Etikett: Tofta

Tofta socken ligger vid västra kusten av Gotland, sydväst om Visby.
Gårdsnamn: Annexen, Ansarve, Bjärs, Dyple, Fättings, Kroks, Krokstäde, Licksarve, Nasume, Norrgårde, Rangvalds, Sallmunds, Smågårde, Östergårde.

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Svea hofrätt har stadfäst Visby rådhusrätts utslag, hvarigenom Lars Johan Klintberg för otukt med dotter dömdes till 12 års straffarbete.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde).
Utslag. För forsling af rapphöns under förbjuden tid dömdes Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, att böta 25 kronor. Dessutom fick han plikta 40 kronor för oskickligt uppförande inför rätta.

— I barnuppfostringsmålet mellan Anna Bokström och Jakob Hägg, Klinte, blef käromålet såsom obestyrkt ogilladt.

Redovisning för försäljningssummab för ett kokreatur, som svaranden i April 1886 skulle afyttrat för käranden, yrkade J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, utfå af C. E. Björkegren, Vestergarn. Målets uppsköts för utrednings vinnande till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För utbekommande af 101 kr. hade Anna Maria Siggelin instämt ant. Jakobsson, Fardhem. Enligt kärandens påstående hade J. för hennes räkning uttagit medlen ur Alfva sparbank då sparbankens affärer afvecklades.
Svaranden förnskade krafvet och uppgaf att Siggelin blifvit godtgjord för penningarne med ved och varor m. m., Å kärandesidan hördes ett vittne, som skulle styrka, att veden m. m, bekommits såsom ersättning för af S. verkstäldt arbete. — Uppskof.

Målet Olof Isenberg mot Aug. Melin, Hemse, om jordafträdelse, för hvilket vi förut redogjort, öfverlemnades nu på båda sidor. Utslag faller vid nästa sammanträde.

För afvikande ur tjenst yrkade O. V. Ålander ansvar å drängen N. Söderberg, Stenstu i Hejde stadd af Ålanders rättare till tienst å Hesselby gård. Käranden begärde 200 kronor i skadeersättning. Svaranden medgaf att han aflägsnat sig ur tjensten 2 Jan., blifvit formligen afkörd af Ålanders rättare. Utslag afkunnas vid 4:e sammanträdet.

Ärekränkning. Johan Johansson, Friggårds i När, stämde husbondesonen Johan Gustafsson, Maldes i samma socken, med yrkande att han måtte dömas till »strängaste ansvar, som lagen stadgar» för att han förliden månad i flere personers närvaro sagt om kär. att han vore en tjuf. Svaranden medgaf genom ombud, att han en gång om J. sagt: »det var märkvärdigt att han kunde bli kyrkovärd, när han är en tjuf». Han trodde sig nämligen veta, att Johansson vid ett ägoskifte lagt embargo på ena tun. Utslag afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.

För våld och ärekränkning yrkade arbetarne Timoteus Ekelöf ansvar å P. L. H. Schwan i Klinte, Den 14 Januari kl. 9 på qvällen hade 8. kommit till drängstugan och knackat upp Ekelöf. Då denne kommit ut på landsvägen, hade de råkat i delo om något arbete, som skulle utföras, hvarvid Schwan slagit till E. så att han ramlat omkull, Så hade han i hettan kallat honom »rackare» och »fähund», Svaranden erkände allt som lades honom till last. Ekelöf hade varit uppstudsig och olydig, hvarför han trott sig äga rätt taga honom i upptuktelse.

Johanna Lindgren hade instämt K. J. V. Karlsson med yrkande om utfående af barnuppfostringsbidrag. Två vittnen gåfvo hvad upplysningar de hade i saken. Målet uppsköta.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Alleqvia 13 Februari).
Ed såsom stämningsman aflades af arbetaren Karl Anton Dahlgren från Lokrume annex.

Till 90 kronors böter för uteblifvande från tinget såsom svarande i åtskilliga mål dömdes handlanden Karl Eriksson å Kattham marsvik.

I målet mellan sjökaptenen O. N. Herlitz och hemmansägaren Alfred Pettersson Lilla Ryftes i Fole ang. klander af bouppteckning hördes vid detta tillfälle såsom vittnen Anton Ahlberg och hustru Katarina Hultqvist från Vägume i Lärbro, hvilket berättade, att svarandens fader Pettersson dagen före sin död sagt, att allt hvad som fans i boet skulle tillhöra svaranden.
Uppskof beviljades svaranden till sjette sammanträdet för att få som vittne höra riksdagsman Per Larsson.

För olofligt tillgrepp hade kronolänsman Arvid Jakobsson instämt pigan Karolina Eriksson, Hulte i Endre, på angifvelse af husbonden Adolf Englund, Lera i Endre och Vilhelm Karlsson. Tillgreppen skulle ha skett under 1891—92, då svaranden tjenat vid Lera.
Som vittnen hördes Johanna Södergren, Emma Erlandsson och Maria Otbberg, hvilka intygade att de vid olika tillfällen sett Karolina Eriksson tillegna sig ett afkoksbröd, en meter foderlärft, en lop rågmjöl, en korf, mjölk, hvetemjöl och ull, ett par stumpor och ett par trasiga kalsonger.
Svaranden bestred vittnesmålen för så vidt de skulle afse att hon tillgripit ofvannämda saker till egen nytta. Tillgreppen hade skett i närvaro af vittnena och hade de tillgripna sakerna användts för husbondefolkets del. Hon erhöll uppskof för motbevisning till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet, då hon ägde att inställa sig vid hämtningspåföljd.

I målet mellan hemmansägaren Johan Källgren, Klintegårda, och L. Högberg Viis angående oredovisad auktionsuppbörd för en häst, 165 kronor, hördes denna gång som vittnen Karl Vinberg och hans hustru från Lickershamn. V. hade köpt bästen under hand vid ifrågavarnde auktion, dervid K., enligt hustru Vinbergs utsago, sagt att hästen sålts för en skuld till Högberg. Vinberg hade scdan lemnat revers till Högberg för hästen och äfven infriat den. Detta medgaf Högberg, som påstod sig ha behållit penningarne för en fordran han haft på Hallgren. För att styrka er erhöll han uppskof till tredje sammanträdet.

Skollärare Pettersson i Buttle hade instämt Gustaf Andersson och Viktor Andersson, Stora Velinge i Buttle med yrkan om ansvar och ersättning för det de en natt i slutet af Oktober huggit ned skog å en hemmansdel, som han, med tillträdesrätt genast, i början af Oktober köpt af Viktor Andersson.
Svarandena bestredo genom Gustaf Andersson stämningen, enär det åberopade köpsaftalet ej skulle vara af giltig natur.
Käranden hänvisades på grund häraf, att innan detta mål kunde upptagas, genom rättegång mot Viktor Andersson visa sin bättre rätt till ifrågavarande hemmansdel.

