För Sveriges sparbanker

och i syfte att så vidt på lagstiftningens väg kan ske i möjligaste måtto trygga de sparpengar, som landets relativt mindre bemedlade invånare af en karg arbetsförtjenst kunna samla för att möta ålderdomens eller nödens dagar, ha på de senaste årtiondena regering och riksdag gemensamt samverkat. En frukt af detta arbete var 1875 års sparbankslag, visserligen bristfällig i mycket, men dock ett afgjordt framsteg i kontrollväg. Emellertid ha dessvärre här och der i landet beträffande skötseln af dessa sparinrättningar missförhållanden yppats, ledande till en önskan att utöfver den sedvanliga årliga granskningen af bankens egne revisorer åstadkomma en mera skärpt kontroll. Det var i sådant syfte, som fjorårets riksdag beslöt åt länsstyrelserna uppdraga att föranstalta om särskilda inspektioner genom utsedda ombud, som kunde anses förtrogna med sparbanksverksamhet i allmänhet och i besittning af den kännedom om lokala och personliga förhållanden, att de kunde bedöma värdet och halten af de förbindelser, i hvilka sparbankernas medel placerats. Till inspektörer för Gotlands län i detta syfte utsåg länsstyrelsen för södra häradet kronofogden Bokström och för det norra häradsskrifvare Nordahl. Särskildt erhöllo dessa ombud i uppdrag att undersöka, huruvida grundad anledning förekomme till befarande af det i sparbankslagen paragr. 5 omförmälda missförhållande mellan tillgåogar och insatta medel eller att de förra icke uppsinge till 95 procent af de senare, i hvilket fall lagen bestämmer, att banken skall ställas under utredning.
Rosultatet af södra häradets inspektörs verksamhet föreligger nu i form af särskildt afgifna berättelser öfver inspektion uti hvarje af häradets sparbanker nämligen Vamlingbo, Stenkumla och Träkumla, Mästerby, När, Garda, Fardhem, Burs, Eskelhem, Atlingbo, Hogrän, Sanda, Klinte, Alskog samt Lau.
Åt alla dessa sparbanker anser sig inspektören kunna gifva det vitsord, att grundad anledning till befarande af ofvan omförmälda missförhållande icke förefinnes,
Så långt är ju allt godt och väl. Men då man tager närmare kännedom om de ställningar och förhållanden, som under denna inspektion på ett och annat ställe yppats, må man väl säga, att den qvast, som härigenom satts i gång, redan vid sitt första framträdande sopat bort en hel del oegentligheter och verkat både positivt för tillfället och preventivt för framtiden.
Så befans exempelvis på ett par ställen, att för vissa förbindelser gravations: bevis alldeles saknades eller voro föråldrade. Detta har under inspektionens lopp rättats. På ett annat ställe låg som säkerhet för ett jämförelsevis större belopp endast en lifförsäkring, som nu ut: bytts mot antaglig säkerhet. Å ett tredje ställe saknades förbindelse & ett enligt anteckning utlemnadt lånebelopp o. s. v.
Rörande förhållandet i Stenkumla och Träkumla sparbank säger inspektören:
Reverserna utgjordes till största delen af förbindelser med säkerhet af borgen och till någon del af inteckningar i jordbruksfastighet. Jag har icke anledning antaga att dessa förbindelser, såvida icke en skyndsam indrifning skulle blifva af nöden, skola komma att orsaka insättarne någon afsevärd förlust, men då endast en mycket ringa del af dessa förbindelser äro så beskaffade, att de i härvarande bankinrättningar kunna belånas, och då flere insättare hafva jämförelsevis höga fordringsbelopp, det högsta utgör 2,361 kr., kan banken af denna anledning råka i förlägenhet, hvarför missförhållandet borde af styrelsen i tid uppmärksammas.
Huruvida det gagn, denna sparbank bereder, verkligen uppväger olägenheterna af ett borgensskrifveri, som banken synes hafva inom nämda socknar uppdrifvit, besväret med den obetydliga bankens förvaltning och riskerna för såväl förtroendemännen som insättarne, torde, anser inspektören, vara en sak förtjent af det allvarligaste öfvervägande.
Om Mästerby sparbank göres ungefär liknande anmärkning angående rätt stora tillgodohafvanden på vissa händer bland insättarne, hvilka medel skola efter fyra månaders uppsägning tillhandahållas, hvarigenom förlägenhet för bankei skulle kunna uppstå. Att om reversutgifvaren reser till Amerika eller gjort konkurs, skulden bör indrifvas eller ny revers anskaffas, har den bankens styrelse icke ansett nödigt.
I Atlingbo, der protokoll öfver styrelsens sammanträden icke föres, göras åtskilliga anmärkningar mot bokföringen, i hvilken önskas större reda och kontroll.
I Burs, den största bland landtsparbankerna, med en ansvarighetssumma af 193 tusen kronor, påpekas de stora insättningarne på enstaka händer — 39 personer hade att fordra tillsammans 82 tusen kr. — ett missförhållande som af styrelsen bör i tid uppmärksammas. Ty sparbanken är ju icke de stora kapitalisternas bank, utan de smås. När en insättniog i sparbank nått ett eller annat tusental, bör den göras fruktbärande på annat sätt.
En annan omständighet, som Gotlands Allehanda för sin del skulle vilja påpeka, är den onaturligt stora skilnaden mellan lån mot endast namnsäkerhet och mot inteckningar eller annan realsäkerhet. Att en sparbank har utlånat 32 tusen kr. mot säkerhet af förstnämda slag och endast 9 tusen mot inteckning, en annan 25 tusen af förra slaget mot 9 tusen af det senare, en tredje 33 tusen mot 8 o. s. v. kap, om en skyndsam realisering skulle påkallas, vålla en betydande eko nomisk omstörtning bland de »ringar» af borgensmän, som bildat sig omkring en del sparbanker såsom medelpunkt.
Emellertid är denna inspektion för södra häradet nu afslutad. Man må hoppas, att den skall leda till önskade ändrin gar i anmärkta afseenden och till ökad trygghet för de många tuseutal, som icke hafva någon annan än sparbanken att anförtro sina under svett och möda förvärfvade små besparingar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 September 1889
N:r 111

