Etikett: Rone

Rone socken ligger på södra delen av Gotlands östkust.
Gårdsnamn: Autsarve, Botes, Burge, Davide, Domerarve, Findarve, Frigsarve, Gerete, Getor, Gullgårde, Hallbenarve, Halor, Hägdarve, Jakobs, Jaksarve, Lauritse, Lillgårds, Magnuse, Malms, Mattsarve, Ogges, Prästgården, Roes, Sigdes, Smissarve, Stale, Tomte, Tronhage, Uggårde, Vinarve, Ålarve, Änggårde.

Publicerat

Sitt tjuguandra läsar

har länets folkhögskola i Hemse i dag påbörjat. Kl. 11 i dag på f. m. samlades de nya eleverna till upprop, hvarefter skolans föreståndare nedkallade den högstes beskydd öfver de påbörjade arbetena.
Till elever i folkhögskolan äro antagna:
Johan Richard Andersson, Kopungs i Ardre; Karl Oskar August Stenström, Tomearfve i Eksta; Adolf Emil Hjalmar Närsten, Bertels i Stenkumla; Leonard Jakobsson, Alskute i Levide; Karl Emil Karlsson, Bryor i Tingstäde; Lars Axel Erenfrid Vahlby, Davide i Rone; Axel Ferdinand Pettersson, Lerdarfve i Eksta; Johan Axel Johansson, Bondarfve i Levide; Johan Herman Julius Konradsson, By i Hablingbo; Jakob Johan Vallentin, Båtelsson, Halbenarfve i Hablingbo; Klas. Anton Konradsson, Botvalds i Hablingbo; Oskar Alfred Gullin, Hartvigs i Ganthem; Lars Konrad Emil Larsson, Lyrungs i Lye; Hans Gabriel Viktor Vestberg, Norrgårda i Hamra; Niklas Hugo Johansson, Valdarfve i Eskelhem; Karl August Dahlgren, Bondarfve i Levide; Emil Kolmodin, Stymnes i Sproge och Jakob Petter Levander, Bols i Hafdhem.
För landtmannaskolan äro antagna: Petter Leonard Karlsson, Mickelbys i Gerum; Hans Viktor Hansson, Klinte i Boge; Jakob Petter Hjalmar Lydahl, Mannegårda i Lye; Oskar Hugo Siltberg, Ringome i Alfva; Olof August Reinhbold Johansson, Rovede i Löjsta; Harry Verner Emanuel Vessman, Visby.
Alla dessa 6 komma såsom stipendiater att efter slutad kurs vid landtmannaskolan genomgå en 18 månader praktisk landtbrukskurs i Skåne.
Dessutom äro till elever anmälda och antagna:
Artur Karl Vilbelm von Corswant, Stafva i Barlingbo; Tegnér, från Kronobergslän.
För denna kurs voro dessutom 2:ne anmälda, men hafva avgifvit förhinder.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Oktober 1897
N:r 160

Publicerat

Sjukdomsuppgifterna

för förra hälften af September månad meddela, att ett fall af nervfeber inträffat i Visby, af kikhosta fyra fall i Atlingbo, tre fall i Hemse distrikt, däraf ett i Rone, samt två fall i Slite distrikt, båda i Fide.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 September 1897
N:r 147

Publicerat

Gotlands skytteförbunds

täflingsskjutningar om statens pris afslutades i lördags e. m. å infanteriets skjutbana vid Visborgs slätt.
Vädret har under skjutningarna icke varit det mest lämpliga, enär det blåst hårdt.
Prisutdelningen förrättades af öfverste Björlin, som därvid riktade några kraftiga och manande ord till skyttarne.
Vid samma tillfälle bölls sammanträde med skyttegillenas representanter. Åres: berättelsen föredrogs därvid och upplyste att länets 19 skyttegillen ha ett medlemsantal af öfver 1,000 personer. Vid gillenas skjutningar under året ha omkring 70 tusen skarpa skott lossats.
Till ordförande i förbundet återvaldes öfverste Björlin och till ledamöter i verkställande utskottet landtbrukaren J. Ohlsson, Kyrkebys i Etelhem, och syssloman L. Henriksson, Visby.
Pristagarne bland de i täflingsskjutningarna deltagande omkring 225 skyttarne voro:

1:sta klassen:

2:dra klassen:

3:dje klassen:

Skillnaden mellan de tre olika afdelningarna är, att den första består af en skottserie på 200 m. afstånd; andra serien af 1 precisionsserie på 200 m. och en hastig d:o på likaledes 200 m. Tredje afdelningen består af en precisionsserie på 300 m. och en hastig d:o på 200 m. Skytt, som uppfyllt fordringarna i första serien, uppflyttas därifrån till 2:dra och slutligen, då han uppfyllt äfven denna series fordringar, i 3:dje och högsta afdelningen. All skottlossning sker inom alla tre serierna i de reglementerade militära ställningarna.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 September 1897
N:r 138

Publicerat

Fjärde allmänna gotländska idrottstäflingen å Visborgs slätt.

