Sjöförklaring aflades i dag

inför rådhusrätten af befälhafvaren på af oss förut omnämda skonerten Aya, från Hudiksvall till Åarhus med trälast, hvilken under resan blifvit läck och måst gå in till Slite, der den den ofördröjligen kommer att repareras. Förklaringen innehöll endast de sedvanliga utdragen ur skeppajournalen rörande vindarnas riktning och styrka samt kursen och slutade med att så väl befälhafvaren som besättningen fritogo sig från ansvaret för olyckan. Befälhafvaren, kapten Jönsson, samt styrman Göransson och matrosen O. V. Söderberg beedigade förklaringen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 17 December 1888
N:r 101

Folkundervisningen på Gotland i forna tider.

Anteckningar för Gotlands Allehanda af A. T. S.
Långe fortfor den gamla slentrianen vid undervisningen, men på 1800-talet började en friskare vind blåsa in öfver folkundervisningens område. Upplyste, fosterlandsälskande män och qvinnor insågo att folkets barn behöfde lära något mera än blott innanläsning, katekes och psalmsång. När de olyckliga krig, som bragt fosterlandet till branten af dess undergång, slutade 1810, började äfven på Gotland skolor inrättas i ändamål att meddela fullständigare undervisning än den mom de gamla katekesskolorna erbjödo, men det var icke staten, icke kommunerna, utan enskilda personer och sällskap som inrättade dem.
Det år 1814 stiftade sällskapet D. B. V. i Visby, som verkat så ädelt och välsignelserikt, tog redan följande året första steget på den hedrande bana, hvarpå den allt sedan framgått. På förslag af en ntaf ledamöterne, Georg Herlitz, då stadskaplan i Visby, sedan kyrkoherde i Fole (f. 1782, d. 1829), inrättade sällskapet år 1815 en friskola för fattiga gossar. Inrättningen var ringa till en början och endast afsedd för 10 till 12 gossar, men snart växte den till och kunde mottaga allt flere, tille slutligen antalet uppgick till 120-130. D. B. V:s friskolan ägde bestånd i nära ett tredjedels sekel tills den 1848 aflöstes af folkskolan. Den biet ett frö till Inrättande af flere skolor i staden och på landsbygden.
Borgerskapets söndagsskola stiftades 1819, Fruntimmerssamfundets slöjdskola 1823 och följande året en Växelundervisnings skola, hvars förste lärare var Per Vallgren, då stadskaplanens adjunkt, sedan kyrkoherde i Ejsta och kontrakteprost. Samtliga dessa skolor voro i Visby, men äfven här och der på landsbygden uppstodo Växelundervisningsskolor, der barnen fingo en fullständigare undervisning än den, som meddelades i de gamla klockareskolorna och de blefvo flitigt besökta samt godo, nå långt utrymmet medgaf, öppna ej blott för barnen inom den kommun, der skolan fans, utan och för barn från andra socknar. Den rike Visby-köpmannen Gazalins, född vid Gåsemora på Fårön, stiftade 2 friskolor, en på Fårön, den andra i Tingstäde, der han ägde egendomen Furubjers. Lärarna vid dessa skolor skulle vara prester; årliga lönen var 300 kronor.
Rayalinska skolan i Roma och den Mainska i Barlingbo blefvo inrättade ungefärligen i slutet af 1820 eller början af 1830 talet. Fredriks skola på Slite stiftades 1837 af Prosten Fredrik Stuzenbecher i Othem och Handlanden på Slite Nils Eneqvist Larsson. Lärarens lön var 200 kronor. Skolan ägde bestånd tills den blef upplöst af folkskolan. Uti Sanda sockenkola infördes växolundervisning på 1830-talet af dåvarande läraren Jakob Rosvall, klockare i Sanda.
