Mönstring

med beväringsmän tillhörande Klinte kompaniområde nr 185 förrättas:
Fredagen den 18 December kl. 10 f. m, hos handlanden Krökstedt å Klintehamn med beväringsmän från Sanda, Mästerby, Vestergarn, Hejde och Väte socknar samt
Lördagen den 19 December kl. 10 f. m. å samma ställe med beväringsmän från Klinte, Fröjel, Ejsta och Sproge socknar.
Närmare upplysningar om mönstringen blifva intagna i Länskungörelserna.
Klintehamn den 28 November 1891.
A. Lange,

Befälbafvare för Klinte kompaniområde n:r 185.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 December 1891
N:r 188

Bröllop

firades i går å Vestergarn mellan löjtnanten vid Gotlands infanteriregemente Esten Sundvallson och fröken Naëma Nyman, enda dotter till handl. O. Nyman derstädes och hans maka, född Vestberg. Vigseln förrättades i den rikt klädda och upplysta kyrkan af församlingens pastor kyrkoherde R. Uddin. Vägen från brudens hem till templet var i den mörka höstqvällen eklärerad med marschalier.
I dag gifva brudens föräldrar middag för de till ett 60- tal uppgående bröllopsgästerna.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 Oktober 1891
N:r 165

Från landsbygden.

Burgsvik, 12 Okt.
Olyckshändelse. Under pågående harfning i en åker å handl. Hanséns egendom härstädes råkade ett par hästar, körda af en statkarl, i sken, hvarvid harfven stjelpte och det ena af de skenande djuren, en hingst, kom omkull öfver harfvens uppåtvända pinnar, hvilka trängde in i djurets mage så att tarmarne föllo ut.
Veterinärläkaren rådfrågades genast pr telefon, men då han förnam skadans betydliga omfång, befalde han djurets skyndsamma nedslagtande, hvilket ock genast skedde. Djuret var försäkradt. Såväl körsvennen, som den andra hästen sluppo lyckligtvis belskinnade ifrån affären.

Också en kur. Ena hemmansägare från en nordlig socken, hvilken alltmer sjunkit ner till en utpräglad drinkare, med ty åtföljande röd näsa, utsvultna hästar och vanstälda åkrar, kom dock för kort tid sedan sent omsider till insigt om dryckenskapens förderfbringande följder samt beslöt sig för att blifva herre öfver sin passion, att söka bot hos någon »klok gubbe».
En sådan påträffades ock, hvilken uppgaf sig vara född finne — äkta Björneborgare och sade sig vara hemmastadd i magiens alla mysterier. Honoraret bestämdes att utgå af en gammal hästkrake och tjugofem kronor i kontant erkänsla hvilket genast af bonden lemnades till »doktorn». I valuta derför skulle bonden få afsmak för supen, få sina djur feta och erhålla riklig skörd å sina åkrar. Kuren varade i två dagar — hvari den bestod är en hemlighet mellan »doktorn» och »patienten» — hverefter gubben aflägsnade sig efter många gifna råd och förmaningar följd af bondens och hans äkta hälfts varma tacksamhet och hjertliga välönskningar.
Åtta dagar förgingo, under hvilken tid det syntes, som kuren till någon del gjort åsyftad verkan, ty bonden höll sig nykter, men på nionde dagens morgon, en söndagsmorgon, blef begärelsen den arme mannen för stark: glömmande alla kurer och föresatser, söp han sig pin full. Nu var förtroendet för gubbens kur angående dryckenskapen kullkastad. Svärjande och raglande begaf sig bonden iväg att spörja efter »finnen» för att åtminstone få hästkraken tillbaka. Men gubben som var honom för slug stod ingenstädes att finna.
Tagande sig en styrketår, tröstar sig bonden alltjämt att för sina utgifna penningar erhålla valuta i ladugården och åkerbruket, ty med dessa kan kuren omöjligen slå fel.

Vestergarn, 12 Okt.
Nära döden var härom dagen hr Gabriel Herlitz son Karl, hvilken begifvit sig ut på en segeltur. En kastby kom och stjelpte båten, som sjönk. Ynglingen, hvilken var simkunnig höll sig uppe i vattnet en lång stund samt uppgaf höga nödrop, hvilka hördes af ett par på strand varande fiskare som med stor anstängning lyckades i sista stund uppdraga den nödstälde, hvilken var ganska medtagen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1891
N:r 159

Dödsfall.