För åverkan hade Klas Andersson, Etebols i Lummelunda, stämt Oskar Nyström, Lilla Helvigs i Fole. Saken var den att Andersson hade intecknad nyttjanderätt i L:a Helvigs å s. k. Malmhagen, och der hade Nyström borthuggit skogen. Nyström bestred på det envisaste att han, trots det stod intaget i köpebrefvet, kände till någon intecknad nyttjanderätt. Han hade väl rätt att hugga skog på sitt eget hemman.
Hemmansägaren Lars Nordström vittnade, att enligt hvad han med bestämdhet antog Nyström huggit skogen i Malmhagen samt ansåg säkert, att Nyström afvetat den intecknade nyttjanderätten.
Nyström yrkade ansvar å käranden för falsk rare samt fordrade 1,000 kronor iskadestånd.
Uppskof till första dagen af tredje sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Februari 1893
N:r 26

Publicerat

Ett privat småskollärareseminarium

har skolläraren V. Andersson i Tofta hos k. m:t anhållit att få upprätta derstädes. Lärotiden skulle omfatta 8 1/2 månader, fördelade på 1893 och 1894, med 4 månaders kurs under hvardera året (Juli Augusti September och Oktober) samt en repetitionskurs under halfva Januari 1894. Såsom biträden nämner sökanden i sin skrifvelse, skoll. Alfred Rosvall i Eskelhem samt folkskollärarinnan T. Andersson i Tofta, hvarjämte hr Andersson anhåller, att vid seminariet måtte få anställas afgångspröfning i likhet med vid landstings seninarier äfvensom att distrikt, som anställer lärarinna, utgången från seminariet, måtte få rätt att uppbära i lönetillskott 200 kr., om öfriga vilkor härför äro uppfylda. Domkapitlets yttrande har infordrats.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 Januari 1893
N:r 12

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets första sammanträde å Alleqvia 16—17 Jannari).
Edgång i det förut refererade målet rörande förrummadt underhållande af vinterväg var till detta sammanträde ålagd enkefru von Corswant, Stafva i Barlingbo, Hon uteblet.

Landtbrukaren Per Stare, Burge i LummeIunda, hade instämt Landrbrukaren Herman Landergren, Lunds i Martebo, med yrkan om ersättning af 85 kr. för en gärdesgård och ett par grindar som svaranden skulle ha bortfört från Burge ägor. Svarinden nekade icke för att ha tagit bort den ifrågavarande tunen äfvensom flyttat ett par grindar, men ansåg sig ha haft rätt dertill, enär den jord, hvarpå da befunno sig, föret genom skifte tilldelata Burge från egendom, hvaröfver svaranden rådde, hvadan de voro hans tillhörighet såsom varande lösegendom, Två vittnen hördes å kärandesidan, som intygade att svaranden bortfört tunen och grindarne samt att destått på Burge hemmans jord. Uppskof för vidare bevisning till tredje sammanträdet.

Målet mellan hemmansägarne Oskar Nyström, Helvigs i Fole och Karl Larsson, Bondarfve, dersammastädes,rörande srsättning för det Larsson såsom syssloman vanskött Nyströms utmätta gård Lilla Helvigs, förekom. Käranden hörde nu två vittnen, Karl Nilsson och Elof Östergren, hvilka varit närvarande då Karl Larsson för Nyström uppläst sitt förordnande som syssloman, vid hvilket tillfälle Larsson också, enligt deras uppfattning, förbjudit Nyström att taga nåzon befattning med egendomen. Svaranden bestrad detta; han hade endast förbjudit Nyström att förskingra något från hemmanet. Käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Dålig hushållning. Handlanden Karl Eriksson å Katthammarsvik var till detta sammanträde instämd att svara I åtskilliga skuldfordringsmål. Enär han uteblef utan visadt förfall dömdes han till sammanlagt 80 kronors böter.

Om en ko, som han förvärfvat af ett fattighjon i Roma, har sakföraren A. K. Stenmark nu en längre tid legat i tvist med Roma fattigvårdsstyrelse, som ansett sig på grund af till fattighjonet utgifna försörjningsbidrag, ha bättre rätt till kreaturet. Till detta rättegångstillfälle hade svaranden, Roma fattigvårdsstyrelse, genom nämdeman P. Johansson, Vellarfve, inkallat fyra vittneo, af hvilka dock tre förklarades jäfviga, enär de voro jordägare inom Roma kommun. Det fjerde hade bevittnat köpeafbandlingen mellan fattighjonot och käranden men hade ej fått någon uppfattning om huruvida det gälde ett verkligt eller blott fingeradt köp såsom svaranden ville anse det. Efter ömsesidiga slutpåståenden öfverlemnades nu målet, hvari utslag faller vid tredje sammanträdet.

I målet mellan kapten Frang Claassen och verkstadsägaren J. Vigström i Fole, angående den förut vidlyftigt omtalade förlagsinteckningen och bankaktien hördes vid detta sammanträde å Vigströms sida såsom vittne ingeniör O. Johansson från Visby, hvilken berättade, att major Olaassen vid ett tillfälle till honom sagt att Vigström ibland plägade låna penningar å växlar på hans, Claassens namp, samt att han för dessa affärstransaktioner hade af Vigström såsom säkerhet mottagit en förlagsinteckning. Yttrande i saken meddelas vid tredje sammanträdet.

För ärekränkning hade pigan Karolina Eriksson, nu tjenande vid Hulte i Bare, iastämt husbonden Adolf Englund, Lera i samma socken. Hon yrkade 100 kr. i skadestånd.
Ärekränkningen skulle ha bestått deri, att svaranden beskylt käranden för att under de två sista åren ha från honom, under det hon var i hans tjenst, stulit åtskilliga saker. Svaranden ersände och anhöll att detta mål måtte få hvila, till dess utslag hunnit falla i det mål, hvari Eaoglund just till åtal anmält Karolina Eriksson för de åsyftade stölderna, hvilket af rätten medgats.
— Samma kärande hade också instämt drängen Vilhelm Karlsson med yrkan om ansvar och 100 kronors ersättning för ärekränkviog, bvilken bestått deri, att svaranden i försegladt bref till käranden beskylt henne ör att ha: tagit ett par strumpar och en blå näsduk. Äfven han erkände beskyllningen och fick målets behandlivg uppskjuten iör att under tiden hinna stämma käranden för den påbördade stölden.

Fattigvårdsmål. Efter medgifvande af kammarrätten hölls vid detta rättegångstillfalle, på begäran af Visby fattigvårdsstyrelse, vittvesförhör med åtskilliga personer för att få utrönt, hurnvida icke f. fältmusikanten målaren Ferdinand Lundgren, som åtrvjutit fattigunderstöd af Visby stad haft hemortsrätt i Othems eller Lärbro kommuner. Då vittnen, som bördes voro handl. J. N. Myrsten, sjömännen Ludvig Hammarström och Karl Ruthström samt arbetaren Johan Edberg, alla å Slite, hvilka meddelade, att Lundgren visserligen under sitt kringstrykande lif de senaste tjugu åren då och då några dagar eller någon dag uppehållit sig å Slite, dit han mest kommit för att supa upp sina slantar, men att han aldrig haft någon som helst stadigvarande bostad derstädes. Uppskof för hörande af änan ett på annan ort vistande vittne.

För att erhålla redovisning för en å auktion hösten 1889 försåld häst hade hemmansägaren Johan Källgren, Klintagårda instämt hemmansägaren L. Högberg, Viis i Veskinde. Svarandén medgaf att han verkligen på auktion försålt en häst för Källgrens räkning, men att käranden sjelf ropat in den, hvadan ingen redovisning kunde ifrågakomma. Något yrkande derom hade ej heller gjorts förrän nu. Käranden bestred att ha inropat hästen, utan hade den af Högberg sålts till en person å Lickershamn. För att styrka detta erhölls uppskof till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Med yrkan om äktenskapsskilnad på grund af horsbrott hade laxfiskaren Karl A. Hövqvist i Visby instämt sin hustru Anna Maria Högqvist, hvilken vid brottets beså ende vistats i Endre, Svaranden erkände hvad som lades henne till last och medgaf skilsmessan, — Utslag afkunnas vid andra sammanträdet.

