Om Mikael och andra ärkeänglar.

S:t Mikael i Vamlingbo.

Mikaelidagens epistel återger uppenbarelsebokens berättelse om striden mellan gott och ont i himmelen. Mikael var anförare för de styrkor, som till sist segrade, medan Satan och hans anhang förlorade och deporterades till vår stackars jord. Sen dess har det varit frid i himmelen men desto större elände här nere.
Var, när och hur änglatron uppstått, därom kommer aldrig besked att kunna ges. Föreställningen om ande- och änglaväsen finns emellertid fulilt utbildad såväl inom judisk som kristen tro. Den har konstaterats mycket längre tillbaka än så. Den förekommer överallt inom främre orientalisk föreställningsvärld, särskilt i dess mera apokalyptiska uttrycksformer. Via dessa skönjes också ganska tydligt sambandet med judisk kultur och därigenom också med kristen tro. Den hypotesen har framställts, att människotanken, som ju alltid har benägenhet att tänka konkret, har uppfattat Guds egenskaper som självständiga varelser. Med andra ord, en avspjälkning från gudsbegreppet har ägt rum och så har både goda och onda andemakter blivit resultatet. Tre enighetsföreställningen har tolkats i samma riktning.
Änglaskarorna enligt sentida judisk uppfattning var mycket betydande. De räknades i tusen gånger tusen och tiotusen gånger tiotusen. Och Jesus säger sig kunna nerbedja en legion änglar till skydd och bistånd. I spetsen för dessa står fyra, enligt annan uppfattning sex eller sju, ärkeänglar. Namnen på dessa känner vi åtminstone delvis. Det är Mikael, Gabriel, Uriel och Rafael, för att nämna endast de mera kända.
Änglarnas uppgift framgår redan av det namn man givit dem. Ordet ängel betyder »sändebud», ordstammen är för övrigt densamma, som ingår i ordet evangelium. Vid sidan av uppgiften som hovstat i himmelen tänks alltså ängalegionerna som sändebud från den Högste till den minste. Genom ängeln förkunnar Gud sin vilja till varje människa, genom ängeln vårdar sig Gud om människan och ger henne sitt skydd. Det är med andra ord Guds ledning och Guds vård, högst konkret tänkt.
Mikael nämns alltid först bland ärkeänglarna. Han är den givne ledaren, när Satan kommit oro åstad i himlarymderna. Men han är också enligt judisk föreställning Israels skyddsängel, den som kämpar för Israel och ger sitt folk seger. Det hör till saken, att judisk fromhet var ytterst mottaglig för änglatro. Gud blev nämligen med tiden för juden den fruktansvärde, vars anlete man ej kunde se och likväl leva. Hans namn vågade man inte uttala och man vågade inte nalkas honom utan genom ombud. Man kan jämföra med helgonens ställning i den medeltida kyrkan. Gud blev den otillgänglige och mellanhandsväsendena fick allt större betydelse.
Ärkeängeln Mikael tänktes av gammalt som föreståndare för himmelens kansli. I himmelen fördes enligt den föreställning man hyste två böcker. Den ena var livets bok med namnlängd över alla rättfärdiggjorda och en annan bok upptog namnen på de människor, som hade förtappelse att vänta. För livets bok bar Mikael ansvar. Med detta sammanhänger nära den föreställningen att ärkeängeln Mikael var den som ledsagade de rättfärdiga till paradiset. Bästa exemplet härpå är berättelsen om Henoks himlafärd.
Ärkeängeln Mikael framställdes också på ett sätt, som kommer kristna tankegångar mycket nära. Han kallas himmelsk överstepräst och förbedjare, han blir mildhetens och nådens förespråkare i himlen. Han framstår som medlare mellan Gud och människor.
Tanken går här ofrivilligt över på den enligt kristen tro främste i himmelriket vid sidan av Gud själv. Han som är utgången av Gud, är Gud själv och likväl en självständig varelse, född och icke skapad. Det är Kristus. Också han sägs vara med när världen blev till. Han kallas himmelsk överstepräst och förbedjare, en medlare mellan Gud och människor, Genom honom kom nåden. Ingen tvekan borde råda om att Johannes uppenbarelse identifierar ärkeängeln Mikael med Kristus själv.
Genom striden i himmelen blev Satan nedstörtad till jorden. Jorden kom under hans välde. Men hans välde skulle ej bli för alltid. Guds son steg ner, och den strid som började i himlen skulle fortsättas och föras till slut på jorden. Död och mörker, Satans attribut, skulle plånas ut och det skulle bli frid på jorden, bland människor till vilka Gud har behag.
Så är egentligen Mikaelidagen ett mycket större minne och en viktigare helgdag än vi till att börja med tror. Det är det godas helg med längtan efter frid, som den dagen firas. Den dagen vill påminna oss om hur ormens huvud krossas under hälen av Människosonen och hur friden skall bli bofast i himmelen så ock på jorden. Den vill påminna om den dag, då rätten och rättfärdigheten skall få sitt, då allt det som varit förtrampat skall få resa på sig och rättvisan ensam skall leva och råda. Enligt gammal föreställning är det ärkeängeln Mikael, som möter skarorna den dagen. Det är ingen tillfällighet att han bär svärd och en våg. Det är ingen tillfällighet, att det är han som öppnar, uppståndel- en med en trumpetstöt. Man får uttrycka sig hur föraktligt man än vill om gammal orienalisk religiositet och man får i modern kristen självgodhet tro sig veta Saker och ting så avsevärt mycket bättre: vill man vara riktigt ärlig måste man erkänna, att det är samma längtan efter frid, som röjer sig i urgamla Mikaelsföreställningar som i vår kristna tro, när den är som bäst. Vilket den så ytterst sällan är.
Så är Mikaelidagen fridens och fredens dag. Oss ger den hoppet att efter strid kommer frid och rättvisa och rättfärdighet.
Åke Wiberg.

