagt och på norra sidan den babyloniska skökan.
En fackman från Stockholm har under sommaren tagit prof såväl af Karlsöstenen som från en, och annan Gotlandskyrkas, Det vore af intresse få veta om likhet förefinnes eller ej.
Slutligen torde ett tidsenligt badhus icke komma att saknas på den vilda, intagande klippan i hafvet, klippan med sin friska sjöluft, hvilken inom kort borde allmänt blifva en behaglig vallfartsort för resande från både när och fjärran.

Friska inbyggare
måtte det väl finnas i Sproge socken, hvars folknummer vid förra årsskiftet uppgick till 360, men hvarest ingen aflidit sedan 11 Mars sistlidet år tills nu för en vecka sedau, då en äldre qvinna afled.

Kornåkrarnas
snart blifvande guldax lofva sina ägare äfven i år en riklig belöning för deras möda och arbete. Således vackert korn i fjor och likaså i år. Det lär höra till sällsyntheterna, att två på hvarandra följande år gifva rika kornskördar. De öfriga sädesslagen, isynnerhet hvetet, hvaraf bär endast litet kan odlas, stå mycket vackra på åkern. Bergningsvädret för såväl det odlade höet som det på de naturliga ägarne har varit ganska gynsamt, och mycket af ängshöet står icke nu under bar himmel. Måtte bergningsvädret blifva lika gynsamt för säden! Värmen är nu nästan tropisk och rotfrukterna behöfva åter mera regn.

Vamlingbo, 28 Juli.
Årets höslåtter
är nu nära nog afslutad härstädes, och har skörden varit någorlunda god om mau undantager en del af de ettåriga klöfver- ooh timotejvallarne, som på de festa ställen varit mycket klena, troligtvis deraf att stark torka rådde förlidet år. Apropå torkan kan sägas att vattenbrist börjar råda på flere ställen i trakten, så att flere måste forsla vatten till både folk och kreatur. Om ej regn snart inträffar, torde det vara fara värdt att åtminstone potatisen deraf kommer att lida väsendtlig skada. — Värmen har somliga dagar varit ganska tryckande, ända till 25 gr. cels. och deröfver, hvilket äfven i sin mån bidrager till att påskynda rågskörden, som pu är alldeles hvitnad på de flesta åkerfälten.
Strömmingsfisket fortfar att vara särdeles givande, både på östra och vestra kusten och har nu priset å denna vara nedgått till 25 öre valen.

Dryg dagspenning.
Under det engelska ångaren »Nicosian» stod på grund å Hoburgs ref var en hemmansägare behjelplig med lossandet af stendkolslasten (den ende anbetare från land) i något öfver ett dygn. Han erhöll för detta arbete icke mindre än 1 pund sterling (ungefär lika med 18 kr. i svenskt mynt), hvilket kan sägas vara ganska hederlig betalning.

Ett olycksfall
å en tjur timade häromdagen vid Tuna gård i Vamlingbo. Ett ungsto som gick på bete i sällskap med tjuren tog sig nämligen det orådet före att under häftigt springande förfölja denne, tills han omsider stördade till marken och dog. Som djuret ej var försäkradt drabbades ägaren här af en ganska känbar förlust, alldenstund det måste nedgräfvas.
Åter en påminnelse ati försäkra kreaturen.

Rådjuren
ha ov äfven förirrat sig ut i sjelfva södret. Då häromdagen en person från Hamra färdades vägen åt Öja, varseblef hau ett dylikt djur (antagligen en bock) helt lugnt spatsera brevid landsvägen i diket; men då vår man var på ett kort afstånd, fann den sällsynte gästen för godt att hoppa öfver närmaste gärdesgård- och med snabb fart begifva sig till skogs. Ett par dagar derefter, då en qvinna från samma socken var sysselsatt i en åker med ränsning af potatis, varseblef hon ett dylikt djur (efter beskrifning troligen en rådjurshona) i sakta mak hoppa in i ett strax bredvid varande kornland. Qvinnan, som ej kuude begripa hvad det var för ett otyg som befaun sig i åkern, fattade dock mod och affärdade detsamma medels stojande och hyssjande, då det kilade rakt undan. Hemkommen berättade hon för sina grannqvinnor den egendomliga synen, då en s. k. klok gumma» helt naivt förklarade att hin håle sjelf i bockskepnad visat sig för henne i åkern. Naturligtvis blefvo de sedermera upplysta om de stora misstaget af andra klokare personer.