Klander af bouppteckning, Sjökaptenen O. N. Herlitz, nu boeode i norra Amerika, hade instämt sin svåger hemmansägaren Alfred Pattersson, Lilla Ryftes i Fole, enär denn» ej uppgifvit allt i boet efter sin aflidne fader Mårten Pettersson, utan undangömt och förtegat åtskilliga saker, såsom 8 1/2 aktier i Gotlands enskilda bank, en at Alfred Petterson till fadern utgifven köpeskillingsrevers å 4,750 kr., 1/6 i en vatterqvarn, ett par vagnar, en bäst, en oxe, ett par kor och åtskilligt bohag dessutom. Svarandsn redogjarde för saken sålunda: han hade af sin pu aflidne fader köpt 2 gårder för sammanlagdt 10,000 kronor, hvilka skulla gäldas så, att sonen öfvertog en skuld å 1,000 kr. till Visby stads drätselkammare oeh lemnade köpeskillingsrevers å det öfriga, 9,000 kr. Denna vore för länge sedan infriad dels genom be talning af, dels genom öfvertagandet af ansvarighet tör fadrens skulder och hade denne rédan 1889 årerstält reversen till sonen, hvilken då förstört den, Rörande aktierna och det öfriga ingafs ett skriftligt intyg från rikedagsman P. Larsson, hvaraf framgick, att de omhandlade 8 1/2 aktierna ej varit inbetalta utan öfverlemnats till sonen såsom valuta för en inteckning i egendomen å 4,250 kr., som fans såsom säkerbet för da samma. Lösegendomen hade Mårten Pettersson till största delen redan under sin lifstid fördelat mellan sonen och dottern, så att vid hans död fans ej qvar att dela annat än hvad som upptagits vid bouppteckningen. Af den ifrågavarande vattenqvarnen hade fadren ägt 1/3, hvaraf han sålde hälften till sonen. Återstoden tog aldrig fadren bsfattning med, utan sköttes den af sonen, som skattade för den, på grumi hvaraf han ansett sig vara des3 ägare, helst fadren sagt, att sonen gerna kunda taga den andra sjettedelen också. Svaranden tillade att det bohag, som anmärkts icke vara iofördt i bouppteckningen hade ansetts vara hans moders, enkan Mårten Pettersons, enskilda egendom.
Kärandens ombud anmärkte, att Alfred Patterson köpt gårdarne af fadern genom att öfvertaga en inteckning å 4,250 kr. (säkerheten för aktierna) samt en skuld å 1,000 kr. till Visby drätselkammare, hvarjämte han utgifvit köpeskillingsrevers & 4;750 kr. HEaligt hans åsigt hade svaranden genom att jämte inteckvingen öfvertaga aktierna erhållit dubbel valuta för detta värdepapper, som ju dock ytterst grundade sig på jordegendomen. Äfven bestred han Alfred Petterssons rätt till den omhandlade sjettedelen af qvarnen.
Svaranden förklarade sig villig att genast beediga bouppteckningen med tillägg af ifrågavarande qvarndel, men kärandeombudet anhöll om, för att bereda svaranden tillfälle att betänka sig, om uppskof till första rättegångedagen af andra sammanträdet, hvilket beviljades.

»KKKK—SSSS». Norske göteborgsgrossbandlaren hr H. H. Christensen hade i höstas rest omkring i våra bygder och kommersat bort norsk fetsill af prima qvalitet med de välkända märkena 3 öch 4 K sam! 48. Dervid hade han också besökt handelsidkerskan Johanna Hök å Kappelshamn, hvilken gifvit bonom en order på 15 tunnor af varan, hvilka skulle kosta 178 kronor. När hr Christensen sedan gaf sig af märkte fröken Hök att han gjorde sin affärsresa tillsammans med en person, med hvilken hon haft något affårskrångel. Detta gjorde, att hon drog öronen åt sig och skref till hr Christensen, att hon icke ville ha hans sill, då hon hört att den ej skulle vara så bra som han uppgitvit. Härpå svarade hr Christensen, att han icke ville veta af någon »kontramendation». Fröken Hök vidblef ytterligare i ett annat bref att hon ej komme att mottaga sillen. Då blef br Christensen rasande. Han skref: »De skal have silden. Det anstår ikke et menneske at fragå sine handlingar og allra minst en fröken. Jeg vil absolut, at ret skal vare ret, og vil de ikke betale deres sild, skal jeg have domslut i höjeste instance, inden jeg gir mig.» Så kom sillen med skonerten »David» till Kap pelshamn 21 Oktober förlidet år, slogs upp och befans vara oduglig till menniskoföda, hvilket under edlig förpliktelse intygades af 5 personer. Detta intyg delgafs br Christensen. Då svarade han: »Iatet srligt menneske vil kuvne sige, att de ej fået prima vare og jeg godkjender ikke nogot indtyg om motsatsen. De personer forstå sig slet ikke på sidt».
Svaranden hörde som vittnen två personer; särskildt den ena intygade att sillen i alla femton tunnorna varit oduglig, både som rå och kokt. Den var rutten, röd och svart in vid benen. Kärandeombudet bestred svarandens rätt att kontramendera sin order äfvensom vittnesmålen och intyget om sillens oduglighet samt förvisade ett annat intyg om att varan vid inlastningen varit utmärkt, Detta intyg bestreds af svarandeombudet. För ytterligare bevisning erhöll käranden uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Ärekränkning. Hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, hade instämt skomakaren O. Sjögren, Klintegårda och t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson för det de ärekränkt honom, den förre genom att utsprida, att Flodman mot honom en afton förötvat groft våld å Lummelundsvägen samt fråntagit honom en rulle läder, den senare, emedan han på grund af avgifvelse från Sjögren, hållit polistörbör med Flodman om der påstådda stölden, Länsman Jacobsson bestred åtalet, då han endast gjort sin plikt och fick uppskof i målet, intill dess hans åral mor Flodman för våld å Sjögren blifvit utageradt.

För oloflig jagt hade landtbrukarne L. Högberg, Viis och A. Hoffman, Norrgårda i Veskinde instämt hemmavsägaren J. N. Källgren för oloflig jagt å deras marker. Källgren jämte en del andra jordägare i Veskinde ha enligt kontrakt upplåtit jagträtten i socknen åt kärandena, Dock skulle upplåtarne äga rätt att sjelfva parsonligen jaga å sina egna marker, Kiillgren sade sig ej ha förstått kontraktet så, utan att han hade haft lof att personligen jaga på alla de andras mark också. Doek hade han ej gjort det mer än två gånger i sällskap med Högberg och dennes dräng, För att styrka, det svaranden flara gånger jagat ensam, fick kårandeombudet uppskof till andra rättegångsdagen at tradja sammanträdet.

För stöld hade t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson, efter angifvelsa af husbonden Adolf Englund Lera i Endre, instämt pigan Karalina Eriksson med påstående att hon måtte ställas till ansvar derför att hon under de senaste två åren, då hon varit i Englunds tjenst frånstulit honom åtskillig ull, mjölk, kaffa, socker, korf, lärft, hvetemjöl och afkokebröd, Karolina Eriksson bestred angifvelsen. Uppskof för bevisning.

