Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För skogsåverkan fäldes arbetaren Johan Sandelin och och f. båtsmannen Ahlsten i Klinte att hvardera böta tio kronor.

I konkurs försattes husbonden Lars Hägvall, Tjengvide i Stånga. Kronolänsman Svallivgson förordnades att förrätta bouppteckningen.

Resterande tiondepersedlar yrkade kyrkoherden Kinmark i Grötlingbo att utfå af hemmansegaren Nils Nilsson i Dalbo, nämligen smörtisnde för åren 1872—1881 med 15 skålpund samt lamtionde för de fyra sistlidne åren; sistnämda tionde skall årligen utgå med två försvarliga, oklipta unglam för hvarje oförmedladt mantal, hvadan Nilsson, som eger 3/8 mantal, skulle aflemna 3/4 lam om året. Sedan svaranden påstått, att kyrkoherden kasserat de lam, som blifvit erbjudna, förliktes parterna på förslag af rättens ordförande, hvarigenom Nilsson förband sig ersätta käranden med 27 kronor och utgifva rättegångskostnaden med 14 kronor.

Ett sillmål. J. P. Pettersson, Siffride, yrkade ansvar å bröderna Oskar och Johan Bokström i Hemse, emedan dessa sålt till P. två tunnor sill, hvilken. varit skämd och för helsan skadlig att förtära ; derjämte yrkade käranden, att svarandena måtte förpliktigas att mot återfående af den skämda sillen åtterlemna hvad P. betalt för densamma samt att ersätta P. med 20 kronor. Käranden berättade, att han på qvällen 14 sistl. Januari köpt två tunnor sill hos svarandena, genast fraktat hem silltunnorna och på morgonen 16 Januari uppslagit dem, då de två öfre sillagren befunnos vara oklanderliga men de andra lagren illaluktande och mycket skämda, hvarför han genast skriftligen underrättade säljarne härom och anhöll att få återlemna varan, på hvilket bef dock intet svar följde; Pettersson fraktade då sillen tillbaka till Hemse men förvägrades af säljarne att återlemna varan, hvarvid de yttrade : »det var skada för dig att sillen var skämd; vill du ha god sill, så kostar det 2 kronor mer för tunnam». Tvänne vittnen intygade, att sistnämda yttrande fälts. Svarandenas ombud, f. fanjunkaren Johan Melin i Stånga bestred vittnesmålen och ville ej medgifva, att den sill Petterson velat återlemna var densamma, som P. köpt hos bröderna Bokström, oaktadt tre vittnen intygade, att P., som förut ej innehaft någon sill, enligt sin egen utsago ofvan angifna dag inköpt sill hos bröderna Bokström, hvilken sill i ett vittnes närvaro undersökts tvänne dagar senare, hvarvid vittnet bekräfrade Pettersons utsago, att sillen varit till den grad skämd och stinkande, att det vore omöjligt för någon att äta densamma. Svarandeombudet bestred fortfarande vittnesmålen, men föll slutligen ur sin roll och sade sig ej vidare vilja bestrida vittnenas berättelser, sedan han af rättens ordförande tillfrågats, om han fattat sitt ombudsmanskap på sådant sätt, att han opåtaldt kunde få bestrida på el aflagda vittnesmål; med skärpa framhöll domaren hura parter, som ej sjelfva vilja utsätta sig för att inför rätten bestrida de mest öppendagliga saker, framskicka ombud, som tro sig med godt samvete kunna förneka allt, både likt och olikt — >men vi skola tillse, om ej vår lag kan förbjuda dylika ombud att föra andras talan inför domstol>, afslöt rättens ordförande sin tillrättavisning, hvarvid ombudet anade oråd och sade sig gerna kunna medgifva vittuesmålen. Käranden öfverlemnade målet till utslag, som faller vid ett nästkommande sammanträde.