Gotlands Allehanda
Måndagen 1 Augusti 1887
N:r 61.

Pröfningsnämden,

som samman träder 16 Sept. för att granska bevillningstaxeringarne samt pröfva besvär eller annars framstälda anmärkningar i anledning af taxeringsnämdernas åtgärder, utgöres af följande af länsstyrelsen utsedde ledamöter:
lektor Bergman, handlanden Palm, smedmästaren Sandberg, hemmansägaren P. Johansson, Vellarfve i Roma, direktör Gardell i Endre, kyrkoherden Reuser i Stenkyrka, kronolänsman Håkansson i Bro, handlanden Nyström i Slite, skolläraren J. Engström i Hamra, hemmansägaren E. J. Eriksson, Alfvena i Vallstena, skolläraren Qviberg i Gammalgarn, hemmansägaren G. P. Hansén, Dunegårda i Dalhem, landtbrukaren Stålhandske i Vesterhejde, skolläraren Andersson i Tofta, skolläraren Björkander i Väte, landtbrukaren Olof Wallin, Valla i Klinte, konsul Broander i Rone, landtbrukaren P. Sundberg, Oxarfve i Hemse, kronolänsman J. A. Lindström i Öja,llandtbrukaren W. Åkerman, Odvalls i Stånga, och landtbrukaren J. Olsson Kyrkeby i Etelhem.
Klagomål, stälda till pröfnipgsnämden, skola vara lemnade på landskontoret senast 8 dagar före sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Juni 1887
N:r 58.

Gotlands skarpskytte- och jägaregilles

allmänna prisskjutning ägde rum i dag å skjutbanan utanför östra stadsporten. Ett jämförelsevis ringa antal (40) skyttar deltogo i skjutningen, som företogs på fri hand och 400 fots afstånd mot tioringad tafla med fem skott af hvarjeskytt. En för skjutningen ogynsam blåsig väderlek var rådande.
Första priset, ett kronogevär (värdt 40 kronor), tillföll E. Kahlström, Bunge, för uppnådda 45 ringar; andra priset, ett silfverur (30 kronors värde), K. Klasson, Hafdhem, för 44 ringar; tredje priset, en kikare (20 kronors värde), F. Stenberg, Sanda, för 44 ringar samt fjerde priset, en jagtflaska och ett jagthorn (10 kronors värde), J. Pettersson, Väte, för 44 ringar, hvarjämte v. Hohenhausens minnespris (15 kronor) tilldelades förutnämde Kahlström för uppnådt högsta poängantal.
Gillets medalj kunde nu ej utdelas.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 Juni 1887
N:r 53.

De värnpligtige,

hvilka antingen innevarande år undergått inskrifning, eller af äldre åldersklasser, hvilka ej något år förat undergått vapenöfning, och tillhöra Klinte kompani, omfattande socknarne Sanda, Mästerby, Vestergarn, Hejde, Väte, Klinte, Fröjel, Eista och Sproge, skola för undergående af 30 dagars vapenöfning samlas å kompaniets samlingsplats Ejmunds i Mästerby torsdagen den 19 dennes kl. 7 e.m. — och erinras de värnpligtige om skyldigheten att medföra -erbållna: inskrifningsböcker och inskrifningssedlar.
Visby den 11 Maj 1887.
A. Lange,
Befälhafvare för Klinte kompaviområde.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 Maj 1887
N:r 38.

