från vester råder här sedan i natt. Vädret är föröfrigt regnigt.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 December 1894
N:r 195
Den kulna väderleken
fortfar utan någon ljusning till det bättre. Duggregn och dimma — det är hvad hvarje dag består oss. Och det är klart att i denna fuktiga atmosfär skola alla möjliga smittämnen trifvas utmärkt. Någon utsigt till förbättring i det allmänna helsotillståndet torde ej vara att förvänta innan vädret slår om till kyla i hög luft. Men när skall detta ske?
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 December 1894
N:r 191
Stormen,
som rasade hela dagen i går, fortfor under större delen af natten med oförminskad våldsamhet, dragande sig alltmer på nordlig. Först vid 5-tiden i morgse hade den någorlunda bedarrat. I dag ha vi för ovanlighetens skull riktigt vackert väder vid vestlig vind.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 December 1894
N:r 188
Anders
har slaskat litet i dag. Julen skall sålunda braska.
Föröfrigt ha vid sedan i natt full vestlig storm.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 November 1894
N:r 187
Från landsbygden.
Sundre, 24 November.
Utanför kusten har de senaste dagarne hittats en del plank af olika längder (från 11—30 eng. fot) samt delvis märkta med tre W. Sistlidne gårdag voro ett dussin båtar, till större delen från Wamlingbo vestkust, ute långt till hafs och fiskade plankor, som här och hvar voro kringspridda af ström och växlande vindar. Långs sjöstranden syntes det myllra af folk som »passade på» när någon planka stötte land, då de stundom vadade ut så långt att vattnet gick under armarna, för att först få tag i fyndet.
Vamlingbo, 23 Nov.
Religiösa föredrag ba under veckan hållits två kvällar i härvarande folkskolesel at ev. fosterlandsastiftelsens predikanter Olsson och Brun. Bägge kvällarne var salen fyld af åhörare, som med intresse afhörde föredragen.
I onsdage kväll var i semåskolesalen anordnad kaffefest, hvarat inkomstan oafkortad tillfaller missionsverksamheten. Efter slutad kaffedriockning samlades man åter i folkskolesalen, der kyrkoherden Kullin höll ett andligt föredrag.
Slut med höstrusket tyckes vi ha fått, att döma af de vackra dagar som vi nu under veckan hugnats med med. Det blida vädret tyder ej på att vi befluna oss nära vintermånadernas början utan likna mera vackra vårdagar.
På bete synes ännu flerstädes om dagen kusdjuren både stora cch små. Många lära ännu ej ens vara stallade om nätterna.
Fisket af strömming och torsk vid våra kuster kan nästan sägas upphördt för året, sadan våra fiskare efter flera fångstförsök under vidriga vindar med klent resultat tröttnat dervid. Fjällfisket med ryssjor som äfven försökte har likaledes varit mindre gifvande.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 November 1894
N:r 185
Väderleken
i dessa tider kan verkligen bringa en menniska ur humör. Intet annat än regn och regn och dimma och fukt i oändlighet. Vågar solen för en kort stund blicka fram, föses den snart undan af detta grå hösttöcken, som gör att man får gå i halfskymning hela förmiddagarna.
Men baciller och mikrober fröjda sig. De ha det synnerligen trefligt, och de grassera väldeliga med våra näsor och halsar, när de ärd som allra beskedligast. Öfver allt hör man nysningar och barklingar. De skola lätt vara räknade, som icke på ett eller annat sätt rönt inverkan af det fuktiga vädret.
Man riktigt längtar efter frisk kyla. Det vore sannerligen på tiden att den kom och lättade humöret på oss en smula.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 November 1894
N:r 183
Från landsbygden.
Södra Gotland, 18 Nov.