Samme åklagare hade justämt hemmansägaren Joban Flodman, Nora i Veskinda med yrkande om ansvar för det han aftonen 2 December 1892 på Lummelundsvägen öfverfallit och misshandlat skomakaren O. Sjögren samt fråntagit honom en läderrulle.
Sjögren berättade att han sagde dag varit inne i Visby, der han blifvit varnad för Flodman, hvilken blifvit förargad på Sjögren emedan denne ej kommit och arbetat hos honom.
Flodman skulle ha sagt, att Sjögren skulle få så mycket, att han måsta ligga lika länge som han låtit Flodman vänta på arbete, Då han på aftonen gedan befann sig på hemvägen och bunnit Stenkrogen, fann han Flodmans skjuts stående der. För att undvika bråk, fortsatte Sjögrom vägen, men då Flodman, som gick bredvid sin skjuts, kom strax efter, gaf han Sjögren ett slag med piskskaftet i hufvudet. Sjögren började springa, tills han föll omkull, då han fick ytterligare slag och sparkar. Derpå for Flodman sin väg, medtagande läderrullen.
Sjögren gick då in till hemmansägaren Olof Pettersson, Bläsnungs. Han var då blodig och sönderrifven omtalade öfvervåldet och bad Pettersson jämte dennes måg Oskar Nybarg att följa bonom ut och leta efter läderrullen, som också mycket riktigt fans jämte mössan.
Derpå fortsatte Sjögren sin väg, under tiden letande efter en knif, som han tappat, Då kommer Flodman ånyo jämte sin dräng för att öfverfalla honom, men dålemnade Sjögren sin läderralle i sticket och gat sig på schappen, Flodman hade tagit läderrullen och kastar in den i skogen. Sjögren hade aldrig återfått den.
Svarandens ombud bestred alltsammans. Hade Sjögren den 2 Dec, varit ute och fått stryk, inte hade det varit af Flodman.
Nu hördes vittnen. Ludvig Högberg, som hört att Sjögren skulle ha fått stryk af Flodman, hade tillfrågat denne derom, men han hade nekat på det bestämdaste, Olof Pettersson hade ej sett att Flodman mis-handlat Sjögren, endast att denne varit blodig. Detsamma vittnade Oskar Nyberg. Arbetaren Joban Martellör hade den omstämda aftonen jämte Flodman hållit utanför Stenkrogen, der Sjögren bedt Martellör att få åka, hvilket, denne dock, på inrådan af Flodman, vägrat. På vägen hade han sedan kört förbi Sjögren. Strax efter hade Flodman kommit, Något skrik eller väsen hade Martellör ej hört.
För vidare bevisning fick åklagaren uppskof. Hans yrkande om svarandene personliga inställelse bifölls ej.

För våld mot arbetsförmannen Isak Svensson, Martebomyr, hade åklagaren instämt arbetarne Aug. Fredr. Björklund från Visby och P. L. Johansson från Hangvar. De hade dels knuffat omkull, dels inne i »Heitmans fort» med näfvarne trumfat på Svensson.
Björklund uteblef och Johansson nekade samt yrkade ansvar å Svensson för falsk angifvelse.
För vidare bevisning och Björklunds inställelse uppsköts målet till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Södra häradsrätten.
Vårtingets första sammanträde öppnades i måndags. Tingspredikan hölls af v. pastor Lindforss, hvarefter tingsfrid pålystes af domhafvanden och vårtinget förklarades öppnadt.

Jonas Nilsson, Nasume, Tofta, skulle i dag med ed fria sig från åtalet om oloflig jagt, men uteblef. Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.

För utfående af undantag hade J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, instämt sin måg Lars Nyman, Nymans i samma socken. Käranden företedde en lång lista på hvad han ville ha, men medgaf på samma gång att »di kastar på mi så mycket, att jag inte vet hvar jag skall göra af ’et». Svaranden medgaf en del af de gjorda yrkandena, men bestred de flesta. Fem vittnen hördes för att få utredt huru mycket rätteligen tillkom gubben. Utslag afkunnas å första dagen af tredje sammanträdet.

Rest å utflyttningsbidrag, 18 kr., hade Jakob Vesterlund, Mafrids i Vestergarn, yrkat utfå af Kristian Hansson, Krokstäde. Svarande nekade betala, emedan vissa bygnader, hvilkas uppförande varit vilkor för utflyttningsbidragets utbetalande, ännu ej blifvit uppförda. Utslag vid tredje sammanträdet.

Ärekränkning. Viha förut nämt, att Petter Lydahl. Mannnegårda i Lye, instämt hustru Tina Westberg med yrkande om ansvar för att denne skulle utspridt ett rykte att Lydahls hustru å en torsdag i Hemse stulit ett par kardor. Till i dag voro två vittnen inkallade, men de hade ingenting hört Svaranden begärde 50 kronor i ersättning för hvad hon utstått till följd af åtalet. Utslag vid tredje sammanträdet.

Afträda de af jord. Målet Olof Isenberg, Hemse, mot Aug. Melin om afträdande af s. k. Tingsåker under Likmide hemman, hvilket mål vi förut omnämt, förevar idag. Svaranden erhöll ytterligare uppskof för att genom utdrag af lagfartsprotokollet styrka, att uti Isenbergs köpebref uttryckligen säges, att vid köpet Tingsåker undantagits.

Slagsmål. Kronolänsman Lindström hade, såsom vi förut omtalat, yrkat ansvar i Arvid Lindqvist, Roos i Grötlingbo, för att denne vid ett bröllop i socknen med öppen knif tilldelat Axel Pettersson ett hugg öfver näsan och på annat sätt våldfört sig mot Axel Larsson. Läkares intyg om omfånget af Petters sons skador företeddes. Å svarandesidan hördes fyra vittnen, som skulle intyga att Pettersson först retat Lindqvist och att denne huggit till för att värja sig. Johan Hallgren, Norrqvie, Joh. Romdahl, Rofvalds, och Niklas Pettersson, Kattlunds, berättade att Pettersson på ett våldsamt sätt tagit Lindqvist i hakan och nacken samt kört honom upp mot en tun. De hade för resten ej sett hura vid slagsmålet tillgick. Lars Olsson hade dessutom hört P. säga till L: »kom hit, så vill jag vrida nacke af dig, din d-l» och sett honom tilldela Lindqvist tre slag i hufvudet med handen. Målet öfverlemnades å båda sidorna. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Barnuppfostringsmålet mellan Anna Bokström, Klinte, och Jakob Hägg, Loggarfve, behandlades åter. Käranden framhade två vittnen, men de kunde inte annat upplysa i saken, än att Anna och Jakob »gått i sällskap». Som dessa voro de bästa vittnen, hon kunde förete, öfverlemnades målet. Utslag faller vid nästa sammanträde.

Kronolänsman Svallingsons åtal mot P. Pettersson, Nasume i Tofta, för olofligt skytte, förklarades på grund af svarandens frånvaro från orten hvilande och beroende på ny anmäan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Januari 1893
N:r 10

Publicerat

FÖRDRADT.

En grå filtschal, med svart bård, borttappades den 10 dennes emellan Söderport och Tofta kyrka. Rättsinnige upphittaren tord godhetsfullt återlemna samma i egendomener 12 St. Hansgatan.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Januari 1893
N:r 7

Publicerat

Folkmängdsuppgifter

från Gotlands landsbygd 31 December 1892.

Endre: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 6 (1 m. 5 qv.), inflyttade 56 (27 m. 29 qv.), utflyttade 39 (19 m. 20 qv.), vigde 3 par, folkmängd 357, ökning 16.

Hejdeby: födda 4 (1 m. 3 qv.), döda 1 qv., inflyttade 13 (9 m. 4 qv.), utflyttade 12 (7 m, 5 qv.), vigda 1 par, folkmängd 190, ökning 4.
Pastoratets folkmängd 547.

Grötlingbo: födda 13 (6 m. 7 qv.), döda 13 (9 m. 4 qv.), inflyttade 19 (10 m. 9 qv.), utflyttade 31 (14 m. 17 gv.) vigde 7 par, folkmängd 623, minskning. 13.