Onsdagen den 13 April,

från kl. 10, f. m., låta arfvingarna efter aflidne bemmansägaren Olof Norrby, Jufves i Väte, genom offentlig auktion till den högstbjudande -försälja sina i sambruk ägande hemmansdelar 501/2,048 mtl Jufves, och 5/244 mtl. Ambos Lilla i Väte. Hemmansdelarna, som 1873 undergick låga skifte, äro af god och bördig beskaffenhet, ha 63 tunnland ägovidd, deraf 25 tunnland åker hvaraf 2 1/2 tunnland äro besådda med råg, 2 tunnland med hvete, och omkring 2 tunnland med klöfverfrö; hafva omkring 6 1/2 tunnland äng, och omkring 31 1/2 tunnland betesmark; skogbeväxt till husbehof. Å hemmansdelarna är Jutves bebygdt med hjelpliga åbygnader och väderqvarn med 2 par stenar. Hemmansdelarna, som säljas fritt från undantag, utbjudas såväl i mindre lotter som i sin helhet med. förbehållen pröfningsrätt & blifvande anbud. Få af köparen -genast öfvertagas. Betalningsvilkoren kunna lämpas efter en reel köpares beqvämlighet och blifva, jämte öfriga vilkor, vid auktionen tillkännagifna, dock må nämnas, att ett å hemmanet intecknadt hypoteksiån får af blifvande köpare öfvertagas.
Väte & Kvie den 24 Mars 1887.
Efter anmodan,
J. N. RUNDQVIST.

Gotlands Allehanda
Fredagen 1 April 1887
N:r 26.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Sillmålet mot handl. A. Sjöström förekom i dag åter till handläggning. Fyra af svaranden åberopade vittnen intygade att de köpt och ätit af den ifrågavarande sillen, som de funnit utmärkt god till smaken och hvit i köttet. Ett af dessa vittnen hade dock af sin dotter gjorts uppmärksam på att »den osade litet», hvilket vittnet äfven fann; vittnet bad då flickan taga bort hufvudet och inelfvorna ur sillen, hvarefter det nog ej skulle blifva så farligt. Hos ett af vittnena hade sillen förvarats i tre dagar och ändå sedan smakat bra. Dessa vittnen kunde dock ej bestämma huru hela det torgförda sillpartiet var beskaffadt. Två af åklagaren inkallade vittnen intygade att sillen, då gälarne öppnats, haft en så vidrig lukt, att man knuapt kunde hålla den för näsan ; flere sillar hade undersökts och befunnits i hög grad illaluktande och skämda.
Åklagaren yrkade ansvar å svaranden. Att möjligen några sillar kunnat vara friska ville han ej bestrida. Svaranden bestred änsvarsyrkandet och ansåg sig hafva styrkt, att sillen varit frisk. Den af länsveterinären och konstaplarne gjorda besigtvingen hade, ansåg han, ej varit tillräckligt noggrann för att man deraf skulle kunna yttra sig öfver fiskens beskaffenhet, hvarför han bestred länsveterinärens intyg.
Utslag 14 Mars.

För torgförande af kalfkött, som af länsveterinären förklarats otjenligt till menniskoföda, dömdes Karl Carqvist, Lilla Ambos i Väte, till två kronorg böter.

För våld mot f. artilleristen Frans Antonsson dömdes sjömannen Edvard Falk till tio kronors böter.

Gotlands Allehanda
Måndagen 28 Februari 1887
N:r 17.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Till två månaders fängelse dömdes i dag bryggeriarbetaren Karl Pettersson, emedan han sökt med våld fritaga af polis anhållen person [nedannämde Gardelius], och dervid öfvat våld mot polis.
Arbetaren Teodor Gardelinus dömdes för våldsamt motstånd mot polis m. m. till sextio kronors böter.