Hälftenbruksaffär. För någon tid sedan begaf sig hemmansegaren Olof Andersson, Boxarfve i Öja, till Amerika, hvarigenom hans hustru, som att döma af hennes morska och tvärsäkra uppträdande inför domstolen nog kunde ensam sköta hemmansdelen, blef lemnad åt sig sjelf. Hon skaffade sig emellertid en hälftenbrukare Kristian Söderman, Bretqvie i Fide, som vistades hos henne ungefär ett halft år, då han såsom han påstod blef bortkörd af qvinnan, hvars man strax derefter hemkom. Nu ville emellertid Söderman hafva ersättning för sitt arbete hos den öfvergifna hustru, men hvarken denna eller henues man voro hågade att lemna ett öre utan påstodo, att Söderman haft de yppersta goddagar den tid han varit hos hustru Andersson, hvilken senare, svagt biträdd af sin man, med knuten nätve och gäll stämma bad Söderman akta sig att framkomma med dylika anspråk. Den högljudda qvinnan måste slutligen föras utom skranket, hvarefter hennes man blef villigare att ingå på domarens förlikningsförslag. Etter åtskilliga prutningar förband sig Andersson att betala Söderman 55 kronor samt utgitva lösen för protokoll och ulslag.

Om släketägt vid Stenstu, Lingsarfve och Storms i Vamlingbo tvistade ett tjugutal hemmansegare med hvarandra, Landtmäterihandlipogar och kartor i mängd företeddes. Kärandena stödde sin rätt på en 1813 ingången »Förening», som blifvit taststäld ar häradsrätten.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 Mars 1882
N:r 22

Till konsistoriiombud

vid laga skifte i Öja har kyrkoherden i Vamlingbo P. R. Kullin förordnats.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Mars 1882
N:r 20

Rättegångs- och Polissaker.

För stöld häktades igår sjuttonårige drängen Herman Emickson, Storms i Vamlingbo, och intörpassades till härvarande länstängelse.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Mars 1882
N:r 18

Utmätningsauktioner.

Å härvarande landskansli säldes i förra veckan Sakarias och Hans Zachariason m. fl. tillhörige 5/32 mantal Sibbjens och 3/40 mantal Mickels i Vamlingbo till Gotlands hypoteksförening för 2,500 kronor.
— Gustaf Andersson tillhörigt 1/16 mantal Munsarfve i Hejde inropades ar Daniel Sundvall för 500 kronor.
— 851/10,000 mantal Klinte i Follingbo, tillhörigt f. handlanden Lars Bachér, köptes för 1,000 kronor af major K. P. Claasen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Februari 1882
N:r 11

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd:
Stenkyrka : födde 21; döde 21; inflyttade 35; utflyttade 50; folkmängd 31 sistl. December 912; minskning under året 15.

Tingstäde: födde 15; döde 18; inflyttade 35; utflyttade 38; folkmängd 31 sistl. December 544; minskning under året 6,

Vamlingbo: födde 12; döde 11; inflyttade 30; utflyttade 42; folkmängd h sistl. December 741; minskning under året 11.

Sundre: födde 4; döde 3; inflyttade 11; ut flyttade 13; folkmängd 31 sistl. December 234; minskning under året 1.

Grötlingbo: födde 10; döde 9; inflyttade 11; utflyttade 16; folkmängd 31 sistl. December 681; minskning under året 4.

Fide: födde 5; döde 5; inflyttade 12; utflyttade 15; folkmängd 31 sistl. December 337; minskning under året 3

Öja: födde 18; döde 15; inflyttade 54; utflyttade 45; folkmängd 31 sistl. December 911; ökning under året 12.

Hamra: födde 4; döde 0; inflyttade 11; utflyttade 26; folkmängd 31 sistl. December 346; minskning under året 10.

Gothem: födde 11; döde 14; inflyttade 21; utflyttade 31; folkmängden 31 sistl. December 667; minskning under året 13.

Norrlanda: född 1; döde 4; inflyttade 10; utflyttade 23; folkmängden 31 sistl, December 317; minskning under året 16.

Lärbro: födde 28; döde 15; inflyttade 66; utflyttade 96; folkmängd 31 sistl. Dec. 1,409; miskning under året 17.

