Etikett: Västergarn

Södra häradsrätten.
(Vårtingets 1:sta sammanträde; ordförande ord. domhafvanden.)
Han som begår hemfridsbrott i sömnen. Sjömannen Johan Oskar Melin från Hemmungs i Sanda står som belkant tilltalad för hemfridsbrott hos sjökaptenen Nils Jönsson å Klintehamn. Han hade en natt i somras, då klockan var ett, inkommit på sjökapten Jönssons gård, då fru Jönsson var ensam hemma, och tagit i fönster och dörrar i afsikt att komma in. Fru Jönsson hade af bullret vaknat, och sedan en stege rests upp mot huset, förmedelst hvilken en person praktiserat sig in på vinden, hade hon förskräckt rusat upp och hoppat ut genom ett fönster på motsatta sidan och väckt gårdsfolket. Då Melin märkte sig vara upptäckt, hade han hållit händerna för ansiktet och flytt öfver ett plank och sprungit han.
Målet förekom nu åter hvarvid Melin som f. n. är ute på sjön, liksom vid förgående rättegångstillfällan företräddes af sin fader. Denne vidhöll sina förut meddelade uppgifter, att sonen var sömngångare. Han mindes aldrig hvad han under dylika »sömnvandringar» utförde. Dock ville han nu medgifva att sonen vid tillfället varit berusad. Det hade kommit i dagen, att han aftonen före hemfridsbrottet druckit konjak, i hvilken blandats sprit. Han hade sedan lagt sig vid vägen och insomnat, men hvad som sedan tilldragit sig visste Oskar Melin ingenting om. Han kunde således icke medgifva, hvad som lades honom till last.
Några läkarebetyg, utvisande att Melin skulle lida af sömngångarsjuka, kunde ej förebringas, då två läkare, till hvilka Melin vändt sig med begäran härom, vägrat afge betyg; detta emedan de ej haft tillfälle studera sjukdomsfallet hos Melin.
Ett vittne hördes, som intygade, att Melin en gång kommit uppför trappan till vittnets bostad och ville komma in, sägande sig vara i Landskrona på ett där bekant, angifvet ställe.
Åklag., som var af den meningen, titt Melin icke var sömngångare, utan helt enkelt vid ifrågavarande tillfällen varit berusad eller möjligen blott spelat komedi, öfverlämnade målet, liksom äfven svar. Utslag afkunnas 8 mars.

För misshandel mot joden Israel Kosefsky från Visby står som bekant handl. Charles Blomgvist i Hafdhem tilltalad. Misshandeln hade skett vid Spenarfve i Hafdhem, dit K. inkommit med ett paket varor, som han radat upp på verandan för några karlar i gården, bland hvilka en sade sig viljs köpa nåra saker. Under tiden hade B., som ar ägare till gården, anländt och tillsagt K. att aflägsna sig med sina varor, hvilket tydligen ej genast föll K. i smaken. B. ledde då K. nedför verndatrappan och skulle, enligt stämningen, ha skickat sakerna efter samma väg.
Vid handläggningen af målat i går hördes tre vittnen, bland dem fjärdingsmannen Hafdell i Hafdhem, som brättade om hur det tillgick, då Krosefsky kommit till honom och bedt honom gå till Spenarfve och plocka ihop hans saker, detta emedan han själf icke vågade dit af fruktan att få stryk.
Utslag i målet faller 8 februari.

En kanonsalut med efterspel. Allm. Åkl. hade efter angifvelse af landtbrukaren Gustaf Nyman, Sjövik i Västergarn, instämt fiskaren Karl Nyman i Stelor och fiskaren Ernst Olsson i Ammor, båda i Västergarn, fiskaren Olof Siltberg och fiskaren Konrad Melin båda i Sanda, samt sjömannen John Viktor Gahnström från Othem med yrkande af ansvar för begånget hemrfridsbrott söndagen 27 december.
Angifvaren var personligen tillstäds, och svarandenas talan fördes af advokaten A. C. Stenmark.
Svarandena skulle nämda dag, då bröllop firades vid Sjövik å Västergarn ha aflossat fyra skott med en gammal skeppskanon som blifvit förd till platsen, hvarigenom efter första skottet fem fönsterrutor i gården sprungit och efter fjärde skottet sex rutor. Svarandena hade, sedan första skottet lossats uppmanats att aflägsna sig från gården, men det oaktadt fortsatte de med kanonaden, hvarigenom de i väsentlig grad inverkade störande på högtidens frid.
Svarandena framhölld, att de kommit till Sjövik för att »se brud» och ej alls i afsikt att verka fridstörande. De skulle vid tillfället varit nyktra. De erkände, att af dem vid tillfället avlossades fyra skott; Siltberg afsköt två Olsson tredje skottet, Karl Nyman hälpte till med att ladda fjärde skottet, under det att Malin och Gahnström ej tagit del i skjutningen. Melin hade dock hjälpt till med att föra skeppskanonen till Åkebro, några hundra meter från Sjövik. Ingendera Skulle emellertid fört krut till platsen.
Svarandeonbudet gjorde gällande att skjutningen vid bröllop på Gotland är en gammal tradition och äfven om seden ej direkt bör tagas i försvar, gör den ej anses brottslig.
Målet uppsköts till 8 mars.
Ofvannämde sjömannen John Viktor Gahnström från Närs i Othem hade instämt landtbrukaren Gustaf Nyman å Sjövik med ykande af ansvar för våld. Nyman skulle ofvannämda afton ha tilldelat Gahnström ett par kraftiga örfilar sedan han först med ord gifvit Gahnström och hans kamrater en kraftig läxa. Nyman bestred misshandeln. Sedan han förestält Gahnström dennes fridstörande beteende och Gahnström därvid visat sig påträngande och ohöflig, hade svar. endast fattat Gahnström i kragen och försökt köra bort honom.
Målet, som behandlades i sammanhang med föregående mål, uppsköts till 8 mars.

För fylleri var en person, hemmahörande i Eskelhem, instämd. Han erkände. Utslag faller vid nästa sammanträde.

För djurplågeri hade allm. åkl. instämt husbondesonen Oskar Ahlin från Kodings i Hemse. Haft hade vid plöjning användt en häst, behäftad med öppet sår i lokstaden, och visat tredska mot gifna tillsägelser att använda bringsele å djuret eller spara detsamma, tills såret blef läkt. Han erkände. Utslag faller vid nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 12 januari 1915
N:r 8