Strandade ångaren »Ant»

har nu vid Enholmen undergått föreskrifven observation, och de ombord varande gotländingarne från Vamlingbo ha släppts i land.
Krångel har emellertid nu uppstått mellan fartygets rederi och Neptunbolaget om bergarelönen, hvadan qvarstad af det senare lagts å ångaren. Besigtning för utrönande af fartygets värde m. m. har i dag ägt rum. »Ant» har vid grundstötningen tagit högst ringa skador.
I sammanhang med satrandningen har gått ett rykte, att åtskilliga personer från Vamlingbo, som varit ombord å ångaren, utan vidare derifrån begifvit sig i land. Detta lär emellertid ej alls vara fallet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Oktober 1892
N:r 154

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Andra sammanträdet med höstetinget).
Värjemålsed. Hustru Brita Andersson aflade ed att hon ej häftade i 6 kronors skuld till Karl Hejdenberg — rest å köpssumman för ett kokreatur. Vi ha förut redogjort för målet.
— Handl. K. L. Krokstedt i Klinte friade aig med ed från anklagelsu att ha beskylt ofvaunämde K. Hejdenbergs dotter att hastulit en gräddkanna.
— Jakob Rondahl, Ragnsarfve i Alskog, skulle ha aflagt ed på att han ej olofligt kuggit skog å Ragnsarfve häradsskrifvareboställe. Han kom ej tillstädes.

Barnaföda. Emma Nilsson från Rone yrkade få barnuppfostringsbidrag af skomakaren H. L. Hansson från Grötlingbo. Svaranden kom ej tillstädes, hvarför han dömdes utgifva försutet vite med 5 kronor. Målet uppsköts till andra dagen af nästa sammanträde, då H. skall infinna sig vid 25 kronors böter.
— Katarina Dase, Bölske i Eke, hade instämt Karl Ulmstedt i Ronehamn och dennes förmyndare för att utfå 75 kr. årligen såsom uppfostringsbidrag till ett flickebarn, till hvilket Karl U. skulle vara fader. Karl erkände faderskapet och tyckte att 75 kronor kunde vara lagom, men denna uppfattning delades ej af förmyniseren, som inte ville veta af alltihop. Ulmstedt är blott 20 år gammal, Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.

Frans Johansson, Homa i Stenkumla, dennes föräldrar Joh. Sandelius och hans hustru samt arbetaren Karl Johansson, Källgårds i samma socken, voro af kronolänsman Svallingsson åtalade för bedrägligt förfarande, våld m. m, Frans Josansson hade under loppet af fyra år brukat Ringome i Mästerby, tillhörigt Nils Svensson. Efter afflyttningen derifrån hade Frans J. med våld skaffat sig tillträde till Svenssons lägenhet och derifrån bortfört hästar, kor, selar, vagnar, häckar, kälkar och en hel mängd jordbruksredskap, under påstående att det vore dels hans, dels hans faders. Härför yrkade åklagaren ansvar, emedan Johansson vid sin konkurs för en tid sedan i besvuren bouppteckning uppgifvit att dessa saker blifvit till Nils Svensson försålda. — Svaranden genmälde att eakerna aldrig varit Svenssons, utan hade han blott lånat dem till Ringome under de fyra åren. Aftalet med Svensson hade lydt, att J. vid uppgörelsen skulle få halfva egåndomsn; men istället bjöd Svensson ett ringa vederlag i penningar och ville att J. skulle afstå från den nämda lösegendomen. Då han ej kunde gå in derpå, tog han sin egendom med sig. Att han i bouppteckningen uppgifvit att Svensson köpt föremålen vore nog sant, men det hade han blifvit öfvertalad till, de hade i sjelfva verket alltid ägts af Johansson och Sandelius. Arbetaren Karl Juvhansson erkände att han hjelpt Frans J. att föra bort sakerna, men han hade ej annat vetat, än att J. vore ägaren. Åklagaren yrkade att F. Johansson och Sandelius skulle förklaras skyldiga att träda i häkte samt att Sandelius — såsom nuvarande innehafvaren — skulle åläggas afträda den omstämda lösegendomen till Svensson.
Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet, då svarandena vid hämtnings äfventyr skola vara tillstädes.

Inbrott i fattigstugan i Vamlingbo hade begåtts af fattighjonet Anna Fredin, Hon hade af kommunen blifvit anvisad annan bostad, men var ej nöjd med bytet, hyarför hon på detta sätt sökte skaffa sig inträde i fattigstugan. Hon erkände.

Lars Jonsson, Hemmor i När, yrkade ansvar å hemmansägaren Lars Levander, Liffor i När, för att denne vid ett tillfälle skulle hafva förbindrat kärandens tillträde till sin lägenhet, öfverfallit J:s hustru, nedhuggit fyra stycken träd och bortfört en gärdesgård, Svaranden nekade, och käranden erhöll uppskof till nästa sammaaträde, andra rättegångsdagen, för att styrka angifvelsen.

Oskar Rakazinsky i Alfva var, såsom vi förut nämt, af kronolänsman Lindström åta= lad att ha olofligt utskänkt maltdrycker. I dag hördes fyra vittnen. Nr 1 hade druckit öl hos R. lite jämt, dels inne i boden, dels utanför huset, utan att R. gjort invändningar. Nr 2 hade blott druckit på gungbrädena utanför. Nr 8 brukade bara dricka i boden och nr 4 hade sett personer upprepade gånger dricka öl både i boden, i boningsrummen och i köket, sön- och hvardagar lika, Efter den betan erkände Rakazinsky, likväl med tillägget, att han alltid varit noga med att förbjuda dem dricka inne.
Utslag vid nästa sammanträde.

I konkurs försattes färgaren Otto Gustafsson, Levide. Kronolänsman E. Eneman förordnades att taga hand om boet.