Hellvi: födde 8; döde 7; inflyttade 30; utflyttade 40; folkmängd 31 sistl. Dec. 520; minskning under året 9.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Januari 1882
N:r 5

Lönereglering för prester.

Härvarande domkapitel, som af k. m:t befalts att inkomma med fullständiga och noggranna uppgifter å lönebeloppen vid alla de presterliga lägenheter, vid hvilka de faststälda aflöningarne anses otillräckliga, samt å de lönetillskott, som anses erforderliga, har nyligen till regeringen afgifvit utlåtande i frågan. Domkapitlet föreslår, att årliga lönen för \’kyrkoherdarne i andra klassens pastorat må sättas till 3,500 kr. (hvaraf 300 kr. beräknas af bostället) samt till 3,000 kr. (hvaraf 200 kr. af bostället) för innehafvarne af tredje klassens pastorat; årliga lönen för komministrarne och domkyrkosysslomannen föreslås till 1,500 kronor.
I nedanstående tabell angifver första kolumnen de af nämden för ordnande af presterskapets aflöning faststälda belopp, den andra den tillökning, som beviljades 1876, samt den tredje de af domkapitlet nu föreslagna lönetillskott.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 11 Oktober 1881
N:r 81

Hongännamyr.

Arbetsbestyrelsen för nämda myrs utdikning har till k. m:t inlemnat ansökan om anslag och lån i och för samma vattensjuka marks utdikande. Yttrande om samma arbetsföretags lämplighet och nytta för orten har k. m:ts befallningshafvande infordrat af Öja, Hamra, Fide och Vamlingbo socknars kommunalstämmor.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 Oktober 1881
N:r 79

I Gotlands södra domsaga

valdes i fredags till ledamot af andra kammaren domsagans nuvarande ombud dr A. J. Lyth. Vi äro genom särskildt vidtagna anordningar i tillfälle att kunna, på annat ställe i bladet, i enskildheter redogöra för detta val, hvars utgång officielt icke varder känd förr än 22 September, då valprotokollen granskas af domhafvanden. Rösterna föllo på följande personer i följande antal:
kontraktsprosten dr A.J. Lyth 196
hemmanseg. L. Norrby, Fardhem 130
hemmanseg. Kristoff, Johansson, Hogrän 96
godseg. W. Wöhler 14
hemmanseg, O. R. Pettersson, Stånga 13
skoll. J. N. Booberg, Fröjel 12
postm. O. T. Lagergren, Hemse 5
hemmanseg. J. Hägg, Gerum 5
hemmanseg. O. Bolin, Alfva 5
hemmanseg. N. Olofsson, Vamlingbo 4
hemmanseg. R. Karlström, Atlingbo 2
hemmanseg. Karl Odin, Fröjel 1
hemmanseg. A. Pettersson, Sanda 1
hemmanseg. N. Hansson, Vamlingbo 1
handl. K. J. Broander, Rone 1
kommiss. A. M.: Eneman 1

Att uppgift saknas från tre socknar (Visby södra landsförsaml., Träkumla och Linde) kan icke göra valets utgång oviss.
Af domsagans 2,296 valberättigade personer deltogo i valet 488 eller något öfver 21 procent, under det lifaktigheten i norra domsagan i år icke höjde sig öfver 16 procent.
Hvad angår enigheten, så var denna lika liten som vid förra valet. Då erhöll Lyth 135, Norrby 125 och skoll. Booberg 66 röster, under det den tredje kandidaten i år, Krist, Johansson, som lär vara uppstäld af de religiösa partierna, visar röstsiffran 96. Af denna röstsplittring vardt följden, att den valde lika litet i år som 1878 erhöll absolut majoritet eller öfver hälften af de afgifna rösterna,
Valets utgång kan för öfrigt icke annat än glädja hvar och en, som intresserar sig för vår ös utveckling, för hvilken hr Lyth redan gjort mycket och kan komma att genom sin inflytande i andra kammaren göra ännu mera.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 6 September 1881
N:r 71