Uti dessa skolor, med undantag af fruntimmerssamfundets slöjdskola, bedrefs undervisningen efter Lankastermetoden, som då var ny i våra trakter och stod i all sin glans med monitörer, lexläsning och tempo samt ansågs nära nog som ett non plus ultra i undervisningsväg. Den är en utdömd och obehöflig i folkskolorna, sedan dessa uti småskolorna fått ett underlag, som befriar dem från nybörjarna och stafningskiasserna; men db, med det ringa antal lärarekrafter skolorna ägde och det stora antal lärjungar, stundom uppgående till 60-80 och deratöfver, som alla af en enda lärare skulle undervisas, hållas i ordning och vänjas vid diciplin, var den ganska nyttig, ja oumbärlig. Med sin stränga metodik, som gjorde den till ett slags pedagogisk mekanik, med sitt underbefäl (monitörerne) och sina högljudda läsidfningar, tvang den barnen till sträng ordning och lydnad samt att endast fästa uppmärksamhet vid sin egen cirkels öfningar utan att låta störa sig af de andra cirklarnas. Den bibehölls ock uti folkskolorna tills på 1870-talet småskolorna gjorde den obshöllig. Når de äldre skollärareseminarierna inrättades, var iuhämtandet af Ian-kastor metoden en icke ringa del af de praktiska öfningar, som seminarieleverna skulle genomgå. Åtminstone var förhållandet sådant vid Visby seminarium, der eleverna i 2 eller 3 termiter mätte i tar och ordning vissa dagar i veckan inställa sig i D. B. V:s Friskola för att undervisa och Genstgöra först såsom klass-monitörer, sedan såsom jourhafvande lärare under uppsigt af ordinarie läraren, magister Ringbom. Det var en kurs, som var besvärlig, men ganska nyttig. Man fick lära sig att handskas med 130 ystra Vis-bypiltar, hvaribland ock kande finnas 15 till 16 beige ynglingar*). Ville man af dem vinna aktning och tillgifvenhet fick man iakttaga hvad en af seminarilärarne, en erfaren skolman, van att braka kraftfulla uttryck, yttrade till oss: »Varan uppmärksamme på huru I betén eder i skolrummet. Glömmen icke att innan I hunnit taga tre steg i salen hafva pojkant dömt Eder och sins emellan afgjort hvad Ni går för. Der dugde sannerligen icke hvarken att vara klemig och blöt eller öfversittare, tyrann och dumdryg.
Blott 20 år fick — till Gotlands stora gagn — Visby Seminarium verka för folknudervisningens ädla sak. Det inrättades 1843 och blef indraget 1864. Heder och tack vare alla dess goda, redlige Lärare — främst desa högt förtjente föreståndare, Lektor Herman Johan Karl Cramér samt minnet af de hädangånge Säve, Ringbom, Kyrkander, Laurin och Wessman!
Sedan 1842 års Folkskolestadga utkommit, började på 1840-talet skolhus uppföras i alla pastorat på Gotland, i början vanligast blott ett för hela pastoratet; men småningom kom man till insigt om att hvarje socken behöfde sin särskilda skola och att en lärare hade nog med att sköta dess skolungdom. Så delades då de stora skoldistrikten i mindre och på ett och annat ställe hafva 2 distrikt uppstått i en socken. På 1870-talet började derjämte småskolor inrättas och en folkhögskola för Gotland kom till stånd. Sedan nu äfven lärarnas löner förbättrats och en pensionsinrättning för folkskollärarna af staten och kommunerna gemensamt bekostas, kan med allt skäl sägas att mycket ja ganska mycket gjorts för folkundervisningen i vår tid och folkskollärarna kunna nu med gladt mod arbeta i sitt kall.
Folkekoleinspektörsbefattningen inrättades 1861. Förste skolinspektör var Konsistorienotarien Doktor H. P. Gustafsson, som innehade inspektorstet till sin död 1869, då han till efterträdare fick Läroverksadjunkten Doktor Oskar Rosman, som, liksom företrädaren, kraftigt och nitiskt verkade för folktundervisningen till 1886, då stiftet delades i 2 inspektörsdistrikt.
År 1862 hölls första allmänna stiftsmötet med Gotlands folkskollärare uti Visby i Augusti. Då bildades skollärareföreningarne, en i hvarje trading. År 1864 voro folkskollärarns under 2 veckors tid samlade i Visby i och för vapenöfningar.
Vår tids folkundervisning behöfver icke skildras här, den är öppen för allas ögon. De förutstäende anteckningarna kunna gifva tillfälle att jämföra den med forna tiders. Det är de forna skolorna som trampat väg för oss och på sin tid verkat, efter sin förmåga, till kristendom, upplysning och sedlighet. Må vi, på samma gång vi erkänna detta, glädja oss ärver nutidens, hoppas deras vidare utveckling, hoppas att de må arbeta i ljusets, sanningens, kristendomens tjenst.