För torgförande af kalfkött, som af länsveterinären förklarats otjenligt till menniskoföda och derför beslagtagits, var husbonden Karl Carlqvist, Lilla Ambos i Väte, instämd af åklagaren. Svaranden åberopade ett vittne, en slagtare, som ansåg köttet bra. Utslag afkunnas 28 dennes.

För olofligt tillgrepp af tio kronor och en pennknif från skräddare Johansson härstädes var båtsmannen vid Gotlands andra kompani nr 33 Karl Vilhelm Karlström Knäpp åtalad.
Svaranden erkände tillgreppet. Målet uppsköts till 7 Mars för anskaffande af ett afstreffningsbevis från Karlskrona, der Knäpp varit af flottans krigsrätt ådömd straff för första resan snatteri.

Utslag afkunnades i dag i målet mellan eldare Andersson och skomakare Olof Olin. Käromålet, hvari yrkades utfående af Olin af ett tusen kronor, som han skulle hafva lofvat att i händelse han fick ett arf utbetala till Andersson, ogillades, enär ett dylikt aftal ej var att anse såsom lagligen förbindande. Rättegångskostnaderna qvittades parterna emellan.

Södra häradsrätten.
För olaga jagt å rapphöns innevarande vinter dömdes arbetare August Johansson i Burg, åtalad af kronolänsman Svallingsson, att böta tjugufem kronor och att ersätta i målet hörda vittnen. Svaranden erkände först, sedan han genom vittnen öfverbevisats om lagbrottet.
— Af samme åklagare var äfven hemmansägare Göran Jakobssson, Gläfves i Burs, åtalad för ett dylikt lagbrott. Svaranden ville ingenting erkänna, oaktadt ett vittne intygade, att han i ett skott dödsskjutit två rapphöns och sårat ett tredje, hvilket han derefter sprungit fatt. Målet uppsköts till högttinget för hörande af vittnen, som för närvarande äro underåriga.

Barnuppfostringsmål. Drängen August Rosander, Instämd af pigan Hedda Högström, dömdes att årligen, tills barnet fylt 15 år eller kunde försörja sig sjelft, utgifva sextio kronor, hvarjämte han ålades betala vittnesersättningar.
— Förre lantbrukseleven vid Stenstu Johan Velander, nu inspektor vild Tumba i Stockholms län, som instämts af pigan Jenoy Andersson i Vesterhejde, ådömdes edgång.

För svårare våld mot vallackaren Otto Fredriksson, begånget i Burs socken och hvarom närmare förut nämts, dömdes arbetare Johan Lindgren, Sigges i Östergarn, åtalad af länsman Svallingson, till två månaders fängelse, hvarjämte Lindgren ålades ersätta Fredriksson med sjuttiofem kronor samt att utgifva vittnesersättningar.

För att med lifsfarligt vapen hotat ofvannämde Lindgren dömdes vallackaren Fredriksson att böta tio kronor och att utgifva ersättning till vittnen.

För öfverträdelse af giftstadgan dömdes handlanden Frans Side i Klintehamn, åtalad af länsman Dahlbäck, att böta tjugufem kronor, hvarjämte det i beslag tagna godset förklarades förbrutet. Yrkandet om ansvar å svaranden för uraktlåtenhet att hatva k. förordningen anslagen i saluboden ogillades, enär svaranden ej varit berättigad att sälja ifrågavarande gifter.
— För ofvannämde förseelse dömdes handlanden O. Blomqvist i Sproge, åtalad aft. f. länsman Emil Eneman, att böta tjugufem kronor, hvarjämte det beslagtagna godset förkrarades förbrutet.