Fide: födda 6 (4 m, 2 qv.), döda 5 (3 m. 2 qv.), inflyttade 9 (3 m. 6 qv.), utflyttade 9 (3 m. 6 qv.), vigde 3 par, folkmängd 319.
Pastoratets folkmängd 942.

Hafdhem: födda 15 (10 m. 5 qv.), döda 9 (5 m. 4 qv.), inflyttade 34 (19 m. 15 qv.), utflyttade 34 (18 m. 16 qv.), vigde 1 par, folkmängd 668, ökning 6.

Näs; födda 5 (1 m, 4 qv,), döda 4 (2 m. 2 qv.), inflyttade 2 qv., utflyttade 18 (10 m. 8 qv.), folkmängd 390, minskning 15.
Pastoratets folkmängd 1,058.

Roma: födda 12 (10 m. 2 qv.), döda 4 (2 m. 2 qv.), inflyttade 65 (28 m. 37 qv.), utflyttade 63 (27 m. 36 qv.), vigde 4 par, folkmängd 574, ökning 10.

Björke: födda 3 (2 m. 1 qv.), döda 4 (2 m, 2 qv.), inflyttade 29 (16 m. 13 qv.), utflyttade 35 (16 m. 19 qv.), folkmängd 180, minskning 7.
Pastoratets folkmängd 754.

Fardhem: födda 10 (4 m. 6 qv.), döda 4 (2 m. 2 qv.), inflyttade 15 (10 m. 5 qv.), utflyttade 25 (16 m. 9 qv.), vigde 3 par, folkmängd 337, minskning 4.

Linde: födda 8 (3 m. 5 qv.), döda 2 m., inflyttade 52 (27 m. 25 qv.), utflyttade 20 (5 m, 15 qv.), vigde 6 par, folkmängd 297, ökning 38.

Löjsta: födda 5 (3 m. 2 qv.), döda 4 (1 m. 3 qv.), inflyttade 18 (9 m. 9 qv.), utflyttade 23 (8 m. 15 qv.), vigde 2 par, folkmängd 283, minskning 4.
Pastoratets folkmängd 917.

Ejsta: födda 10 (4 m, 6 qv.), döda 12 (8 m. 4 qv.), inflyttade 11 (6 m. 5 qv.), utflyttade 19 (9 m. 10 qv.), vigde 3 par, folkmängd 598, minskning 10.

Sproge: födda 6 (2 m. 4 qv.), döda 7 (4 m. 3 qv.), inflyttade 10 (6 m. 4 qv.), utflyttade 19 (8 m. 11 qv.), vigde 5 par, folkmängd 359, minskning 10.
Pastoratets folkmängd 957.

Eskelhem: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 17 (8 m. 9 qv.), inflyttade 31 (20 m, 11 qv.), utflyttade 43 (22 m. 21 qv.), vigde 6 par, folkmängd 719, minskning 23.

Tofta: födda 12 (9 m. 3 qv.), döda 12 (8 m. 4 qv.), inflyttade 28 (11 m. 17 qv.), utflyttade 39 (24 m. 15 qv.), vigde 2 par, folkmängd 708, minskning 11.
Pastoratets folkmängd 1,427.

Garda: födda 4 (3 m. 1 qv.), döda 2 m., inflyttade 21 (9 m. 12 qv.), utflyttade 31 (19 m. 12 qv.), vigde 3 par, folkmängd 456, minskning 8.

Etelhem: födda 8 (6 m. 2 qv.), döda 12 (4 m. 8 qv.), inflyttade 31 (14 m. 17 qv.), utflyttade 41 (20 m. 21 qv.), vigde 1 par, folkmängd 502, minskning 14.
Pastoratets folkmängd 958.

Kräklingbo: födda 3 (2 m. 1 qv.), döda 10 (6 m. 4 qv.), inflyttade 19 (8 m. 11 qv.), utflyttade 17 (5 m. 12 qv.), vigde 2 par, folkmängd 401, minskning 5.

Ala: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 6 (3 m. 3 qv.), inflyttade 11 (7 m. 4 qv.), utflyttade 14 (8 m. 6 qv.), folkmängd 304, minskning 4.

Anga: födda 3 (1 m. 2 qv.), döda 11 (5 m. 6 qv.), inflyttade 8 (4 m. 4 qv.), utflyttade 10 (1 m. 9 qv.), vigde 2 par, folkmängd 286, minskning 10.
Pastorats folkmängd 991.

Hörsne med Bara: födda 4 (2 m. 2 qv.), döda 3 (2 m, 1 qv.), inflyttade 22 (8 m. 14 qv.), utflyttade 23 (I1 m. 12 qv.), vigde 5 par, folkmängd 375, ökning 0.

Burs: födda 11 (3 m. 8 qv.), döda 22 (8 m, 14 qv.), inflyttade 47 (23 m. 24 qv.), utflyttade 44 (22 m. 22 qv.), vigde 6 par, folkmängd 798, minsknning 8.

Stånga: födda 12 (6 m. 6 qv.), döda 13 (5 m. 8 qv.), inflyttade 52 (28 m. 24 qv.), utflyttade 29 (9 m. 20 qv.), vigde 4 par, folkmängd 665, ökning 22.
Pastoratets folkmängd 1,463.

Alskog: födda 6 (2 m. 4 qv.), döda 15 (7 m. 8 qv.), inflyttade 22 (9 m. 18 qv.) utflyttade 21 (9 m. 12 qv.), vigde 3 par, folkmängd 468, minskning 8.

Lye: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 7 (1 m. 6 qv.), inflyttade 16 (8 m. 8 qv.), utflyttade 8 (5 m. 3 qv.), vigde 2 par, folkmängd 292, ökning 6.
Pastoratets folkmängd 760.

Östergarn: födda 21 (9 m. 12 qv.), döda 10 (3 m. 7 qv.), inflyttade 16 (6 m. 10 qv.), utflyttade 25 (15 m. 10 qv.), vigde 2 par, folkmängd 679, ökning 2.

Gammalgarn: födda 12 (6 m. 6 qv.), döda 12 (6 m. 6 qv.), inflyttade 7 (5 m. 2 qv.), utflyttade 11 (9 m. 2 qv.), vigde 1 par, folkmängd 472, minskning 4.

Ardre: födda 4 m., döda 8 (2 m. 6 qv.), inflyttade 13 (3 m. 10 qv.), utfyttade 16 (6 m. 10 qv). vigde 3 par, folkmängd 483, minskning 7.
Pastoratets folkmängd 1,634.

Vänge: födda 9 (4 m. 5 qv.), döda 9 (1 m. 8 qv.), inflyttade 37 (19 m. 18 qv.), utflyttade 40 (21 m. 19 qv.), vigde 4 par, folkmängd 539, minskning 3.

Buttle: födda 9 (4 m. 5 qv.), döda 4 (2 m. 2 qr.), inflyttade 17 (9 m. 8 qv.), utflyttade 17 (5 m. 12 qv.), vigde 1 par, folkmängd 349, ökning 5.

Guldrupe: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 4 (1 m. 3 qv.), inflyttade 18 (9 m. 9 qv.), utflyttade 14 (7 m, 7 qv.), folkmängd 277, ökning 6.
Pastoratets folkmängd 1,165.

Klinte: Födda 23 (16 m. 7 qv.); döda 20 (12 m. 8 qv.), utflyttade 143 (68 m. 75 qv.), inflyttade 91 (38 m. 53 qv.), vigde: 3 par, folkmängd 1,178, minskning 49.