Gotlänningen
Fredagen 3 oktober 1952
Nr 229

Hyllningar

På sin sjuttioårsdag blev hem.-äg. Gunnar Larsson, Sippmanna i Vamlingbo, hjärtligt hyllad. Från tidig morgonstund följde den ena hyllningen efter den andra och gåvor överlämnades både i kontanter och minnessaker samt givetvis en riklig blortsterskörd. På eftermiddagen var ett antal släktingar och vänner bjudna till en festlighet i hemmet, och då förekom ytterligare hyllningar och tal hölls av bl. a. pastor Thure Åberg, som också framförde gästernas tack. I sitt tal berörde pastor Åberg jubilarens stora kärlek för blommor och hans sinne för det gamla och historiska. Jubilaren har t. ex. framgrävt grunden av en medeltida byggnad på sin gård och när det gällt trädgårdsarbete och plantering har han visat stor smak och kunnighet.

Gotlänningen
Tisdagen 30 september 1952
Nr 226

Stiftsunderrättelser.

För utsträckt undervisning i militäröfningar under sistförflutna läsår har kuagl. mt tilldelat gymnastikläraren vid Visby högre elementarläroverk ett arvode af 100 kronor. — Domkapitlets utlåtande har af chefen för eckl.-departementet infordrats med anledning af en anbållan från styrelsen för högre flickskolan i Visby att skolan måtte för år 1877 komma i åtnjutande af. understöd af statsmedel, hvilken anhållan till domkapitlet remitterats. — Prof för lediga adjunktsbefattningen vid härvarande elementarläroverk aflägges 10 Okt. af L. P. Berger; af de 5 medsökandena halva fil-dokt, M. M. Wallström och V. H. Beronius samt fil.-kand. A G. Bergman icke fullföljt sina ansökningar; de tvenne återstående, fil.-kand. M. Klintberg och B. W. Nordgren, hafva redan aflagt prof. — Biskopsvisitationer bafva under Sept. månad förrättats i Fårö, Ochem, Wawmlingbo och Grötlingbo i Stenkumla kommer visitation att förrättas 15 Okt. — Till 3:dje rummet af förslaget till Kyrkoherdebeställningen i Kräklingbo kunna ansökningar ingifvas före kl. 12 27 Oktober.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 Oktober 1876
N:r 81