»Hin håle på loftet». I en bondgård här på söder timade i lördagskväll en händelse som lätt kuunat få en olycksbringande utgång. Vid niotiden skulle en sak hämtas ned från loftet, hvarför husmodern, försedd med ljus, begaf sig ditupp. I samma ögonblick dörren öppnades utstöttes ett hemskt skärande läte och en skugga sväfvade blixtsnabbt öfver hennes hufvud, så att ljuset deraf släcktes. Kvinnan, som väl ej var så alldeles fri från vidskepelse, trodde det vara någon mörkrets potentat eller annat spöke, som på detta sätt uppenbarade sig, hvaröfver hon blef så uppskrämd att hon med ett anskri ryggade tillbaka och — föll baklänges ned för trappan, ned i förstugan. Husfolket, som hörde skriken och fallet, skyndade ut och funno husmodern afsvimmad på golfvet. Sedan man med lämpliga medel fått henne till medvetande igen, då det visade sig, att hon undantagandes några skrubbsår lyckligtvis ej erhållit någon vidare skada, berättade hon förloppet vid sitt fall. Husborden och tjenstedrängen hämtade skyndsamt en lykta och begåfvo sig trappan uppför för att utforska orsaken till uppståndelsen. Komna till öfversta trappsteget hörde de ett likadant ljud och öfver deras hufvuden sväfvade samma väsende, som det beskrifna, ned i för stugan. Men som karlarne voro mindre rädda utaf sig förföljde de detsamma dit ned och lyckedes derstädes fasttaga andeväsendet, som i menniskors händer antog den jordiska skepnaden af en — uggla.
Man erinrade sig nu, att föregående natt en glugg på husets gafvel stått öppen och först vid middagstiden samma dag tillstängts. Genom denna hade ugglan praktiserat sig in och blifvit innestängd samt under sina försök att årerfå friheten tillställt ofvsnskrifna runor.
Ur djurens lif. Då häromdagen en jägare vandrade ute i skogen, hörde han från en öppen plats ett förskräckligt oväsen, hvars ljud tydligen tillkärnagaf sig härrörande från korpen. Försigtigt smög han sig så nära stället som möjligt för att se och blef der vittne till en häftig strid mellan tvänne slägten ur fågelverlden. En slaghök hade så säkert slagit sina klor i en korp att han ej mäktade frigöra sig utan upptog i stället striden på lif och död med denna. Korpen hade en god hjelp af en mängd likasinnade kamrater, som klådde på den gememsamme flenden i berserkaraseri så att fjädren flögo om honom. Till sist måste höken låta sitt lif för öfvermakten och utandas sin sista suck, dervid segrarne utstötte riktiga glädjeskri. Men fröjden blet kort, ty i samma small ett skott för hvilket fyra korpar fingo följa den besegrade fienden till de sälla jagtmarkerna.
Den nu gångna jagttiden å rapphöns har här på söder varit den bästa man kan tänka sig i afseende på rikligheten af villebrådet. Stora mängder af de läckra fåglarne ha nog fallit för jägarnes skott, men ändock är stammen ännu så stark att den utan att befaras komma gå under kan upptaga kampen mot en sträng vinter, helst om då något till deras skydd göres från menniskors sida,
Regn dag efter dag hör nu till det vanliga i höstrusket, sedan flere veckors tid tillbaka, Ändock är jorden ej på djupa marker tillräckligt mättad.
En orkanlik storm med regn från sydlighållet, rasar i kväll då detta skrifves öfver våra bygder.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 November 1894
N:r 178
Ett oväder
af synnerligen våldsam art gick i går öfver våra bygder. Det blåste hårdt redan på förmiddagen, men middagstid rådde fullständig snöstorm. Med nordlig blåst, som piskade upp sjön, följde tung, våt yrsnö, så att man knappast kunde se handen för ögonen. Den lade sig i tunga massor på tak och gator. Temperaturen var en grad öfver fryspunkten, så att snömassorna smälte och gjorde väglaget sådant, att man hade största möda att taga sig fram.
Vid 8-tiden på e. m. hade snöstormen antagit nästan orkanlik häftighet och fortfor att rasa på detta sätt till sent på aftonen. Det ryckte och slet i fönster och knutar, bela hamnen låg insvept i ogenomträngligt mörker, och Gotland, som med sockerlast skulle afgå till Norrköping, måste ligga kvar till kl. 12 på natten.
