Dödsfall Josefina Pettersson

Att den Högste i sitt allvisa råd och beslut behagat hemförlofva min älskade tvillingsyster Josefina Pettersson, som efter 2 1/2 dygns svårt lidande stilla afled i tron på sin Frälsare, vid Kulla i När, lördagen den 29 sistl. April, efter en lefnad af 36 år, 3 mån., och 20 dagar, sörjd och saknad af syskon och öfriga slägtingar samt en talrik vänkrets, har jag den smärtsamma plikten härmed tillkännagifva.
Stenstu i Vamlingbo 8 Maj 1893.
Joban Pettersson.

Hon har kämpat, hon har vunnit
Och behållit tro och hopp,
Nu har hon sin krona funnit,
Efter väl fullbordat lopp.
Efter mödor qval och strid
Väntar oss en evig frid,
Hos vår Gud i evig tid.
Sv. Ps. 491, v. 3.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Maj 1893
N:r 72

Trettiosju nykterhetsföredrag!

Styrelsen för Södra Gotlands nykterhetsförbund anordnar från och med den 15 Maj t. o. m. den 22 Juni nykterhetsföredrag, hvilka alla hållas af ev. Intherska predikanten Claes G. Danielsson trån Ekeby å följande ställen och dagar:

Herrar skolrådsordförande anmodas vördsamt att kungöra föredragen inom resp.
socknar och upplåta skollokalerna för talarep! Skolans lärare och öfriga vänner till nykterhet ombedas vänligen att underrätta sina sockenbor om föredragen! En kollekt upptages vid föredragen.
Linde den 4 Maj 1893.
Å styrelsens vägnar:
Aug. Fredin.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Maj 1893
N:r 71

Från landsbygden.

Vamlingbo, 29 April.
Extra kommunalstämma har i dag hållits härstädes. Till ledamöter i årets taxeringsnämd valdes hemmansägarne Nils Olsson å Nora och Gabriel Jacobsson & Bilds samt skolläraren Patr. Svallingson, hvilka förut äro valda ledamöter i beredningsbevillningen för året. Deras suppleanter blefvo skepparen Jakob Pettersson å Bjerges och hemmansägaren Jakob Sakrisson, Vestlands.

Burgsvik, 29 April.
Lönande fångst. En person härstädes har på våren försökt ett nytt slags »fiske» nämligen fångandet af säl, med nät eller s. k. kutgarn. Då han härom morgonen nedkom till sina redskap för att vittja dem fann han en hel armé vrålande kutar, som slagit läger å stenarne vid sjöstranden och nu gassade sig i arla morgonstund. Ur det medhafda jagtgeväret aflossades ett skott för att skrämma de tjutande besterae i rörelse, hvilket hade till följd att de störtade sig rätt på nätev. Vår »fiskare» var ej sen att följa efter och fann till sin glädje fyra stycken stora exemplar sprattlande i näten: »Nå jär di in i ågen (bagen), gi dum nå bål ägg (hugg)» lyder en paragraf i en gammal »kutstadga» för en viss socken och samma tänkte nog äfven mannen, ty beväpnad med en för dylika exekutioner särskildt törfärdigad stridsklubba gaf han dem snart dråpslagen. Om sälarnes storlek kan man görasig en föreställning, då tre stycken blefvo full last för båten. Den fjerde var aå stor att mannen måste taga karlar med sig och draga honom i land och på stället afdraga huden och tillvarataga späcket.

Norra Gotland, 1 Maj.
»Insocknesbolag», som duger är kreatursförsäkringsbolaget i Stenkyrka socken, stödt på ömsesidig ansvarighet. Det har nyss börjat, och har en försäkringssumma af ej mindre än i rundt tal 62,000 kr. ett vackert resultat få omkr. 15 mantal.

Vatlingsmyr, emellan Lanhage ägor och Skogs, håller nu på att utdikas. Entrepenören af arbetet, hr Klintberg, inropade detsamma för 1,840 kr.

Vårsådden har mestadels tagit sin början, men när kornet skall gro, ligger i gudarnas knän, så torr och kall som väderleken varit och är. Höstsäden har lidit förfärligt, dels af den myckna snön i vintras dels ef kölden och den långa torken nu i vår.
Igår föll ett välgörande fastän otillräckligt snöslagg, men med deu nattköld, som råder, beror på, om ej detta skadade mera än gjorde gagn!

Potatisen har landtbon hållit på kanske för länge, i hopp att få öfverbetaldt. Detta har dock misslyckats. I ett par norra socknar kan man t. o. m. lå köpa denna rotfrukt för 4 kr. pr 165 liter nu, fastän för en 6 veckor sedan begärdes 6 till 7 kr. för samma mått.

En storartad gudstjenst hölls i går i härv. kyrka, då med anledning af påbud, förutom all annan särskild högtidlighet sångförening och skolbarnekör afsjöngo ett par vackra koraler.

Stulet och återfunnet. Då vid en handelsbod härstädes i lördags en ung flicka skulle inbära kläder från trädgården, der de hängde för vädring, hände sig, att hon tappade en yllekofta utanför grinden. Hon märkte dock ej missödet förrän om en liten stund, men någon kofta kunde hon ej få tag i. En främmande ogift qvinna hade nyss förut sutit på trappan till bodlokalen, men i att nu försvunnit. Iugen annan kunde ba varit »rättsinnige upphittaren», hvarför vår handlande tog sin häst och gat sig af samma väg, den främmande förmodades ha tagit. Han tog ett fruntimmer med sig. Den eftersökte upphanns, men nekade för tillgreppet. Visitation af medförda saker, medförde intet resultat. Denna gång öfverträffade dock ej qvinnana list mannens förstånd. Hon visiterades i kläderna och mellan 5 och 6 (!) kjolen fanns den sökta koftan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Maj 1893
N:r 68

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
4:de sammanträdet.
Utslag afkunnades: emellan kronolänsman J. Smedberg och drängen Emil Vessman från Stenkyrka socken, angående ansvar för oloflig jagt på rapphöns. Svar. dömdes att böta 30 kronor samt att till åklagaren utgifva ersättving för de skjutna rapphönsen med sammanlagdt 1 kr. 50 öre.
— Emellan hemmansägarne Johan Källgren, Lilla Klintegårda i Veskinde, och Ludvig Högberg, Vies i samma socken, angående auktionsredovisning. Käromålet ogillades.
— Emellan kronolänsman G. Boberg, åklag., och hemmansägaren Oskar Nilsson, Oleips i Ala socken, svar, ang. ansvar för det evar., oaktadt k. befallningshafvandes utfärdade förbud sålt afverkningsrätten till en större del svar. tillhörig skog, hvilken ioginge i det nu inom Ala socken pågående skiftet. Svar dömdes enligt 24 kap. 6 § straffiagen till 100 kronors böter.

Målet emellan Emma Lundberg i Stockholm och f. löjtnanten Edvard Björkman ang. utbekommande af barnuppfostringsbidrag på grund af skriftlig förbindelse förevar nu ånyo.
Svar. som företräddes af bagaren Alfred Svensson från Visby, bestred fortfarande, att svar. underskrifvit förbindelsen i fråga.
Till motbevisning ingaf kär. en skrift samt en del bref, hvilka kär, fått från svar. För vittnesförhör vid Stockholms rådhusrätt med advokaten V. F. Vinroth uppsköts målet till tingets 6:e allmänna sammanträde.

Målet emellan t. f. Kr. länsman Arvid Jacobsson, åklag., och hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, svar., ang. ansvar för misshandel, föröfvad emot skomakaren O. Sjögren från Klintegårda i samma socken, handlades nu åter.
Såsom vittne åberopade åklagaren drängen Fredrik Klintberg från Nors, hvilken emellertid icke hade något för svar. graverande att berätta. Målet öfverlemnades.
Utslag å nästa sammanträde,

Till tinget hade Adolf Larsson, Gisslauser i Lärbro, uttagit stämning å landtbrukaren A. F. Nyberg, Pavalds i samma socken och yrkat ansvar för det svar. hemma i sin bostad missband’at kär. och ärekränkt honom, dervid svar. kallat kär. för tjuf, rackare, knöl m. fl. mindre väl valda tillmälen.
Svar. erkände att han, förargad öfver, att kär. olofligen jagat hare på svar:s mark, kallat honom tjufstryker samt tagit honom i nacken och kastat ut honom. Målet öfverlemnades. Utslag å slutsammanträdet.
A. F. Nyberg, Pavalds i Lärbro hade till tinget instämt Adolf Larsson, Gisslauser i samma socken, och yrkat ansvar för oloflig harjagt.
Kär. styrkte medels kontrakt, att kär. hade jagträtten å den mark, der svar. enligt uppgift skulle ha just Svar. bestred att han jagat på kär:s mark men medgaf möjligheten af att svar:s hund varit inne å kär:s mark.
Käranden lät såsom vittnen höra kyrkovärden Johan Klintbom från Kännuvgs i Helvi och styrmannen Vilhelm Karlberg, Hammars i Lärbro.
Klintbom hade vid ett tillfälle mött svar. försedd med jagtredskap ute å kär:s mark och äfven kort efter hört att skott lossats, men ej med. säkerhet kunnat bedöms, om svar. vid skottets afskjutande varit å kär:s mark. Karlberg heda likaledes mött svar. ute på jagt, men ej å kär:s mark; strax efter hade vittnet hört skott lossas och då tyckt att det varit inöm kär:s jagtområde.
Målet öfverlemnades. Utslag å slutsammanträdet.