Fröjel: födda 7 (4 m. 3 qv.), döda 17 (4 m. 13 qv.), inflyttade 29 (12 m, 17 qv), utflyttade 34 (16 m. 18 qv.), vigde 9 par, folkmängd 577, minskning 15.
Pastoratets folkmängd 1,755.

Öja: födda 17 (9 m. 8 qv.), döda 15 (7 m.
8 qv.), inflyttade 46, (24 m. 22 qv.), utflyttade 45 (20 m. 25 qv.); vigde 4 par, folkmängd 897, ökning 3.

Hamra: födda 4 (2 m. 2 qv.), döda 7 (2 m, 5 qv.), inflyttade 45 (24 m. 21 qv.), utflyttade 15 (9 m. 6 qv.), vigde 2 par, folkmängd 357, ökning 27.
Pastoratets folkmängd 1,254.

Stenkumla: födda 10 (5 m. 5 qv.), döda 10 (3 m. 7 qv.), inflyttade 43 (21 m. 22 qv.), utflyttade 33 (19 m. 14 qv.), vigde 4 par, folkmängd 424, ökning 10.

Träkumla: födda 2 (1 m. 1 qv.), döda 3 (1 m. 2 qv.), inflyttade 5 (1 m. 4 qv.), utflyttade 10 (8 m. 2 qv.), vigde 2 par, folkmängd 208, minskning 6.

Vesterhejde: födda 15 (7 m. 8 qv.), döda 4 (2 m, 2 qv.), inflyttade 51 (25 m. 26 qv.), utflyttade 69 (30 m. 39 qv.), vigde 2 par, folkmängd 479, minskning 7.
Pastoratets folkmängd 1,111.

Rone: födda 20 (11 m. 9 qv.), döda 19 (6 m. 13 qv.), inflyttade 87 (38 m. 49 qv.), utflyttade 82 (40 m. 42 qv.) vigde 6 par, folkmängd 1,036, ökning 6.

Eke: födda 4 (2 m, 2 qv.), döda 2 m., inflyttade 9 (4 m. 5 qv.), utflyttade 4 (3 m. 1 qv.), folkmängd 241, ökning 7.
Pastoratets folkmängd 1,277.

Lärbro: födda 24 (12 m. 12 qv.), döda 19 9 m. 10 qv.), inflyttade 91 (37 m. 54 qv), utflyttade 73 (39 m. 34 qv.), vigde 6 par, folkmängd 1,296 ökning 23.

Helvi: födda 11 (8 m. 3 qv.), döda 9 (3 m. 6 qv.), inflyttade 34 (17 m. 17 qv.) utflyttade 14 (5 m. 9 qv.), vigde 1 par, folkmängd 440, ökning 22.
Pastoratets folkmängd 1,736.

Dalhem: födda 9 (6 m. 3 qv.), döda 10 (3 m. 7 qv.), inflyttade 35 (17 m. 18 qv.), utfyttade 35 (18 m,. 17 qv.), vigde 7 par, folkmängd 487, minskning 1.

Ganthem: födda 4 (1 m. 3 qv.), döda 3 qv., inflyttade 18 (6 m. 12 qv.), utflyttade 14 (9 m. 5 qv.), vigde 2 par, folkmängd 294, ökning 5.

Halla: födda 2 qv., döda 3 (1 m. 2 qv.), inflyttade 17 (7 m. 10 qv.), utflyttade 18 (10 m. 8 qv.), vigde 1 par, folkmängd 213, minskning 2.
Pastoratets folkmängd 994.

Källunge: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 3 qv., inflyttade 32 (13 m. 19 qv.), utflyttade 30 (12 m. 18 qv.), vigde 2 par, folkmängd 248, ökning 4.

Vallstena: födda 5 (3 m. 2 qv.), döda 9 (4 m. 5 qv.), inflyttade 20 (7 m. 13 qv.), utflyttade 20 (11 m. 9 qv.), vigde 1 par, folkmängd 344, minskning 4.
Pastoratets folkmängd 592.

När: födda 13 (8 m. 10 qv.), döda 20 (9 m. 11 qv.), inflyttade 24 (18 m. 11 qv.), utflyttade 65 (34 m. 31 qv.), vigde 10 par, folkmängd 1,029, minskniog 48.

Lau: födda 6 (2 m. 4 qv.), döda 10 (5 m. 5 qv.), inflyttade 16 (8 m. 8 qv.), utflyttade 20 (10 m. 10 qv.), vigde 4 par, folkmängd 505, minskning 8.
Pastoratets folkmängd 1,584.

Follingbo: födda 12 (6 m. 6 qv.), döda 7 (2 m, qv.), inflytade 68 (37 m. 31 qv.), utflyttade 75 (42 m. 33 qv.), vigde 3 par, folkmängd 483, minskning 3 personer.

Akebäck: född 1 qv., döda 3 (1 m. 2 qv.), inflyttade 7 (3 m. 4 qv.), utflyttade 11 (6 m. 5 qv.), vigde 1 par, folkmängd 145, minskning 6 personer. Pastoratets folkmängd 628.

Hejde: födda 14 (6 m. 8 qv.), döda 9 (4 m. 5 qv.), inflyttade 35 (14 m. 21 qr.), utflyttade 43 (23 m. 20 qv.), vigde 5 par, folkmängd 603, minskning 3.

Väte födda 4 (3 m. 1 qv.), döda 11 (5 m. 6 qv.), inflyttade 29 (16 m. 13 qv.) utflyttade 20 (12 m. 8 qv.), vigde 5 par, folkmängd 582, ökning 2. Pastoratets folkmängd 1,185.

Sanda: födda 16 (10 m. 6 qv.), döda 21 (7 m. 14 qv.), inflyttade 50 (17 m. 33 qv.) utflyttade 51 (22 m. 29 qv.), vigde 4 par, folkmängd 822, minskning 6.

Mästerby: födda 5 (2 m, 3 qv.), döda 9 (3 m. 6 qv.), inflyttade 21 (13 m. 8qv.), utflyttade 28 (12 m. 16 qv.), vigde 4 par, folkmängd 381, minsknivg 11.

Vestergarn: födda 7 (6 m. 1 qv.), döda 6 (2 m. 4 qv.), inflyttade 19 (7 m. 12 qv.), utflyttade 31 (15 m. 16 qv), vigde 5 par, folkmängd 329, minskning 11. Pastoratets folkmängd 1,552.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Januari 1893
N:r 2

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Slutsammanträdet).
För olaga utskänkning af vin och maltdrycker dömdes värdshusidkaren i Hemse L. Mührer att för två förseelser böta sammanlagdt 50 kronor.

Stånga kommuns yrkande att L. N. Lagergren, Gumbalde i Stånga, skulle dömas skyldig till kommunen öfverlemna en del myrmark, som han skulle fått i uppdrag att för kommunens räkning inköpa, ogillades på den grund, att ej visadt blifvit, det L. mottagit ett sådant uppdrag. Stånga kommun får betala rättegångskostnaden.

Frikänd från åtalet om svikligt förfarande, blef af kronolänsman Svallingson på angifvelse af f. nämdeman Engström, Karl Karlsson, Mafrids i Vestergarn, då ej styrkts att K. i sviklig afsigt till G. Bolin öfverlemnat de två omstämda reverserna. Karlssons ansvarstalan ogillades och kostnaderna i målet qvittades mellan parterna.

K. O. H. Karlsson, Vestergarnsholm, dömdes att böta 5 kr. för underlåtenhet att uppskotta det vägstycke han var skyldig underhålla efter 13 mars börjadt snöfall.