Från landsbygden.

Sanda, 18 Sept.
Rikt fiskafänge. I tisdags natt fångades i Sandaviken utanför Runn hemman härstädes i ett enda notvarp ej mindre än 260 lispund sik eller 3,400 stycken fiskar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 September 1889
N:r 108

Klintekretsen höll i Sanda skolhus

i förgår sitt årsmöte, hvilket mangrant bevistades af kretsens medlemmar, Utnämda folkskolelärarinnan i Fröjel, fröken Anna Gottberg, höll lektion med småskolans andra årsklass i bibl. historia och behandlade »Abrahams kallelse och löfte»; läraren på stället höll hufyudräkningslektion med folkskolans högsta afdelning dels i metersorterna, dels i ränteberäkning. Efter lektionerna följde ett kort samtal, derunder särskildt påpekades vigten af att för barnen klargöra begreppet »gånger>, och vid den praktiska räkningen äfven söka undvika omkastoingen af multiplikand och multiplikator. Angående inlärandet af metersystemet gjorde tvänne åsigter sig gällande: dels att läraren bör låta barnen lära hela kedjan af sortbenämningar, såsom de i det franska systemet förekomma, således äfven »deka» och »myria», på det ej något »språng» måtte behöfva göras, fast sedan de onödiga namnnon böra bortkastas, dels att läraren aldrig bör låta barnen inhämta kännedom om andra än de sortnamn, som förefinnasi det svenska systemet, emedan barnen på denna ståndpunkt lika lätt uppfatta hundra- som tiofalden af enheterna och äfven lika lätt minnas sortskalan med »hoppet», »språnget» som utan detta.
Till ordförande för nästkommande år utsågs skolläraren Sal. Dahlström i Hejde, sedan skolläraren August Lingström från Klintehamn, som först dertill utsetts, bestämdt frånsagt sig detta förtroende; till sekreterare skolläraren N. P. Stengård i Klinte, sedan fru Tekla Andersson i Tofta undanbedt sig. Vice ordförande blef den afgående ordföranden, skolläraren Valdemar Andersson i Tofta.
Efter middagsrasten, under hvilken utom tillfredsställande af de materiella behofven en andlig uppfriskning bereddes mötesdeltagarne genom afsjungandet af koraler och Davids psalmer i kyrkan, diskuterades först frågan om katekesens behandling i folkskolan. I denna fråga, som förevarit vid flere möten, behandlades special-ämnet: Huru böra kurserna i katekesen bäst anordnas, efter nya normalplanen eller icke? Denna föreskrifver för folkskola med 4 årsklasser, understödd af småskola, afdelningsläsning, hvarvid »tysta» lektioner i andra ämnen måste anordnas samtidigt med katekesläsningen. Detta ansågs komma att störa den stilla andakt, som bör besjäla hvarje kristendomslektion, ty hur »tyst» den andra afdelningen sköttss, så måste den i alla fall öfvervakas mycket noga. Alla voro ock ense om olämpligheten af nya normalplanens anordning i detta stycke samt kunde icke finna något enda af de starka skäl, som komiterade troligen funnit derför. Vidare delade normalplanen utkatekesens läsning på alla 4 åren, hvadan ej vidare förordades en miadre kurs bestående af bibelspråken och Luthers lilla katekes, för 1 och 2 klasserna. Troligen hade komiterade så gjort, för att lexorna i katekes icke måtte blifva för långa. Men då man gerna önskade hålla alla barnen i ett lexlag i katokesen, ville man tillsvidare vidblifva de flesta skolorna i kretsen brukliga fördelningen af kursen. För öfrigt tycktes normalplanens läsordning för ofvannämda skolor vara alldeles otilllämplig. Bland annat förordade den 4 timmars katekes i veckan för högre afdelningen, som har sin tid så mycket upptagen med öfriga ämnen.