*) Så var åtminstone förhållandet i slutet af höstterminen 1846, då antecknaren med full ansvarighet skötte skolan en vecka och derigenom befriades från att tjenstgöra som monitör. Skolan besöktes då af ynglingar, som under sommaren farit till sjös och inglunda voro buskablyg.

Gotlands Allehanda
Måndagen 17 December 1888
N:r 101

Tillfällig löneförbättring

af 500 kronor för 1889 har medicinalstyrelsen föreslagit åt, bland andra, provineialläkarne i Hemse och Slite.

Gotlands Allehanda
Fredagen 14 December 1888
N:r 100

Från landsbygden.

(Bref till Gotl. Allehanda.)
Norra Gotland, 8 Dec.

Iakttag nödig försigtighet vid handterandat af hackelse- och andra maskiner!
Häromdagen råkade en tjenstedräng å Kyllej i Helvi att vid arbetet med hackelseskärning få venstra handen, tumma emellan vefven och lådan å maskinen med den följd, att allt skinn och kött bokstafligen slets från benet å tummen; af smärta och blodförlust föll den olycklige i vanmakt, i hvilket tillstånd han en stund efter fans af pigan på stället.

Stormen. Under samtal med personer, boende vid kusten, om stormen, som rasade här den förra månaden, sade de sig ej kunna minnas en dylik storm; de påstå denne var svårare än Novemberstormen den 13 och 14 år 1872. Som ett exempel på den förstes styrka kan nämnas att många halmstackar blefvo förda långa vägstycken, derunder mötande vägfarande, som på så sätt hindrades i sin resa. På ett ställe fattade vinden i en under ett skjul stående vagn och förde den ett långt stycke med sig. I hafsvikarne var vattnet som i en kokande gryta, och närliggande holmar voro omöjliga att skönja för det yrväder af vattenpartiklar, som stormen uppdref. Ramponerade tak, kullblåste gärdesgårdar och afbrutna träd bara öfverallt vittne om stormens raseri.

Drunknad. I lördags 1 Dec. eller fredags 30 Nov. passerade jakten Adolf från Slite, förd af styrman O. Ahnqvist, då den sorgliga händelsen inträffade, att bästemannen Berg gick öfver bord och omkom. Han hade en god stund hållit sig uppe; utan att kunna lemna någon hjelp måste de ombord qvarvaranda 2 männen se den nödstälde försvinna. Den omkomne var gift.

Vraket efter å Rute Misslauper strandade norska barkskeppet »Alfen» inropades i gå å auktion af Neptunbolaget för ett pris a 300 kr.; af samma bolag inropades i vraket varande och i land bergad last för omkring 2.000 kr.

Det minsta krypin, som funnitshär på norra Gotland, har nu försvunnit från sin plats, i det att ägarinnan till detsamma låtit ändra om det. Den bostad jag menar, upptar en yta af omkring 16-20 qv,-fot och var ej högre under takåsen än att man godt kunde stående på golfvet, nå den med handen. Intet loft fans der förut.
Maken till nu nämda bostad var till finnandes för några år tillbaka någonstädes vid vägen, som går till Visby från Fårösand. I denna bygnad bodde då en broder till en rik och mäktig man, hvars bostad var ett slott mot denna kurra. Så olika kunna ödets lotter falla.

I ett hyble i en socken vid ofvan nämda väg bor en qvinna, som — litet smått idiot — har en egen vurm för får. Ej ägande en bit jord, på hvilken hon kan ha sommarbete till något djur eller få vinterfoder till dem, föder hon mellan 8-12 får, som om vintern instängas i ena ändan af bostaden och om sommaren få gå på gatbrinkarne eller hänvisas att genom bästa öppning på någon gärdesgård söka sig föda på klölvervallar och i ängarne; blir hon tillsagd att derifrån borttaga sina kreatur, är hennes tal alltid: di olyckligä kräkän, nå ha di kummi in igän, hva ska\’ man göre bi dem da, så här ska ja ränna u ha ett evinnerlit bestyr, o. s. v., oaktadt hon sjelf gifvit dem anvisning på bästa stället att komma in. Att slagta ner någon af dem kan hon på intet vilkor; derför ock, om någon vill köpa något får af henne, så får han det, endast mot löfte att aldrig slagta det. — Genom samma dörr gå både qvinnan och djuren ut och in, de sistnämda genom hennes rum till sitt. Det är rent af vämjeligt att komma in för hennes dörr. Genom två små blyinfattade fönster kommer dagern in i rummet, der ett höns vanligen stoltserar i sängen eller på bordet, katten i spisen; matvaror, kokkärl och några få gångkläder ligga huller om buller på stolans eller under sängen och bordet.
På hvad sätt hon får foder till sina djur, är nästan en gåta; det oaktadt äro de vid godo hull. En idiot — till yrket lappskomakare — har hon äfven boende hos sig.