Alltid under de senast gångna åren ha dessa nationalfester, som man med allt fog kan kalla våra idrottstäflingar, gynnats af godt väder. Men ett sådant riktigt kungsväder som i går ha vi förr aldrig haft maken till. Dagen var strålande klar utan att solhettan kändes för besvärlig. En lätt vind blåste, svalkande, men icke störande för bollspelet. Det låg också någonting af sommarfest hela dagen öfver den vidsträckta täflingsplatsen.
Anordningarna för idrottslekarne voro desamma som vid föregående tillfällen. Idrottsplatsen var inhägnad och flaggprydd, rikligt tilltagna platser funnos för åskådarne åt tre sidor.
Äfven denna gång visade sig täflingarna mäktiga att draga folk. Det söderifrån å järnvägen anordnade lustiåget medförde i det nämaste 2,000 personer. Vid Roma voro de öfver 40 vagnarne fullsatta, så att Karby och Barlingbo måste förbigås och där väntande passagerare befordras in till staden något senare med ett extratåg. Veskindebanan hitförde också ett hundratal personer och dessutom rullade från söder, norr och öster skjutsar, fylda af folk, in till Visby från tidig morgonstund. Dock voro åskådarne å täflipgsplatsen i år icke så många som t. ex. 1894, änskönt de nog kunde anslås till mellan 3 och 4 tusen personer. De anländas intresse hade denna gång att dela sig på negerkaravanen, cirkus och något slags hundfröjd utanför österport. Under hela dagen var ordningen den mest mönstergilla, så att stadens utkommenderade poliskonstaplar och vaktmanskapet från volontärstyrkan hade platt intet att göra. Ej heller inträffade något tillbud till olyckshändelse, hvadan man i dessa afseenden med tillfredställelse han se tillbaka på de afslutade täflingarna.
Klockan 1 var det fullt lif ute på täflingsplatsen, sedan under ett par timmar anmälningarna pågått till lekarne. Inemot 400 täflande anmälde sig härunder. När denna viktiga och ansträngande procedur var förbi, kunde spelen kl. 12.15 taga sin början.

Pärkspelet.
Till bakpärk voro anmälda 17 lag och till frampärk 7 lag. Genom lottning uttogos omedelbart de partier som hade att i första omgången spela emot hvarandra. Härunder användes som bekant vid bedömningen poängberäkning. Prisdomarne följa noga spelets gång och beteckna med siffror från 0 till 10 de spelandes skicklighet. När sedan de tre pärkarne äro slut, summeras de olika prisdomarnes poängsiffror och summan lemnar då ett ut tryck för hvart och ett lags duktighet och lägges så till grund för omspelen, där det sedan gäller att vinna den ene på den andre, till dess slutligen endast två lag återstå för att täfla om första priset. Af detta prisbedömningssätt följer att mycket väl ett mot ett annat tappande lag kan uttagas till omspel före ett vinnande. Häri ligger gifvetvis ingen orättvisa. Ty man kan ju tänka sig — och sådant har äfven vid alla täflingar inträftat — att lotten sammanför två mycket skickliga lag och två synnerligen medelmåttiga. Tilllämpades nu vid första spelet den principen, att endast vinnande lag skulle täfla om, kunde ju följden blifva att ett synnerligen dåligt lag, som vunnit på ett ännu sämre, finge täfla om, medan ett skickligt lag, som blifvit slaget af ett ännu skickligare, ginge ur täflan. Och detta vore ju uppenbar orättvisa, Först när lagens duglighet är grundligt pröfvad, går man till att räkna med vinsten.
Att denna poängberäkning är den riktiga bestyrkes ock däraf, att det i allmänhet visat sig att det är de vinnande lagen, som få den högsta poängen.
Vi ha ansett oss böra säga detta, då från något håll missnöje försports med komiténs bedömningsbestämmelser i berörda afseende.
Sedan lottning verkstälts, spelade i första omgången mot hvarandra:
i bakpärk:
Visby Bollspelare—Stånga bollklubb.
Ekeby bollklubb—Norrlanda bollklubb.
Sanda bollklubb—Roma bollklubb.
Mästerby bollkl —Östergarns bollkl.
Ejsta bollkl.—Fole bollkl.
Silte bollkl.—Halla bollkl.
Gotlands Artillerikårs bollkl. —Gammalgarns bollkl.
Butle bollkl.—Visby läroverks bollkl.
Dalhems bollkl.—Ekeby bollkl.
Efter första omgången uttogos af prisdomarne och lottades till omspel! Visby bollspelare—Gotl. artillerikår, Visby läroverk—FEjsta bollkl., Ekeby bollkl.—Dalhems bollkl., Silte bollkl.—Östergarns bollkl.
I de skfel som nu följde blefvo Visby artillerikårs bollspelare samt lagen från Silte, Ejsta och Dalbem segervinnare.
Nu spelade åter mot hvarandra Gotlands artillerikår—Ejsta bollspelare och Silte—Dalhems bollspelare.
Bollspelarne från artillerikåren och Dalbem afgingo som segrare och mellan dessa stod slutkampen som aflopp så, att Gotlands artillerikårs bollspelare till sist stodo som obestridda segerherrar på valplatsen.
Pärkkarlar voro för:
Sanda: K. Olsson, Nystuga; Fole: A. Eklund, Nygårds; Roma: Hj. Engström, Busarfve; Gammalgarn: J. Hammargren, Hugrefs; Läroverket: Adolf Pettersson, Karlslund; Stånga: A. Pettersson Bosarfve; Östergarn: V. Jacobsson, Fackla; artillerikåren, vice konstapel J. Persson; Halla: J. Herlitz; Visby bollspelare: V. Ljungberg; Silte: A. Hallbom, MHägdarfve; Dalhem: L. Granberg, Gransbogs; Ejsta: A. Andersson, Burge; Ekeby: R. Nilsson, Barlingbo; Norrlanda: J. E. Johansson, Burs; Mästerby: K. A. Sjögren, Annexen: Butle: K. N. Hallbom.