Derefter behandlades frågan om väl skrifningen i folkskolan. Inledaren, skolläraren L. V. Andersson ville, att målet för denna icke skulle vara att utbilda barnen till skönskrifvare, utan endast att de må få en redig handstil, icke att alla må skrifva lika, utan att hvarje barn må få sin säregna stil. Deruti blef han gillad af några, motsagd af andra. Skolläraren Lingström ville uppställa som regel, att barnen måtte skrifva som läraren; men denne borde vid undervisningen bibehålla sin vanliga stil. Skoll. Rosvall åter ville ha bort allt »sjelfsyåld> från lärarens sida då han undervisar. Läraren må söka lära sig skrifva mönstergilt och prestera det möjligast vackra i förskrift på svarta taflan samt ej nöja sig, förr än han gjort detta samt sedan med bestämdhet fordra dettas återgifvande af barnen.
Äfven i välskrifning gäller som i all annan undervisning, att läraren är mönster och barnen söka efterbilda honom.
Derom «särskildt anmodad, redogjorde talaren något vidlyftigare för sin metod i välskrifning, dervid förtydligande detta vid svarta taflan. Af denna redogörelse må följande meddelas:
Läraren bestämmer noga, då barnen komma i folkskolav, om sittning, pennans hållning och bokens läge samt öfvervakar så mycket som möjligt att hans ord efterkommas, ty alltför ofta söka barnen en annan ställning, som icke är god. Han linierar upp svarta taflan med linier, som befinna sig på 1 dms afstånd från hvarandra, och barnen få använda vanligt linieradt skrifpapper. Han genomgår sedan alfabeten progressivt, först de låga bokstäfverna, så de högre, derefter de underskurna och slutligen de stora bokstäfverna. För hvarje ny bokstaf som blifvit inlärd, gifves äfven ett ord till förskrift,5 deri denna bokstaf helst flere gånger förekommer. Barnen böra ej längre än omkring 10 min. skrifva efter en förskrift. Då bör läraren efterse, hur skrifningen verkstälts och på svarta taflan uppskrifva de felaktiga former, som mera allmänt förekommit, samt gifva ny förskrift. De felaktiga formerna kan han äfven vid föreskriftens : lemnande skrifva bredvid de rätta och låta barnen noga fixera båda. 1 och 2 årsklasserna erhålla samma förskrift; men under det 1 klassen låter lågstapeln fylla hela rummet mellan 2:ne linier, låter 2 klassen den börja midt emellan bägge linierna o. s. v. 3 och 4 årsklasserna öfva sig med småstil, hvilkens lågstaplar fylla 1/4 af liniernas mellanrum, högstaplarne 1/2 och de underskurna staplarne hela. Dessa barn kunna lämpligen skrifva efter bok.
Då talarens metod i välskrifning syntes kretsen god, framstäldes önskvärdheten af att densamma återgafs i tryck.
Sedan mötet med bön och sång afslutats, beklöts på förslag af komminister Ekman, att en särskild timme vid hvarje möte skulle anslås tlll sång, och utsågs till ledare af sången förslagsställaren.
Nästa möte kommer att hållas hos folkskoleinspektören Uddin, Sanda, efter program, som framdeles komma att uppgöras.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 September 1889
N:r 108

