Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd:
Rute socken: födde 17, döde 10, inflyttade 35, utflyttade 41; folkmängd 31 December 627; ökning 1.
Fleringe socken: födde 10, döde 10, inflyttade 46, utflyttade 25; folkmängd 31 December 390; ökning 21.
Bunge socken: födde 9, döde 8, inflyttade 56, utflyttade 40; folkmängd 31 December 516; ökning.17.
Närs socken: födde 19, döde 16, inflyttade 26, utflyttade 51; folkmängd 31 December 1,122; minskning 22.
Lau socken: födde 10, döde 5, inflyttade 8, utflyttade 23; folkmängd 31 December 528 ; minskning 10.
Källunge socken: födde 3, döde 4, inflyttade 28, utflyttade 37; folkmängd 31 D:cember 250; minskning 10.
Vallstena socken: födds 8, döde 5, inflyitade 30, utflyctade 15; folkmängd 31 Decomber 359; minskning 18.
Levide socken: födde 11, döde 17; folkmängd 31 December 594; minskning 4.
Gerums socken: födde 3, döde 2; folkmängd 31 December 185; hvark2n ökning eller minskning.
Fårö socken: födde 36, döde 15, inflyttade 38, utflyttade 39; folkmängd 31 December 1,216; ökning 20; vigde 5 par.
Öja socken: födde 25, döde 10, inflyttade 50, utflyttade 40; folkmängd 31 December 912; ökning 25.
Hamra socken: födde 8 döde 4, inflyttade 5, utflyttade 7; folxmängd 31 December 338; ökning 2.

Gotlands Allehanda
Måndagen 10 Januari 1887
N:r 3.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Till två månaders fängelse dömdes drängen Olof Klint, Sindarfve i Hemse, för våld å allmän väg mot Petter August Petterson i Fardhem.

Vållande till eldsvåda. Förut omnämde minderårige gossen Rudolf Valberg i Sanda dömdes att i hemmet med aga rättas eller i allmän uppfostringsanstalt insättas, om tillgång dertill funnes.

Barnuppfostringsmål. Jakob Närström i Eskelhem, instämd af Ida Pettersson från Vestergarn, ådömdes edgång.

Ytkandet om äktenskapsskilnad mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Anna Danielsdotter kunde ej bifallas, enär ej tillförlitligt blifvit upplyst, att hustrun verkligen öfvergifvit och förlupit sin man af ondska och motvilja och farit utrikes.

Oloflig ölutskänkning. Handlanden L. P. Jakobsson, åtalad af länsman Svallingson, ådömdes edgång.

För förargelseväckande uppförande inför domstolen dömdes Kristoffer Hansson, Krokstäde i Tofta, att böta trettiofem kronor. Han hade ej åtlydt ordförandens tillsägelse att afträda från den plats i tingssalen, der förhandlingarne ägde rum, samt upprepade gånger fallit ordföranden i talet.

Gift- och fotogenmål. För öfverträdelse af giftstadgan dömdes handlande G. A. Norrby i Klintehamn att böta tjugufem kronor.

— För att utan att dertill vara berättigad hafva sålt en del giftiga ämnen dömdes handlande J. A. Vallin i Klintehamn till tjugufem kronors böter, hvarjämte det beslagna godset förklarades förbrutet.

— För enahanda förseelse dömdes handlande Karl Smitterberg i Klintehamn att böta tjugufem kronor. Yrkandet om ansvar för uraktlåtenhet att hafva förordningen och sundhetskollegii cirkulär uppspikade i försäljningslokalen ogillades, enär svaranden ej förvärfvat sig tillstånd till handel med nämda ämnen, hvadan han ej kunde anses vara skyldig iakttaga denna föreskrift.
Dylika yrkanden i flere nedannämda giftoch fotogenmål af liknande art vordo afslagna.,

— Åtalet mot handlande R. Snöbohm i Klintehamn angående öfverträdelse af gifcistadgan ogillades, enär de af svaranden vidtagna åtgärder ej vore af beskaffenhet att föranleda till ansvar.

— Till tjugufem kronors böter dömdes handlande O. H. Nyman i Vestergarn, enär han utan berättigande sålt en del giftiga ämnen, hvarjämte det beslagtagna godset förklarades förbrutet.