I dag, då luften så småningom klarnat och yrsnön smält bort för solen i flödande bäckar, ser man, hvilka förödelser stormen åstadkommit. Öfver gatorna ligga massor af nedslagna telefontrådar. Samtliga ledningar till landsbygden och de allra flesta inom staden äro ramponerade och det torde nog dröja, innan de blifva återstälda.
Äfven telegrafen har sedan kl. 3 igår e. m. varit alldeles i olag. Reparatör är utsänd för att taga reda på och bota skadorna, men ännu kl. 1 på middagen är den otjenstbar.
Nederbörden under senaste dygnet har här i Visby stigit till den höga siffran af 25,7 millimeter.
Polhem, som haft en ganska besvärlig resa hitkom vid 3-tiden på morgonen.
Just som tidningen skall pressläggas, meddelas att telegrafledningen till fastlandet så svårt ramponerats, att den ej torde blifva klar förrän under morgondagen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Oktober 1894
N:r 170
Från landsbygden.
Södra Gotland, 28 Oktober.
Ett om stor råket vittnande hemfridsbrott utfördes en kväll i slutet af förra veckan hos en hustra Andersson i Öja socken (mannen vistas f. n. i Amerika) som ensam med en 10-årig son bebodde huset, De närmare detaljerna dervid har för Eder meddelare skildrats sålunda: Vid pass kl. 10 på kvällen, sedan de två, mor och son, gått till sängs, hördes helt plötsligt starka slag och sparkar på förstugudörren, då hustrun steg upp, gick ut och frågade hvem det var, och hvad för ärende den utanför varande personen hade. Till svar härpå hörde han en oredig röst yttra: Jag vill ha vatten, släpp in mig genast, Som hon genast anade att hon hade någon mindre nykter person vid dörren, nekade hon inträdet under förevändning att hon icke hade något vatten för tillfället inne, och tilläggande dessutom att hon ville ha hustred midt inatten, hvarefter hon åter gick in i soframmet då helt hastigt ett kratschande läte hördes och hon såg att en fönsterruta krossats. Förskräckt rusade pojken upp och ut genom en bakdörr på huset följd af sin förskrämda moder; de gjorde en omväg öfver en åker och sprungo så till närmaste granne der de bokstafligen slogo allarm. Familjen derstädes som så obehagligt blef störd i sin ljufva söma, blef naturligtvis äfven uppskrämd, när den omsider fick höra sammanhanget med och orsaken till det nattliga besöker. Värden i huset, som ej var så särdeles lättskrämd, tog sin son i sällskap och begaf sig i väg till platsen för det störande uppträdet, under vägen medtagande en annan granne; men väl komne dit fanno de allt tyst och stilla, intet ijud förmams någonstädes. Vid närmare efterseende fick man plötsligt syn på en person som med hufvud och ena armen innanför den krossade fönsterrutan i rammet och den öfriga delen af kroppen utanför fönstret i hängande ställning var djupt — insomnad. Naturligtvis blef nu mannen uppväckt samt tillfrågad hvad han tagit sig till då han sporde hvar han befann sig samt tillade derpi: nu ha mina kamrater sprungit ifrån mig och då skall jag väl lida för deras skull. Hans förklaringar tillfredestälde dock icke vederbörande som helt enkelt togo fridstöraren i kragen och föste honom till länsmannen midt i natten, då genast förhör i saken anstäldes, dervid det utröntes att hjelten i dramat var en dräng från en grannsocken som efter ett besök på »nobis» tagit för mycket till bästa af den svenska potatisdrufvans satt, hvarefter han gjort en afstickare till förutnämda hustru der han i harm öfver att ej blitva insläppt, under rusets inflytelse begått sitt straffvarda tilltag. Härefter lössläpptes han åter, men gista akten i dramat kommer nog att utspelas på ett annat ställe.
Strandfynd af plank har långs kusterna af sydligaste Gotland i dagarne gjorts, hvilket antagligen härrör från däckslasten å något fartyg som under den hårda orkanlika stormen förlorat densamma.
Buttle 28 Okt.