I den höga åldern af 84 år afied i lördags i Vestergarn f. d. sjökaptenen och fyrmästaren Bengt Öskar Nyman.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 Oktober 1891
N:r 158

Dödsfall Bengt Oscar Nyman

Till den sista hvilan hemkallades f. d. sjökaptenen och fyrmästaren Bengt Oscar Nyman i Vestergarn lördagen den 10 Okt., i en ålder af 84 år och 2 månader; mätt af dagar. Saknad af maka och barn.
Maria Nyman,
född Möller.

Joh. Uppenb. 14: 13 v.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 Oktober 1891
N:r 158

Större Auktion.

Sedan arrenderätten till kronohemmanet 1 1/32 mant. Vestergarnsholme blifvit af nuvarande arrendatorn öfverlåten, kommer genom auktion, som derstädes förrättas tisdagen den 22 inne varande September, att utan undavtag försäljas alla till egendomen hörande yttre inventarier, en del husgeråd och möbler. Af de yttre inventarierna må här nämns:
Kreatur: 5 st. felfria, kraftfulla hästar, en vacker upghingst, 3 par goda dragoxar, 20 st. mjölkkor, de flesta kalffärdiga under instundande höst och vinter, en tjor, 2 slagtfeta hamlar, 2:oe svin, 8 st. pommerska gäss, 18 st. ainlsburry-ankor och omkring 20 st.
höns; åkerbruksredskap, tidsepvliga och väl underhållna, fjäderåkdon, vagasgelar, en ressläde m. m.
Auktionen tager sin början kl. pre cis 10 f. m. och kommer, i händelse all egendom icke medhinnes att försäljas på en dag, att fortsättas påföljande dag.
Försäljningen af kreafuren tager sin början kl. 2 e m. Betalningsanstånd lemnas godkände köpare sex månader.
Spekulanter, hvilka icke af mig äro kände och vilja begagna sig af anståndstid, torde vara försedde med vederhättighetsbevis af vederbörande kronofogde eller kronolänsman.
Klintehamn & Bönders den 7 September 1891.
Efter anmodan,
M. E. SVALLINGSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 September 1891
N:r 144

Gotlands missionsförening

hade i lördags och söndags anordnat missionsmöte i Hemse. Mötet började med predikan i Hemse kyrka af kyrkoherde Gadd, som till text valt Ebr. 11:8—10 Altartjensten förrättades af pastor Norbeck.
Derefter diskuterades frågan:
»En kristens kännetecken. »
I meningsutbytet deltogo kyrkoherde Gadd pastor Norbeck och skollärare Pettersson, Vestergarn. Kl. 1/2 4 e. m. predikade pastor Norbeck öfver Luk, 12: 16—21, hvarpå samtalades öfver Rom 3:21. Häri deltogo utom inledaren kyrkoherde Jacobsson kyrkoherde Gadd, hvarefter mötet afslutades för dagen med predikan af A. G. Sandell ötver Luk 7:11—16.
I går efter högmässans slut kl. 2 e. m. fortsattes mötet med predikan af Gustaf Nilsson öfver Joh: 1:29. Sedan talade A. G. Sandell öfver Rom 8:18—39, hvarpå afslutving ägde rum.
Mötet var talrikl besökt.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 September 1891
N:r 142

Större Auktion.

Sedan arrenderätten till kronohemmanet 1/32 mant. Vestergarosholme blifvit at nuvarande arrendatorn öfverlåten, kommer genom auktion, som derstädes förrättas tisdagen den 22 inne: varande September, att utan undavtag försäljas alla till egendomen börande yttre inventarier, en del husgeråd: och möbler. Af de yttre inventarierna må här nämnas:
Kreatur: 5 st, felfria, kraftfulla hästar, en vaker uoghingst, 3 par goda dragoxar, 20 st. mjölkkor, de flesta kalffärdiga under instundande höst och vinter, en tjur, 2 slagtfeta hamlar, 2:ne svin, 8 st. pommerska gäss, 18 st. aivlsburry-ankor och omkring 20 st. höns; åkerbruksredskap; tidsevliga och väl underhållna, fjäderåkdon, vagasselar, en ressläde m. m.
Auktionen tager sin början kl. precis 10 f. m. och kommer, i händelse all egendom icke medhinnes att försäljas på en dag, att fortsättas påföljande dag.
Försäljningen af kreaturen tager sin början kl. 2 e m. Betalningsanstånd lemnas godkände köpare sex månader.
Spekulanter, hvilka icke af mig äro kände och vilja begagna sig af anståndstid, torde vara försedde med vederhäftighetsbevis af vederbörande kronofogde eller kronolänsman.
Klintehamn & Bönders den 7 September 1891.
Efter anmodan,
M. E. SVALLINGSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 September 1891
N:r 140