— För enahanda förseelse dömdes handlande L. P. Olsson i Hablingbo, Anton Melin vid Snosariva och L. P. Jakobsson att hvardera böta tjugufem kronor. Beslagtaget gods hos alla tre förklarades förbrutet.

— Handlande J. Nilsson, åtalad af länsman Svallingson, för enahanda förseelse dömdes att böta tjugufem kronor.

— Samma åklagare hade åtalat handlande J. V. Jakobsson, emedan denne sålt gitter utan att hafva ingifvit förteckning på de giftiga ämnen han haft till salu. Han bötfäldes till tjugufem kronor. Beslagtaget gods förklarades förbrutet.

— För åsidosättande af den vård af eldfarliga oljor, hvilken är föreskrifven, dömdes handlande J. A. Vallin i Klintehamn, John Johansson i Klintehamn, Johan Nilsson i Stånga och N. A. Nyström i Klintehamn att hvardera böta tjugu kronor.

— Ett liknande åtal mot handlande August Nyberg i Klintehamn ogillades såsom obestyrkt.
Svarandens ansvars- och ersättningsyrkanden lemnades utan afseende,

— Till femtio kronors böter dömdes handlande Jobn Johansson i Klintehamn, emedan han efter hemforsling af ett kärl, innehållande 15 kannor gasolja, låtit kärlet qvarligga i åkdonet till följande dag.

— Handlanden Karl Smitterberg i Klintehamn och godsägare Wöhler dömdes, emedan de innehaft större förråd fötogen än de ägde rätt att böta, den förre tjugu och den senare tio kronor.

— För att hafva sålt eldfarliga oljor utan att derom hafva ingifvit behörig anmälan dömdes handlaudena Johan Hultgren, Isome i Väte, Anton Jakobsson i Fardhem, Johan Hansson, Hägvalds i Linde och J. Malkan samt handelsidkerskan H. Wirsén att hvardera böta femtio kronor. Beslagtaget gods hos en del förklarades förbrutet.

— Ett liknande åtal mot handlande Johan Nilsson i Stånga ogillades, enär det styrkts att han en gång gjort behörig anmälan.

För att hafva begagnat ojusterade skålpundsvigter voro handlandena K. L. Krokstedt i Klintehamn, Kr. Malkan, V. Hansén, Klas Nilsson, M. Krusell, L. Krusell och handelsidkerskan H. Wirsén åtalaed. Åtalet ogillades, enär åklagarne ej kunde påstå, att nämda vigter äfven voro oriktiga.

Norra häradsrätten.
Vid femtio kronors vite förpliktades nämdeman A. Englund, Banna i Lärbro, att inom en månad afgifva redovisning för sitt förmynderskap för Jakobina Pettersson, Snäckers i Hangvar. Englund, som 1876 förordnats till förmyndare för nämda person, hade underlätit att lemna redovisning, då Jakobina Pettersson blef myndig.

För åverkan dömdes drängen Karl Valström, Fardume i Rute, att böta fem kronor. Han hade, okunnig om gränserna för ett par vid hvarandra liggande skogsskiften, forslat ett par lass s. k, ruckjord från hemmansägare V. P. Karlssons mark, då han af sin husbonde J. Falk ålagts hemköra dylik jord. Svaranden ålades derjämte ersätta jorden med 50 öre samt betala rättegångskostnaderna med 13 kronor.

För oloflig bränvinsutskänkning dömdes hustru Maria Thomsson, Olsarfve i Ardre, åtalad af länsman Bolin på angifvelse af smeden Edvard Andersson, Kopungs i Ardre, till 40 kronors böter, hvarjämte hon ålades utgifva utskänkningsafgift med 56 kronor 25 öre.

För oloflig utskänkning af maltdrycker dömdes husbonden Karl Vessman, Hammars i Lokrumme, på åtal af länsman Håkansson, att böta fem kronor.

Ansvar för lägersmål hade pigan Augusta Magnusson i Lärbro yrkat å husbondesonen Vilhelm Andersson, Bryor i Tingstäde. Svaranden, som aflagt honom ådömd edgång, frikändes.

För tillgrepp af ett vagnshjul var husbondesonan Johan Broström, Broa å Fårö, åtalad af rättaren Teodor Stenström, Furubjers i Tingstäde. Käromålet såsom varande obestytkt ogillades. För åtalet, som antogs hafva skett af obetänksamhet, fäldes Stenström till 25 kronors böter, hvarjämte han ålades ersätta Broström med 21 kronor och utgifva lösen för protokoll och utslag.