Skördefest eller rättare »nattauktion» hade i fredags anordnats af medlemmarna i metodistsamtundet härstädes för predikantens aflöning. Trots det ruskiga vädret hade dock många infunnit sig så att nästan alla platser voro upptagna. Auktionen föregicks af ett kafferep, kryddadt med musik från en mängd fioler och gitarrer, hvilka ledsamt nog icke voro stämda för en sammanspelsing, som i motsatt fall kunnat blifva något bättre, än hvad förhållandet nu egentligen blef. Åt sången och dess utötvare bringas ett hjertligt tack och ett välkomna åter.
Omkring kl 9 på aftonen börjades auktionen, som fortsattes till kl. 1/2 1 på nattenFör att blifva kvitt herr John Blunds påhelsningar roade sig mången med att kasta äggskal, äpplen, palsternackor på hvarandra, och mången hederlig själ, som i allsköns ro sökte hängifa sig åt den ljutva hvilan, blet snart träffad på »knoppen» af en förlupen palsternacka eller annat, som bragte honom eller henne till mevetandet om, att de ej lågo hemma i sin jufva bädd.
Burgsvik, 27 Oktober.
Betkampanjen härnte på sydligaste delen kan sägas hufvudsakligast varit förlagd till denna vecka, ty nu har nämligen afyttring af betorna kunnat försiggå. Skonerten »Fru Lona» från Vestergarn har i torsdags och och fredags i härvarande hamn lastats med betor på Visby, derifrån de med tåget föras till fabriken. Jernvägsfrakten bekostar fabriken, medan betodlarne åter måste frakta fartyget.
Det har varit en efter våra förhållanden ovanlig liflighet vid hamnen dessa dagar. Så också i Hemse. Det har ej varit ovanligt att derstädes se skjutsar hålla i kö ifrån handl. Melins fram till stationen. En dag räknades ej mindre än femtionio skjutsar på en gång, af hvilka en del lossade sina foror under det andra väntade att få göra detsamma. Ett par herrar på platsen anmodade då en fotografist, att »knäppa af» det rörliga scaneriet, hvilken fotografi de ämnade öfversända till godsägare Jacobus å Svenstorp, för att visa denne för Gotland så intresserade man, hvilken rörelse betodlingen framkallat blott på en plats härstädes.
Haveriauktion hölls i går härstädes å vraket och ilandbergade riggen och inventarier från vid Näsrefvet strandade barken Thinca.
Vraket inropades af hammapsägaren Jacob Hansson Sigleifs i Näs för 250 kronor och riggen och inventarier af flere spekulanter i mindre partier.
En orkanlik, sydvestlig och vestlig storm har i natt rasat ötver våra bygder.
Kullvräkta gärdesgårdar och stympade träd visade i dag på morgonen densemmas framfart. I dag har stormen, som nu öfvergått till nordvest, saktat sig betydlingt.
Sin afskedsvisit har i dag ångfartyget Klintehamn gjort i vår hamn för året. Försenad af naturhinder anlände den ej förr än på eftermiddagen. Då voro väldiga skaror samlade å skeppsbron, å hvilken första platsen intogs af det »täcka» könet, hvilka med rikligt försedda korgar och knyten skulle göra affärer med smör, ägg, galande ungtuppar och andra landtmannaprodukter af hvilka uppköparne ombord, — förut kända af landtgummorna ef hvilka enhvar har sin »patron« — öfverhopades i sådan mängd att de knappast visste råd derför. Om gummorna få mera eller mindre för sina varor än i salubodarna bekymrar dem föga, blott de få »sälpa båten».
Illa biten i handen af en ilsken hund, en riktig gårdvar, blef häromdagen en tjersteflicka härstädes. Flickan som dagligen umgåtte med hunden flere års tid, tillsade honom flytta sig från sin matta, men detta behagade ej besten, utan i stället anföll han flickan.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Oktober 1894
N:r 169
En öfverraskning
har beredts oss i höstrusket. Efter allt stormande och regnande den senaste tiden hafva vi i dag att fröjda oss åt det härligaste väder med strålande sol från klar himmel, Vinden blåser svagt från nord.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Oktober 1894
N:r 169