Hemmansägaren Johan Hammarberg från Seigs i Hellvi socken, hvilken i ett instämdt mål uppträdde såsom ombud å kärandesidan, blef på yrkande af åklagaren dömd för oskickligt beteende inför rätta att böta 25 kronor.

Södra häradsrätten.
(Vårtingera fjerde sammanträde å tingsstället Skogs i Levide 10—11 April).
Skiftestvist. August Dahlqvist jämte 12 andra icke-hemmansägare från När hade instämt tillsaammans bortåt 150 hemmansägare inom samma socken, af hvilka ett tjogtal var personligen närvarande, de andra genom fullmakter, red yrkande att erhålla lika rätt som dessa till en del allmänningar inom socknen, som vid pågående skifte blifvit hemmansägarne tillskiftade. Kärendena anförde, att vid en tvist mellan kronan och Närs och Lau socknars sockenmän rörande bättre rätt till en del allmänningjordar hade genom dom 27 Maj 1875 rätten till nämde jordar bli’vit kronan afhänd. Sedan derefter å kommunalstämma i Närs socken 21 Mars 1876 närvarande hemmansägare beslutit, att inom socknen boende icke-hemmansägare för begagnande af betesrätt å allmänningarne skulle betala skatt, hade länsstyrelsen, hvarest en del ickehemmansägare anfört besvär, genom utslag 14 Nov. 1876 förklarat att, enär icke ostridigt vore, att allmäningarne tillhörde allenast hemmanen, kommunalstämman icke ägt ålägga en viss klass skatt för allmänningarnes begagnande. — Svarandena förnekade, att aug. Dahlqvist och medparter varit berättigade att kära i detta mål, då genom den af kär. åberopade hofrättens dom allmänvingarne i fråga frånhändts kronan endast på den grund, att k. instr. 22 Maj 1643 ang. skattläggningen på Gotland uttryckligen föreskrifver, att deri jämväl borde ingå »allmänningar» och dessa allmäningar sålunda vore detta i hemmanevs skatt ivbegripna, alltså vore en kommunens angelägenbet och tillhörde det kärandena att visa fullmakt från kommunen att tala å dess vägnar, hvilket de ej gjort; dessutom borde rättsanspråk af dylik beskaffenhet hafva framstälts vid skiftets början till förrättningsmannen och kärandena anmält sig såsom delägare senast då justering af häfden företogs, hvarom offentlig kungörelse utfärdats — enligt 8 34 skiftesstadgan har den härutinnan försumlige sin rätt försutit och måste de frånvarande nöja sig med de närvarandes beslut; slutligen hade vid sammanträde 27 Sept. 1892 med första skifteslaget, till hvilket sammanträde arbetarne inom Närs socken genom kungörelse blifvit kallade, på skiftesförrättarens fråga, huruvida rättsanspråk i afseende på allmänningarne vore att framställa, inga sådana blifvit armälda.
Kärandenas ombud bestred svaromålet och yrkade uppskof i målet till nästa vårtings andra sammanträde, för att få tillfälle meddela stämning åt en del i Amerika vistande personer, som äfven borde svara i målet. Häradsrätten afger yttrande å första rättegångsdagen af nästa sammanträde.
De omstämda allmänningarne äro: kronoskogen vid Davids och Hammaren; en utmark mellan Rikvide och Hammaren; en utmark mellan Smiss och Frides; Vidåkra och en gatumark vid Alfvan och Leran.

Qvarngräl. Anders Larsson, Sigrefs i Vamlingbo, m. fl. instämde Kristian Kogström i samma socken med yrkande att denne måtte åläggas med en tredjedel af kostnaden 226 kr. 10 öre, bidraga til betalningen af reparationen å en qvarn, som parterna ägde gemensamt. — Svaranden invände att kärandena malt sönder qvarnen, derpå utan svarandens hörande beslutit om reparationen och likaledes utan sv:s hörande utlyst entreprenadauktion å ararbetets fullgörande. Skulle reparation verkställas, så borde svaranden ha gjort den med eget virke, då den skulle blifvit ofantligt mycket billigare, Målet uppsköts till första dagen af sjette sammanträdet.

Ärekränkning. O. P. Edman, Väte, stämde husbondesonen Henrik Johansson Gullarfve i samma gocken, med yrkande att han måtte stånda ansvar för ärekränkande beskyllning, i det han 28 Febr. i kär:s hem skulle påbördat Edman att vintern 1892 och 1893 ha från Henrik Olofssons, Isume i Väte, skog, den s. k. Heden, afverkat och bortfört timmer.
— Svaranden medgaf i inlemnad skrift att han så sagt, men yrkade att målet skulle hvila tills ett annat mål blifvit afgjordt, der han ämnar väcka åtal mot E. om ansvar och ersättning för afverkniog af växande skog å omstämda mark, som icke tillhörde Henrik Olofsson utan Johanssons hustru och hennes medarfvingar. — Käranden bestred invändningen. Han hade betyg på att han köpt ekogen af H. Olofsson. Begärde »fallt för beskyllnipgen» med 25 kronor. Beslut afkunnas vid nästa sammanträde.

Johanna Jakobsson, Hemse, hade å kyrkoherden i Alfva, Karl Lange uttagit stämning af följande lydelse:
»Sedan 10 år tillbaka har jag varit boende, mantals- och kyrkskrifven i en bygnad å Hemse annex grund, icke inneboende hos min äfvenledes der bosatta moder, utan för mig sjelf med eget hushåll för mig och mina 2 minderåriga barn, intill dess kyrkoh. Karl Lange i Altva, som för kort tid sedan blifvit ägare af stugan, den 4 d:s instälde sig i min bostad, från hvilken jag icke blifvit lagligen uppsagd, och biträdd af en sin arbetare bortbröt fönster och dörrar, hvarpå han 2 dagar derefter, sedan barmhertiga menniskor skaffat nya, kompletterade sitt hemgångsarbete genom att med yxa och hammare utbryta icke allenast de nyinsatta fönsterna och dörrarna, utan ock en del af hussts vägg, så att jag med mina 2 små barn måste fly och herbergeras af andra personer.
I anledning häraf får jag å bemälde hrr kyrkoherde utverka mig kallelse och stämning till fjorde sammanträdet af pågående ting, med påstående att svaranden för hvad honom till last ligger, måtte ådömas laga ansvar, dervid lagens hela stränghet måtte tilllämpas, då svaranden till följd af sin embetsställning icke kan hafva handlat af oförstånd utan tvärtom med full vetskap om det brottsliga i sin bandling, Dessutom yrkas att svaranden skall gälda de honom icke tillhöriga fönster och dörrar, samt betala 150 kr. för den skada han genom sin våldsgernipg mig ålragit».
Svaranden medgaf att han någon dag i Mars eller början af April tagit ut fönstren ur det nämda huset, men det hade varit i afsigt stt verkställa en reparation, icke för att köra bort någon der boende, När sedan »välviljan var framme för att stoppa till öppningarne», hade han varsamt tagit bort det ditsatta. Johanna Jakobssons moder hade förut bebott stugan, men blifvit lagligen vräkt. Sv. visste icke, om någonsin Johanna bodde i huset — hade aldrig med henne att skaffs, Ville likväl till ett kommande rättegångstillfälle bevisa, att Johanna ej haft eget hushåll, utan hushållat ihop med modren. — Käranden anhöll om uppskof till första rättegångsdigen af sjette sammanträdet, då svaranden skall inställa sig vid 25 kronors vite.

Ärekränkningsmålet mellan Petter Lydahl, Mannegårda i Lye, och hustru Tina Vestdal, behandlades ånyo. Ett vittne, arbetarehustrun Sjösten, Dals i Lye, intygade att svaranden vid ett tillfälle berättat henve, att hon hört, det kär:s hustru på en toredag i Hemse skulle stulit ett par kardor. VWVittnesmålet bestreds af svaranden, som förklarade sig kunna med ed betyga, att hon aldrig fält ett dylikt yttrande. — Käranden yrkade att svaranden måtte åläggas fria sig med ed, om hon gitte. Rätten afgifver yttrande vid nästa sammanträde.

För stöld tilltalade Oskar Lingvall var i dag hämtad till rätten, hvaremot hans medhjelparinna Anna Hjertstedt anmäldes sjuk, Af denna anledning uppsköts målet ytterligare till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 April 1893
N:r 56

Från landsbygden.

Vamlingbo 11 April.
Akta finnarna. En dräng härstädes fick för en kort tid sedan en blodfinne å ena armen. Genom varsamhet och lämplig behandling började den dock snart torka och ynglingen trodde sig blifva befriad från den besvärliga utväxten, då en natt under sömnen finnen refs af och armen under häftiga plågor svullnade betydligt. Men ej nog dermed, utan på samma arm har nu sedermera uppgått åtta dylika plågoris hindrande ynglingen att deltaga i något arbete.

Somma tecken. Göken har ankommit till våra bygder och låter nu dessa sköna vårmorgnar höra sitt vackra läte.