För misshandel å hemmansägare J. Falk, Fardume i Rute, voro hemmansägaren N. P.
Karlsson och dennes son Oskar Karlsson åtalade af länsman Smedberg. Oskar Karlsson ådömdes edgång.

För försummad hundskatt dömdes löjfnant v. Schewen å Fårö att böta fem kronor, hvarjemte han ålades utgifva dubbel hundskatt med tio kronor. Från åtalet mot hemmansägare Kr. Pettersson & Fårö afstod länsman Smedberg.

För misshandel å pigan Emma Vickman var kronobåtsmannen Anders Hallström i Halla åtalad af länsman Håkansson. Hallström ådömdes edgång.

Tvist om bränsle. På fgrordnande af k. m:ts befallningsbafvande och lotsstyrelsen hade länsman Smedberg iustämt hemmansägarne P. Medin, Jakob Medin, Johan Pettersson, Per Lindberg, K. J. Björkqvist, I. Pettersson, Lars Lautin, O. P. Karlsson och Petter Pettersson, samtlige vid Medebys i Hall, enär de ej under åren 1881—1885 fullgjort bestämmelsorna i ett mellan lotsstyrelsen och ägarne af Medebys bemman 1829 uppgjordt kontrakt, hvari bland annat stadgas att de.till lotsarne vid Hallshuk skulle årligen anvisa å sin skogsmark fyra famnar tallved till bränsle mot ersättning af nio kronor årligen. Svarandena förpliktades att mot nämda ersättning vid Påfordran utsyna åt lotsarne till afverkniug så stor mängd till ved tjenliga tallar, som åtgingo till tjugu famnar, vid äfventyr att utsyningen eljes af vederbörande utmätningsman på deras bekostnad verkstäldes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 Januari 1887
N:r 2.

Protokollen vid biskopsvisitationerna

i Gothem, Fole, Martebo, Rute, Dalhems och Närs pastorat hafva föredragits inför domkapitlet, som förklarat att hvad i dem förekommer ej föranleder till någon domkapitlets åtgärd.

Gotlands Allehanda
Fredagen 3 December 1886
N:r 97.

Mantals- och Skattskrifningarna

för nästkommande år komma att äga rum på nedannämda ställen och tider:
I norra fögderiet:
Nov. 12 kl. 10 f.m. med Hörsne pastorat vid

I södra fögderiet:

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 November 1886
N:r 89.