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Tjufuads- och förfalskningsbrott. Med häktade f. artilleristen August Teodor Söderberg samt med f, artilleristen Jakob Niklas Lingstedt och ynglingen Johan Fredrik Blomberg hölls i förgår ransakning å länsfängelset. De tilltalade vidböllo sina förut afgifoa bekännelser. Efter enskild öfverläggning dömde rätten ynglingen Blomberg att för snatteri böta 25 kronor samt förklarade, att Lingstedt ej kunde fällas till ansvar för förfalskningsbrott, hvaremot Söderderberg förklarades skyldig till förfalskningsbrott och stöld, men enär en del af stölderna begåtts i norra häradet, hänvisades målet till norra häradsrätten.

Södra häradsrätten.
För åverkan af fem poppelträd och en ek å lägenheten Hundlund under Visby kungsladugård hade kronolänsman J. Smedberg instämt enkan Sofia Lindbom, som genmälde, att ej hon sjelf utan hennes båda söner (omkring 15 år gamla) afverkat dessa träd, som användts till eldning under den kalla vintera. Det är arrendatorns skyldighet att hålla oss med ved, men det har han ej gjort, och vi kuude väl ej frysa ihjäl sade hon. Målet uppsköts för att få sönerna hörda, Svaranden älades att vid 25 kronors vite komma tillstädes.

Ofarbara vägar. Kronolänsman J. Smedberg hade instämt skolläraren N. P. Sahlsten i Stenkumla, emedan denne, hvilken är föreståndare för Gardrungs och Ansarfve snöskottningsploglag, uraktlåtit att 20 sistl. april, då vägen redan på morgonen var alldeles igevyrad och ofarbar, genast uppbåda manskap för snöskottning m. m. Svaranden, som erkände försummelsen, fäldes till 10 kronors böter.
— För en dylik fäldes hemmansegaren Niklas Hallberg, Qvie i Vall, att böta 10 kronor.

För ärekränkning var Elias Guastafsou i Burs instämd af Johan Beckman, en förut i målsannalerna ofta omnämd och förut här på Gotland vida beryktad person. Beckman, som nu är intagen i Burs sockens fattigstuga, skulle hafva beklagat sig för nämde Gustafson, emedan han ej erhållit tillräckligt med ved, hvarvid G. skulle hafva hotat och filt ärekränkande yttranden om Beckman. Målet blef uppskjutet.

Barnuppfostringsmål. Ogifta Maria Hägg yrkade barnuppfostringsbidrag af arrendatorn Alfred Pettersson, Östres i Alfva. Denne sade sig emellertid vara oskyldig, hvarför målet uppsköts.
— Hemmansegaren Oskar Bodin, Suderbys i. Atlingbo, var instämd af sin forna hushållerska, ogitta Auna Stenström, Lickvidei Atlingbo. Bodin nekade oaktadt både flickan och hennes fader framhöllo hans skuld. Ett vittne intygade, att Bodin en gång kallat barnet för sin son. Bodin förklarade sig villig att aflägga ed på sin oskuld. Rätten ådömde Bodin edgång till första höstsammanträdet, då Bodin vid 20 kronors vite skulle komma tillstädes och förete intyg, att han 6 veckor före edgångsdagen och sedan så ofta det påkallats infunnit sig hos sin själasörjare för att erhålla undervisning om edens vigt och värde såmt vådan af mened, hvarjämte han skulle vara försedd med intyg om fräjd och kristendomskunskap.

Konkursansökan. Lars Tomasson, Alands Ae yrkade Jakob Niklas Petterssons, Rodarfve i Hogrän, försättande i konkurs, enär Pettersson, som var skyldig Tomasson 200 kronor, skulle hafva sålt all sin egendom. Sedan båda parterna yttrat sig i saken, ogillade rätten käromålet, enär käranden gent mot svarandens bestridande ej kunnat visa att Pettersson gjort sig skyldig till svekligt förfarande eller handlat till kärandens förfång.