Spanmålsprisen i år tyckas ej som vanligt andra ir stegras på våren. Vid auktion i lördags i härvarande sockenmagasin, var efterfrågan efter säd ej stor, betingande såväl råg som korn 7 kronor 50 öre pr hektoliter hvilket var ungefär samma pris som i höstas.

Fisket af såväl strömming, som torsk har med lyckligt resultat bedrifvits i förra veckan i Hamra. Till följd af den stora efterfrågan fisken röner, hållas prisen höga, hvadan fiskrarne fått sig en god inkomst.

Fjällfisket med ryssjor efter gädda och dylikt har ej varit något lönande.

Id har fiskats nu en åtta dagars tid i Hongännamyrs kanaler med s. k. handredskap, dock ej i någon större mängd såsom för en 5 år sedan, då flere vagnslass fångades på några dagar och fisken uppgick i sådan mängd att han med räfsor kunde kastas upp på kanalbanken, af hvilken metod en del fruntim mer då ock visste begagna och skaffa sig hela bördor af den smakliga fisken. Det är blott i lektiden, som fisken söker sig upp i sådana trängre vattenställen. Blidvädret mträffade mer än fjorton dagar för tidigt i år, så att vattnet, vid fiskens uppgång, var för mycket utrunuet; i annat fall hade nog tillströmningen af fisk varit ännu större.

Laxfiskare, en hel flotta, synas i bland med sina smäckra och snällseglande båtar, segla i kapp med hvarandra härutanför våra kuster.

Vårarbetet för landtminnen är börjadt härnte nu. I förra veckan sågos Hamrebor syssla med vårsådden med ifver. Tjenliga till sådd har en del åkrar varit man kan gerna säga länge, men till följd af den torra väderleken med de starka nattfrosterna nästan rädas landtmännen för att utså sin säd. De vänta på regu eller annan nederbörd, som nu ej kommit på en månads tid. En följd deraf är ock att marken är hvitmenad, som den vore öfverströdd med kalk; någon den allra minsta grönska kan ej upptäckas. På rågåkrar der snödrifvor nu ändtligen tinat af syns ej minsta tecken till brodd; blott ett litet gulaktigt täcke.

Potatissättning har äfven börjats å höga marker af en del personer.

Kraetursprisen vid en auktion härstädes dagarne var för hästär 95—240 kr. st., oxar 179 kr. st. och kor 75 kr. stycket.

Alskog, 11 April.
Som barnmorskan Augusta Engström från Dalarö, genom skrifvelse till kommunalordf. härstädes afsagt sig befattningen, som barnmorska inom Alskog och Ardre församlingar, till hvilken befattning hon törliden höst kallades, valdes vid i går hållen kommunalstämma, vikarieraude baromorskan på platsen, fröken Iogrid Sandin från Vesternorrlands län. Den sökande företedde vackra betyg. Som hon under sin vikarietid skött befattningen med nit och skicklighet och på gruud deraf vunnit allmänhetens fulla förtroende, tillmötesgick församlingarne hennes önskan vid valet, att utom fri bostad med tillhörande planvteriogsland, höja den årliga löven till 300 kr. jämte 4 kastar ved.
Af en ringa ting, kan det blifva gauska svårt. Hemmansägaren Johan Hansson, Aningåkra, skulle i förra veckan under pågående arbete vid sin hästsåg, borra en skruf i långiänken, dervid han belt obetydligt råkade rifva skinnet å ena tummen å ett dervid befintligt rostigt jern. Följden blef, att blodförgiftning uppstått. Under svåra plågor, infördes han i lördags på Visby lasarett, der han nu vårdas.

Hablingbo, 11 April.
Äfven här i församlingen har insamling gjorts till de nödlidande i Norrland. Uppmaning härtill gjordes af skolläraren härstädes vid en bibelförklaring i skolsalen, då de närvarande kyrkovärdarne med beredvillighet åtogo sig att gå omkring hvar och en i sin rote med af pastor utfärdade listor, då hvar och en efter råd oci lägenhet tecknade sina bidrag. Uppmaningen och kyrkovärdarnes nit tycks ha tilltalat samtlige. Ett glädjande resultat visade sig tillfö!jd häraf, då beloppet vid sammanräkningen uppgick till 263 kr.
I Silte annex har genom läraren derstädes likaledes -för samma ändamål insamlats 92 kronor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 April 1893
N:r 56

Från landsbygden.

Vamlingbo, 1 April.
Vamlingbo pastorats sparbank är en inrättning som riskt och lyckosamt utvecklar sig. Af den för kort tid sedan af revisorerna för år 1892 afgifna berättelsen inhemtas:
Behållning från 1891 utgjurde 68,027 kr. (417 insättares tillgodohafvande) och under året har ytterligare insatts ett belopp af 17,196 kr. samt insättarne tillgodoförd ränta med 2,722 kr. eller tillhopa 87,946 kronor. Under år 1892 har uttagits ett belopp af 10,587 kr., hvadan behållningen vid samma års slut utgör 77,358 kr, (449 insättares tillgodohafvande) eller tillsammans 87,946 kronor. Vid förenämda års början utgjorde sparbarkens reservfond 5,045 kr. Årets räntevinst utgjorde 983 kr. Härifrån afgår förvaltningskostnaden för året med 179 kr. och blir alltså bankens egen fond vid årets slut 5.849 kr.
Vid ordinarie årssammanträde si:tlidne 30 Mars med deputerade bankstyrelsen, beviljades af revisorerna tillstyrkt ansvarsfrihet för sparbankens räkenskaper och förvaltning år 1892, Bankens förvaltande styrelse hade äfven inkommit med försleg i syfte att borttaga utlåningsräntornas erläggande hvarje halfår. Härom uppstod en stunds öfverläggning, hvaraf framgick genom framstäld proposition att flertalet af deputerade gillade detta förslag, men omröstning begärdes, som utföll så att 7 röster :fsåfvos för och 4 afgå vos mot förslaget, hvadan sålunda beslut fattades, i öfverens tämmelse med styrelsens förslag, att uppbära räntorna blott en gång hvarje år.

Ordinarie marskommunalstämma gick äfven samma dag (30 Mars) af stapel. Från densamma kan antecknas att fir såväl räkenskaper som förvaltning under sistlidet år, full ansvarsfrihet meddelades. Ingen anmärkning från revisorernas sida förefans. Ett af skillärare P. Svallingsson framstäldt förslag, att fattigvådsstyrelsen efter godtfinnande skulle äga rättighet, att till fattige, i form af julgåfvor eller dylikt, utdela de medel som inflöte i den sg. k. »fattigstocken», hvilka medel förut lagts tiil kommunal- och fattigvårdskassav, vann stämmans fullkomliga bifall. — Till elektor vid instundande landstingsmannaval för södra häradet utsågs kapten H. L. Hanson i Bonsarfve med Nils Olsson i Nora som suppleant. Till ombud för kommunen vid nästblifvande bo’agsstämma med södra häradets brandstodsförening, valdes landtbrukare O. P. Jakobsson i Bjerges.

Burgsvik, 4 April.
Hemkommen amerikaresande. För några dagar ankom hit frin det stora landet i Vester en i Öja bosatt arbetare, om hvilken det berättas: Han afreste för omkring 5 år sedan till Amerika. Vid sin ankomst dit fick han anställning hos ett bolag med något grnfarbete på vilkor att under sin vistelse der i landet qvarblifva på samma plats. Fördelarne voro ganska stora i det att hvarje arbetare blef olycksfallförsäkrad, och åtnjöto, i händelse af skade, pre under arbetet, lika fullt den bestämda dagspenningen. Efter någon tid råkade vår man falla ned i grutvan och skada sig i ena axeln, så att kan blef oförmögen till arbete, Då han efter en längre tid såg sig urståndsatt att åter upptaga arbetet, beslöt han att återvända till fädernejorden. Nu gälde det att få ut olycksfallsförsäkringssumman. Fir detta ändamål vände han sig till bolaget med sin begäran och erhöll till svar att fri resa hem och en jämförelsevis liten summa i kontanter stode honom till buds. Men dermed var dock den skadade mannen icke nöjd, utan uttog stämning på arbetegifvarne för att utfå ett högre ersättningsbelopp. Under rättegången biträddes vår landsman af en advokat som bragte saken derbän att domsutslaget löd på fjortontusen kronor i svenskt mynt som ersättning. Dock erhöll han icke hela summan ty den kloke advokaten hade betiogat sig 50 proc. af hela beloppet för sitt besvär.
Om man får tro ryktet, lär mannen i fråga numera icke hafva något nämnvärdt men af sitt fall i grufvan.

Vamlingbo, 4 April.
En festlig tillställning, för insamling af bidrag till de nödlidande i Norrland var i går eftermiddag anordnad i härvarande skollokaler som högtiden till ära voro festligt smyckade. Det bjöds på kaffe och kyrkoherde Kullin höll ett varmbjertadt och anslående föredrag. Efter och före föredraget lät sångföreningen höra flere vackra sånger. Kollekt, inbragte 70 kronor och med insamlade medel utgjorde behållningen 112 kronor.
Dessutom, ha friförsamlingemedlemmar i missionshuset sammanskjutit 17 kronor och 71 öre.