Jagtmålet mot husb. Petter Pettersson, Nasume i Tofta, uppsköts för utslag. Svaranden dömdes att utgifva försutet vite med 25 kr.

Ogilladt blef O. N. Allanders i Visby yrkande att af husb. Lars Jakobsson, Ahlands i Sanda, utfå arfvet efter sin moder samt 133 !/s riksdaler banko af det belopp, som käranden ej tillgodonjutit af lösörearfvet efter fadren. Svaranden hade visat att han i laga ordning efterlyst A. och denne kunde ej gifva giltigt skäl för sin frånvaro.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Januari 1893
N:r 1

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(4:e sammanträdet med hösttinget).
G. Östman, Tjengdarfve i Träkumla, aflade ed på, att han ej 28 sistl, December misshandlat Anders Byström.

För oloflig jagt hade kronolänsman Svallingson instämt Petter Pettersson, Nasume i Tofta. En sjöman Vestberg, som skulle vittvat i saken, var emellertid ute på långtur, hvadan målet tills vidare fick hvila.

Afflytta från en lägenhet under Bomunda i När ville Karl Pettersson derstädes att Olof Mårten Bodin skulle åläggas. Inför dombordet förliktes dock parterna om att Bodin skulle afstå från ett stentag och betala 5 kr. i årligt arrende för den öfriga jorden.

Josefina Hansson, Halfvans i Garda, yrkade att af L. N. Jakobsson utfå 45 kr. i lön m d afdrag af 5, som hon redan bekommit. Käranden uppgaf, att hon hos J. haft dagsverkstjenst ett balf års tid, men gick miste om lönen då hon flyttade, Svaranden deremot påstod, att Haneson var lagstadd för ett år och att hon mottagit 5 kr. i städja.
Då hon vid vinterns slut afvek ur tjensten, ansåg J. sig ej hafva någon förpliktelse att betala ut hennes lön. I alla fall ansåg han fordringarne för höga, ty en tjenares vinterarbete kunde vara värdt höget en tredjedel af årslönen,. Båda parterna öfverlemnade målet. Utslag vid tingets slut.

Redovisning för förmynderskapet för hennes två döttrar yrkade Lars Johansson, Lau, att utfå af Kristina Nilsson, Anderse i Lau. Johansson hade efterträdt Nilsson i förmynderskapet, och harredan blitvit affordrad redovisning, fastän han ej sjelf fått mottaga någon sådan. Svaranden genmälte, att hon ej hade någon redovisning att gifva, ty inga tillgtogar funnes, Utslag afkunnas vid tingets slut.

Kapt. O. N. Ahlander i Visby, den för död förklarade, hade instämt Lars Jakobsson, Alands i Sanda, med åtskilliga yrkanden: 1:o hade den redovisning, J. afgifvit i enlighet med häraderättens åläggande sistlidne Mej varit ofullständig; 2:o utfående af utlösen från Alands omkring 600 kr.; 3:o D:o af lösörearfvet efter fadren, 183 1/2 riksdaler banko; 4:o D:o arfvet efter modren 50 kr. 85 öre samt 7/192 mtl Vesterby i Sanda. — Svaranden visade först lagligt afkall å Alands, utfärdadt af kär. 1854, hvadan kär. afstod från denna del af åtalet. Derefter företedde sv. bevis, att häradsrätten 1869 utfärdat efterlysning efter Ablander, med föreläggande att infinna sig inom 10 år, vid äfventyr att vara från arfvet skild, derest han ej kunde visa lagligt förfall, med anledning hvaraf av. yrkade blifva fri från åtalet. Kär. genmälte, att han visserligen ej hade laga lörfall att visa, men då häradsrätten genom laga kraftvunnen dom förklarat Jakobsson skyldig afgifva redovisning, förtjenar en dylik invändning intet afseende. Utslag afkunnas vid tingets slut.

Båtel Tomasson, Snosarfve, Silte, och Herman Pettersson instämde Lars Larsson, Snosarfve, med yrkande att denne skulle afträda vissa jordlägenbeter, som skulle blifvit dem tillskiftade. Svaranden genmälte, att han och hans företrädare innehaft lägenheterna sedan 1816. — Uppdrag för utredning till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.

Hästbyte. Herman Larsson, Sigvarda i Eskelhem, instämde A. Lindström och dennes son Viktor med yrkande om ansvar för att de tvingat sig till återgång af ett byte. Kär. berättade att parterna 7 Nov. bytt hästar, hvarvid kär. gifvit en mellangift af 5 kr. och etthästtäcke. 2 dagar senare hade parterna mötts på landsvägen, hvarvid Lindström och hans son velat låta bytet gå tillbaka. Då kär. ej medgifvit detta, hade de helt enkelt spänt kär:s häst från kärran och tagit den med sig. Härför yrkade han nu ansvar jämte diverse ersättningar. Svaranden A. Lindström berättade att bytet blott varit vilkorligt och att L. mottagit Larssons häst på vilkor att den ej vore mer än 12 år. Sedermera hade han fått veta att hästen var öfver 14 år, hvadan han önskade bytet gå tillbaka, och hade denne trott sig vara i sin rätt då han sjelf tagit hästen från den tredskande Larsson och gifvit honom mellangiften tillbaka. Målet uppsköts till vårtiugets första sammanträde.

Knifskäring. Allmänna åklagaren, kronolänsman J. A. Lindström, åtalade drängen Arvid Lindqvist Brunns i Grötlingbo med yrkande om ansvar för att han vid ett bröllop 5 Nov. öfverfallit och med knif skadat 2 personer. — Målsägandena berättade: Axel Larsson hade vid omstämda tillfälle träffat Lindqvist på landsvägen och vänligt helsat honom, hvarefter han vändt sigfJom och aflägsnat sig. Svaranden hade då smugit sig efter och med tillslnten fällknif slagit Larsson i pannan så att blodvite uppstått. Iarsson hadesedan påträffat andre målsäganden Axel Pettersson och berättat honom att han blifvit slagen. Pettersson hade då gått fram till Lindqvist och frågat hvad han stälde till för bråk. L. hade då utan vidare dragit knif, å hvilken P. vid försök ast taga den illa sårat sig i handen. Derpå hade L. rusat fram och huggit P. i ansigtet, hvarvid hugget träffat tätt vid högra ögat, gått tvärs öfver näsan och slutat under venstra ögat. Då hade flere personer kommit till, hvarefter Lindqvist blifvit öfvermannad och knifven honom fråntagen. Svaranden berättade att han blifvit retad af Larsson och då ränt till honom, så att han farit upp i en stenhög, hvarvid hon troligen gjort sig illa. Hur det tillgått med Pettersson kunde han ej erinra sig, men var säker på att han aldrig användt knif. Han mindes blott att Pettersson stuckit tre fingrar i munnen på honom och slagit honom så att elden lyste om ögonen och bloden rann. Han yrkade å sin sida ansvar å Pettersson för våld. Sju vittnen afhördes, fem på kärande- och två på svarandesidan. Kärandens vittnen hade sett Lindqvist använda knifven; svarandens vittnen hade sett Pettersson taga Lindqvist om munnen. Målet uppsköts till vårtingets första sammanträde, andra dagen, för avskaffande af läkarebetyg öfver Petterasons skador.