Försvarsnihilismen inför Guds fjerde bud

var som bekant ämnet för ett föredrag, com skollärare K. Pettersson i Vestergarn höll i somras unger ett missionsmöte vid Roma. Föredraget inflöt sedermera i den härstädes af biskop von Schéele utgifna »Tidskrift för Kristlig tro och bildning.»
Denna uppsats göres nu till föremål för en ledare i Göteborgs Handelstidning, hvilken vi till största delen här nedan skola anföra:
Knappt hade prestmötena i Strängnäs och Lund förenat sig om det af biskop Billing formulerade tillägget till kyrkolagens § 1, i fråga om den lära, som borde kallas »Svenska kyrkans lära», förr än man får i en högkyrklig tidskrift läsa en framställning, som på ett betänkligt sätt motsäger och upphätver giltigheten af de båda prestmötenas uttalande, säger den citerade tidningen.
Detta gick nämligen ut derpå, att i kyrkolagen borde, efter ordandet om kyrkans bekännelseskrifter, förklaras, att innehållet i vissa omnämda skrifter, och bland dem Luthers stora och lilla katekes, vore »en sann utläggning och följdriktig utveckling» af kyrkans lära.
En författare, som kallar sig K. Pettersson, i »Tidskrift för Kristlig Tro och bildning», har i tidskriftens fjerde häfte innevarande år fått införd en uppsats, kallad: »Försvarsnihilismen inför Guds fjerde bud», hvilken, som sagdt, motsäger på ett föga uppbyggligt sätt den ofvannämda förklaringen, rörande Lutherska katekesens egenskap af »sann utläggning» m. m. af den evangeliskt-lutherska läran.
Hr Pettersson grundar sin gensaga mot den s. k. Försvarsnihiliemen på det fjerde budordet i vår katekes, då han tolkar detta sålunda, att det der uttalade löftet bör lyda: »Länge lefva i det land, Herren dig gifva vill» — under det att vi alla, allt från barndomen, af Luthers lilla katekes inhämtat, att orden börd lyda: »länge lefva på jorden.»
Luthers tolkning innebär en »kosmopolitism», hvilken icke kan tillfredsställa försvarsvännerna, men hvilken ej lärer jäfvas af Nya testamentets lära, om också något enstaka bibelspråk hos Paulus tycktes strida dermot. Ur det s, k. Mosaiska ordet, sådant det tolkas af hr K. Petterson, kan visserligen, om också något konstladt, dragas en slutföljd till förmån för det egna — ej gifna, utan utlofvade landet — men då får Luther orätt. Huru står man i eå fall inför det »klara uttrycket», att Luthers katekes utgör »en sann utläggning» o. s. v. af den på »Guds ord» grundade evangeliska läran?
Svaret på detta delikata spörsmål öfyerlemna vi åt biskoparne Billing och Ullman med deras liktänkande vid prestmötena i Strängnäs och Lund. Vi äro för vår del alldeles eniga med förf. i »Tidskrift för Kristlig tro och bildning» i fråga om skilnaden mellan försvars- och anfallskrig, I likhet med alla fredsvänner, hvilka hylla just samma mening, betrakta vi anfallskriget såsom ett brott, under det att försvaret af fädernesland och hem utgör en pligt af allvarligaste art. Men vi äro ej rätt säkra på, att hvad den afsedda förf:n åberopar eåsom stöd härför i vare sig fjerde budet eller Nya testamentet äger full giltighet.
I det förstnämda talas endast om att »hedra fader och moder». Låt vara att också förfäder kunna och böra häri inräknas, så lärer dock deri näppeligen kunna inläggas skyldigheten för de enskilde medborgarne »att hålla vårt land i betryggande försvar», såsom förf:n uttrycker sig, men väl måhända »att stänga hemmets dörrar för väldsverkarne». — I vår tanke ligger dock i orden »hedra fader och moder» en annan och, åtminstone enligt mosaisk uppfattning, högre menivg, nämligen den som sammauhänger mad den patriarkalism, bvarpå det israelitiska samhället, liksom alla Österlandets samhällen, var bygdt. — Men derom vilja vi ej här tvista.
Svårare står sig förf:n inför nya testamentets uttalanden, Under kapitelöfverskriften: »Om vi såsom kristna hafva rätt till materiellt försvar», yttrar han, bland annat:
»Man medgifver måhända, att fosterlandskänslan är berättigad, men påstår, att det materiella försvaret icke är med kristlig lära och kristlig anda öfverensstämmande; och denna framställning är så mycket mera egnad att anslå fromma, fredsälskande sinnen, som den låter den stora verldsförbrödringen framstå så målande skön i hägrande bilder. »Det anstår icke en kristen», säger man, »att strida med köttsliga vapan»; »de som taga till svärd, skola förgås med svärd»; »om någon vill taga din lifklädnad ifrån dig, så låt bonom få manteln med!» Dessa och dylika skriftställen anför man för sin mening, och att rikta sådana ord mot förvärfs- och anfallskrig, är ju alldeles på sin plats; men att vända dem mot hvad som åtminstone till sitt syftemål alltid bör vara ett försvar, hvarigenom man icke blott vill hägna sitt fädernesland och värna dem, Gud anvbetallt oss att skydda, utan hvarigenom man i första runmet vill tillförsäkra sig fredens rätt, för att förekomma härjningar och blodsutgjutelser — detta är att miesförstå skrifteng ord öch tolka den utan urskillning och sammanhang. Berörda och liknande skriftställon mana till sjelfförsakelse och uppoffrivg af egna fördelar; men lika litet som Gud är söndrad mot sig sjelt, lika litet upphäfva dessa nytestamentliga bud de förpliktelser, han gifvit oss i sitt fjerde bud: att skydda hem och samhälle för våld och ödeläggelse, så långt vi det med hang bistånd förmå. Är det min plikt att hindra mördaren från att lemlästa en stapplande, värnlös fader eller moder, min maka och mina barn, eller är det min plikt att med omensklig likgiltighet låta dem marterag inför mina ögon, utan att söka afvända det? I senare fallet veta skogens djur bättre sina förpliktelser, Nej, ett sådant försvar, som det antydda, är min plikt, derför att familjekärleken är min heliga förpliktelse.»
Härtill må invändas, att det också gifves uttryck i nya testamentet, hvilka icke skilja mellan anfalls- och försvarskrig utan förkasta båda.
Dervid må i första rummet ihågkommas det bibelspråk, hvarpå Leo Tolstoj bygt sin absoluta försvarsnihilism — ty han hör till de få, som kunna med fullt fog kallas försvarsnihilister — nämligen order: »I skolen icke stå det onda emot» (numera öfversatt med »de onda emot».) Denna befallnitg, som varit atgörande för den frejdade ryske författarens verldsåskådning, har af honom betraktats såsom ett så afgörande budord — utgånget som det var ur Jesu egen mun — att han ansåg menniskorna böra lida allt, äfven våld på hem och samhälle, på föräldrar och allt det käraste vi äga, utan att göra motstånd. Ty hvad vinner man väl med motståndet? frågar Tolstoj. »Jo, endast att massan af hat och hämd blefve ökad», men detär något som vi böra hindra, icke främja.
Befallningen till Malchus (Joh, 18: 10) att sticka sitt svärd i skidan kunde svårligen innefatta förbud mot anfall; ty hvad Malchus ville var ej att anfalla, utan att försvara sin Herre och Mästare.
Lägger man härtill hvad som säges — orden lagda i Jesu egen mun — om huru de »saktmodige skola besitta jorden», samt huru de »fridsamme skola kallas Guds barn» så torde man finna, att nya testamentet icke ger försvarsväonerna stöd för sin nitälskan.
Och nya testamentet bör väl gälla mer inför kristne», än detta fjerde bud, inför hvilket, enligt den åberopade förf:n, »försvarsnihiliemens alla murar ramla. — I allt fall bör man, innan man blir viss på denna utsaga, göra sig säker om, hvilkendera af de båda uttolkarne af detta fjerde bud: hr K. Pettersson eller doktor Martin Luther, har rätt. Den senare har dock två prestmötens vitsord att stödja sig på, att hans tolkning utgör »en sann utläggning» af den evangeliska läran; men det har icke hr Pettersson.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 September 1891
N:r 137

Tyska skeppsgossekorvetten Lowise,

chef korvettkapten Stubenranch, ankrade i går afton vid 8-tiden på redden härutanför efter att under gårdagen ha legat under Vestergarnsholm, Det är ett stort, vackert tremastadt far: tyg, som torde komma att uppehålla sig här till i morgon afton. Fartyget har 1,719 tons deplacement och 2,100. hästkrafter.
I dag har staden vimlat af tyska matroser och skeppsgossar och äfven en och annan officer har synts. Då tyske konsuln på morgonen aflade besök ombord å korvetten, helsades han vid affärden af salut med sju skott. Vid hamnen har rådt riktigt folklif vid de tyska barkassernas ankomst och afgång.
I dag på middagen har korvettens achef jämte en del officerare under lektor Klintbergs ledning besett ruinerna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Augusti 1891
N:r 127