Angående återställande af åtskilliga persedlar hade 81-årige Lars Johansson, Uddvide i Gerum, instämt sin son Tomas Larsson i Ejsta under yrkande, att Larsson måtte fällas till ansvar för egenmäktigt innehållande af annans egendom. Den gamle, som förut bott hos sonen, sade sig hafva blifvit bortkörd från hans hem, hvarvid han ej fått medtaga en del af sina saker; flere gånger hade han återfodrat dem, då sonen engång skulle hafva tagit honom i kragen och utkastat fadren. Sonen nekade först till allt, men erkände slutligen, att han innehade en del af fadrens egendom. Utslag meddelas 7 Juni.

Redovisninfsmål. Johan Olsson, Levide i Eskelhem, hade såsom syssloman i kapten A. P. Vallins konkurs instämt nämdeman Johan Engström och skollärare P. G. Petterson, båda i Eskelhem, emedan dessa såsom administratorer af Valling bo ej skulle hafva lemnat någon skriftlig redovisning. Petterson var at sjukdom hindrad att närvara och Engström svarade, att en del af för en auktion influtna pengar funnits hos honom men nu voro utlånade samt att det vore Petterson, som haft redovisningen om hand. Uppskof meddelades.

Olagligt bortkörd ur hemmansegaren Olof Hederstedts, Mölner i Väte, tjenst ansåg sig arbetaren Fredrik Endrell i Klinte hafva blifvit, hvarför han fordrade ersättning med 135 kronor at Hederstedt. Utslag 7 Juni.

Förlikning parter emellan är sällsynt nog. Ett mål angående bortförande af lösegendom mellan Anna Larsson, Robbenartva i Garda, och hennes svåger Karl Larsson, Sunnankyrka i Lau, blet dock förlikt, enär svaranden var villig att lemna sin svägerska ersättning.

Om utsådd gröda å ett hemman tvistade Sakarias Sakrisson, Sibjens i Vamlingbo, och hemmansegaren Johan Olsson, Vamlingbo; parterna hade haft hemmanet på hälftenbruk. Utslag 7 Juni.

Å kyrkovärden Lars Olsson, Gräne i Väte, yrkade Lars Larsson, Rovalds i Väte, ansvar, emedan Olsson skulle hatva öfverfallit honom med skällsord, spottat honom i ansigtet och med knuten nätve tilldelat honom slag på ögat. Två vittnen intygade, att Olsson kallat Larsson spisgris och lus samt spottat honom i ansigtet äfvensom att Olsson skuffat och slagit Larsson. Båda parterna ville förlikning men Larssons anspråk, omkring 80 kronor, ansåg Olsson för höga, hvadan ingen förlikning blef af. Utslag 7 Juni.

Återvinning åt konkursbo. J. Smitti Löjsta hade såsom syssloman i G. V. Stenströms konkurs instämt Johan Persson, Mattis i När; under yrkande, att Persson måtte åläggas betala till konkursboet 2,000 kronor, som han erhållit af Per Paulson, Smiss, mot en af Paulson utfärdad förbindelse å nämda belopp, hvilken törbindelse Paulson utgifvit vid köp af Stenström tillhörige 3/8 mantal Smiss, emedan Persson ej kunde uppgifva på hvad sätt han blifvit innehatvare af nämda revers. Persson sade sig af en för honom obekant person hatva tillöst sig nämda förbindelse och derför betalat 1,500 kronor; vidare medgaf han, att hau, oaktadt han för Stenströms räkning inlöst en skuldförbindelse & 300 kronor, likväl ej bevakat denna fordran i Stenströms konkurs. Paulson sade sig ej hafva kännedom om huru reversen kominit i Perssons händer, hvilken utsago kärandeombudet förklarade vara oriktig, hvarjämte ombudet ansåg Paulson farit med tvetalan, hvarför han yrkade, att Paulson måtte hänvisass till sin själasörjare för undervisnings erhållande. Sedan yttrande i målet 7 Juni afgifvits, skola vi närmare redogöra för det märkliga målet.

