Det var sommarvarmt och sommarfagert och det låg något af nyväckt lifslust öfver hela naturen, icke minst öfver menniskorna.
Första Maj! Det är ja en gammal regel att då skall man slå sig lös och på ett eller annat sätt helsa den unga sommaren.
Ej heller i Visby gingo vi från denna häfdvunna sed, och när dertill det inträffade att D. B. V:s paviljong samma dag öppnade sina portar för allmänheten, hvad var naturligare än att denna blef brännpunkten i först-Maj-firandet.
Redan på eftermiddegen började paviljongens verandor fyllas af folk, som under muatert glam tillbragte aftonens första timmar utom hus, för att sedan draga sig inom glasväggarne, der kronorna sedan tändes ock maj-festen pågick till sent på qvällen.
Det var också en annan anledning man hade att i går gästa paviljongen. Som bekant innehafves den i år för första gången af fröken Alma Carlsson, väl känd för Visbyborna. Man ville naturligtvis helsa henne välkommen dit, och det må sägas, att det mottagande innehafyarinnan å sin sida bjöd på var särdeles godt.
Allting var putsadt och fiat, nytt och fejadt, såväl paviljongens inventarier som servisen. Och serverivgen sköttes fermt och blir säkert änou bättre, när personalen blir mera van vid lokalen och publiken.
Hvad man fick till lifs af fröken Carlsson var också af bästa slag, och man må hoppas, att det skall fortgå på samma sätt allt framgent till fromma såväl för värdiona som gäster.
Ute var mycket folk i rörelse, men lugnat och stilla var det öfver allt. En massa folk stod en stund och väntade utanför skolhuset på den sedvanliga sången, som emellertid denna gång var instäld. På polisens tillsägelse skingrades snart folket. Äfven i Studentalléa var lugnet ostördt.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1890
N:r 66