Öfverträdelser mot förordningen angående eldfarliga oljor. För att hafva idkat handel med eldfarliga oljor utan att derom hafva ingifvit vederbörlig anmälan dömdes handlande J. V. Odin i Klintehamn på åtal af länsman Dahlbäck till femtio kronors böter. Åtalet i öfrigt ogillades.
— För förseelse mot förordningen angående eldfarliga oljor var handlande Frans Smitterberg i Klintehamn åtalad af,länsman Dahlbäck. HEnär åklagaren medgifvit, att oljan varit förvarad i ett metallkärl med trattformig öppning, hvarigenom oljan nedrunnit i en större glasflaska, lemnades åtalet i detta fall utan afseende. Uraktlåtenheten att hafva förordningen anslagen i salurummet föranledde ej till ansvar, enär detta ej vore i lag belagdt med straff.
— Handlanden Anton Jakobsson i Levide, åtalad af länsman Dahlbäck, dömdes att böta fyrtio kronor, emedan han haft större upplag af eldfarliga oljor än han varit berättigad och emedan han brutit mot 18 par. mom, a och f. i nämda förordning. Åtalet i öfrigt ogillades.
— Handlande O. Blomqvist, Mårtens i Sproge, var åtalad af t. f. länsman Emil Eneman för öfverträdelse af förordningen ifråga.
Då det ej visats, att erforderlig myckenhet sand eller lös jord till eldsläckningsmedel saknats, kunde åtalet ej bifallas.

Såsom försvarslös häktades i lördags af stadsfiskalen arbetaren Oskar Herman Timgren, född 1833 i Visby. Timgren, förut dömd såsom försvarslös, dömdes i dag af k. m:ts befallningshafvande till ett års straffarbete, som han skulle undergå vid kronoarbetskårens station i Vaxholm.

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Februari 1887
N:r 15.

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd:
Hablingbo socken: födde 4, döde 7, inflyttade 31, utflyttade sl; folkmängd 31 December 650; minskning 3.
Silte socken: födde 8, döde 5, inflyttade 10, utflyttade 16; folkmängd 31 December 392; minskning 3.
Klinte socken: födde 24, döde 16, inflyttade 75, utflyttade 65; folkmängd 31 December 1,179; ökning 18; vigde 8 par.
Fröjels socken: födde 14, döde 5, inflyttade 26, utflyttade 26; folkmängd 31 December 626; ökning 9; vigde ett par.
Hejde socken: födde 11, döde 5, inflyttade 33, utflyttade 48; folkmängd 31 December 659; minskning 9.
Väte socken: födde 14, döde 6, inflyttade 87, utflyttade 40; folkmängd 31 December 572; ökning 5.
Stenkyrka socken: födde 17, döde 18, inflyttade 46, utflyttade 56; folkmängd 31 December 830; minskning 11. ;
Tingstäde socken: födde 7, döde 7, inflyttade 36, utflyttade 49; folkmängd 31 December 529; minskning 13.
Burs socken: födde 15, döde 14, inflyttade 45, utflyttade 50; folkmängd 31 December 900; minskning 4.
Stånga socken: födde 19, döde 9, inflyttade 34, utflyttade 52; folkmängd 31 December 680; minskning 8.

Gotlands Allehanda
Måndagen 17 Januari 1887
N:r 5.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Till två månaders fängelse dömdes drängen Olof Klint, Sindarfve i Hemse, för våld å allmän väg mot Petter August Petterson i Fardhem.

Vållande till eldsvåda. Förut omnämde minderårige gossen Rudolf Valberg i Sanda dömdes att i hemmet med aga rättas eller i allmän uppfostringsanstalt insättas, om tillgång dertill funnes.

Barnuppfostringsmål. Jakob Närström i Eskelhem, instämd af Ida Pettersson från Vestergarn, ådömdes edgång.

Ytkandet om äktenskapsskilnad mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Anna Danielsdotter kunde ej bifallas, enär ej tillförlitligt blifvit upplyst, att hustrun verkligen öfvergifvit och förlupit sin man af ondska och motvilja och farit utrikes.

Oloflig ölutskänkning. Handlanden L. P. Jakobsson, åtalad af länsman Svallingson, ådömdes edgång.