Biskopsvisitation

hölls i fredags, lördags och i går i Sanda, Mästerby och Vestergarns pastorat, dervid biskopen i förrättningen biträddes af kontraktsprosten Budin. Under fredagen och lördagen förrättades specialvisitation, hvarvid inspekterades folk. och småskolorna i alla tre socknarne, dervid biskopen höll förhör med barnen och fann undervisningen väl skött. I Sanda skola framhöll visitator, på förekommen anledning, att, ehuru kristendomen borde vara skolans vigtigaste ämne, modersmålet dock, såsom grundläggande, ingalunda finge försummas. I samtliga skolor meddelades undervisning i samtliga öfningsämnen. Åskådningsmateriel fans i tillräcklig mängd, samt sockenbibliotek med årligt anslag. Rörande folk- och småskolan i Mästerby, bvilken är gemensam, ville biskopen icke nu göra något yrkande om upprättande af en särskild småskola, då barnantalet inalles föga öfversteg 40, men lade församlingen på hjertat att, så snart förhållandena det kräfde, tänka på skolornas särskiljande. Äfven här betonade biskopen starkt församlingarnes skyldighet att understödja fattiga barn, så att deras skolgång ej hindrades.
Samtliga socknarnes kyrkor befunno sig i godt och prydligt skick. Vidkommande Sanda kyrka hade kyrkorådet beslutit till stämman göra hemställan om att de nu igenmurade öppningarne på tornet, der så ske kunde, skulle återställas i sitt gamla skick. Äfven skulle åtskilliga mindre bristfälligheter i ett par af portalerna afbjelpas. I Vestergarns och Mästerby kyrkor saknades ett par kolonner i portalerna, som man beslöt skola återställas.
Kyrkogårdarne voro välbållna och prydliga. Magasinsbygnaden inordvestra hörnet af Mästerby kyrkogård borde erhålla en ny dörr utåt vägen.
Kyrkornas arkiv och inventarier samt räkenskaper för såväl skolor som kyrkor befunno sig i vederbörligt skick.
Åtskilliga smärre afskrifningar gjordes bland inventarierna, deribland af alla tre messkrudarne, en i hvarje socken. Kyrkoherden jämte kyrkoråden åtogo sig att på frivillighetens väg avskaffa en ny skrud, hvilken biskopen förklarade kunde användas af församlingarna gemensamt.
En ny dopskål behöfde Mästerby. Kyrkorådet förklarade sig villigt gå i författning om anskaffande af en sådan.
Ministerialböckorna voro med noggranhet förda.
I går hölls gemensam gudstjenst i Sanda kyrka, dervid altartjensten förrättades af komminister Ekman och kyrkoherde Uddin predikade öfver dagens evangelium, om den barmhertige samariten.
Biskopen steg härefter för altaret hvarifrån han höll ett helsnivgs- och förmaniogstal till församlingarna, dervid utgående från 5 Mosebok 4: 29—31. Med årets nattvardsungdom höll biskopen sedan samtal öfver Herrans bön samt med de äldre församlingsmedlemmarne öfver Höga visan 1 kap. 5—8 verserna.
Vid efter gudstjenstens slut hållen kyrkostämma biföllo församlingarne de ofvan omnämda hemställandena rörande kyrkor och skolor.