Vid biskopsvisitationen

i Rute pastorat tjenstgjorde kontraktsprosten doktor Öfverberg såsom biträde samt konsistorienotarien Öfverberg såsom protokollsförare.
Bunge kyrka befans såväl in- som utvändigt vara i syonerligt godt och prydligt skick. Såsom för kyrkans ändamål främmande och således otillbörligt betecknades sockenmagasinets inrymmande i tornrummet. På hemställan af biskopen föreslog kyrkorådet, att nämda magasin inom hgst fem år skulle aflägsnas ur kyrkan samt att denna del af kyrkan skulle genom nytt golfs inläggande och borttagande af af skrankningen under läktaren försättas i ett värdigt skick. Detta förslag antogs af kyrkostämwan efter omröstning, som utföll med 547 ja (af åtta röstande) mot 327 nej (fyra röstande.) På uppmaning af biskopen beslöt stämman fortsättande af den omkring kyrkogården påbörjade träd: planteringen, som delvis med synbar framgång företagits. Kassa, arkiv och inventarier befunnos i full öfverensstämmelse med aflemnad redogörelse.
Vid inspektion af Bunge folkskola leddes förhöret dels af den vik. läraren och dels af biskopen. I trädgårdsskötsel å dertill vederbörligt afsöndradt jordland hade undervisning meddelats. Det anmäldes att någon undervisning i sång för innevarande termin ej ägt rum, enär den vik. läraren ej härtill vore kompetent och pågon annan undervisare ej kunnat anskaffas. Vid detta förbållande såsom rent tillfälligt fick bero.
Fleringe kyrka var i godt stånd. Kyrkogården ansågs behöfva delvis planeras och befrias från en del affall samt kyrkogårdsmuren lagas och jämnas. Dessa brister förklarade sig kyrkorådet efter hand vilja bota. Biskopen uppmanade till ihärdigt bemödande att trots den stenbundna marken hägna kyrkogården med träd, på grund hvaraf kyrkostämman beslöt, att trädplantering skulle företagas. Inventarier, kassa och arkiv öfverensstämde med lemnade uppgifter. Tvänne ljusstakar af jernbleck skulle öfverlemnas till Gotlands fornsal.
I Fleringe folkskola leddes förhören delvis af biskopen. Med anledning af att frånvaro från skolan utan anmälan och tillstånd ofta nog förekommit, anmodade biskopen pastorn och skolrådet att noga tillse, att en ändring häri inträdde. Någon undervisning i trädgårdsskötsel hade ej kunnat meddelas, emedan intet jordland förefunnes; något sådant kunde ej heller på något eå när lämpligt afstånd från skolan anskaffas i anseende till markens stenbundenhet. Pastors förslag att undervisning i trädplantering åtminstone kunde äga rum på så sätt, att barnen finge deltaga i planteringen omkring kyrkogården, gillades.
Rute kyrka befans såväl till det inre som yttre i godt stånd. Smärre brister Å reveteringen utvändigt, orsakade af regn och storm, ville kyrkorådet med första afbjelpa. Biskopen uppmanade till fortsät tande af redan påbörjad trädplantering omkring kyrkogården. Arkiv, kassa och inventarier voro i vederbörligt skick. På förslag af, biskopen beslöts att i Gotlands fornsal deponera ett gammalt krusifix. Ett par prydliga och värdefulla messingsljusstakar, en messingsljuskrona och ett timglas skulle reparoras, hvarefter kronan skulle uppsättas å lämplig plats och timglaset å predikstolen. Inhysandet af sockenmagasinet i tornrummet skulle enligt stämmans beslut upphöra inom högst fem år samt nytt golf å denna del af kyrkan inläggas och afskrankningen vid läktaren borttagas. Biskopen påvisade derjämte den vinst, som med hänseende till kyrkans utseende och värdiga hållning skulle ernås, om läktaren från sin nuvarande något framskjutna plats något tillbakaflyttades i tornrummet, men villa han låta församlingen sjelf afgöra, om och när så kunde ske.
Ministerialböckerna voro förda med ordning och noggranhet samt alla församlingarnes räkenskap och skolkassor i behörigt skick.
Vid besök i Rute folkskola deltog biskopen sjelf i ledningen af förhören. Ett jordland för undervisning i trädgårdsskötsel förefans men var såsom aflägset liggande ej lämpligt. Läraren uppmanades att, detta oaktadt, bedriva nadervisningen på bästa möjliga sätt.

Följande dag förrättades högmässogudstjenst af församlingarnes pastor, hvarefter biskopen trädde inför altaret och talade öfver Davids psalm 46. Sedan biskopen förrättat förhör med den senast konfirmerede nattvardsungdomen, afslöt han gudstjensten i vanlig ordning.
I sin redogörelse framhöll pastor, att de offentliga gudstjensterna voro rätt talrikt besökta. De voro så ordnade, att hvar tredje söndag under den varmare årstiden en af de tre församlingarne turvis vore utan gudstjenst; under den kallare årstiden hölls gudstjenst hvarje söndag i moderförsamlingen och hvarannan söndag i en af annexförsamlingarne. Dopet förrättades mestadels i kyrkan med undantag för den kallare årstiden ; inga odöpta barn hade förefunnits under pastors tjenstetid. Nattvardsgång ägde rum i alla kyrkorna; åt sjukliogar och åldersstigna utdelades nattvarden emellanåt i hemmen. Sockenbiblioteket i Bunge begagnades flitigt; ett för de båda andra församlingarne gemensamt bibliotek användes deremot föga. Mot det sedliga tillståndet fannes nog mången allvarlig anmärkning att göra; dock kunde pastor vitsorda, att svårare ossålighet tillhörde undantagen. Öfverflöd i bruket af spritdrycker förekom nu epdast sällsynt. Några kyrkliga partier och söadriogar hade hitintills ej på allvarsammare sätt förekommit.
Mot anordningen af gudstjensterna hade församlingarne och biskopen intet att anmärka. Att församliogarne bevarats från slitningar i andligt afseende, framhöll bi skopen såsom en anledning till synnerlig glädje och tacksamhet, hvarjämte han tillönskade församlingen att detta för framtiden äfven måtte bli förhållandet. Biskopen förklarade sig ej kunna annat än godkänna de af pastorn anförda hindren för hållande af kommunionförhör och bibelförklaringar, nämligen = församlingarnes antal (3), de långa afstånden mellan kyrkorna, de många ämbetsresorna och de trägna göromålen i öfrigt. Hvad anginge kommunionförhören, hvilka icke dess mindre voro i kyrkolagen påbjudna och som enligt biskopens åsigt nu borde äga formen af samtal, förklarade sig dock pastor vilja tillse, huruvida han icke för framtiden skulle, åtminatoso en eller annan gång, kunna anställa sådana. Biskopen uppmanade församlingarne att genom årliga anslag vårda sig om sina sockenbibliotek, dervid framhållande gagnet och vigten af inhämtande jämväl af verldsliga kunskaper ; bäst vore att hvarje församling hade sitt särskildta bibliotek. Med hänseende till det sedliga tillståndet uttalade biskopen sin övskan att hvad han redan varit i tillfälle tala till församlingsmedlemmarne måtte af dem omsättas i lifvet samt der bära frukt i all godhet, rättfärdighet och sanning. — Någon anmärkning angående det inbördes förhållandet mellan pastor, församlingarne, klockarne och skollärarne framstäldes ej; ej heller mot prestgårdens häfd.