För förargelseväckande uppförande inför domstolen dömdes Kristoffer Hansson, Krokstäde i Tofta, att böta trettiofem kronor. Han hade ej åtlydt ordförandens tillsägelse att afträda från den plats i tingssalen, der förhandlingarne ägde rum, samt upprepade gånger fallit ordföranden i talet.

Gift- och fotogenmål. För öfverträdelse af giftstadgan dömdes handlande G. A. Norrby i Klintehamn att böta tjugufem kronor.

För att utan att dertill vara berättigad hafva sålt en del giftiga ämnen dömdes handlande J. A. Vallin i Klintehamn till tjugufem kronors böter, hvarjämte det beslagna godset förklarades förbrutet.

För enahanda förseelse dömdes handlande Karl Smitterberg i Klintehamn att böta tjugufem kronor. Yrkandet om ansvar för uraktlåtenhet att hafva förordningen och sundhetskollegii cirkulär uppspikade i försäljningslokalen ogillades, enär svaranden ej förvärfvat sig tillstånd till handel med nämda ämnen, hvadan han ej kunde anses vara skyldig iakttaga denna föreskrift.
Dylika yrkanden i flere nedannämda giftoch fotogenmål af liknande art vordo afslagna.,

Åtalet mot handlande R. Snöbohm i Klintehamn angående öfverträdelse af gifcistadgan ogillades, enär de af svaranden vidtagna åtgärder ej vore af beskaffenhet att föranleda till ansvar.

Till tjugufem kronors böter dömdes handlande O. H. Nyman i Vestergarn, enär han utan berättigande sålt en del giftiga ämnen, hvarjämte det beslagtagna godset förklarades förbrutet.

För enahanda förseelse dömdes handlande L. P. Olsson i Hablingbo, Anton Melin vid Snosariva och L. P. Jakobsson att hvardera böta tjugufem kronor. Beslagtaget gods hos alla tre förklarades förbrutet.

Handlande J. Nilsson, åtalad af länsman Svallingson, för enahanda förseelse dömdes att böta tjugufem kronor.

Samma åklagare hade åtalat handlande J. V. Jakobsson, emedan denne sålt gitter utan att hafva ingifvit förteckning på de giftiga ämnen han haft till salu. Han bötfäldes till tjugufem kronor. Beslagtaget gods förklarades förbrutet.

För åsidosättande af den vård af eldfarliga oljor, hvilken är föreskrifven, dömdes handlande J. A. Vallin i Klintehamn, John Johansson i Klintehamn, Johan Nilsson i Stånga och N. A. Nyström i Klintehamn att hvardera böta tjugu kronor.

Ett liknande åtal mot handlande August Nyberg i Klintehamn ogillades såsom obestyrkt.
Svarandens ansvars- och ersättningsyrkanden lemnades utan afseende,

Till femtio kronors böter dömdes handlande Jobn Johansson i Klintehamn, emedan han efter hemforsling af ett kärl, innehållande 15 kannor gasolja, låtit kärlet qvarligga i åkdonet till följande dag.

Handlanden Karl Smitterberg i Klintehamn och godsägare Wöhler dömdes, emedan de innehaft större förråd fötogen än de ägde rätt att böta, den förre tjugu och den senare tio kronor.

För att hafva sålt eldfarliga oljor utan att derom hafva ingifvit behörig anmälan dömdes handlaudena Johan Hultgren, Isome i Väte, Anton Jakobsson i Fardhem, Johan Hansson, Hägvalds i Linde och J. Malkan samt handelsidkerskan H. Wirsén att hvardera böta femtio kronor. Beslagtaget gods hos en del förklarades förbrutet.

Ett liknande åtal mot handlande Johan Nilsson i Stånga ogillades, enär det styrkts att han en gång gjort behörig anmälan.

För att hafva begagnat ojusterade skålpundsvigter voro handlandena K. L. Krokstedt i Klintehamn, Kr. Malkan, V. Hansén, Klas Nilsson, M. Krusell, L. Krusell och handelsidkerskan H. Wirsén åtalaed. Åtalet ogillades, enär åklagarne ej kunde påstå, att nämda vigter äfven voro oriktiga.