Ej aprilnarri. I lördags, den 1 April hade eid utbrutit i en smedja, tillhörig en landtbrukare härstädes, medan smeden och hans medhjelpare aflägsnat sig för att spisa middag. En person, som varsnade elder, skyndade att underrätta smeden m.fl, derom, men dessa togo saken som ett aprilnarri och kunde ej förmås att förvissa sig om hur durmed förhöll sig. Då de efter slutad måltid ändtigen fingo se elden, hada den allredan spridt sig så vida omkring, att riorna voro afbrunna och elden flammade högt i taket, Tack vare riklig vattentillgång och assuranssprutor blef man omsider herre öfver elden. Den hade troligen uppkommit derigenom att smeden för att hålla härden vid makt under middagen pålagt ved i för riklig mängd.

Östergarn 4 April.
Sin första öfning i pärkspel för året, hade östergänningarne i söndags, i det att de bägge pristagarne vid fjorårets täflingar i Visby, jämte ett tiotal andra, samlats på gården vid Fackla, för att åter börja pröfva sina krafter i den gamla, allmänt omtyckta gotländska leken, gynnade, som de voro af en för denna årstid ovanligt blid väderlek.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 April 1893
N:r 52

Från landsbygden.

Vamlingbo, 28 Mars.
För ett olyckstillbud var predikanten Henriksson på färd till Hamra häromdagen utsatt, i det att de ystra hästarne, som skulle draga honom dit, så snart skjutsen kom i rörelse, satte af i vildaste sken. Skjutsbonden, satte genast sin dyrbara person i säkerhet genom att hoppa af skjutsen, men hr Henriksson lät sig ej deraf bekomma utan fattade tömmarna och lyckades genom sin rådighet omsider hålla in deskrämda djuren, dock först sedan skjutsen kantrat i landsvägsdiket, der vagn och seldon betydlig: rampanerades. Lyckligtvis skadade sig ingen af de åkande, Skjutsbonden tordes nu ej vidare fortsätta färden, utan ledde hem sina skengalna hästar och en annan skjuts måste anskaffas för att köra predikanten till hans bestämmelseort.

Marsgajsten har äfven i år gjort allt annat än godt. Ser man t. ex. på den eller den rågåkern, som, då den afklädde sig sin vinterskrud, såg så grönskande och lefnadsfrisk ut fröjdande ägarens sinne, så har den nu undergått stor förändrng ej angenämt att omtala. Hvitnade, såsom de voro öfverströdda ned kalk, förinta de sig mer och mer dagligen. Der som då dritvorna legat höga öfver — kring gärdesgårdarne m. fl. ställen — och nu långsamt tina upp af solen, ser sorgligt ut, helst om der på hösten varit rikligt med brodd, ty då ligger der ett nytt täcke öfver, som såsom vanligt vid dylika väderleksförhållanden qväfver hvarje brodd under. De ihållande starka nattfrosterna göra allt att sänka förhoppningarne för årets höstsådda sädeslag, ty den is, som vid middagtid upptinar vid åkrarne börjar redan vid fyra- eller femtiden på eftermiddagarne antaga fast form igen och stannar med sitt aflopp; dervid hjelper det ej hur väl åkerjorden än är afdikad.

Södra Gotland, 27 Mars.
En egendomlig vidskepelsehistoria och dess följder omtalas från en socken på sydöstra Gotland. Der tjenade nämligen tör kort tid sedan på en förmögen bondgård en dräng och en piga, som fattat en intim böjelse för hvarandra hvilket ej föll husbondefolket i smaken, alldenstund de trodde, att de »kärlekskranke» hjonen i samråd lurpassade något ifrån gården. Alltnog, pigan i närheten boende moder, som ej visste af förhållandet, blef en dag af matmodren underrättad härom, med det tillägg att något »trolleri» från drängens sida till skada för flickan vore med i spelet, hvadan de båda fruntimren i förening beaslöto att på något vis söka bot för detta »onda». För sådant ändamål begaf sig pigans moder hemligen i väg till en s, k. klok gumma i orten känd som ett riktigt »orakel» i sitt slag, för att erhålla hjelp. Vägen till fots var både besvärlig och lång för den enfaldiga gamman, men hon var i lofvad riklig ersättning för besväret, och dessutom skulle hon ju afvärja en stor fara för sn egen dotter, hvadan mödorna med lätthet öfvervunnos. Anländ till »doktorn» erhöll hon, sedan ärendet var utfördt, besked om att flickan var »förtrollad» och bot derför fans äfven enligt följande kostliga »recept». En del af drängens fotbeklädnadskulle brännas, honom ovetande till pulfver, hvilket skulle ingifvas pigan (i all hemlighet förstås) i någon mat eller dryck; hvarefter kärleksgrillerna skulle upphöra. Med tillbjelp af bondhustrun företogs nu efter hemkomsten »experimentet» dervid »ingredienserna» till botemedlet förskaffades obemärkt af hjonens matmoder, hvarefter detsamma snart i egenskap af pankaka och kaffe var i ordning. Genom någon förevändning lockades nu den intet ondt anande flickan till sitt hemvist, till modren som näturligtvia bjöd på de »rara» anrättningarne, men till stor förtret lyckades det ej att få pigan »patienten» att förtära något af den illasmakande »medicinen» trots moderns böner och hot. Så fortgick en liten tid, och då bondhustran en vacker dag erhöll afslag på sin anhållan om fortsatt tjenst af pigan och hon tillika ej lyckats i sina »operationer» för hjonens räkning, blef hon rasande både på pigan och drängen och äfven på sin »kompanjom (flickans moder), hvilken senare misstänkes hafva del i afslaget från flickans sida, samt utbasunade hela den intrigfulla affären med »doktorn», kaffet och pannkakan såsom ett verk af sin medhjelparinna, som dock i verkligheten varit hennes redskap i saken. Då nu grannarne således fingo nys om alla detaljer i denna hemlighetsfulla sak (med undantag af hennes egen andel deri), föll det en spjufver in att roa sig på gummans bekostnad, hvadan han samlade ihop en massa persedlar af samma slag, som det för »botemedlet» afsedda, som en natt hängdes utanför gummans (flickans moders) dörr, försedt med en lång skrifvels af tämligen »randigt» innehåll. Då gumman på morgonen derefter varseblef det egendomliga paketet utanför) dörren, misstänkte hon genast sin f.d. »medarbetarinna» bondhustrun (hvilket nog äfven hade sin riktighet) för att ha sin hand med i spelet, hvarföre hon genast vid nästa skymnings inbrott i all tysthet kilade i väg till bondgården der hon nedvräkte alltsammans i gårdens— vattenbruon. Påföljande dag varseblefs innehållet i brunnen af husbonden, som efter flera misslyckade försök omsider lyckades uppfiska smörjan, hvarefter han omtalade detsamma för sin kära hälft, hvilken på grund af sitt vidskepliga sinves inbillning, ansåg det medföra en — stor olycka i huset såvida det ej blef »vederbörligen» brändt i föreskrifven ordning, som bestod deruti att af en vise sorts trä, tillhörigt annan person, skulle eld på gården uppgöras, vid hvilken eld hela »kramaschet» skulle sakta förbrännas. Med tillbjelp af sin gubbe företogs äfven detta experiment, dervid en gammal qvarnstolpe tillhörig en af grannarne fick tjena som brännmaterial.
— Min sagesman — på hvars utsago jag ej tviflar — tillägger, att drängen och pigan efter det så totalt misslyckade »boteförsöket» fattat en allt mera öm och kärleksfull böjelse för hvarandra, hvadan de snart nog torde bli ett lyckligt äkta par, trots allt hvad »trollbränneri» heter.

Rone, 28 Mars.
Kommunalstämma har idag hållits härstädes, då kommunens räkenskaper granskades och godkändes. Till valmän för landtingsmäns väljande valdes handl. Gustaf Cramér och hemmansägaren Karl Lindberg med V. Hansson och C. J. Grönström som ersättare.
Af Alfva kommun väckt förslag att gemensamt med Rone och Eke aflöna barnmorska afslogs på den grund, att nuvarande distrikt ansågs stort nog som det är. Ett likaledes väckt föeslag att inköpa ett par tunnland myrjord för upptagande af torf till bränsle åt fattigbjonen afslogs hufvudsakligen på den grund, att arbets- och transportkostnaden blefve lika dyr som ved.
Stämman hördes äfven huruvida bildandet af ett kreatorförsäkringsbolag inom socknen skulle hafva framtid för sig, men nästan alla ansågo denna socken vara för liten krets för ett sådaut bolag, utan beslöto sig de närvarande för att om så kunde ske förena sig med Burs och Stånga eller Hafdhem och Eke, hvilket .som bäst derför kunde lämpa sig.
Förslag skulle till hösten derom inkomma, emedan man ansåg att ett sådant bolag borde vara så vidsträckt som sig göra låter.
Mantalslängden granskades och åtskilliga ändringar gjordes, ja ända derhän att qvinnor förvandlades till män och män till qvinnor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Mars 1893
N:r 49

Från landsbygden.