Hyllningar

På sin femtioårsdag i onsdags blev hem.-äg. Nils Hansson, Bonsarve i Vamlingbo, föremål för hjärtliga hyllningar.
Tidigt på morgonen hälsades han av familjen, som överlämnade gåvor och blommor, samt senare av sina bröder med deras familjer, som också på ett hjärtligt sätt och med blommor och och gåvor hyllade den avhållne jubilaren. Vidare infann sig representanter för grannar och vänner, som överlämnade högtidsgåvor och blommor. Från Vamlingbo baptistförsamling hälsades dess föreståndare hr Reinhold Larsson, som i värmande ord framförde lyckönskan och överlämnade gåvor. På eftermiddagen gav hr och fru Hansson en festlighet i hemmet, då lyckönskningar framfördes från olika håll, såsom släkt och minnesgoda vänner. Tal hölls även av pastor Thure Åberg, som också avslöt samkvämet med en aftonbetraktelse samt psalmsång.

Gotlänningen
Fredagen 26 september 1952
Nr 223

Söndagens Matcher i Södra serien,

liksom väl också övriga fotbollsmatcher på Gotland gick under ganska svåra förhållanden. Det ihärdiga regnandet gjorde såväl bollar som planer hala och slippriga. Under sådana omständigheter ställes spelarnas teknik och balans på svåra prov. Även domarna får en svår uppgift. Alla sammanstötningar och kollisioner på grund av halkan äro inte regelstridiga och ska absolut inte beivras. Det fordras mod och sinne för proportioner att trots hemmapublikens tryck ändå hålla huvudet kallt och konsekvent följa sin egen uppfattning.

MATCHEN BURS—ALVA vanns av hemmalaget efter övertag i spel och över ett decimerat Alva-lag. Lille »Benne» råkade nämligen få en stöt på lårmuskeln i början av matchen och var sedan oförmögen att vara med. Matchen är tidigare ref. i denna tidning, varför det inte är mycket att tillägga. Tyvärr råkade domaren Knut Mattsson göra sig skyldig till en (svår) tabbe.
Det är alldeles riktigt, som fru! Gannholm skriver i sitt referat. vakten får bytas under vilket tillfälle som helst under pågående match efter meddelande av lagkaptenen till domaren. (En olycklig förväxling med insättande av reservmålvakt vid landskamper o. d. har tydligen skett.) Som en ursäkt, för den enl. fru Gannholm svaga insatsen också i övrigt, kan anföras Pit Mattsson fick hoppa in som ersättare för Larsson, När, vilken enl. uppgift från Alva SK, lär vara klubbmedlem i Burs IF och alltså inte kunde komma ifråga.
Då Larsson var närvarande och tittade på matchen, och även lagledaren i Burs. K. E. Gannholm med fru befann sig bland åskådarna, spände väl Mattsson sig aldeles för hårt inför det representativa auditoriet och kunde kanske inta göra sig själv rättvisa.
Det var verkligen synd att en så inkompetent domare skulle förstöra matchen mellan de sympatiska Burs- och Alva spelarna.
Vi hoppas emellertid att såväl Larsson som Gannholm en annan gång inte skall vara förhindrade av skäl som dagens, utan att de i gammal god form ska kunna sköta pipan.
Tilläggs bör kanske att Bins ledde med 2-0 i halvlek, varför det skedda tydligen inte fick någon rivetkan på slutresultatet. Alltid en tröt för den säkerligen mycket olycklig »domherren», vilken väl som häst idisslar alla svalda kameler från söndagen.