Norra häradsrätten.
(Andra höstsammanträdet å Alleqvia tingsställe).
Tilénska målen. I målet mellan Olof Olofsson, Nybingels i Gothem och kyrkoherde G. H, Tilén angående ärekränkning, hördes vid detta tillfälle flere vittnen. Ett afkärandens vittnen, fjerdingsmannen P. Cederblad, ville svaranden jäfva, enär hans åsigt om eden vore sådan, att han ej lämpligen kunde anförtros densamma. Som emellertid Cederblad förklarade, att han tillhörde statskyrkan och byllade dess högsta trossanningar, ehuru han skulle vara tacksam om han sluppe begå eden, som han dock ansåg bindande, ogillades jäfsanmärkningen.
Kärandens vittnen berättade nu:
Kyrkvärden Tomas Danielsson hade varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet 5 sistlidne Juli, men kunde ej bestämdt minnas de uttryck kyrkoherden haft om Olofsson. Dock ville ban erinra sig att pastor kallat honom en dålig husbonde. Han hade så klent minne, att han ej kunde komma ihåg, om pastorn användt andra uttryck.
Kyrkvärden Oskar Andersson, också närvarande vid samma tillfälle berättade, att då en hos Olofsson boerde qvinna, Kajsen Lundström, som kallats till kyrkorådssammanträdet, ej infunnit sig och Olofsson sagt, att han uppmanat henne att komma, hade kyrkoherde Tilén svaret, att det var en dålig husbonde, som ej kunde göra sig åtlydd af sina tjenare. Olofsson hade härpå genmält, att det icke vore mycket att rätta sig efter qvinnan, då hon ej talade sanning. Härpå hade pastor svarat, att Olofsson nog kunde ha mer behof att lära sig sanningsenlighet af Kajsen Lundström än hon af honom.
Fjerdingsman Cederblad hade hört pastor säga, att Olofsson vore en dålig karl, som ej visste hålla reda på sina tjenare, hvarför han ej vore värd bära byxor utan kjol. Hur skulle man begära annat af tjenarne än hvad husbonden företog sig, hade pastor vidare yttrat, hvarjämte han kallat Nybingelska huset osedligt och dåligt.
Å svarandens sida hördes:
Kyrkvärden Jöns Nilsson som ansåg att pastorn med sitt uttryck »dålig husbonde» endast menat att Olofsson ej gjorde sig åtlydd af sina tjenare. Vidare hade kyrkoherden sagt, att Nybingelska huset vore ett tvistigt hus.
KEyrkvärden Jakob Jakobsson hade ej mycket minne af hvad som passerat vid kyrkorådssammanträdet, men ville dock erinra sig att Tilén kallat Olofsson en dålig husbonde, som hade i afseende på att tala sanning mer att lära af Kajsen Lundström än hon af honom. Äfven hade pastor kallat Nybingelska huset ett tvistigt hus.
Käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
— I målet mellan kyrkoherde Tilén och samme Olofsson hördes också en mängd vittnen. Ett af dessa, hushållerskan Mina Lindgren, blef dock förklaradt jäfvigt, hvaröfver kyrkoherde Tiléns ombud anförde missnöje.
Skolläraren Viktor Karlsson berättade, att då han 2 Juli tidigt på morgonen skulle gå ett ärende till prestgårdep, hade han sett kyrkoherden och Olofsson gående framför in genom grinden till prestgården, der de stannade på planen, Vittnet hörde att O’ofsson talade i högljudd och vredgad ton. Pastorn hade vänligt bedt honom lugna sig och följa med in i arbetsrummet. »Hvad skalljag göra der, då jag är full eller galen?» — hade Olofsson yttrat. — »Jag har aldrig sagt att Olofsson är full» genmälde pastor, blott att jag af Olofssons uppträdande kunde tro, att O. ej är fullt pykter. Tycker ej O. det är opassande att komma så der tidigt på morgonen halfklädd och söka en embetsman för att förmå honom att ändra en embetsåtgärd?» Olofsson hade då vändit sig till vittnet med frågan : »Är jag full?» Härpå hade vittnet svarat: »Ja, inte är Olofsson riktigt normal, men om det är af ilska eller något annat vill jag ej afgöra.» Olofsson hade nu gått mot pastorn med knuten hand och skrikit, att han aldrig klagat på sitt husfolk, samt att det inte vora värdt att kyrkoherden hölle kyrkoråd för deras skull, hvilket vittnet ansett, enligt gotländskt språkbruk, vara deteamma som att Tilén ej skulle understå sig att hålla kyrkoråd.
Sofia Olofsson hade samma morgon, då hon varit att mjölka och kommit i närheten af prestgården hört skrik och oväsen. Sedan fick hor syn på Olofsson, som sade, »Jag förmanar barnen, hvad kan jag göra mera, då de ej lyda mig.» Olofsson knöt näfven och skrek, så att vittnet höll på att få dåndimpen och måste gå in till skolläraren för att lugna sig.
Arrendator Lindahl hade sett Olofsson gå efter pastor med knutennäfve.
Svarandeombudet anmärkte, att somliga för sed hafva att gå med knutna händer och att man sällan gaf en örfil med knuteu hand. Kärandeombudet lät genom åtbörder förstå att en näfve, knuten, mycket väl kunde användas till ett slag midt emellan ögonen.
Äfven i detta mål beviljades uppskof för vidare bevisning till tredje sammanträdet.
— Slutligen förekom målet mellan kyrkoherde Tilén mot Olofsson angående beskyllning för bruten embetsed, Här hördes såsom vittnen kyrkovärdarne Jakob Jakobsson, Oskar Andereson och Tomas Danielsson, hvilka alla varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet 5 Juli, Enligt deras samstämmiga uppfattning hade Olofsson vid detta tillfalle sagt åt kyrkoherde Tilén med afsetnde på vissa saker, som denne anfört, att han ej trott, det pastorn hade rätt att omtala sådana förtroenden för sin eds skull.
För vidare bevisning uppskof till tredje sammanträdet.