Gotlands Allehanda
Mandagen 25 Oktober 1886
N:r 86.

Rutekretsen

hade i Helvi sistlidne lördag sitt sista möte för året och var besökt af några och tjugu deltagare. Mötet öppnades på öfligt sätt af läraren på stället med bön och bibelkatekisation, till grund för hvilken lades Jesu liknelse om den kosteliga pärlan. Omedelbart härefter hölls undervisningsprof öfver månskiftena samt sol- och månförmörkelserna, äfvenledes af samme lärare. Företelserna, ganska svåra att göra begripliga för barn, visades med tillhjelp af det materiel, som stod till lärarens förfogande, i åtskilliga stycken rätt åskådligt.
Öfverläggningsämnet — »huru bör uppfostraren behandla barnens ambition?» — inleddes med ett kortfattadt föredrag af ordföranden. Sedan ambitionens begrepp, belyst af det gängse språkbruket, uppvisats, försökte han visa, att denna känsla, ehuru nära nog omärklig hos somliga individer, finnes på djupet af hvarje menniskohjerta. Beroende på själslifvets utveckling, menniskans temperament, uppfostran m. m. framträder hon sann eller falsk, mer och mindre mäktig. Vid barnets inträde i skolan har sjelfkänslan under normala förhållanden hunnit så långt i utveckling, att ett rationelt uppfostringssätt med fördel härtill kan anknyta sig, med större framgång, ju äldre barnet blir. En vislig behandling af denua känsla, känslan och aktningen för alla de egenskaper, som göra menniskan till en i sann mening aktningsvärd personlighet, vore af en omätlig vigt vid uppfostran, enär det lifliga medvetaudet om det sanna menniskovärdet räddat mången från skeppsbrott bland lifvets försåtliga bränningar.
Under öfverläggningen framhölls såsom svar på frågan hufvudsakligen följande: Hos de barn, som visa ingen eller blott obetydlig aktning för vare sig sitt eget eller andras bättre »jag», bör denna känsla uppväckas. I enlighet med barnets olika själstillstånd måste härtill användas olika, ofta väsentligt skilda sätt.
Någon gång måste strängare åtgärder vidtagas, men i sådant fall hälst enskildt. I andra fall, må hända de flesta, kan ambitionen väckas genom att söka öfvertyga barnet, att det med sina fel och bristar dock bar ett värde, hvarigenom det är föremål för Guds och menniskors kärlek. Sedan känslan i fråga en gång blifvit väckt, bör för uppfostraren angeläget vara att tidt och ofta genom påminnelser vidmakthålla och genom fortsatt undervisning vidare utveckla ambitionen. Härvid har uppfostraren, utom till Guds ord, der menniskans sanna värde ställes i den rätta belysningen, att hänvisa till personligheter, sådana de framställas i såväl den profana som heliga historien, Det goda, upphöjda och ädla böra mana till efterföljd; det onda och oädla, såsom oförenligt med menniskans bestämmelse, afskys.
Icke minst vigtigt är, om uppfostraren sjelf är den lefvande bilden af en upphöjd personlighet. Medan barnet sålunda blir medvetet om sitt rätta värde, bör det tillika undervisas om, att det, såsom medlem i samhället på jorden och kalladt till medborgarskap i Guds rike, har allvarliga plikter att uppfylla. Visserligen medföra dessa skyldigheter, efter arten och troheten i fullgörandet, sina obevekliga följder, straff eller belöning, men barnet måste göras lifligt öfvertygadt om, att det bör göra det goda för det godas eget skull, ej för belöningen uteslutande. Icke nog ofta kan denna moraliska grundlag läggas fram för de barn, som äro ärelystna, som hafva, såsom man säger, för mycken ambition, som äger en öfverdrifvet hög föreställning om sitt eget jag». Sådana barn gäller det att allvarligen, genom alla medel, som stå till buds, hålla i ödmjukhet.
Till ordförande valdes i stället för O. N. Ljungberg, Slite, skollärare C Veström, Helvi, och till v. ordförande P. Kahlström, Rute, samt till sekreterare kandidat M. Östman, Othem.
Nästa möte skall hållas i Hall andra lördagen i Februari 1887. Såsom undervisningsämne föreslogs berättelsen ur bibl. historien »om yttersta domen» och till öf verläggningsämne »Huru bör välskrifningen fördelaktigast ordnas i folkskolan? »