Pastors embetsmemorial upplästes och var helt kort, beroende på den utförligare berättelse rörande församlingarnes tillstånd, som afgifvits till prestmötet och af hvilken utdrag förut meddelats i denna tid ning. Om förhållandet inom kyrkan meddelade pastor dock nu, att gudstjensten i allmänhet flitigt besöktes och sakramenten begagnades. Att på sabbaten vara stilla vore regel. Husandaktöfvades. Rörande det sedliga lifvet hade dryckenskapslasten aftagit, men otuktslasten beklagligt Så tilltagit. Passionsgudstjensterna voro mindre besökta än bibelförklaringarna. Kommunionförhör hade hållits i Mästerby och skulle nu införas äfven i de båda andra församlingarna. Kopfirmation ägde rum hvarje år.
Okyrkligheten hade framträdt dels som baptism, dels som valdenströmianism. Båda hade det gemensamt, att de hölle enskilda nattvardsgångar. Rörande dopet rådde stor förbistriog, i det somliga döpte sina barn sjelfva, andra undanhöllo dem från dopet, åter andra läto presterna döpa dem. Dessutom fans ännu ett slag af okyrklige, nämligen de som med förakt afhöllo sig från gudstjensten och sakramentens bruk.
I fråga om skolgången upplyste pastor att den inom pastoratet var god och regelbunden.
Med anledning af embetsmemorialet uttalade biskopen sin glädje öfver att dopet i kyrkan vore regel samt uppmanade att iakttaga värdighet när det måste äga rum i hemmet. Genom att man visade vördnad för dopet, skulle baptismen indirekt motarbetas.
Likaledes gladde det biskopen att söndagen i allmänhet användes till hvilodag samt att husandakt öfvades, och skedde det också här och der endast för ordningens skull vore redan det ett godt.
Med oro och ängslan hörde biskopen att otuktslasten tilltagit inom församlingarna, hvarpå han stälde några allvarliga, behjertansvärda ord till församlingsmedlemmarne att icke genom fortsatt gående på denna väg åsamka sig ea förfärlig dom.
I fråga om de okyrkliga uppmanade biskopen att der hopp om bättring fins stödja det goda, men de der fortforo att vara enträgna i sin afvoghet mot kyrkan, dem borde man möta med kärlekens heliga allvar, låta dem veta, att man ej ville draga i ok med dem. De som föraktade kristendomen voro dock de farligaste. Bättre vore att ha ett ovisst nit om Gud än att ej ha något alls.
Då slutligen församlingarna ej hade någon anmärkning att göra mot boställenas häfd och det inbördes förhållandet befans vara godt, afslutades stämman och visitationen kl. 1/2 4 på e.m.

Gotlands Allehanda
Måndagen 16 September 1889
N:r 106

Af konungens jagtklubb

hitkom idag med Klintehamn endast en medlem, grosshandlaren Francke, för rapphönsjagt å klubbens marker i Sanda, Mästerby och Vestergarn.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 September 1889
N:r 105

Konungens jagtklubb

sammanträder fredagen 13 September å Klintehamns gästgifvaregård för rapphönsjagt å klubbens marker inom Sanda, Mästerby och Vestergarns socknar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 2 September 1889
N:r 100

Biskopsvisitation

hölls i lördags och i går i Hejde. Lördagen 7 och söndagen 8 dennes hålles visitation i Barlingbo, 14 och 15 i Sanda samt 21 och 22 dennes i Fardhem.