Eldskenet från Vestergarn i lördags afton gaf en obeskriflig anblick, Det härrörde sig från en å Vestergarns Kronbolme brinnande ladugårdslänga, hvilken i grund nedbrann.
Elden utbröt strax efter kl, 8 på aftonen och varsnades först af egendomens arrendator K. O. H. Carlson, hvilken just stod i begrepp att gå till sängs. Halfklädd skyndade han ut, fick i hast folk tillsammans. Att söka släcka elden var ej mycket lönt, då den fick riklig näring af det i ladugården befintliga fodret. Genom rådighet lyckades man dock rädda kreatursbesättningen, 11 kor och 2 kalfvar, samt hästarna.
Kl. half 11-tiden var ladugården totalt nedbrunnen. Förhör bar af länsman Svallingson hållits ang. eldsolyckan och af hvad dervid kommit i dagen kan elden med säkerhet anses hafva uppkommit genom den i ladugården befintliga lyktan.
Bygnaden var försäkrad i södra häradets brandstodsförsning för 6,000 kronor och inveatarierna för 4,000 kronor.
Skenet af eldsvådan var synligt ända ned till Vamlingbo.

Mellersta Gotland, 21 Mars.
En ny, mindre orgel, bygd af hr A. Cedergren i Vänge, invigdea i söndags i Fröjel kyrka. Verket, som kostat åttabundra kr., afprofvades då på församlingens begäran af skolläraren Aug. Fredin. Utom koraler och messan sjöng hr Fredin ätven före predikan Davids 8 psalm med ackompanjemang på orgelv, hvilket tog sig särdeles högtidligt ut.
Sedan den allmänna gudstjensten var slutad, framträdde kyrkoherden Hulteman på korgolfvet och höll tal, lyckönskande församlingen att hafva hunnit målet: kyrkosångens ledning, hvarefter han tackade såväl hr Cedergren för ospard möda, som ock afgåends, utslitne kantorn Ahlberg, som i många och långa år ledt kyrksången.
Till slut uppläste kyrkoherden verser, författade af en församlingsbo, sjelf musikalisk.

Sjön utanför Fröjelskusten ser melankoliskot. Tills mot slutet af förra veckan hade den qvar, så långt ögat kunde se, sitt hvita täcke. Men så begat isen sig i väg vesterut (söder om St. Karlsö), lemnande en ganska bred remna mellan den qvarliggande vid land och den aftågande, hvilken senare knospt var synlig vid horisonten. I går morse var åter klyftan mindre, och med detsamma hoppet mindre att tiå en breflapp från den öfriga verlden.

Vid Stjernarfve i Ejsta, som äges aflandtbr. L. Sundahl, uppkom också eldsvåda för några dagar sedan. Der fick man i god tid släcka förrän elden bröt ut. En fruntimmersgarderob, värd omkring 300 kr., blef förstörd.

Vamlingbo, 21 Mars.
Slutadt menskligt elände. I förra veckan afled härstädes tjugoårige bondsonen Lorens Olsson, Lingsarfve. Allt ifrån spädaste barnaåren tycktes han vara ej fullt normal, mena var dock ej värre än han vid föreskrifven ålder började och fortsatta sin skolgång.
Men för omkring tio år sedan drabbades han samtidigt af två de hemskaste sjukdomar, man gerna kan tänka sig, han blef, som man säger, stenblind, så att han ej kunde skilja mellan dag och natt, samt det värsta af allt, förståndets ljus slocknade för alltid, han blef vansinning, De förtviflade föräldrarne anlitade, så godt i «deras förmåga stod, den läkarebjelp som kunde fås, men förgäfves. Gossen var och förblef obotlig. Under hela sin sjukdomstid har han vårdats i hemmet, då ibland vansinnet tagit sådan fart, att medan de vilda utbrotten varat, tvångsåtgärder med bindning och dylikt måst anlitas till de stackars föräldrarnes grämelse,. Man kan derför lättare tänka sig än beskrifva den glädje de måste känna, då den store befriaren döden frigjorde deras son från hans förfärliga ställning i lifvet samt för dem borttog ett tungt och sorgligt huskors.

Otur vid jagt. Häromdagen var en person i trakten nere vid sjöatranden idkande fågeljagt. I en remna i isen der öppet vatten fans, låg några slöa och utsvultna fåglar, hvaraf tre stycken, för ett välriktadt skott ur jägarens stora muskedunder fingo sluta sin ömkliga tillvaro, Att döda fåglarne gick lätt nog, men ej så att få dem iland, alldenstund jägaren ej hade någon båt och till iskanten tordes han ej. Rådvill sprang han till en bondgård i närheten och fick en karl med sig att hämta i land jagtbytet. Men de hade uppgjort räkningen utan den hungrande — höken, som så snart han sett den hotande bössän aflägsna gripit an med de döda fåglarne och i frosseri kalasade derpå uppvaktad af en hel armé skrikande kråkor som försökte snylta sig till någon bit af den läckra anrättningen. Jägaren och hans biträde, funno vid sin ankomst till stranden de tre döda fåglarne uppdragna på iskanten och alldeles massakrerade, omöjliga att begagvas till menniskoföda,

Skarlakansfebern, denna mordengel bland de små, rasar ännu i Hamra, der den under vintern kräft flere offer. Till följd af den stora sjukligheten, måste skolan ännu tillsvidare hållas stängd, efter hvad berättas.

Näs 21 Mars.
Åtgärder för småskolans borttagande härstädes ha vidtagita af skolrådet. Framställning kommer att göras till folkskoleinspektören om hans bifall till saken, hvarefter frågan framlägges å en blifvande kyrkostämma, Det torde förefalla besynnerligt att församlingen vill ba bort en sådan nyttig inrättning, men då de skolpliktige barnens antal ej vuxit till 29 stycken och då pastor upplyst att detta antal kommer ännu ytterligare att minskas, anser sig skolrådet i sin fulla rätt att på denna väg försöka minska församlingens utgifter till skolväsendet.

Insamling af bidrag till de nödlidande i Norrland pågår nu i denna socken. På föranstaltande af Näs nykterhetsförening har er lista kringsändts, hvilken, då detta skrifves, är påtecknad till ett femtiotal kronor.

Redskap till slöjdskola har nu erhållits från hushållningssällskapet. Uppsättningen är afsedd för 12 lärjungar och upptages till ett värde af 125 kronor.

Öppet vatten i sjön ha vi ej sett på länge utan är hafvet här utanför fyldt med is så långt ögat kan nå.

Hemse, 21 Mars.
Återigen har här företagits en insamling till förmån för norrländingarne, hvilket visar att vårt lilla samhälle ej saknar individer med varmt klappande bjertan för andras nöd. I söndags afton arrangerades nämligen på härvarande missionshus musik och föredrag om Norrland af predikant Nord, hvilken i flera år haft sin verksamhet deruppe. Festen, som inleddes med en god predikan af Jacobsson, Spenarfve i Hafdhem, var särdeles lyckad och inbragte 90 kr. Från tre särskilda håll ha således penningar influtit till de nödlidande. Till ombud att närvara vid ordinarie bolagastämman i Maj månad med delägarne i Gotlands Södra Härads brandstodsförening utsågs vid idag hållen kommnnalstämma dr Sätervall, och till elektor vid kommande landstingsmannaval landtbrukaren A. Pettersson, Hulte.
Källarmästar L. Mibrers och hans hustrus ansökan om rättighet till utskänkning af öl och vin afslogs af stämman.
Intresset för kursen vid den qrvinliga folkhögskolan är i tilltagande, I år hafva anmält vig ett så stort antal att näppeligen alla kunna beredas plats.