K. F. Stenmans, Siggarfve i Eskelhem, försättande i konkurs yrkades af sakföraren Stenmark. Stenman var ej närvarande. Målet uppsköts.

Angående klander af förvaltning och redovisning hade häradsdomaren Berggren m. fl. instämt sysslomannen i Josef Nymans, Bandelunda i Burs konkurs, kronolänsman Svallingson. Yttrande 7 Juni.

Vådaed aflades at infanteristen nr 105 Ludvig Nilsson, Rovide i Eskelhem, öfver en hos honom timad eldsvåda, hvarvid ett kronans gevär delvis blifvit förstördt.

Om några byteshandlingar tvistade hemmansegarne Göran Jakobsou, Gläfves i Burs, och Johan Henrikson dersammastädes. Parterna hade tämligen oklart för sig hvilka byteshandlingar de åsyftade.

För oloflig bränvinsförsäljning var handlanden. Johan Bokström i Hemse instämd af allmänna åklagaren. Svaranden nekade: Ett vittne intygade, att han bekommit bränvin af svaranden samt att han, ehuru han ej direkt fick betala det, dock vore fullt öfvertygad, att de ull Bokstrom viveriemuade pengarne voro betalning för bränvinet. Vidare nämåe vittnet, att det i bröderna Bokströms handelsbod såldes s. k: polityrsprit dock ej ucan att en bit gnmmilacka lades i spriten; vid ett dylikt köp hade vittnet hört en köpare yttra: «det är för rasande att man skall behöfva lägga i sådant der»; vittnet omnämde äfven, att Bokström vid ett föregående rättegångstillfälle hotat vittnet med att få läsa för presten och sagt, att han ej fruktade så mycket för de andra vittnena. Utslag faller 7 Juni.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Maj 1881
N:r 40

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Undergradigt bränvin. Föreståndaren för utskänkningsstället nr 4 vid Nytorget Oskar Åberg fäldes till 20 kronors böter, emedan han å nämda lokal haft undergradigt bränvin, hvarjämte de i beslag tagna 35 kannor bränvin förklarades förbrutna.

För oljud å allmän gata fäldes vaktm. A. Ferm och snickeriarbetaren E. V. Eklund att hvardera böta 10 kronor.
— För samma förseelse voro äfven målaren Oskar Engfelt och arbetaren A. Andersson instämda af åklagaren, som om saken mottagit anmälan af tvänne nattpoliser. Engfelt bestred helt och hållet angifvelsens riktighet; Andersson hade nyligen afrest till Amerika.
Ett vittne intygade, att endast Andersson fört oljud och att Engfelt på intet sätt deltagit deri. På grund häraf afstod åklagaren från sin ansvarstalan mot Engfelt.

För förargelseväckande beteende å allmän plats fäldes muraren Lars Ronqvist till 5 kronors böter, hvarjämte han förpliktigades att ersätta i målet hörda vittnen med 3 kronor.

Barnuppfostringsbidrag. Styrmannen Valfrid Gardelin, instämd af ogifta Kristina Adelina Petterson, förpliktigades att månatligen tills barnet fylt 15 år betala 8 kronor samt att utgifva rättegångskostnader med 5 kronor och lösen för protokoll och utslag.

För ärekränkning fäldes f. bagaren J. G. Carlqvist till 10 kvnors böter, hvarjämte han ålades betala rättegngskostnader med 15 kronor samt att utgifa lösen för protokoll och utslag.

Södra häradsrätten.
Missshandel. Hustrun Anna Krtina Vikström, Mulde i Fröjel, och enkan Mria Andersson dersammastädes yrkade ansvr å hvarandra för misshandel. Eukan Adersson, som för oskickligt och förargelseäckande uppförande inför rätten, fäldes att böa 30 kronor, ådömdes edgång samt ålades at hos sin själasörjare mottaga undervisning »m edens vigt och värde. Enkan Andersson lär med en benknota slagit hustru Vikström i pannan.