Att deponera värdehandlingar utan recipisse på deras mottagande är något som kan medföra stora obehag.
Aflidne major Claassens sterbhus hade till detta sammanträde instämt ägaren at Fole mekaniska verkstad hr J. Vigström med yrkan om utbekommande af 6,000 kr. pågrund af skuldebref, som fans i sterbhusets ägo. Vigström å sin sida hade genstämt och yrkade, att sterbbuset skulle till honom vid högt vite åläggas utgifva sagda revers jämte en aktie i Gotlands enskilda bank.
Enligt svarandeombudets berättelse förhöll sig saken så: Det ofvannämda skuldebrefvet var en förlagsinteckning som af Vigström hos Olaassen deponerats som säkerhet för erhållande af lån enligt accepter. Vid major C:s frånfälle bade två sådana växlar å sammanlagdt 3,500 kr. funnits hos sterbhuset, hvilka V. inlöst och dermed vore han utan vidare skuld, då han aldrig på sjelfva förlagsinteckningen erhållit några penningar.
Kärandeombudet medgat riktigheten af de inlösta växlarne. Då vid Claassens död kungörelse utfärdades till gäldenärer och borgenärer hade äfven Vigström infunnit sig och sagt sig ba skuld. Växlarne betalades efter vågon tid och då sterbbusutredningsmannen påmint honom honom att han hade ytterligare skuld — på grund af ioteckningen — hade han sagt, att den skulle nog betalas, ehuru han behöfde anstånd. Dervid hade ej alls något uppgifvits derom att inteckningen skulle vara blott en säkerhetshandling. Detta hade först kommit fram vid förnyade påminnelser, men att inteckningen varit en blott säkerhet fann kärandeombudet så mycket mera osaunolikt, som Vigström erbjudit sig att inlösa densamma med 3,500 kr.
Svaranden bestred kärandens framställning af saken, Som vittnen å svarandenssida hördes sakföraren Stenmark och sågverkägaren L. Baché., Bjerges, hufvudsakligen för att få upplysning om major Claassens sätt att sköta sina affärer. Dervid upplystes, att Olaassen i regel aldrig brukade lemna recipisse på mottagna värdehandlingar, att de ej bokfördeg, utan att å dem tecknades de belopp, för hvilka de voro pautsatta, samt att Ölaassen plägade bevilja lån mot växlar intill sådana belopp, för hvilka aflemnade säkerheter gälde.
Svaranden begärde och erhöll uppskof för vidare utredning till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1892
N:r 153

Från landsbygden.

Linde, 30 September.
Hemsekretsens lärareförening har i dag varit samlad till möte härstädes, Sedan ordf. helsat de närvarande hjertligt välkomna och bön förrättats hölls lektion i kristevdom af lärarinnan frå Lindabl i Fardhem samt lektion i form- och satslära af skoll. Aug. Fredin. Sedan man derefter företagit den sedvanliga kritiken hölls middag, hvarefter samtliga lärare och lärarinnor togo »Lindeberget» och den vackra utsigt, som derifrån utbreder sig för ögat, i skärskådande, Man försummade ej heller att upplifva sinnet med sång, muntert glam och varpkastving. Som tiden framskred med jättesteg kallades upprepade gånger mötesdeltagarne till allvarliga värf i skolan. Här diskuterades den vigtiga frågan: »orsakerna till skolförsummelserna och botemedlen derför». Orsakerna voro »legio» som en uttryckte sig. Föräldrars liknöjdhet och afvoghet mot skolan vore en orsak, en annan vore bristen på arbetsfolk, hvilken nödsakade föräldrarne att hålla sina barn hemma. Bland botemedlen föreslogos » föräldramöten». Någon resolution på frågan antogs ej, emedan öfverläggningen ej hann afslutas. Till ordf. för nästa år valdes skoll. Söderberg i Hablingbo, sedan den förre ord’. skoll, Fredin på detbestämdaste afsagt sig förtroendet. Nästa möte bålleg sista fredagen i Maj 1893 i Hablingbo skola, då lärarepersonalen håller de sedvanliga lektionerna. Sedan man ännu en gång nedanför berget afsjungit några fosterländska sånger, hvilka klingade härligt i den sena, vackra qvällen, upplöstes det angenäma och »gemytliga» mötet.

Burgsvik, 1 Okt.
Hoburgskretsens höstmöte hölls i Vamlingbo skolhus förlidae fiedag och var talrikt besökt.
Mötet började i kyrkan med morgonbön och en varmhjertad med jppm er krönet hörd bibelbetraktelse af kyrkoh. O. Jacobsson.
Derefter samlades mötesdeltagarne i skolskolan och sedan ordf. helsat de närvarande välkomna, höllos lektioner af folkskoll. Ohlsgon i Grötlingbo i sjelfvalåt ämne öfver »kallelsen» och lärarinnan Karin Olsson i hufvudräkning med småskolans barn, behandlande talet 12 i de tre första räknesätten, Härefter följde kritik, hvarur bland annat framgick, att lektionerna voro till mötets fulla belåtenhet.
Som ingen fråga denna gång diskuterades, skred mötet omedelbart derefcer till behandling af kretsens tillvaro för kommande period och beslöts enhälligt, att denna skulle fortgå på samma sätt som hittills, blott med den skilnad, att höstmötena skulle mera egnas åt ett fritt samspråk om företeelserna på folkupplysningens vidsträckta fält, samt om möjligt erhålla en gemyligare karaktär.
Nästa möte, som sålunda skulle i sin tur hållas i Öja skolhus och bekostas af skoll. Laurin, blef dock ej definitift bestämdt på grund af kretsens småskollärarinnors framställning till mötet, att det måtte tillåtas dem gemensamt en gång få inbjuda kretsens medlemmar och lemnas dem tid till närmare öfverenskommelse sinsemellan.
Till kretsens ordf. för nästa år utsågs den nuvarande och till sekret. efter skoll. Dahlqvist skoll. Stenqvist i Hamra.
Kyrkoh. Kullin, som denna gång bekostade mötet, inbjöd nu till gemensam middag, som intogs under muntert samspråk och sedan derefter en angenäm stund tillbragts i den gästfria prestgården, återvände hvar och en till sitt, säkerligen ganska belåten med den sålunda tilländalupna dagen.