Barnuppfostringsmål. Anna Bokströms mål mot Jakob Hägg, Loggarfve i Klinte, uppsköts ytterligare, för bevisnings anskaffande, till andra dagen at vårtingets första sammanträde.
— Vi ha förut omnämt, att Emma Nilsson, Domerarfve i Rone, instämt skomakaren H. L. Hansson, Gerte i Rone, för att utfå uppfostringsbidrag till ett barn. 38 vittnen voro idag af käranden inkallade, men behöfde ej höras, emedan inför rätten förlikning träftades på basis af den af oss förat nämda af H. L. Hansson utgifna skuldförbindelsen, hvarigenom Hansson skulle i 6 år betala 30 kr. om året och derefter 40 kronor årligen tills barnet fylt 15 år. Käranden åtog sig att betala rättegångskostnaderna.

Norra häradsrätten.
(Fjerde höstsammanträdet).
Utslag. I det af Helena Maria Österdahl mot Alfred Bjersander instämda målet angående barnaföda, frikändes svaranden. Hans ansvarsyrkande mot käranden för ärekränkning ogillades.
— I målet mellan kronolänsman Boberg, å kronans vägnar, och hemmansägaren Petter Olsson, Lilla Hammars i Kräklingbo, angående olaga släketägt från länsmansbostället Tjongvides ägor frikändes svaranden, enär vid illaga skifte gjordt ägoutbyte ej den omtvistade släketägten undantagits och kartlagts till Tjengvide. Kronoombndet erlade vad.

Om äktenskapsskilnad hade Hanna Katarina Bergklint instämt sin i Amerika vistande man. Häradsrätten tillerkände hustru Bergklint rättighet att inträda i nytt äktentenskap efter ett år från den dag mannen varit till inställelse vid tinget kallad.

De Tilénska målen, såväl det mellan Olof Olofsson Nybingels och pastor Tilén angående ärekränkning, som de mellan Tilén och Olofsson angående hot mot embetsman och beskyllning för bruten embetsed, anmäldes inför rätten vara förlikta.

Emma Lundberg i Stockholm hade instämt f, löjtnanten E. Björkman å Malms med yrkande att utfå 825 kronor i barnuppfostringsbjelp på grund af utaf Björkman utgifven förbrddelse Svaranden uteblef och dömdes härför till böter.

Målet mellan kapten Frans Claassen och ägaren af Fole mekaniska verkstad hr J. Vigström angående betalning för på förlagsinteckning erhållet lån, samt mellan Vigström och Claassen angående utbekommande af sagda förlagsinteckning, hvilket mål förut vidlyftigt refererats, öfverlemnades nu å båda sidor och förklarade sig Vigström beredd att med ed styrka, att han icke häftade inågon skuld till major Claassens sterbhus på grund af inteckningen.

För ärekränkning hade A. Björklund, Tjuls i Lummelunde, instämt kanalarbetarne Isak Svensson och Aug. Granström, Sylfaste i Follingbo. De nekade för att ha utspridt något rykte om ett brottsligt förhållande mellan käranden och en gift qvinna samt yrkade ansvar å Björklund för falsk beskyllning.

För djurplågeri hade kronolänsman Smedberg instämt husbonden V. Funk, Östergårda i Stenkyrka. Svaranden erkände sin förseelse, som bestod i att till körslor ha användt selbrutsn häst.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 November 1892
N:r 185

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
För ärekränkning hade arbetaren A. Hellström instämt hustra Emma Romdahl, hvilken skulle ha beskylt honom för stöld. Söndagen 2 Oätober hade käranden jämte arbetaren Johan Larsson m. fl. kommit in till svaranden och druckit öl, Larsson hade dervid somnat på en soffa, då han under sömnen förlorat en portmonnä med inneliggande 33 kronor och hustru R. hade sedan spridt ut att Hellström tagit den, ehuru han sade sig ej ha varit ensam med Larsson.
Svaranden barättade att hennes 8-åriga dotter sett Hellström tillegna sig portmonnän, och då det blef fråga om densamma, hade hon tagit flickan med sig till Hellström och uppmanat honom, att om han tagit portmonnän i förvar för den rusige Larsson, han skulle återlemna den, på det att inga obehagliga rykten måtte komma ut.
Kärandeombudet, skrifvaren Flygare, bestred detta och erhöll 14 dagars uppskof för bevisning.

Målet mellan skomakaren P. A. Olsson och hustru Vilhelmina Andersson förevar Idag ånyo. Som vittnen på att svaranden skulle ha slagit orent vatten in i Olssons kök och förstört matvaror för honom — för hvilka han begärde 5 kr. i ersättning — hördes hustrurna Johanna Johansson och Anna Olsson. Böter 5 kronor och rättegångskostnader.

Södra häradsrätten.
(Skogs 31 Oktober).
Utslag. Jonas Nileson, Nasame i Tofta, åtalad för forsling af rapphöns vid förbjuden tid, ålades att med ed fria sig från åtalet.

— Sjöman Ferdinand Jakobsson, Burgsvik, dömdes att böta 25 kronor för misshandel.
Sjöman Erhard Larsson, åtalad i samma mål, frikändes, men dömdes att för uteblifvande från tinget böta 25 kronor.

— Hustru Anna Fredin, Vamlingbo, dömdes att böta 5 kr. för det hon olofligen beredt sig tillträde till fattighuset och der tagit sin bostad.

— Omyndige Karl Ulmstedt i Rone dömdes att till Katarina Duse, Bölske i Eke, erlägga i barnuppfostringshjelp 50 kronor årligen, tills barnet fylt 15 år.

— Handlanden Oskar Rakazinsky i Alfva dömdes för olaga maltdrycksutskänkning, äfven på söndag, att böta 40 kronor.

— Landtbrukaren T. Hellerströms käromål mot kommunalordföranden O. Malmros, Levide, ang. återbärande af hundskatt ogillades och ålades H. att ersätta Malmros med 25 kronor.

— Karl och Johan Karlsson, Qvie i Lojsta, åtalade för åverkan å anoexbemmanets derstädes skog, frikändes från ansvar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 31 Oktober 1892
N:r 168

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
För försummad hundskatt dömdes i dag handl. V. Ljunggren att böta 5 kronor samt att utgifva dubbla skatten. Svaranden förklarade att hans mening ej varit att undandraga sig skatten, men som han haft hunden endast sedan April månad hade han trott, att han först i höst vore skyldig erlägga skatt.

Gripen tjuf. Kronolänsman J. A. Lindström har idag till länefångelset införpassat skrädderiarbetaren Karl Vilhelm Adamsgon, allmänneligen efterlyst för åtskilliga stölder å norra Gotland. Adamsson är född 1862 i Allgutsboda i Kronobergs län och skrifven i Kalmar.

Södra häradsrätten.
(Skogs 3 Oktober.) För oloflig rapphönsjagt dömdes Johan Ansin, Tofta, att böta 25 kronor.

Frikänd för det förut omtalade våldet å Visborgs slätt i somras blef K. P. Jonsson.

Utskänkningsmål. Fr. Krokstedt, Burgsvik, fick böta 10 kr. för oloflig utskänkning af vin- och maltdrycker.

För samma förseelse fick Josefina Österberg i Klinte böta 50 kronor och handl. Fredrik Kahl, Ljugarn, 25 kr.

— För oloflig utdelning af spirituosa dömSoran Oskar Jakobsson, Garda, att böta 30 kr.

— Fru Julia Procopés i Hemse dömdes för andra resan maltdrycksutskänkning å olaga tid att böta 15 kr.

— För misshandel och hemfridsbrott dömdes arbetaren Johan Löfgren, Tass i Hejde, till 4 månaders fängelse och 70 kr, böter eller i ena bot 4 mån.och 10 fängelse.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Oktober 1892
N:r 152

Om Oss Drivs med WordPress