Södra Gotland, 21 Mars.
För ett obehagligt möte var en i ett mindre lofligt ärenda stadd person utsatt härom natten, Som hans visthus nu på våren var något uttömdt skulle han skaffa sig någon fyllnad derpå, men som kassan var skral tänkte han taga hvad han tyckte sig ej ha råd att köpa, dervid hans tankar föllo på en förmögen bonde i närheten, hvilken ej brukade vara så noga med att säkert stänga sin kälI re och der han ägde fullkomlig lokalkännedom. En natt i veckan då det var alldeles becksvart mörker instälde han sig på ort och ställe med en tomsäck med sig, men fann mot förmodan till förargelse dörren stängd. Så tyst som möjligt och som han trodde obemärkt, började han arbeta med dörrens öppnande och hanms bemödanden kröntes med framgång, då ill hans förskräckelse ett par armar famnade honom bakifrån såsom i ett skrufstäd och en stentorsstämma röt i hans öra: »hvem är du, och hvad vill du tjufstrykare», Af det oförmodade häftiga angreppet blef mannen i början så slagen af höpoad att han blott stönade fram ett »kors i Herrans namn», men sjelfbevarelseinstinkten segrade öfver forskräckelsen och nu började i den mörka natten en förtviflad kamp för friheten.
Väl var angrparen kraftfoll, men den angripne var homom dock öfverlägsen såväl i styrka som vighet, hvarför han ock efter många unsträngningar lyckades frigöra sig. Lika hastigt fattades han deck återigen, denna gång blott i tröjkragen, då tjufven för att blifva fri lät tröjan fara och tog till flykten allt hvad tygen höllo. Att förfölja honom ansåg angriparen ej lönvärdt utan hopsamlade han de saker tjufven vid brottningen lemnat, nämligen tröjan, mössan och tomsäcken, Det hela hade försiggått så tyst och obemärkt att i haset sofvande personer ej väckts. Hj ett ord, undantagandes de första utropen, bade växlats under brottningen. Angriparen var bonden sjelf på stället, kom i något ärende varit borta på qvällen och dervid dröjt till öfver midnatt samt vid hemgåendet begagnat en genväg och framkommit till sin bostad strax före tjufven, som han hörde komma traskande landsvägen fram samt sedan smygande närma sig byggnaden. Nyfiken att se hvem den nattlige smyggästen kunde vara och hans uppsåt, hade han sjelf dold, så godt som i det intensiva mörkret lät sig göra, bevakat den andres rörelser och då ban ansåg tiden vara inne, med handling ingripit. Sedan bonden inlåst sina segertruléer, mössan m. m., lade han sig med väkta bondlugn att sofva utan att väcka andra personer. Påföljande morgon tog han sitt byte och visade husets folk, förfrågande dem, om de kände ägaren till dessa, som de allesammans gjorde, hvilket ock var ganska lätt helst å säcken stod ägarens namn, en arbetare i närheten som derifrån hade sin största arbetsförtjenst. Genast afsändes några rader till honom med uppmaning att skyndsamt infinna sig i bondgården, men arbetaren svarade med budet att han ej hade tid, förståg. Vid ett andra bref från bonden, hållet i sträng och hotande ton, blef arbetaren förskräckt och instälde sig snopen och förlägen. Väl sökte han i början förneka alltsammans, men då bonden visade honom säcken med namnet på och gaf honom en vink om att i nödfall genom kronobetjeningens försorg skaffs honom fritt husrum, föll han till föga, bekände sitt brottsliga uppsåt och bad om förlåtelse samt om förskoning från lagens inskridande, hvilket ock beviljades, Men i stället tog bonden fram sin knölpåk och lät denna under en kraftig moralpredikan göra en allt annan än angenäm bekantskap med den del af kroppen man har högst, när man plockar smultron.

Hangvar, 21 Mars.
Liflig rörelse kan man säga ha ägt rum i vinter vid Suderbys. Hvarhelst man passerat genom den stora och vidlyftiga skogen ha massor, jag hade nära sagt huodratals menniskor varit sysselsatta, en del med att fälla, en del med tir merkörning till de två sågar, som gått dagligen alltsedan i fjor höst, då arbetet tog sin början. Mången fattig har derigenom kunnat förtjena sitt uppehälle, hvaraf de annars kunnat varit i saknad under en sådan sträng vinter, då arbetena i allmänhet äro koappa. En del utaf virket såsom slipers har körts till Kappelshamn för att derifrån utskeppas, och plankorna ha forslats till Slite, Bönderna som i allmänhet ej kupnat uträtta något af sina egna körslor för den myckna snön, hafva varit flitigt sysselsatta med vir: keskörningen från sågen till Slite. Man har kunnat räkna ända till 100 skjutsar om dagen allt eftersom väderleken varit. Priset för körningen har varit från 1:70 till 1: 80 tolften. Förändringen i väderleken har dock nu afbrutit körslorna för en tid på grund af det dåliga slädföret.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Mars 1893
N:r 46

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Till fortsatt handläggning förekom målet mellan J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, och sakförare C. E. Björkegren i Vestergarn angående redovisning för en kö, som B. på en auktion 1883 skulle ha sålt för kärandens räkning och fått 95 kronor för. Käranden företedde ett protokoll från auktionen, hvari en ko stod upptegen såsom såld för »annans räkning» för 95 kronor. Svaranden förnekade att detta vore samma ko, hvarom åtalet rör sig, hvilket dock intygades af två vittnen, f. skollärare Gottberg och hemmansägare Csdergrep. Skollärare Gottberg hade vid tillfället fört det ena auktionsprotokollet. Att Björkegren aldrig mottagit några 95 kr. för kon var han säker på, så mycket vissare som han var i stånd att förete en uppbördslista för medel från auktionen, indrifna af skoll. Gottberg, hvilka medel voro vederbörligen qvitterade af Jakobsson, och hvarest bland andra poster funnos 95 kronor för en ko. Utslag vid femte sammanträdet.

Redovisningsmålet mellan Anna Maria Siggelin och handl. Ant. Jakobsson, Fardhem, behandlades åter. Käranden medgaf att hon fått varor af Jakobsson, men påstod de åsctta prisen vara alldeles för låga, isynnerhet för vissa partier 4ed. Å båda sidor hade inkallats vittnen för att få utrönt berkaffenheten af det arbste (uppränsning af en hage), som Siggelin skulle utföra för rättigheten att få den mycket omtalade veden. Målet uppsköts ytterligare till femte sammanträdet.

Förnyad ransakning för inbrott skulle idag f. båtemannen Oskar Lindvall och Anna Hjertstedt undergå. De voro ålagde ivfiana sig vid hämtningsäfventyr, men uteblefvo likväl, Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde, då de åtalade skola genom åklagarens försorg på egen bekostnad till rätten hämtas.

Ansvar för rån yrkade kronolänsman Svante Lindström å drängen Nils Pettersson från Kattunds i Grötlingbo, för delaktighet i rån ansvar å drängen Arvid Lindqvist, Roses i samma socken, och för öfverdådig framfart å allmän väg å arb. Johan Lindqvist, Domerarfve, och hemmansägaren J. Vestberg, Slees. — Anmälan hade nämligen inkommit från drängen Karl Lanrin, i tjenst hos kyrkoherden P. R. Kullin i Vamlingbo, att hav 17 Januari på aftonen under färd trån Hemse med troderlass blifvit uppbunnen af ett åkande sällskap om sju personer, af hvilka en, sedan de i förbifarten kört omkull i diket, sprungit fram och hållit in hans häst, hvarefter andra under hotelser aftvungit honom penningar. — Polisförhör hade. hållits med nu åtalade personer samt husbondesonen Johan Rondahl, Ravaldg, skräddaren Job, Hallgren, Norrqvie, och skomakarelärlingen Lars Olsson, Lunds, samtlige från Grötlingbo. Dervid hade Rondahl berättat: Det nämda sällskapet hade omstämda dag vid åttatiden på aftonen kommit åkande från Hemse, hvarvid ungefär vid Korsby i Hafdhem upphunnits ett större lass med trävaror, hvilket de utan att sakta farten gjorde försök att köra om, hvarvid deras åkdon for i diket. Sedan de kommit upp hade Jakob och Arvid Lindqvist, Nils Pettersson och Lars Olsson gensst sprungit fram till det på andra sidan hållande trod:rlasset, der Nils Pettersson och Jakob Lindqvist sport körsvennen om hans namn och hemvist hvarefter Pettersson i hotande ton uppmanat honom att genast utgifva 1:50 i ersättning för en butelj konjak, som han påstod hafva förlorats vid kullkörningen. Laurin sade sig ej hafva penningar för sådana ändamål, men hade sedan på upprepade hotelser gifvit P. en krona. P. var likväl ej nöjd utan hade prejat om ytterligare 50 öre. Laurin hade då svarat att ville han ha mera, så finge han vända sig till L:s kamrat, som kört i förväg. Nils Pettersson hade då gått afsides, tagit af sig rocken och kastat den i diket, hvarefter han återvändt till L. och fordrat betalning för rocken, som han ssde sig förlorat vid kullkörningen. Lanurin hade då ej svarat, men tydligen varit mycket förskräckt. Rondabl, Vesiberg, Hallgren och Olsson hade derpå fortsatt till Korsby, der de upphunno Lauring kamrat Adolf Andersson. Laurin med sitt lass kom efter och derpå det öfriga sällskapet. Laurin hade här ytterligare blifvit af Pettersson affordrad penningar, hvarvid Rondahl sett P. få en krona, den han sedan gifvit Arvid Lindqvist. Någon af sällskapet hade begärt 50 öre af Adolf Andersson. Kunde ej säga hvem det var, men Jakob Lindqvist och Nils Pettersson hade då stått närmast Andersson, Jaaob Lindqvist hade utfarit i grofva skällsord mot Andersson. Johan Vestberg hade vid kullkörningen sagt: »Slå ihjäl rackaren, sorkar». — Pettersson hade vid färden från Korsby sagt sig vara den, som hållit in hästarne. P. hade efter närmare undersökning i vagnen funnit den saknades buteljen. Vestberg och Petterssonivoro något druckna. — De öfriges berättelser voro af hufvudsakligen samma innehåll som Rondehls, Pettersson sade sig hafva fordrat ersättning för en liten flaska, värd 75 öre, och en knif, värd 1 krona. Han hade fått först en krona och derpå ytterligare en, som han gaf Arvid Lindqvist, emedan denne förlorat en konjaksbutelj. Han tillade, att han; ej fullt säkert kunde erinra sig huru allt tillgick.
Sedan protokollet öfver polisförhöret blifvit uppläst, framropades först Nils Pettersson. Han påstod nu, att han blott en enda gång begärde penningar och att de då gåfvos honom utan dröjsmål. Han hade aldrig hotat Laurin. Kom icke ihåg någonting angående rocken, som han skulle ha kastat i diket. Visste inte af att man hade hittat buteljen, Han hade betalat tillbaka penningarne åt Lanrin eå snart ban såg tilldragelsen omoämd i tidningarne, Han medgaf, att han varit drucken vid tillfället, hvarför länsman Lindström yrkade ansvar å honom äfven för fylleri å allmän väg. — Arvid Lindqvists berättelse öfverensstämde med hvad han sagt vid polisförhöret ; han hade funnit koojaksbuteljen i slädan och talat om det för alla, äfven för Pettersson. — Sedan de tre som vittnen nstämda deltagarne i äfventyret äfven fått bekräfta sina uppgifter, uppsköts målet till audra rättegångsdagep af femte sammanträdet, då slutpåståenden skola afgifvas. Nils Pettersson skall inställa sig vid äfventyr att hämtas på egen bekostnad, de öfriga vid vite af 25 kronor.