Gotlands Allehanda
Måndagen 2 September 1889
N:r 100

Vid jägaregillets fjerde prisskjutning

i måndags deltogo i skjutningen mot centimetertafla 4 skyttar. Första pris jämte silfvermedalj erhöll G. P. Hansén, Dalhem, för 56 c. m., andra pris O. A. Pettersson i Stenkumla, för 95 c. m. och tredje pris F. Stenberg, Sanda, för 99 c. m.
I björnskjutningen deltogo 12 skyttar. Första priset togs af jägmästare Herlitz för 69 c. m., andra pris af F. Stenberg för 78, tredje pris af G. P. Hansén för 83 och fjerde pris af J. A. Lönnroth för 85 c. m.
I öfrigt företogos inga skyttelekar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 28 Augusti 1889
N:r 98

Kyrkoherdeinstallation

ägde i går rum i Grötlingbo kyrka då utnämde kyrkoherden O. Jacobsson i Grötlingbo och Fide församlingar installerades i sitt embete af biskopen, som dervid assisterades af kontraktsprosten Alfvegren samt kyrkoherdarne R. Uddin i Sanda, O. Söderström i Rone och J. Svensson i Garda.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 Augusti 1889
N:r 94

Landsbygden.

Södra Gotland, 12 Aug.
En gammal plägsed eller kanske rättare sagdt osed utöfvas i ganska vidsträckta kretsar här på landsbygden, i fråga om städjandet af tjenstefolk. Vanligtvis tillfrågas tjenarne redan vid jultiden om de t. ex. vilja qvarstanna till och med det kommande året (1 Nov.—24 Okt.) eller ce, då frågan kommer från en annan husbonde, om de vilja »ta fästpengar» som det heter, till nästa år, och i nio fall af tio, uppgöres affären på det sätt att städjepengar, — från 5 till 10 kronor — lemnas tjenaren, utan någon enda rad till öfverenskommelse om lönevilkoren, eller, om han skall flytta till ny plats, företeende af s. k. orlofssedel. Att sådana åtgärder icke äro förenade med lag, beböfver ej sägas, och derför får också mången husbonde oeh tjenare, skörda frukten af detta »godtyckliga» och lösa städjosätt, när det kommer någon »furga på tråden» på endera sidan. Otaliga fall af »olofligt afvikande ur tjsnsten»; oguldna tjenstebjons löner etc. skulle kunna framdragas; men jag vill här blott anteckna ett par fall, då tjenarne utan lof sprungit bort från sin husbonde, just då han som bäst behöfde deras bjelp, utan att han hos »vederbörande» kronobetjening, på grund af olaga städsel, kunde erhålla någon bjelp eller handräckning för deras återsättaude i tjensten. Under sistlidne vinter, då det var som mest att göra med den myckna snöns undanskaffande både på landsoch bygdevägar, försvann helt plötsligt en landtmans enda dräng och arbetsbiträde, ingen visste hvart han tagit vägen. I snöyra och köld måste nu denna landtman stå på vägarne, för att enligt skyldighet hålla dem farbara, under det hustrun måste taga vård om kreaturen, forsla vatten lång väg till dessa, skaffa brärsle m. m. i det stundom vildaste yrväder, och detta allt för den pliktförgätne drängens skuld. — Hos en annan hemmansägare tjenade en piga som gick hem till sina anförvandter på ett besök häromdagen och då hon väl visste att rågskörden skulle börjas dagen derpå, trodde husbondefolket att hon skulle vara tillbaka på sin plats vid arbetets början, men häruti bedrogo de sig storligen. Först efter omkring åtta dagars förlopp fann pigan det vara med sin plikt förenadt att åter inställa sig i tjensten, och då var rågarbetet nära nog öfverståndet och afslutadt. Kan man nu säga att ett sådant tillvägagående från tjenarnes sida är befogadt? Nej, visst icke! Och så kan det, och har äfven flere gånger inträffat att från husbondens sida likartade fall förekommit gent emot tjenaren ifråga om lönens utfående m. m. och allt detta trassel och obefogade tilltag kunde verkligen” afbjelpas, blott om städjandet skett fullt lagligt från båda sidorna, ty då ingrepe lagens handhafvare, när sådant af omständigheterna påkallades, med kraftig arm, och stälde rätt och rättvisa för ögonen på den försumliga och uppstudsiga !
— Jag har velat påpeka detta, just nu, af den anledning att många ännu i dessa dagar kanske stadt sin tjenare till ett kommande år, och dermed rikta deras uppmärksamhet på ett lagenligt tillvägagående i städjoväg !