Södra Gotland, 1 Oktober.
Olyckshändelse. En liten 4-års flicka från Vamlingbo åkte med några andra småttingar, som körde tröskverket, då hon plötsligt föll framstupa för bommen, som derefter gick öfver henne, hvarpå de förspända hästarne passerade öfver den lilla, com låg inunder i vandringsvägen. När hon nu kom till bommen, gick denna så lågt mot jorden, att det stackars barnet ej kom under utan släpade framför bommen flera hvarf förrän tröskverket stannade. Med en bokstafligen rådbråkad kropp forslades nu barnet till läkare för att erhålla vård. Som föräldrarne voro i ytterst torftiga omständigheter, företogs barnets forsliog till Hemse i en liten kärra, dragen af fadren. Här hade fattigvårdsstyrelsen ovilkorligen fått träda emellan, om anmälan derom gjorts.

Apropå fattigvårdsstyrelse, så är Vamlingbo styrelses medlemmar nu genom kronobetjeningen kallade att inställa sig inför k. m:ts bethde för att i bevis leda sin anmälan om arbetaren Patrik Fredin (förut omnämdt i denna tidning), rörande sturskhet och olydnad mot styrelsen. Hustra Fredin skall inställas vid södra häradsrätten för att svara för sitt tilltag, då hon genom inbrott tog sig bostad i fattighuset.

För en fräck stöld var i går afton en gammal fattig man från Öja utsatt, då han i en handelsbod skulle göra några små uppköp. Under det ban skulle stoppa ned några varorisin ficka, dervid han lagt sin portmonnä, med inneliggande omkr. nio kronor ute på disken, passade en långfingrad kanalje på och knep både pengar och portmonä, till stor sorg för den stackars gamle, som lär fått pengarne till uppehälle från sina i Amerika vistande barn. Spaningar pågå efter tjufven, som lär ha igenkänts af expediten.

Hangvar, 3 Okt.
Inbergningen af de väldiga kornstackarne, som så tätt bredvid hvarandra stått uppresta på fälten, har under förliden vecka pågått och tyckes i det närmaste vara afslutad. Äfven hvetets inbergning kan sägas vara afslutad.
Om hvetets klena ökningsresultat i år, kan nämnas att en landtbrukare uttröskat 8 häckar och erhöll 10 tunnor.
Hvetesådden har under förra veckan en och annan landtman företagit.

Rågbrodden, som på höga och torra backar gulnat i brist på »myr», har efter det lilla, men välgörande regnet, eom föll häröfver i torsdags morgse repat sig och ser lofvande ut.

I sken råkade ett par hästar förspända en radsåningsmaskin tillhörig landtbrukaren Aug. Hederstedt vid Gullauser i Tingstäde häromsistens under pågående rågsådd med den påföljd, att maskinen ramponerades helt och hållet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Oktober 1892
N:r 152

Kolera på Gotland

skulle vi kunna inom få dagar kanske få sorgen konstatera, om icke vederbörande nu riktigt se upp och ej snikenhetsbegäret får döfva känslan af hvad man är skyldig sina medmenniskor.
I lördags afton kl. 1/2 8 strandade nämligen utanför Bjerges vid vestkusten af Vamlingbo Glasgonångaren »Ant», kapten Nasch, på väg till Helsingfors i barlast från Stettin, kommande alltså från kolerasmittad ort.
Enligt hvad man meddelar Gotlands Allehanda från strandningsstället ha flere man från Vamlingbo gått ombord på ångaren, hvarjämte bergningsångaren Poseidon med Neptunbolagets ombud kapten Holst anländt till strandningsstället.
Om detta är nu ingenting att säga, blott det noga lakttages, att ingen af de ombordvarande få gå i land igen utan att ha undergått vederbörlig observation, så mycket nödigare som fartyget, för att lätta, tömt barlasttanken och det som bekant är företrädesvis genom vattnet som kolerasmittan fortpiantas.
Man hyser hopp om att kunna rädda fartyget, då naturligtvis detsamma med både besättning och bergare får afgå till Enholmen för observation, innan någon beröring med land får äga rum.
Men — om fartyget blir vrak? Hur skall man då’ bete sig!
Ja, då lär väl ej blifva annan råd, än att bergningsångaren får taga alla dem som haft något att göra med det strandade fartyget ombord och med dem lägga sig i observation.
Saken är allvarsam nog, ty ofta hardet visat sig att just af en liten oförsigtighet stora olyckor kunnat åstadkommas. Man hyser den förhoppningen, att Neptunbolagets tjenstemän skola veta att iakttaga all nödig försigtighet, samt framför allt, att vederbörande myndigheter måtte vara vakna och icke tillåta något tummande på karantänsförorådningen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Oktober 1892
N:r 152

Från landsbygden.

Dalhem, 12 Sept.
Sädesskörden, som öfver allt på Gotland höres vera ganska vacker, och som nu snart är afmejad, har gifvit en gavska god och riklig afkastning. Kornet, som änovu här och der står ute på fälten i stackar, tyckes gifva en god inkomst, som nu med största ifver inbergas under den gynsamma väderleken.
Apropå jordens alster kan nämnas, att så rikligt med nötter, har det icke varit på många år härom kring.