FÖR OMGÅNGENS andra sensation svarade Burgsvik genom att ta poäng av Hemse. Som vi tidigare nämnt är inte skillnaden mellan lagen på övre halvan så stor. Vi tro också att detta kommer \’att sporra på ett helt annat sätt än tidigare. Rone vann övertygande mot När, vilket var väntat.
Ska bli roligt se Rone mot något av de bättre lagen. De lättaste matcherna ha tydligen kommit först. I Hablingbo vann hemmalaget klart över Vamlingbo, som inte funnit melodin ännu.
Nästa omgång ser Hemse och Grötlingbo som klara favoriter mot resp. Burs och När. Hablingbo möter Rone hemma och vinner troligen, men Rone kan överraska. I derbyt Vamlingbo-Burgsvik blir det kamp som aldrig förr, genom att Burgsvik är en klass bättre och Vamlingbo en halv klass sämre än i förra serien.
Vårt tips är att Burgsvik, vinner denna gång. I södra reservlagsserien leder Hablingbo på bättre målkvot före Grötlingbo men har tre spelade matcher mot grötlingarnas två.
Son.

Gotlänningen
Fredagen 26 september 1952
Nr 223

Söndagsfotboll

Klass 1:
Slite—Vänge (T. Dahlström)
VAIK—Fardhem (I. Wallin)
Roma—Othem (K-E Pettersson)
Stenkyrka—Havdhem (B. Hammarström).

Reservlagsserien:
Slite—Vänge (A. Hjulström)
VAIK—Fardhem (S. Jupither)
Roma—Othem (B. Svensson)
Stenkyrka—Havdhem (Hammarström).

Juniorserien:
Slite—Vall (T. Dahlström)
VAIK—VIF (A. Eriksson)
Roma—Othem (K-E Pettersson)
Dalhem—Gute (H. Lorenz).

Norra serien:
IFK—VIF (S. Nilsson)
Bro—Fårösund (G. Larsson)
Lärbro—Tingstäde (J. Andreasson)
Hellvi—Gute B (B. Widen).

Centralserien:
Hörsne—Torsburg (E. Larsson)
Garda—Stånga (B. Persson)
Ljugarn—Klintehamn (G. Larsson)
Dalhem—Lye (I. Lindell).
Centrala reservlagsserien:
Garda—Stånga (B. Persson)
Dalhem—Lye (I. Lindell).

Södra serien:
Burs—Hemse (E. Hansson)
Grötlingbo—När (S. Boberg)
Hablirtgbo—Rone (G. Svennefelt)
Vamlingbo—Burgsvik (A. Augustson).

Södra reservlagsserien:
Vamlingbo—Burgsvik (Augustsson).

Gotlänningen
Fredagen 26 september 1952
Nr 223

Sångarbesök i Vamlingbo och Havdhem.

Gotländska missionsförbundets sångarförbund kommer nu till söndag att giva två sånggudstjänster. Under eftermiddagen sjunger de i Vamlingbo kyrka och under kvällen i Elimkapellet i Havdhem. Varje höst har sångarförbundet givit åtminstone en sånggudstjänst i år göres två framträdanden.
Ett väl avvägt program kommer att framföras och man lägger bl. a. märke till fyra sånger, som en jättekör med sångare från hela Sveriges land, kommer att framföra vid Svenska misionsförbundets 75-årsjubileum nästa år. De fyra sångerna är följande: Lovsång av J. S. Bach, Bön av S. Pettersson, Jesus är min vän av G. Noren samt Ingen som Jesus av B. Wallin.
Som dirigent fungerar lantbrukare Berthil Söderström, Dalhem, och som solister deltar lärarinnan Carna Thomason, Rone, och sjuksköterskan Maja Jakobsson, Visby. Ungdomssekreterare John Ericson, Visby, medverkar som talare.

Gotlänningen
Torsdagen 25 september 1952
Nr 222

Födelsedagar

ÅTTIO ÅR fyller på fredag förra folkskollärarinnan i Bro Elisa Hederstedt, numera Gotlands sjukhem, Visby.