Väl i målkärlet tyckes det i år blifva af den erhållna skörden, om man får bedöma detsamma efter följande: Vid tröskning erhöll en landtman för några dagar sedan elfva tunnor, (enligt gamla beräkningen) ren och vacker hafre efter hvad som inkörts i två vanliga foderhäckar, och efter 1 lass (60 band) råg har äfven erhållits 1 och en half tunna, hvilket ju är ganska vackra resultat.
Hveteskörden pågår na som bäst härstädes, men om den kommer att lemna några lysande resultat, är tvifvel underkastadt, klen som den i allmänhet är i våra trakter detta år. Regn äro vi nu åter i behof af här på Söder, om den-till rågsådd beredda jorden skall erhålla tillräcklig »myr» för verkställande af sådden i nästa vecka. På sina ställen måste man ännu köra vatten, både till folk och kreatur, då detta skrifves.

Öfverfallen af tvänne stora gårdshundar blet midt på vägen om ljusa dagen en fredlig vandrare för några dagar sedan, då han ifrån Klinte tog vägen genom Sanda åt Vestergarn. Efter erhållandet af åtskilliga skråmor och förstörda kläder lyckades det omsider vår man att blifva qvitt de rasande odjuren, hvarefter han stälde sina steg till hundarnes ägare som bodde i närheten, för att hos honom anhålla om tillsyn öfver dessa hundar som på ett så oförskyldt sätt anfallit honom, men huru stor blef ej hans förvåning då i stället för deltagande oc ursäkt från hundägarens sida, denne öfveröste honom med de största otidigheter och en hel massa oqvädinsord. Till följd häraf torde åtal komma att anställas, af den förfördelade, emot den brutale hemmansägaren, hvars namn jag för denna gång vill hemlighålla. Borde ej dylika hundar förses med nosgrimma eller kopplas?

13 Augusti.
Ett häftigt oväder rådde på södra landsbygden, Ena fruktansvärd storm, stundtals åtföljd af häftiga regnskurar, rasade härstädes, kullkastade gärdesgårder, träd, lösrycete fiskarebåt ar och ramponerade dem, m, m, Vattenståndet i sjön var ovanligt högt för årstiden. I dag har vinden gått på vestlig, (i går var den 80) och fortfar när detta skrifves med häftighet.
En trälastad större skonert syntes tör bottenrefvade märssegel i går qväll utanför vestkusten vid inloppet till Burgsvik, der den troligen ville söka skydd undan det rasande ovädret, men måste dock åter lägga ut till sjös, alldenstund han ej lyckats nå någon säker ankarplats. Fartygets slingringar i den hårda sjön voro häpnadsväckande att skåda med beväpnadt öga.

Fide, 13 Aug.
För kort tid sedan råkade ott par ynglingar från denna lilla sockea komma i gräl, hvarpå följde slagsmål, dervid den ena »kämpen» drog sin knif och tillfogade sin vederdeloman åtskilliga knifbugg i hufvudet och bröstet, deraf somliga rätt lifsfarligt. Tikare måste genast tillkallas, som förband den sårade ynglingen, en hemmanebrukareson från Fide. Vid häradsrätten tros att slutaktea i detta drama kommer att utspelas.
Kornskörden nar börjat här på några stälen. En stor del af kornet är dock änou omoget.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 14 Augusti 1889
N:r 92