Jagttiden som igår ingick, efterlärgtades af jägarne med största ifver. Bytet är särdeles lofvande beträffande rapphönsen, som förekomma tillsammans i stora flockar mellan 20 till 30 stycken på sädesfälten, Deremot är på hare ganska klen tillgång.

Vamlingbo, 12 September.
Tredskande fattighjon. För några år tillbaka ingick en i fattighuset boende ung enka äktenskap med en f. d. artillerist Fredin, född i Rone församling, Det äkta paret som, ehuru unga och arbetsföra personer, och ej isaknad af arbete, dock icke lyckades förskaffa sig eget tak öfver hufvudet, bodde fortfarande på samma ställe. Så började mannen föra ett supigt ock oregerligt lefnadssätt, hvilket föranledde att de i enlighet med kommunalstämmans beslut blefvo utkörda ur fattighusbygnaden, hvarefter de erhöllo bostad i en obebodd båtsmansbygnad, emot en ringa hyra, Åter förgick en liten tid, men den som ej betalade hyran det var vårt arbetareparsom lefde i öfverflöd och dryckenskap, när de erhöllo valuta för sitt arbete. Naturligtvis, som det var att förutse, blefvo de äfven här utfösta och stodo nu åter under »bar himmel», hustrun med ett litet barn på armen. Genom fattigvårdsstyrelsens försorg erhöllo de dock åter bostad på ett annat ställa emot vilkor att betala en krona i månad i byra. Två år förrunoo åter, men hyresvärden såg ej till ett enda öre, hvarför han en vacker dag uttog fönster och dörrar ur bygnaden för att bli sina byresgäster qvitt, helst som de äfven med otidiga ord och tillmälen bemötte honom då han höfligt men bestämdt fordrade någon ersättning. Således åter utan bostad. Hustrun begaf sig nu till fattigvårdsstyrelaens ordförande och begärde busrum i fartignuset, unoder det mannen på krogen förstörde så mycket han förtjent och hvilket varit tillräckligt att för tilltället betala hyran med. På kallelse sammanträdde nu fattigvårdsstyrelsen. och beslöt att för närvarande, enär de voro arbetsföra peisoner i sina bästa år och hade tillgång till god arbetsförtjenst, icke iphysa dem i fattigstugan, utan vidtalade ett par personer som voro i behof af arbetahjelp att mottaga, den ene mannen och den andra hustrun med barnet, samt gifva dem kost och logis.
Förtjeneten skulle innehållas för att dermed betäcka de resterande byrorna som delvis voro af styrelsen förskotterade, Detta fattigvårdsstyrelsens beslut delgafs de- båda makarne, hvilka dock icke funno för godt att efterkomma beslutet, Baträffande mannen, så anmäldes förhållandet för handräcknings erhållande hos k. m:t befallningehafvande i länet, och hustrun, som samma dag beslutet delgats, tog sina saker och forslade dem till — fattighuset, der hon genom inbrott förskaffade sig tillträde och tog sig bostad, blef aumäld, för att på laglig väg blifva åtalad för sitt brutala beteende bös ortens kronolänsman, som sistl. lördag 10 dennes höll politförhör i saken i närvaro af fattigvårdsstyrelsens medlemmar, deorvid hustru Fredio erkände sig hafva, genom att »bända» dörren upp till ett rum i fattighuset, förekaffat sig inträde och tagit sig bostad samt sjelf forslat dit sina saker. Tilllika förklarade hon på framstäld fråga att hon aldrig efterkomme fattigvårdsstyrelsens beslut a’t sända henne i arbete för att erhålla kost och husrum för sig och sitt barn. Vid domstolens nästa sammanträde blir nu den munviga qvinnan kallad att inställa sig för att stå till ansvar för sitt lagstridiga förfaringssätt. Mannen Fredin är ålagd att inom åtta dagar inkomma med förklaring öfver den hos länsstyrelsen gjorda anmälan, vid vite af 10 kronor, hvarefter utslag faller i saken, Ena sorglig bild ur lifvet!

Kornets afmejande har nu pågått med ifver under en utmärkt tjenlig väderlek, Många landtmän ha också afslutat detta arbete för året. Riklig ter sig skörden öfver allt, Rågprisen ställa sig jämförelsevis med fjorårets tämligen låga i år härute, från 10 till 12 kronor pr gammal tunna, undantagsvis deröfver, berättas det från bandelsp’atserna. Vigten på detta sädesslag växlar emellan 13 och 14 lisp. för amma mått.

»Bums i kanalen» gick en häst i går tillhörig landtbrukaren Olsson i Lingsarfve, der han i gyttjan sjönk ned så att han blef fastsittande. Till all lycka observerades djuret i det farliga läget, sedan det dock af öfveransträpgning nära nog var halfdödt, så att ägaren med ett halft tjog personer till hjelp fisk bokstafligen hala upp kräket med rep.

Burgsvik, 12 Sept.
Skördearbetet med vårsädet har under gångna veckan bedrifvits med lust och lif, troligen i mycket eggadt af den rikliga skörden och det vackra bergningsvädret. Dagligen synas tunga moln i skyn hota med regn, men hastigt skingras de af den friska vinden för att lemna rum för det vackraste solsken.
Den egentliga rågsåningstiden är för många dagar sedan förliden, men ännu synes här och der någon om dagarne beså någon åker.

Konstgödning af ett nytt fabrikat, från Langsdales fabrik i Newcastle, har i å af allmänheten härute bagagnats för höstsådden. I??jor somras hsmförde och försålde kapt L. Odman, Fide, från Helsingborg ett mindre parti superfosfit af ofvannämde fabrik och har denna. vara pu mycket anvävdts. Skäl vore derför att låta vetenskapligt uadersöka varan, så att man får se hvad man får för sina pengar.