Barnuppfostringsmål. Pigan Ottilia Strid i Väte hade yrkat baranppiostrlögsbl ark af drängen Johan Reinhold Ölsson, Haltarfve i Väte, samt ersättnirg för sveda och verk under barnsbörden, hvarjämte hon äfven yrkade, att Olsson måtte förpliktigas att ingå äktenskap med henne. Ölsson, som brustit i honom ådömd edgång, förpliktigades att utgifva 75 kronor årligen, tills barnet fylt 15 år, samt att utgifva rättegångskostnader med 70 kronor 84 öre; kärandens öfriga påståenden ogillades.
— Sjömannen Nils Söderberg i Öja hade instämts af Pigan Augusta Fagerström i Öja. Söderberg, som bnristit eden, fiäldes att årligen, tills barnet fyvlt 15 år, utgifva 65 kronor samt att betala rättegångskostnader med 32 kronor 60 öre.

Åverkan. I det långvariga målet mellan kronolänsman J. Smedberg och f. handlanden H. Calissendorff angående åverkan vid f. komministerbostället Sigrefs har nu fallit utslag, hvarigenom Calissendorff, som genom vittnen öfverbevisats och som brustit i honom ådömd edgång, fäldes att böta 75 kronor samt ålades ersätta kronan med 7 kronor 16 öre och utgifva ersättning till i målet hörda vittnen.

Angående bättre rätt till utmätt gods hade hemmansegaren Johan Petterson, Sipmanne i Vamlingbo, tvistat med hemmansegåren Lars Johanson och f. hemmansegaren Johan Kaxell, Alfveskogs i Eke. Käromålet ogillades och ålades Pettersson att i rättegångskostnader utgifva 23 kronor.

Ersättningsmål Hemmansegaren A. M. Magnusson, Dalbo i När, yrkade ersättving af hemmansegaren Niklas Jönsson, Bomunds i När, emedan denne senare skulle hafva förstört en hiägnad samt begagnat en oloflig väg. Käromålet blef af rätten ogilladt.

Konkursmål. Sysslomännen i Petter Pettersons, Kulstäde i Vall, urarfvakonkurs hade instämt hemmansegaren Fredrik Hansson, emedan denne, som inköpt Pettersons fastighet, hade afdragit 89 kronor 83 öre från köpeskilligen för skifteskostnader. Hansson ålades att utgifva sistnämda summa med ränta samt att betala rättegångkostnader med 72 kronor 50 öre.

För oloflig utskänkning af spirituosa å en söndag hade nämdeman O. Petterson, Burge, filts att böta 35 kronor. Målet, som förekom till behandling vid sistl. års Oktobersammanträde, har nu dragits under hofrättens pröfning, i hvilken rätt svaranden besvärat sig af orsak, att det vid häradsrätten förda protokollet skulle vara ofullständigt. Svaranden anförde nämligen vid nämda sammanträde, att han, som varit bortrest den dag som utskänkningen egt rum, strängt förbjudit all utskänkning och att han egde rättighet att äfven å helgdagar utskänka spirituosa åt resande, hvilka omständigheter ej fullständigt influtit i protokollet. — Riktigheten af dessa svarandens påståenden har styrkts af tvänne af häradets kronolänsman.