Norra häradsrätten.
Tredje sammanträdet.
13—15 Mars.

Auktionsredovisning. Målet emellan hemmansägaren Johan Källgren från Lilla Klintegårda i Veskinde och Ludvig Högberg från Vies i samma socken, ang. auktionsredovisning, hade uppskjutits till detta sammanträde för bevisning å svar:-sidan. Någon bevisning hade svar. ej att förebringa, men bestred käromålet såsom helt och hållet obestyrkt äfvensom de i målet afgifna vittnesberättelserna, för så vidt genom dem skulle anses bevisadt, att svar, å auktionen två gånger utropat det ifrågakomna hästkreaturet.
Kär. uppgaf, att den revers, som köparen af hästen lemnat kär. i liqvid för densamma, af kär. sedan lemnats till svar. såsom afbetalning å en skuld, som kär. haft till svar. samt ansåg, att svar. vore skyldig redovisa för hvad han å densamma uppburit.
Svar. medgaf, att han emottagit reversen.
Parterna öfverlemnade målet, svar. med yrkande om ansvar å kär. för obefogad rättegång.
Utslag å 4:de sammanträdet.

Kraf å skifteskostnad. Målet emellan landtbrukaren H. Landergren, Lunds i Martebo, och landtbrukaren Per S:are, Burge i samma socken, ang. ogulden utflyttningskostnad vid skifto, förevar nu ånyo. Svar. hade vid förra rättegångstillfället medgifvit krafvet) men yrkat qvittning för tomtbyra, som kär. vore skyldig svar.
Genom bandlingarne öfver ägoutbyte emel lan Martebo sockens 1:sta skifteslag och Lummelunda sockens 3:dje skifteslag skulle svar, kunna styrka sin rätt, men dessa handlingar innehades af kär. hvilken vägrat utlemna dem. Till bevis härom åberopade svar.
såsom vittne Otto Wallin från Lundbjers, hvilken berättade att vittnet tillsamman med en annen person besökt kär. för att för svarandens räkving söka utfå handlingarne;, Kär. hade då hänvisat vittnet till pastor Gutenberg, hvilken äfven skulle inneha nämda handlingar, och dervid yttrat: »ha ni lust att gurgla, så kan ni gurgla med pastor Gutenberg». Kär. hade visserligen framtagit handlingarne och låtit vittnet se dem, men vägrat att utlemna dem, ej ens mot borgen och qvitto.
Svar. begärde uppskof, hvilket kär. bestred.
Målet uppsköts till 5:e sammanträdet.

Åverkan. Målet emellan Klaes Andersson, Etebols i Lummelunda, och Oskar Nyström, Helvigs i Fole, ang. åverkan, uppsköts på kärandens begäran, i och för skogsvärdering, till 5:e sammanträdet.
Oloflig rapphövsjagt. Kronolänsman Johan Smedberg hade till tinget instämt drängen Emil Vessman från Lilla Bjers i Stenkyrka för oloflig jagt på rapphöns.
Srfar. erkände att hav under våren nästlidet år skjutit en reppböna och 2 Jan.
innevarande år likaledes en.
Åklag. hade emellertid hört uppgifvas, att svar. under förra året skulle ha skjutit flere stycken, hvilken genom annan persons försorg skickats till Stockholm. Detta bestred dock svar.; han hade endast skjutit två, hvilka han uppätit sjelf. Åklag. öfverlemnade målet och yrkade ansvar samt att svar. skulle ersätta de skjutna rapphönsen med 75 öre stycket.
Svar. medgaf ersättnipgen och öfverlemnade målet.
Utslag å nästa sammanträde.

Missbruk af rätt till samfäld skog. Efter angifvelse af hemmansägaren O. Arvidsson, Olsips i Ala, hade k. bfhde i länet förordvat kronolänsmannen G. Boberg, att anställa åtal emot hemmansägaren Oskar Nilsson, Oleips, för det denne under pågående skifte inom Ala sockens 1:sta skifteslag till afverkning försålt skog, oaktadt k. behde före skifteta början meddelat förbud i nämda hänseende.
I nämda skog hade angifvaren vid skiftesläggningen blifvit tilldelad ett skifte, hvarför han ansett sig bafva lidit skada genom afverkningev, hvilken redan till en del verkstälts.
Åklagaren upplyste, att angifvaren och svar. ingått förlikning, men när kongl. m:t och kronan för Ala annexhemman ingin e såsom delägare i skifteslaget, fullföljde åklag. å tjenstens vägnar åtalet, Svar. medgaf, att han för 3,000 kr. sålt afverksningarätten till en skog, hvilken före skiftet varit hans enskilda egendom, han visste nämligen icke, att de i skiftet ingående ägorna från och med skiftets början ansåges sisom gemensamma för alla skiftesdelägarne, hvarför han ej trott, att han genom sitt förfarande gjort något orätt. Försäljningen hade han måst göra för att skaffa pengar tlll skifteskostnaden, och mycket skog funnes ännu qvar å svar:s hemman.
Målet öfverlemnades, Utelag å nästa sammanträde.

Stämningsmannen aflades af hemmansägaren Otto Vallin från Lundbjers i Lummelunda, hvilken af häradsrätten förordnats till stämningsman inom nämnda socken.

Barnaföda. Uti målet emellan pigan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, och maskinisten Magnas Johansson, Tule i Ganthem, angående barnuppfostringebidrag, hördes såsom vittnen förut afhörda arbetaren Olof Bingström och tågaren Fredrik Jacobsson, hvilka båda intygade att svar. 8 Maj 1891 kl. 9—10 på aftonen, i vittnens sällskap befunnit sig vid Ljungby i Ala, omkring 1 mil ifrån den af kär. uppgifna platsen, Målet öfverlemnades af parterna. Yttrande meddedelas å femte sammanträdet.

Ärekränkning. Målet emellan hemmansägarea Johan Pettersson, Medebys i Hall, samt arbetaren Johan Oskar Lundberg och hustru Elisabet Carlsson, derstädes ang. ärekränkning, hvilket hvilat alltsedan 8 Sept. 1891 i afbidan på utgången af ett emellan Lundberg och Pettersson anhängigt mål om ansvar för olofligt tillgrepp, hade på anmälan af kär, utstälts till detta sammanträdet.
Kär. företedde nu Svea Hofrätts utslag, hvarigenom Lundbergs kärandetalan ogillats, äfvensom bevis, att besvär ej anförts emot utslaget, samt öfverlemnade målet.
Svarandena vidhöllo beskyllningen emot kär, men öfverlemnade målet. Utslag å femte sammanträdet.

Oloflligt afvikande ur tjenst. I O. V. Ålanders mål emot statdrängen K. F. Eriksson ang. ansvar för afvikande ur tjenst kunde icke någon handläggning företagas. Kär: handlingar hade för vittnesförhörs anställande vid Stockholms R. Rätt afsändts till Stockholm, derifrån de till följd af binder i postgången ännu ej återkommit.
Uppskof beviljades till tingets femte sammanträde.

Oloflig jagt. Uti målet mellan Ludvig Högberg, Vies i Veskinde socken, och Johan Källgren Klintegårda i samma socken, ang. ansvar för oloflig jagt på kär:s arrenderade jagtmark förekom intet väsentligt, Två vittnen, som hördes, hade visserligen en dag hört, att skott aflossats å kär:s mark, och äfven på afstånd sett en karl, som de tyckte likna svar., bära en hare, men kunde ej taga på eden, att denne person varit svar.
Svar. bestred, att det varit han. Utslag å femte sammanträdet.

Olofligt borttagande af stängsel. Uti målet emellan Per Stare vid Burge kär., och Herman Landergren vid Lunds, svar. båda i Martebo, ang. ersättning och ansvar å svar.
för det denne olofligen borttagit två kär. tillhöriga grindar och en del af en gärdesgård, instälde sig parterna genom ombud, kär, genom kronolänsman Smedberg och svar. genom sakföraren Stenmark.
Efter något ordande af båda ombuden, afstod kär. ombudet från all talan ang. grindarne samt en del af gärdesgården, och fordrade för den del af gärdesgården, hvarom talan ännu fördes, ersättning med 10 kr.
Svarandeombudet medgaf ersättningen.
Ansvarsyrkandet vidbölls deremot af kärandeombudet, som härpå öfverlemnade målet.
Svarandeombudet bestred ansvarsyrkandet.
Utslag å femte sammanträdet.