Ett vackert föredöme. Till ägaren af den af er bretfskrifvare förut omnvämda raserade ladugårdslängan vid Skogs i Hamra har en insamling ai penningar och materialier företagits i Hamra och Öja, hvilken lär uppgå — enligt hvad det berättas — till omkring trehundra kronor i kontanta penningar. En ny ladngårdsbygnad kar nu i stället uppförts, dervid pastoratsbor visat en berömvärd hjelpsamhet äfven vid arbetets förrättande.

Olyckshändelse. En enka från Vamlingbo råkade i förgår falla hufvudstupas genom den öppna källaredörren ned i källaren, med den olyckliga påföljd att ena axela krossades.
Eftertelefonerad läkare anlände med första och förband den sjuke, hvilken vårdas i hemmet.

Af en vämjelig syn möttes en jägare härifrån frakten i lördags. Kommen i närheten af ett stenröse, märkte han att den medföljande hunden stannade vid röset orörlig, och tycktes noga betrakta något. Jägaren skyndåde till att se hvad som fängslat hundens anblick och befsns det vara huggormar, hvilka sammanslutit sig i sådan mängd, att de bildade en tjocklek motsvarande »ett sparrträds», som mannen uttryckte sig. Hunden hade ägaren stor möda att iösa bort från stället. Med de bägge skosten i mannens dubbelbössa slutades de farliga krypens lefnad.

En laxbåt med tillhörande attiralj för laxfiskets bedrifvande har i dagarne från fasta landet inköpts af hemmanägarne Karl Vesström Burge och Georg Nilsson, Sibbenarfve i Öja. En dylik äges här förut, inköpt i våras af lotsförmannen L. Holmberg och hemmansägaren Karl Holmberg bägge från Öja. Debägge båtarne komma att stationeras vid Faludden.
Våra fiskare börja få blicken öppnad för den rikedom, som fasta landets fiskare hämta ur hafvets djup vid våra kuster och tycks nu till någon del sjelfva vilja tillgodogöra sig af densamma, Blott de lyckas afskaka sig den liknöjd- och dåsighet, hvaraf de tyckes gripna, eller — för att begagna en blekingsfiskares ord till våra fiskare — »blott de få lära sig sig laxens pekuniära värde», — går det nog försig, ty nog finnes det många som äro så pass bärgna, att de mäkta skaffa sig de erforderliga fiskredskapen. Flere fiskare häromkring lära vara betänkta på att följa Öjaboarnes exempol, till nästa vår. Låt det nu ej blott stanna vid blotta tanken.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Från landsbygden.

Vamlingbo, 3 Sept.
Olyckshändelser. Under arbete med rågskörden ha ett par persöner ifrån socknen erhållit rätt svåra brottskador. En bondhustru bröt tvenne mindre ben i ena foten och en arbetarehustru, som föll hufvudstupa ned på jorden ur en fullastad råghäck bräckte dervid benpiporna å båda handlederna.

Bums i sjön sprang en ungbock häromdagen, då han eftersattes af en hund. Ägaren till bocken, som äfven befann sig i närheten, kunde ej ej rädda djuret, enär tillföljd af stark storm, som vid tillfället var rådande, svåra bränvingar gingo i närheten af land, dit det skrämda djuret simmande styrde sin kosa undan sin fiende, som dock qvarstannat på landet. En kort stund derefter slog vågen upp det liflösa lammet på stranden.

Sådden af råg, som, förut börjad på åtskilliga ställen, nu efter onsdagens efterlängtade regn, pågått med rastlös ifver, i det att ända till två tunnor om dagen nedmyllats af ett par dragare, kan nu betraktas som afslutad.

— Hvete- och kornskördens afbergning har börjat. Klagan öfver rost i hvetet förspörjes från flera håll. Kornet tyckes gifva riklig afkastning detta år.

Folk- och småskolan härstädes öppnades åter för höstterminens början i går. Det nya småskolehuset har ännu ej blifvit färdigt, men man tror, att de små eleverna inom loppet af nästa månad få flytta in i den pya och ändamålsenliga lokalen.

Knapp tillgång på hare är det i trakten; troligtvis tillföljd af någon pestartad sjukdom på detta villebråd, enär flera exemplar hittats döda på marken, Deremot äro rapphönsen ovanligt talrikt representerade härstädes.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 September 1892
N:r 136

Tjenstledighet

har beviljats kyrkoherde Gadd i Öja från 2 t. o. m. 12 September. Pastoralvården skötes under tiden inom församlingarna af kyrkoherde Kullin i Vamlingbo.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Augusti 1892
N:r 131

Från landsbygden.

Sundre, 16 Augusti.
Manade af de ädla idrottstäflingarne såväl å Visborgs slätt som flerstädes norrut hade några landtmän från Vamlingbo och Sundre socknar samlat sig förliden söndag vid Vestergårda för att upplifva de gamla gotländska, för siocet så stärkande folklekarne. Som väderleken ej blef tjenlig för pärkspel — som var beramadt — måste man inskränka sig hufvudsakligen till varpkastning, hvaruti till och med gråhårsmän med lif och lust deltogo, och med en skicklighet som väckte afand bos många af de yngre. Kanhända att i en ej så långt eaflägsen framtid våra sydligaste öivvebyggare rycka upp i ledet bredvid de idrottsälskande nordergutarne, för att äfven offentligt visa att de ej glömt att häfda de gamla gotländska folklekarne. Lycka till!

Från Vamlingbo meddelas rörande den der utbrutna skarlakansfebern, att i flera familjer ligga barnen fortfarande svårt angripna. Lär karen lär ha genom vederbörandes försorg medels utanför bostäderna tppspikade tillkännagifvanden varnat allmänheten för nära beröring med de af sjukdomen angripna familjerna, för att sålunda hindra denna farliga och smittosamma barnsjukdoms vidare spridning.

Rågskördens afmejande har nu börjat i trakten. Ojämn är mognaden, hvilket i hög grad försvårar erhållandet af tjenlig utsädesråg.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Augusti 1892
N:r 125

Från landsbygden.