SJUTTIOFEM ÅR fyller onsdagen den 24 sept. f. stuveriarbetaren Olov Hjalmar Laurentius Lindlöf, Bingeby i Visby.

SJUTTIO ÅR fyller på fredag hem.-äg. Gunnar Larsson, Sippmanna i Vamlingbo. Jubilaren är född i Vamlingbo och brukar sedan många år sin fädernegård. Vid sidan av sitt arbete som jordbrukare har han med stort intresse sysslat med studier av forna tiders bruk och sedvänjor och är litet av en amatörarkeolog på detta område. Sålunda har han på sin gård egenhändigt grävt fram grundmurarna av en medeltida byggnad.

SEXTIO ÅR fyller på fredag hemäg. Oskar Wahlgren, Ala i Rute. Jubilaren, som är f. vid Ala, har innehaft och brukat fädernegården i ett 30-tal år, men har nu överlåtit den i andra händer. Sextioåringen har innehaft en del allmänna uppdrag och bl. a. tillhört fattigvårdsstryrelsen. Han är en glad och sympatisk människa, som tillvunnit, sig många vänner.

Sextio år fyller onsdagen den 24 september fru Jenny Matilda Jupiter, Stenkumlaväg 63 i Visby.

Sextio år fyller onsdagen den 24 september förrådsbiträdet David Lagerqvist, Österväg 11 i, Visby.

På fredag fyller fru Hulda Andersson, Kännungs i Hellvi, sextio år. Jubilaren, söm är maka till byggmästaren Adrian Andersson, har genom sitt glada och vänsälla sinnelag gjort sig allmänt omtyckt.

Kamrer F. O. Olofsson, Slite, fyller på fredag sextio år.

FEMTIO ÅR fyller på fredag fru Helga Yllander, maka till tyghantverkare Gustav Yllander, Skällhorns i Källunge.

Småbruksägare Erik Karlsson, Knapps torp i Fole, fyller på fredag femtio år.

Femtio år fyller på fredag fru Hilma Ingeborg Söderström, Överöstris i Alva.

På fredag fyller hemmansäg. Sven Bogström, Alstäde i Fröjel, femtio år. Han är född vid Stenstugu och övertog gården vid Alstäde efter sitt giftermål. Femtioåringen är en präktig människa och en duktig lantbrukare.
Rörmokare Artur Yttergren, Skällhorns i Källunge, fyller på fredag femtio år.

Femtio år fyller på fredag stenarbetaren Harry Karlsson, Stora Vägome i Lärbro.

Gotlänningen
Tisdagen 23 september 1952
Nr 220

En ringmärkt blåduva

åköts i Vamlingbo av hr Edvin Ahlkvist. Duvan var märkt med en aluminiumring, med inskriptionen Dan -089 – 45 – 192, på vänstra benet samt en gummiring på det högra och nu vill dess baneman gärna veta varifrån den utsläppts.

Gotlänningen
Måndagen 22 september 1952
Nr 219

Gotlandsfotbollen

Reservlagsserien:
Othem—VAIK 5-1
Vänge—Stenkyrka 3-3
Havdhem—Slite 3-4
Fardhem—Roma 2-4

Juniorserien:
Othem—VAIK 4-1
Gute—Vall 13-0
VIF—Slite w. o. till VIF
Dalhem—Roma 3-3

Norra reservlagsserien:
Hellvi—Fårösund 3-1

Centrala reservlagsserien:
Garda—Lye 8-3

Södra reservlagsserien:
Hablingbo—Vamlingbo 7-5

Juniorserien:
Gute 5 5 0 0 34-3 10
VIF 5 4 0 1 17— 6 8
VAIK 5 3 0 2 18— 8 6
Othem 5 3 0 2 13-11 6
Roma 5 2 1 2 12-10 5
Dalhem 5 2 1 2 12-12 5
Slite 5 0 0 5 1-22 0
Vall 5 0 0 5 4-39 0

Gotlänningen
Måndagen 22 september 1952
Nr 219