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Oktober 1886
N:r 83.

Landtbruksföredrag.

Agronomen Karl Kihlberg afreste sistlidne söndags e.m. från Gotland, der han hållit landtbruksföredrag i Visby, Tingstäde, Othem, Rute, Lärbro, Hejnum, Gothem, Dalhem, Vall, Hejde, Klinte, Hablingbo, När, Lau, och Garda församlingar. Vid föredragen hafva afhandlats gronderna för den odlade jordens täckdikning samt deraf sig härledande fördelar, vidare kreaturens utfodring och gödselns ändamålsenliga behandling, jordens ans och skötsel för olika säden, användningen af konstgjorda gödningsämnen, tiden för sådd och skörd af de olika sädesslagen, dervid särskildt framhåliits det orätta i att uppskjuta kor: s örden till så sent som här är brukligt, då kornet blir tjockskaligt, mörkt och mindre tjenligt till maltkorn.
Efter föreläsningarne har hr Kihlberg besvarat de frågor, som af åhörarre framstälts med hänseende till de hållna föredragen samt äfven beträffande andra för ortens jordbruk vigtiga förhållacden. Före dragen hafva varit afgiftsfria, utom i Visby och Othem, der 50 öres inträdesafgift erlades. Men då härvid åhörareautalet blef helt ringa, lemnade hr K. afgiftsfritt tillträde till de öfriga föredragen, hvilka ock talrikt besökts af en mängd särdeles uppmärksamma och tacksamma åhörare.
Hr Kihlberg, som de föregående åren på reqvisition af hushållningssällskapen och landstingen besökt de flesta länen i södra och mellersta delarne af landet, afreste härifrån till Kronobergs län och skulle derifrån begifva sig till Göteborgs och Bohuslän, dit han kallats af länets hushållningssällskap.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 24 Augusti 1886
N:r 68.