Vamlingbo, 4 Augusti.
Skarlakansfeber har utbrutit å åtskilliga familjer härstädes der såväl barnen, som ock äldre person r blifvit svårt angripna af denna elakartade sjukdom.

Tvänne pojkar från en grannsocken, respektive 4 och 10 år gamla och bröder kommo häromdagen i delo med hvarandra, dervid den äldre brodern — med något tillhygge påstås det — gaf den yngre ett så våldsamt slag i ansigtet att näsan nära nog bortslets.

Långt drifvet religionsnit kan man säga att en person från längre norr belägen socken utöfvade häromsistens, då ban vid försäljningen af diverse varor till en här bosatt person, för hvilka betalningen sedermera skola sändas med posten, uttryckligen föreskref att pengarne ej finge skickas på en sådan tid att de fortskaffades på en söndag, ty det vore en ganska svår synd.

En ganska stor förlust fick en fiskare häromdagen på sina strömmingsgarn som voro uthängda till torkning, ty en grannes oxar beredde sig inträde genom hägnaden och ramponerade fiskredskapen betydligt. Vid fiskarens ankomst till platsen låg en af oxarne Ifastsnärjd i tre stycken garn, hvilka bokstaffigen voro lindade kring både hornen och fötterna.

Lau, 1 Aug.
Barnfest hölls i Lau skolhus 31 Juli. Sedan en Davids psalm blifvit sjungen till musik, började festen med afsjungandet af ps. 33:1 samt bön och hälsningstal af läraren Vilb. Nyberg. Derefter sjöngs samfäldt en sång, bvarpå följde ett samtal med barnen öfvar dagens betydelse af predikanten P. Nilsson. Derpå afejöngs åter en eång at V. Nyberg, hvarefter densamme till barnen talade något öfver 3 Job. 1:4: Jag har ingen större fröjd än den, att jag ser mina barn vandra i sanningen. Talet efterföljdes af deklamation, hvarefter gemensamt sjöngs sången: O, hur saligt att få vandra etc. Efter sångens afsjupgande upplästes en berättelse af P. Nilsson, hvilken berättelse gaf anledning till åtskilliga goda tillämpningar. Nu följde åter en sång af Vilh. Nyberg, hvarefter hölls femton minuters rast, under hvilken tid barnen serverades kaffe. Efter rastens slut sjöngs åter en sång, hvarefter festtal hölls af Vilh.
Nyberg öfver ämnet: Lifvet — en ström. Detta ämne gaf talaren anledning att påpeka, bhurnsom strömmen är en bild af menniskolifvets olika åldrar med dess många olika växlingar. Liksom den lilla vattendroppen från okända rom i jordens inre kommer fram ur berget och då för första gången träffas afdagsljuset, så danas menniskan utaf högre kratter på ett för oss obegripligt sätt och ser för första gången dagens ljus, då hon föds till verlden. — Utaf de framsipprande dropparna bildas en källa, hvilkeo, skyddad för alla stormar, ligger der så lngn och fridfull. Den, som betraktat ett nyfödt barn och skådat in i dess ögon, han har också settlikheten mellan detta och den lilla källan, Likasom himmelen synes afspegla sig i den lugna källans vatten, så afspeglar sig den rena, himmelska oskulden i barnets öga. De små vattendropparne leta sig vidare väg förbi stenar och utskjutande uddar. Allt flera droppar förena sig med dem, och snart hafva de tillsammans bildat en bäck. Den flyter numera icke så sakta utan störtar med stor hastighet fram mellan stubbar och stenblock, understundom bildande större ock och mindre fall. Vattendropparna störta dervid plötsligt ned i djupet, der de surra omkring några hvarf för att nästa ögonblick åter fortsätta det växlande loppet. Allt tyder på lif och rörlighet, ja, en vild ysterhet, I likhet med denna bäck tillväxer barnet och har snart hunnit in i upgdomsåldern. Mycket har nu förändrats: Det himmelska i dess drag framträder numera icke så tydligt eller ock är det alldeles försvunnet. Allt liksom leker för det samma; glädje och lefnadslust är dess lösen. Utaf hela dess väsende tycker man sig kuona läsa följande: Njut af den flyende riden, som är så srarligt förliden! Lef medan lifvet dig ges! Allt flera droppar hafva sällat sig till de förra och nu bilda de tillsammans en å. Den flyter än lugn och mejestätisk, än brusar den med skum och dån fram mellan bergen, förande med sig alla flyttbara föremål, som komma i dess väg, än bildar den större och mindre fall, der qvarnar, sågverk och andra maskinerier sattes i rörelse, än delas dess yta af stora stenblock och annat, som liksom blifvit kastadt dit för att bindra dess vidare framfart. Men ingenting kan tygla henne. I likhet härmed har nu ungdomsåldern etterträdts af mannaåldern, Den äger till en början qvar något af ungdomens natur, men andra lefnadsförbållanden komma enart attstämpla menniskan med en allvarlig prägel. Ån har pu vuxit till en flod. Dess vatten flyter alltjämt framåt och närmar sig mer och mer hafvet. Floden får också efterhand allt större likhet med detsamma, Snart är den icke me ra sjelfständig: des vågor blanda sig med hafvets vågor, Hvilken symbolisk bild utgöricke detta till ålderdomen. Lugna och hvila äro nämligen utmärkande för denva lefnadsålder, som snart efterföljs af den eviga hvilan, då den bräckliga stoftshyddan lagts i gratven. Efter festtalet följda en sång, hvarefter stycket »Lisa på heden: deklamerades. Sedan derefter till barnen utdelats åtskilliga skrifter och minneskort, hölls at Vilh, Nyberg ett afslutningstal på vers, hvarefter festen afslöts med bön och afsjungandet af ps. 33: 3.
Den enkla men vackra festen var talrikt besökt och tycktes efcerlemna ett godt intryck på såväl barn som äldre.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Augusti 1892
N:r 118

Från landsbygden.