Angående oloflig försäljning af egendom hade kyrkoherde Bolin i Levide instämt kronolänsman Eneman under yrkande om ersättning och straff å svaranden efter gällande strafflag. Såsom ombud för käranden uppträdde tingsskrifvaren V. Broström, som förmälde, att svaranden, som 2 April sistl. år å auktion försålt för Bolins arrendators vägnar höstgrödan, skulle hafva gjort detta mot kärandens bestridande. Svaranden genmilde, att han på almodan af arrendatorn utlyst offentlig, frivillig anktion på lösegendom och höstgrödan, hvarom Bolin sjelt i kyrkan uppläst kungörelse; att Bolin varit närvarande vid auktion och då köpeombuden pröfvats utan att göra den ringaste invändning mot grödans försäljande (endast sjelfva kornet såldes, halmen förbehölls uttryckligen prestgården); att först frampå sommaren gjorde Bolin anspråk på grödan; att intet om grödan var nämdt i arrendekontraktet; att just den omständigheten, att Bolin erbjöd inroparne att mot ersättning få tröskfå grödan hos Bolin, tydligen utvisade, att Bolin vid auktionstillfället ej kunde bestrida försäljningen af grödan (denne svarandens uppgift styrktes såväl af ett afhördt vittne, som på ed intygade, att Bolin vid auktionen ej afgilvit något bestridande, äfvensom att Bolin gjort köparne nämda erbjudande, som genom intyg af inroparne); att han förbehöll sig rättighet att mot hr kyrkoherden väcka rekonventionstalan samt framhöll det egendomliga hos käranden att först sedan mer än ett helt år förgått, väcka åtal. Ombudet äberopade kontraktet och anhöll om uppskof för att meddela sig med sin hufvudman. Yttrande i målet vid hösttingets första sammanträde.

Angående redovisning af en premiekassa till skolbarn i Alfva hade samme kärande, uppträdande genom samma ombud, instämt ofvannämde svarande. Svaranden nämde, att han ej mottagit ett enda öre af Bolin för nämda kassa, samt bestred kärandens befogenhet att uppträda i nämda mål. Ombudet ansåg, att käranden såsom stiftare af nämda kassa och årlig betalare till densamma, hade befogenhet dertill. Efter enskild öfverläggning förklarade rätten käranden obehörig att uppträda i målet.

För bedräglig hästhandel yrkade samme kärande avsvar Å ofvannämde svarande. Tingsskrifvaren V. Broström, som äfven i detta mål förde kyrkoherde Bolins talan, förmälde, att, då hans hufvudman köpt en häst af svaranden, denne senare uppgitvit, att hästen ej hade något annat fel än att vara lat, men att käranden, som betalt hästen med 225 kronor, måst sälja den såsom oanvändbar för 75 kronor. Svaranden genmälde, att Bolin i Augusti 1878 kommit hem till svaranden och anhållit att få köpa den ifrågavarande hästen; att svaranden då underrättat, att hästen vore lat, krubbitare och istadig, hvartill käranden svarat, att han väl kände hästena egenskaper och ville köpa den; att priset bestämts till 225 kronor: att svaranden anhållit få köpa den på kredit och dessutom begärt att få låna 100 kronor, hvilket svaranden bifallit; att Bolin för nämda belopp utfärdade en skuldsedel, som ännu efter tre år var ogulden (den företeddes inför rätten); att svaranden nyligen lagsökt Bolin på denna summa och af denna orsak från Bolin erhållit ett ovettigt bref; att Bolin behållit hästen öfver två år utan att hafva uttalat något missnöje med köpet; att om klagomål anförts öfver hästens beskaftenhet, hvarom svaranden, som varit egare af den under endast 14 dagar, ej egde så noggrann kännedom, svarande gerna skulle hafva rabatterat. Ett vittne, som af kärandeombudet jäfvades men af rätten förklarades ojäfvigt, intygade till fullo att allt vid hästköpet tillgått såsom svaranden uppgifvit. Kärandeombudet fann slutligen för godt att i strid mot stämningens innehåll uttala såsom sin åsigt, att svarande ej sålt hästen i afsigt att bedraga. Kärandeombudet visade under målets gång, att han föga hade reda på målet rörande omständigheter, hvarför också rättens ordförande framhöll det olämpliga i att Bolin ej sjelf var närvarande. I ofvannämda tre af Bolin utfärdade stämningar voro en del äreröriga uttryck öfverstrukna, ehuru ingalunda så fullständigt, att de ej lätteligen kunde märkas; rättens ordförande sade sig ej kunna underlåta att anmärka detta egendomliga sätt. Efter enskild öfverläggning medgaf rätten uppskof med målet samt ålade käranden att antingen personligen eller genom i målet underrättadt ombud komma tillstädes.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 17 Maj 1881
N:r 39