Lustresan till Fårösund

i söndags med ångaren Visby hade lockat ett hundratal, mest Visbybor, att medfölja, då ångaren kl. 8 på morgonen lade ut från Visby hamn under gynsamt väder.
Kusten norrut från Visby med sina delvis branta; skogbeklädda, stundom romantiska stränder passerades snart, ena stället efter det andra, tills man framkom till Irevik, der ett kortare uppehåll gjordes för att taga ett tjugutal personer, som der i trenne båtar från land voro ångaren till mötes. Hesan. fortsattes snart åter och vid. 12-tiden passerades. norra gattet, der lots togs ombord.
Der, från gattet, ter sig en delvis egen domlig anblick: på ena sidan Fårölandet, med sina Åt stranden nakna örfält och ytterst vid sjöstrarniden här och.der liggande enstaka klippblock, hvilkas kalkhvita sidor synas på långt afstånd, och på mot: satta stranden astorlandet med sina dels skogbevuxna, dels nakna stränder, och borta i fjärran aflägset liggande höjder samt Boge, Rute, Fleringe och Lärbro kyrktorns smäckra spiror majestätiskt höjande sig öfver skogstopparne. Men närmast i fonden lurar på en annalkande fiende det vid stranden i skogsbrynet anlagda nya batteriet med 5 kanoner af grof kaliber. Här i torra gattet är ej mera än vidpass 8 till 10 fots vatten, men i södra är delvis ända till 22 eller 24 fot.
Kl. half 1 skedde ankomsten till Fårösunds brygga, sedan »Visby» förut gjort en rond kring den der utanför förankrade korvetten Eugenie, vid hvars passerande korvetten helsade med flaggan från gaffeln.
Det rådde för öfrigt ett rörligt lif i sundet för tillfället, der gynnade af den friska brisen en mängd småbåtar kryssade fram och åter, deraf flere stycken från fregatten. Efter landstigningen spredo sig resenärerna &åt skilda håll; en del begåfvo sig »uppåt landet» för att bese dötta, andra åter skyndade ombord på en ött stycke från stora bryggan liggande mindre ångslup, hvilken lär tillhöra enskild person på Slite, men för dagen hyrts hit och nu mot en ringa afgift befordrade passagerare bort till de nyanlagda batterierna.
Det är ett egendomligt befästningsarbete detta, som der på senaste tiden utförts. Vid passerandet af sundet norrifrån ser man rätt förut holmarne Bungeör och Skarfgrund samt på ena Fårölandet med den midt emot och i närheten af färjesta den liggande enda bondgården Brogårds, och på motsatta sidan sjelfva hamnplatsen Fårösund med sina bygnader och trädgårdsanläggningar samt gården Stux, der en landsman, namnkunnig från Vegas omsegling, först såg dagens ljus.
— För öfrigt finnas inga boningar här och inga som kunna låta en ana att här är ett så farligt grannskap. Efter omkring 1/2timmes färd med den förat nämde ångslupen, landade vi vid en för tillfället provisoriskt anlagd brygga, der sista plankan inlades ett par minuter före båtens ankomst dit. Vid landstigningen kommer man genast till det s. k. södra batteriet, som här ligger bland småskogen, endast på ett och annat ställe visande några jordhögar, skanskorgar och skottvallar, och utgöres af 8 på rörliga lavetter anbragta grofva kanoner, det hela i ett slags halfcirkel, så att derifrån kan beskjntas hela”dennä del af sundet samt jämväl skydd lTemnas åt det en bit norr om detta belägna minbatteriet, hvilket sönäre lär hafva, utom alla för minor erforderliga fötrådshus och.dylikt, 5 mindre kanoner.
Vistandet var kort, alltför kort, ty på 15 minuter hinner man ej göra noggranna iakttagelser; vi måste åter tillbaka i den lilla ångslupen och kl. strax före 2 landade vi åter vid Fårösunds brygga.
Omedelbart derefter bar det åstad ut på. korvetten! Eugeniéj ett ståtligt krigsfartyg, som; då man stiger ombord, genast frapperar genom den elegans och komfort, som i allmänhet är rådande på dylika fartyg. På öfra däcket ser man, utom synoptiska och för navigeringen nödiga instrument, alla för manövreringen och skötandet af-den stora segelarean nödiga redskap. Under detta är batteridäcket med bestyckningen som, om icke minnet sviker, utgöres af 8 st. kanoner på hvardera sidan, 12 st. 20 centim., 4 st. 12 ecm., 2 st. andra grofva kanoner samt 2 st. 10-pipiga kulsprutor, hvarförutom korvetten för åtskillig lös bestyckning. Under détta däck åter ligger trossbotten med logement och annat för omkr. 300 mans besättning.
Men tiden hastade; signalpipan löd första gången och passagerarne började i spridda grupper närma sig kajen, och på slaget 4 ångade. »Visby» ut, följd af viftningar från en stor menniskomassa, som nu samlats: på stranden för att bese afresan. Suoart passerades åter norra gattet, man ångade vidare, tills vi i Ireviken åter aflemnade de der tillstötande resenärerna, och strax efter kl. 8 inlöpte ångaren åter i Visby hamn med Instfararne; som alla glada och belåtna med den angenäma resan mottogos af en väldig folksamling samlad på kajen här.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 17 Augusti 1886
N:r 66.

Visitationer

komma att förrättas af biskop v, Schéele 29 dennes i Gothems pastorat, 5 September i Fole, 12 September i Martebo och 19 September i Rute pastorat.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 10 Augusti 1886
N:r 64.