På tal om elände får jag ej underlåta att omtala ett fall, men af helt annat slag, och der menniskohjertat måste känna sig beklämdt. Å Lärbro sockens fattiggård bor en f. d. båtsman Walla, hvars verkliga namn år Nygren, med familj. Bland en talrik barneskara hafva de tvänne söner, som af försynen blifvit å vanlottade som möjligt. Den äldste af dem — omkring 30 år gammal — är född blind och för öfrigt krymrling. Dag ut och dag in sitter han på en stol, hållande i händerna en sten, som genom gnidning mellan dem blifvit helt och hållet blanksliten, oroligt vaggande med hafvudet under ett beständigt numlande.
Den yngste af dem, omkring 27 år gammal, har ständigt sin plats vid kakelugnen; han är också blind men på samma gång döfstum och äger ingen tillstymmelse till förstånd; under svängningar med kroppen och vridning med hufvudet framstöter han ett läte, liknande vissa djurs stönande ock qvidande. Kol, kalk, sten, eller hvad han får fatt i, för han till munnen, tuggar och sväljer det.
Här är ett fält för den menskliga barmhertigheten att ingripa. — I vårt land finnas många stiftelser och inrättningar för den lidande menskligheten. Då mensklig skröplighet och elände äro vilkoren för inträde på dessa anstalter, så äro väl ofvan nämda varelser mer än någon annan berättigade dertill, för att få en passande vård, hvaraf de nu äro i saknad, tillföljd af föräldrarnes fattigdom.
En friplats på Gotlands sjukhem finnes som vi se af en annons i Gotlands Allehanda, ledig; för den ena af Nygrens vanlottade söner skulle detta vara ett tillfälle få en passande vård.

Biten i högra handen, som nog en längre tid blir oförmögen till arbete, blef en person i Stenkyrka i förra veckan. Djuret, som alltid visat sig folkilsket, nedsköts samma dag, olyckan skedde.

Försäkra kreaturen! För en tid sedan förlorade en arbetare sin enda häst. I dagarna kringgår lista för tecknande af bidrag till en ny, enär det döda djuret som vanligt var oförsäkradt.
Jämlikt med hvad vi gjort en gång förr, anhålles det djurförsäkringsbolaget ville en gång i månaden t. ex. i tidningen tillkännagifva priset på försäkringar. Men fruktar vanligen det är för dyrt och vågar derför ej försäkra.

Gotlands Allehanda
Måndagen 10 December 1888
N:r 99

Inkomna & utgångna fartyg.

Inkomna:
Till Visby: 1 Dec.. galeasen Apollo, Carlström, Stockholm, fotogén.
Till Slite: 1 Dec., galeas Albertina, Viman, Libau; jakt Matilda, Lundbteg, Libau; jakt Adolf, Falk, Stockholm, alla i barlast.

Utgångna:
Från Visby: 30 Nov, jakt Sälla Hoppet, Sittberg, Burgevik; brigg Cuba, Ståhle, Oskarshamn, stenkol (vinddrifvare); 1 Dec., jakt Ina, Carlsson, Vestervik, kalk.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

Inkomna & utgångna fartyg.

Inkomna:
Till Visby: 26 Nov., jakt Sälla Hoppet, Siltberg, Norrköping, barlast (vinddrifvare).
Till Slite: 18 Nov., koff Konkordia, Hejdeaberg, Femern, barlast; 19 Nov., jakt Alvine, Jacobsson, Norrköping, förpassade och förpassningsfria varor.
Till Kappelshamn, 14 Nov., skonert Orädd, Viklander, Wismar, barlast; 17 Nov., ångf. Dagmar, Christophersson, från Norrköping till Königsberg i barlast (för storm); lotsångaren Ring Stockholm, storm och motvind; jakt Fremad, Hargast, Nyköping till Hall, plankstump (för storm); skonert Favoriten Hägvall, Wismar, barlast; 18 Nov. skonert Sofia, Hägvall, Eckereförde, barlast; 21 Nov., skonert Gustaf, Johansson, Århus, barlast 23 Nov., skonert Albion, Siltberg, Norrköping, styckegods; ångaren Visby, Falk, (för storm).
Till Klinte: 19 Nov., skonert Lina, Pettersson, Femern, barlast; skonert Fritiof, Afvelin, Lübeck, barlast.