Norra häradsrätten.
Vid femtio kronors vite förpliktades nämdeman A. Englund, Banna i Lärbro, att inom en månad afgifva redovisning för sitt förmynderskap för Jakobina Pettersson, Snäckers i Hangvar. Englund, som 1876 förordnats till förmyndare för nämda person, hade underlätit att lemna redovisning, då Jakobina Pettersson blef myndig.

För åverkan dömdes drängen Karl Valström, Fardume i Rute, att böta fem kronor. Han hade, okunnig om gränserna för ett par vid hvarandra liggande skogsskiften, forslat ett par lass s. k, ruckjord från hemmansägare V. P. Karlssons mark, då han af sin husbonde J. Falk ålagts hemköra dylik jord. Svaranden ålades derjämte ersätta jorden med 50 öre samt betala rättegångskostnaderna med 13 kronor.

För oloflig bränvinsutskänkning dömdes hustru Maria Thomsson, Olsarfve i Ardre, åtalad af länsman Bolin på angifvelse af smeden Edvard Andersson, Kopungs i Ardre, till 40 kronors böter, hvarjämte hon ålades utgifva utskänkningsafgift med 56 kronor 25 öre.

För oloflig utskänkning af maltdrycker dömdes husbonden Karl Vessman, Hammars i Lokrumme, på åtal af länsman Håkansson, att böta fem kronor.

Ansvar för lägersmål hade pigan Augusta Magnusson i Lärbro yrkat å husbondesonen Vilhelm Andersson, Bryor i Tingstäde. Svaranden, som aflagt honom ådömd edgång, frikändes.

För tillgrepp af ett vagnshjul var husbondesonan Johan Broström, Broa å Fårö, åtalad af rättaren Teodor Stenström, Furubjers i Tingstäde. Käromålet såsom varande obestytkt ogillades. För åtalet, som antogs hafva skett af obetänksamhet, fäldes Stenström till 25 kronors böter, hvarjämte han ålades ersätta Broström med 21 kronor och utgifva lösen för protokoll och utslag.

För misshandel å hemmansägare J. Falk, Fardume i Rute, voro hemmansägaren N. P.
Karlsson och dennes son Oskar Karlsson åtalade af länsman Smedberg. Oskar Karlsson ådömdes edgång.

För försummad hundskatt dömdes löjfnant v. Schewen å Fårö att böta fem kronor, hvarjemte han ålades utgifva dubbel hundskatt med tio kronor. Från åtalet mot hemmansägare Kr. Pettersson & Fårö afstod länsman Smedberg.

För misshandel å pigan Emma Vickman var kronobåtsmannen Anders Hallström i Halla åtalad af länsman Håkansson. Hallström ådömdes edgång.

Tvist om bränsle. På fgrordnande af k. m:ts befallningsbafvande och lotsstyrelsen hade länsman Smedberg iustämt hemmansägarne P. Medin, Jakob Medin, Johan Pettersson, Per Lindberg, K. J. Björkqvist, I. Pettersson, Lars Lautin, O. P. Karlsson och Petter Pettersson, samtlige vid Medebys i Hall, enär de ej under åren 1881—1885 fullgjort bestämmelsorna i ett mellan lotsstyrelsen och ägarne af Medebys bemman 1829 uppgjordt kontrakt, hvari bland annat stadgas att de.till lotsarne vid Hallshuk skulle årligen anvisa å sin skogsmark fyra famnar tallved till bränsle mot ersättning af nio kronor årligen. Svarandena förpliktades att mot nämda ersättning vid Påfordran utsyna åt lotsarne till afverkniug så stor mängd till ved tjenliga tallar, som åtgingo till tjugu famnar, vid äfventyr att utsyningen eljes af vederbörande utmätningsman på deras bekostnad verkstäldes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 Januari 1887
N:r 2.