KKKK och SSSS. Det under denna rubrik förnt refererade målet emellan grosshandlaren H. H. Kristensen i Göteborg och Johanna Hök vid Kappelshamn handlades nu åter.
Två af kär. åberopade vittnen, tunnbindaren Hansson och poliskonstapeln Larsson, båda från Visby, berättade att de för kär:s räkning besigtigat sillpartiet vid Kappelshamn och hade de dervid funnit sillen i alla 15 faten fullt duglig med undantag af de öfre lagren, der sillen förstörts dels till följd af luftens inverkan och dels emedan kärlen voro sönderbrutna, så att laken utrunnit. Vittnena ansågo, att sillen behandlats oriktigt efter framkomsten och i följd deraf förderfvats.
På svar: sidan intygade två vittnen sjökaptenerna O. Gottberg och A. P. Öman från Kappelshamn, att sillen redan vid framkomsten varit mobränd, d. v. s. oduglig.
Kär. erhöll härpå för vidare bevisning uppskof till tingets femte sammanträde.

Misshandelsmålet emellan t. f. kronoläneman A. Jacobson, åklag., samt kanalarbetarne Björklund och Johansson från Martebo myr afskrefs, emedan förlikning ingåtts emellan målsäganden Svensson och svarandena.

Uti ärekränkningsmålet emellan August Björklund och Isak Svensson meddelas yttrande å fjerde sammanträdet.

Ansvar för olofligt tillgrepp Målet emot pigan Karolina Eriksson från Lilla Hulte i Endre, förevar nu ånyo.

Hustru Auna Oihberg från Stenstu, hvilken af svar. åberopades såsom vittne, berättade, att svar. och Maria Othberg, som samtidigt med svar. tjenat hos målsäganden Englund, en dag i Jan. år 1891 kommit in till vittnet, medhafvande 1/2 lisp. hvetemjöl, samt bedt vittnet att i och för en danstillställning baka af mjölet, hvilket vittnet äfven gjort. Vittnet kände ej till, om mjölet ver ärligt åtkommet eller ej. Åklagaren, t. f. kronolärsman Jacobsson yrkade härefter ansvar å svar. för stöld från husbonde samt för snatteri och öfverlemnade målet.
Svar. bestred ansvarsyrkandet. Utslag femte sammanträdet.

Förskingring af anförtrodt gods. Till tinget hade hem.-ägaren Lars Nordström, Lilla Råby i Hejdeby, instämt enkan Johanna Carlsson vid Kappelshamn. Nordström hade under mannen Carlssons lifstid gjort lösöreköp med makarna Carlsson rörande en del af deras lösörebo, hvarom afhandling äfven upprättats.
Efter mannens död hade hustru Carlsson emellertid föreålt nämda lösören, hvarför Nordström nu fordrade ersättning och yrkade ansvar.
Svar. erkände. Utslag å tingets femte sammanträde.

Bättre rätt till utmätt gods. Efter hänvisning af länsstyrelsen hade Anders Herlitz i Östergarn instämt sin son Johan Herlitz och Lars Olsson, enär vid utmätniog hos Johan Herlitz för Lars Olssons fordran en del kär, tillbörig lösegendom blifvit tagen i mät. Nämda egendom skulle utgjorts at en ko, en dragkärra och en arbetsvagn. För att styrka sin rätt ingaf kär. åtskilliga intyg och lät såsom vittne afböra fjerdinsmannen Johan Södergren i Östergarn.
Svar. Herlitz vitsordade riktigheten af intygen och medgaf vittnesmålet, hvaremot Olssons ombud bestred såväl käromålet som den åberopade bevisningen.
Uppskof till femte sammanträdet.

Ärekränkning. Hemmansägaren Olof Johansson, Butrefs i Norrlanda, hade till tinget stämt Johan Larsson i Norrlanda för det denne beskylt kär. att ha stått i brottsligt förhållande till en annans hustru. Svar. bestred.
Uppskof för bevisning till femte sammanträdet.

Fordringsanspråk. Slagtaren J. Vahlbäck i Visby hade till detta sammanträde uttagit stämning på P. A. Persson i Bara med yrkande, att enär ett af svar. till kär. försåldt kokreatur vid slagtningen befonnits vara sjukt samt köttet derför måst nedgräfvas, svar.
skulle återbetala kär. hvad han vid försäljningen erhållit för kon.
Svar. bestred, att kon varit sjuk, då svar.
sålt den eller någonsin derförat. Uppskof till femte sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Mars 1893
N:r 43

Från landsbygden.

Alfva, 11 Mars.
I går afton hade i Alfva af en välgörenhetssyförening, bildad af unga qvinnor — der verka dessutom sedan flere år tre andra — anordnats en förut kungjord auktion till förmån för de nödlidande i Lappland. Folkskolesalen, för tillfället nätt smyckad med granar, blommor och god belysning, blef snart fyld af både äldre och yngre. Efter ett af pastor — Kellström, af psalmsång vid orgel föregånget, anslående varmt föredrag om Guds oförskylda godhet mot oss och vår tröghet och otacksamhet att erkänna densamma, började auktionen, som snart gick med lust och välvilja, så att de många nätta, af flitiga händer under vintern samarbetade och äfven till en del af annan förening m. fl. skänkta, nyttiga och goda sakarna ströko åt. Glädjande var, att många saker, som i och för sig voro af mindre värde, flera gånger återskänktes och ånyo utropades, så att de stego till ganska högt värde.
Det hela afslutades med en af pastor sjelf spelad med värme afsjungen psalm. Vid en hastig hopsummering af de många inropen, steg summan bortåt 140 kr.
Äfven skolbarnen lära skramlat ihop några kronor och ofter i kyrkan upptagits för samma ändamål.

Vamlingbo, 11 Mars.
Obehagligt hinder. Då ett par af ägarne häromdagen utkommo i sin gemensamma väderqvarn för att mala, funno de till sin förvåning dörren tillbommad och ett större hänglås satt derför, utanför det vanliga låset, hindrande dem att inkomma, bur trängande deras mäldbehof än var. Att bryta upp dörren ansågo de ej rådligt på grund af vissa misstankar, utan efterhörde hvem som ditsatt låset m. m. och funno att den tredje delägaren tagit vittnen med sig och på ofvanskrifna sätt velat hindra de bägge meddelägarne fritt inträde.
Förhållandet är, att för några år sedan vid malning åt en af delägarne under en häftig höststorm qvarnen blef så illa ramponerad, att en större reparation måste företagas. När nu betalning derför skulle erläggas, vägrade den tredje delägaren att betala, förklarande att den som malt sönder qvarnen äfven fingo betala reparationskostnaden, hvarför han i sin ordning af de bägge andra delägarne förvägrades att mala på qvarnen. Hos kronobetjeningen, lära efter hvad det förljudes, de bägge andra delägarne anhållit om handräckning för att få qvarnen öppnad.

Som vårens förebud ha vi för flere dagar sedan fått några af våra vanligaste flyttfåglar, staren och lärkan, men de se litet afsigkomna ut. När vädret är någorlunda mildt låta de höra sina drillar, men dess värre tystna de snart, när kölden åtorkommer. I deg hittades af en person ett par starar, som ljutit döden troligen af köld, och det är att befara att flere gå samma väg, om kölden håller i. För sjöfåglarne är det ej bättre stäldt, nu sedan hafvet tillfrusit så att någon remna eller vak i isen ej står att finna. De arma fåglarne äro ock så utmärglade, att på dem som skjutes knappast finnes något matnyttigt.

Messfall inträffade i går i Sundre kyrka, der passionsgudstjenst var utlyst. Det var snöyran i torsdagsnatt, som gjort vägen så ofarbar att pastorn ej kunde framkomma till annexförsamlingen.

Rone, 10 Mars.
Nykterhetsföredrag höll nykterhetstalaren Nord i folkskolesalen, hvars alla sittplatser voro upptagna, i onsdsgs qväll. Talaren hade valt till text 1:sta Petri 4: 3—4: Det är nog att I under den förlidna tiden hafven handlat efter hedningarnes filja o. s. v., ur hvilken text ett godt, till bjertat gående föredrag framgick, som gjorde starkt intryck på åhörarne, så vidt man får döma att ögat är själens spegel.
I går qväll höll samme talare föredrag i samma ämne i Ronehamns skolsal. Texten var då hemtad ur Ebr. brefvets 12 kap. och 15 vers: sen till att ingen försummar Guds nåd o. s. v. Det var att mycket godt föredrag äfven det och en god uppmuntran att icke förtröttas i det godas tjenst. Härvarande vice pastor var talaren följaktig och han erbjöds välvilligt logis i prestgården, för hvilket allt nykterhetsvännerna här äro mycket tacksamma.

Etelhem, 12 Mars.
Slädparti hade i går e. m. af öfver ett 50-tal personer härstädes anordnats, Med 15 slädar och under bjöllerklang togs färden genom Garda, Lye och Stånga, hvarefter man vid 6-tiden återkom till utgångspunkten hos landtbr. L. Larsson Kyrkeby, i hvars stora och rymliga sal snart en flitig dans tråddes, omväxlande med mat och dryckjom, hvarvid flera skålar föreslogos och munterheten fortgick långt in på natten. Vädret, som under utfärden var det utmärktaste, kastade emellertid på natten om till full snöyra, så att hvar och en var nöjd att stanna under tak i det längsta.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41