Utgångna:
Från Slite: 20 Nov., jakt Mathilda, Lundberg, Libau, osläckt kalk; 21 Nov., skonert Henrik, Nyström, Lübeck, trävaror.
Från Kappelshamn 16 Nov., skonert Karolina, Pettersson, Stockholm, kalk; 18 Nov., ångarme Dagmar och Ring.

Gotlands Allehanda
Måndagen 26 November 1888
N:r 95

Inkomna & utgångna fartyg.

Inkomna:
Till Visby 18 Nov.: jakt Josefina, Puxon, Karlskrona, salt; jakt Bröderna, Olsson, Norrköping tegel. 19 Nov.: skonert Fru Lona, Landström, Kiel, barlast.
Till Slite: 13 Nov.: skonert Henrik, Nyström, Köbenhavn. 14 Nov.: skonert Berta, Österberg, Köbenhavn. 17 Nov. skonert Amor, Ahngvist, Lybeck alla i barlast.
Till Klinte: 13 Nov.: skon. Lovisa, Åhlström, Rostock; skon. Karl Johan, Fisch, Holtenau; skon. Laura, Söderström, Neustadt, alla i barlast. 17 Nov.: jakt Doris, Nyman, Wismar, barlast.

Utgångna:
Från Slite: 19 Nov.: galeas Vilhelm, Bergedahl, Köbenhavn via Katthammarsvik, trävaror. 14 Nov.: galeas Albertina, Viman, Libau, oslackt kalk.
Från Katthammarsvik: 16 Nov.: galeas Vilhelm, Bergedahl, Köbenhavn, trävaror.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93

Inkomna & utgångna fartyg.

Inkomna:
Till Slite 1 Nov. skonert Xenia, Ruthström, Fårösund, vadbarlast; 7 Nov. jakt Karolina Lyders, Viberg, Ljugarn, trävaror; 8 Nov. galeas Vilhelm, Bergedahl, Sundsvall, sandbarlast, jakt Laurine Marie, Kilström, Libau barlast; galeas Albertina, Viman, Sundsvall; galeas Två Bröder, Löfqvist, Stockholm; 9 Nov, skepp Augia Ships, Fårösund, 10 Nov. jakt Matilda, Lundberg, Sundsvall, alla i barlast.

Utgångna:
Från Slite 1 Nov., jakt Adolf, Falk, Stockholm, korn; 7 Nov, jakt Stjernan, Jörgensen, Stockholm, Sill.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 November 1888
N:r 91

Till följd af stormigt väder

med hög sjö kunde ångfartyget Visby ej i går, som bestämdt var, medtaga hit från Fårösund skeppet Agina, som i stället afseglat till Slite, der det nu kommer att repareras.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 November 1888
N:r 90

Missionsmöte började i förgår

e. m. i metodistkapellet härstädes. Mötet öppnades med en välkomsthelsning af pastor Berthold Roos, hvarefter pastor Andersson från Tofta höll betraktelse öfver ämnet: När Gud är för oss, hvem kan då vara emot oss? Härpå talade pastor Johansson från Butle öfver bidelordet: Jesus Kristus i går och i dag och desslikes i evighet. På aftonen kl. 8 predikade pastor Holtqvist från Burgsvik.
I går morgse fortsattes mötet kl. 10 med föredrag af pastor Andersson från Slite, hvilken till ämne valt psalmistena ord: De som med tårar så, de skola med glädje skörda. På eftermiddagen var anordnad en s. k. skördefest, hvarvid åtskilliga till festen skänkta saker försåldes. Pastor Roos uppläste som inledning Davids 146 psalm och talade öfver orden Herren älskar de rättfärdiga. Pastor Roth påpekade i ett kortare föredrag skördefestens betydelse. Vi vore visserligen befriade från de gammaltestamentliga lagarses tvång, men oj från att lofva och prisa Herren vår God.
Skördefesten var besäkt af omkring 150 personer och inbragte i behållning omkring 160 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 November 1888
N:r 90