Södra Gotland, 25 Juli.
Ett obehagligt missöde inträffade sistlidne fredagsqväll vid Skogs i Hamra. En bonde derstädes som under sommaren uppfört en större ladugårdslänga hade i fredags samlat slägtingar och grannar att hjelpa sig med takets täckning med s. k. »agtång». Allt gick lyckligt och väl till qvällen då dets. k. »ryktet» skulle påläggas, då med ett brak, som hördes vida omkring i den tysta qvällen, hela bygnaden störtade samman och de till ett trettiotal uppgående karlarne å taket hufvadstupa föllo till marken. Tack vare det mjuka underlaget och den lyckliga omständigheten att ingen föll in i huset, skedde ivgen större olyckshändelse. Väldiga stötar fingo de nedfallande karlarne och stort besvär hade man att framdraga de i agen begrafna. En båtsman lär dock ha fått sådana stötar, att han måste intaga sängen.
Angående orsaken till raset, berättas att trävirket lär varit så öfver all beskrifning ruttet och dåligt samt hopfogningen varit så illa verkställd att banden skjutit ut.

Olyckshändelse. Af en istadig häst blef en bondson från Vamlingbo, som i torsdags var behjelplig vid hofbeslagning illa sparkad på flere ställen, deribland i ansigtet.

Föredrag om missionen i Kongo bölls igår qväll i Vamlingbo missionebus af missionär Skarp. Talaren uppdrog först en skildring af landet, dess natur och läge öfvergående till inbyggarnes, — dessa svarta naturbarns seder och lif. Hos negrarna är det endast qvinnorna, som arbeta för att föda sig sjelfva, barn och sin man upplyste talaren. Månggifte umidet så kan kallas — florerar derstädes väldeligen, En man tager eller rättare köper så månghustrur han kan få, öfver hvilkas lif han är herre. Någon säd odlas ej i Kongo uadantagandes någon gång något litet majs, utan odlas blott grönsaker, hvilket jämte frukterna af pisang- och andra träd utgöra inbyggarnes föda, Huru vid arbetet tillgår samt de reda skap dervid begagnas beskrefs äfven. Några förråd förstå de ej att samla utan skörda blott för dagen hela året och om då missväxt, hvilket ofta händer, aldrig så kort tid inträffar, rasar den hemskaste hungersnöd, dervid hoptals menniskor duka under. Toalettbestyr äro hos dem nästan okända; Klädedrägten består blott af ett par skynken kring midjan förfärdigade af vass eller dylikt. En sådan »kostym» ägdes och förevisades af tal. hvarje bit ver ungefär en half meter lång och en qvarts meter bred. Hyddorna voro lika enkla, som deras öfriga förnödenheter och utgjordes möblemanget blott af några lerkrukor. Hårresande var skildringen af deras sätt att behandla sjuka och vansinniga. Det utmärkt hållna föredraget afhördes af en från när och fjärran samlad folkmassa, så stor att huset ej förmådde rymma allesammans utan dörrar och fönster tormligen belägrades.

En högst komisk episod omtalas från en sydlig socken. En arbetare, gift och familjefar, aflägsnade sig en dag i förra veckan till ett uppgifvet ställe i något ärende. Som hustrun tyckte att mannen dröjde allt för länge, begat bon sig till det antydda stället, der hon dock ej påträffade sin äkta hälft. Ögonblickligen till följd af ett löst prat, insmög sig svartsjukans demon i hennes själ, och påspaningsstråt efter den, i hennes förmenande trolösa mannen, begaf sig nu hustrun. Omsidarlyckades vår »upptäcktsresande» att tå sigte på sin gubbe i sällskap med ett par grannar, man och hustru, sysselsatta med något slipstensarbete. Hvad var nu mera antagligt än att mannen hade något gemensamt med grannens hustru, tänkte vår gumma och bröt så ut i åtskilliga otidigheter och kränkande tillmälen emot grannhustrun. Naturligtvis blefvo dessa i sin ordniog uppbragta öfver den utslungade, mustiga beskyllningen, hvilket slutade dermed att arbetarehustrun erhöll en grundlig bastonad af »grannens far» hvarefter hon måste återvända till hemmet, kanske med mera snälltågsliknande fart än hvad hon kommit.

Ardre, 26 Juli.
En alldeles snöhvit harunge med hvita och rödgula öron samt trenne mindre rödgula fläckar på ry.gen fångades 24 dennes af en landtbrukare inom Ardre. Man skulle kunna antaga att nämda harunge är en kanin, med åtskilligt talsr deremot. Ingen inom Ardre eller närmaste trakt deromkring äger några kaniner, dessutom låta beskrifningarna på de olika slagen af åsniner oss veta, att de alltid hafva enfärgade öron, hvilket ej är fallet men denna, enär hans öron äro, som sagdt, rödgula och hvita. Harungen har under de få dagar han hållits i bur blifvit ovanligt tam samt är mycket qvick och lekfull.

Hangvar, 25 Juli.
Olyckshändelse. Fiskaren Petterssons vid Ihrevik 3-åriga son råkade för kort tid sedan, då han jämte flere andra pojkar var uteiskogen för att plocka smultron, falla omkull mot en sten, hvarvid han ganska svårt skadade ädlare delar. Han sköttes först i hemmet, hvarunder det onda dock tilltog i högst betänklig grad, så att han måst forslag till lasarettet, der han nu vårdas med hopp om vederfående.

Hall, 26 Juli.
Gafva. Förre skolläraren härstädes Ahlander, som en längre tid vistats i Amerika, har skärkt en vacker ljuskrona till församlingens kyrka.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Juli 1892
N:r 113