Frampärk.
Efter lottningen spelade följande lag mot hvarandra:
Garda—Alskog
Rone—Alfva
Hablingbo—Lau
Hafdhem—Alskog
Efter första omgången uttogos af prisdomarne som bästa lag till omspelning Rone, Alfva och Hablingao. Mellan Lau och Garda ägde en extra pärk rum för att besätta fjärde rummet och utgick dervid som segrare Lau.
Nu spelades ytterligare mellan Rone—Hablingbo och Alfva—Lau. Hablingbo och Lau blefvo de vinnande, hvilka båda spelade på nytt. Därvid ansågo sig prisdomarne slutligen ej. kunna afgifva något bestämdt votum, utan fick lottdragning äga rum mellan dessa båda om första priset, hvarvid detta tillföll Lau bollspelare.
Pärkkarlar voro för:
Lau: L. Nilsson, Koparfve; Hafdhem: Hj. Vahlgren, Snovalds; Alskog: O. Henriksson, Sixarfve; Rone: G. Ahlberg, Rone; Garda: V. Larsson, Sindarfve; Hablingbo: F. Johansson, Burge; Alfva: O. Lindberg.
Prisdomare i bapärk voro handl. J.L. Kabhlqvist. länsbokhållare J. H. Bachér och fabrikör J. Ödin med handl. J. Munthe som ordningsman.
I frampärk voro prisdomarne, handl. J. Rroander, Ronebamn, kronofogden V. Cramér och lektor M. Klintberg.
Täflingarna togo en rundlig tid. Först kl. 1/27 voro de fullt afslutade, och hade då de som spelade med till sist varit i selen från kl. 12 på dagen. Spelet gick med lif och lust, hårda hugg gåfvos och togos, vackra voro i synnerhet i bakpärken lyrorna och hvarje spelare gjorde synbarligen sitt bästa. De flesta deltagande lagen voro mycket goda, de segrande båda partierna ypperliga. Särskildt öfverraskande väl skötte sig spelarne från Gotlands artillerikår, och bland de spelande själfva var den meningen enhällig, att de gjort sig fullt förtjänta af sitt första pris.

För pärkkarlarnes
bedömande hade utsetts särskilda prisdomare, hvilka i bakpärken voro häradsb. V. Engström och hr Vilh. Nyberg samt i frampärken dr Hauffman och kyrkovärden J. Johansson, Utalskog i Alskog.
I bakpärken tillerkändes priset vice konstapel I. Persson, en 19-årig yngling, hvilken hela dagen skötte sig och hela sin pärk på ett alldeles öfverdådigt sätt och som obestridt var dagens förklarade bjälte i detta spel. I frampärken till erkändes! priset Laubornas duktige pärkkarl L. Nilsson, Koparfve.

Varpa.
Häri deltogo nedanstående 57 lag, hvarvid namnet angifves endast på den som anmält laget. Den vidstående siffran betecknar det nådda centimetertalet af de 12 bestämda kasten, därvid de kursiverade talen angifva pristagarne.
A. Cedergren, Visby 233
N. E. Hesselgren, Visby 331
O. Svensson Visby 348
P. A. Eriksson, d:o. 279
J. P. Johansson, Gothem 217
A. Jakobsson, Vall 374
S. Hägg, Vall 462
H. Jacobsson, Vall 573
E. H. Pettersson, Hemse 469
K. Karlsson, Stånga 334
Otto Jacobsson, Östergarn 391
Aug. Lönegren, Tofta 318
J. Johansson, Tofta 443
O. Carlson, Tofta 498
A. M. Elgstrand, Burgsvik 497
K. Kristoffersson, Hablingbo 301
O. Pettersson, Hablingbo 469
A. Sundholm, Visby 292
Hj. Jacobsson, Källunge 465
A. A. Klasson, Visby 268
J. A. Stenberg, Visby 450
G. Fagerlund, Vesterhejde 636
F. Hammarström, Visby 277
J. Hejdenberg, Visby 326
J. Lyth, Boge 468
L. Pettersson, Boge 476
Hj. Eklöt, Bäl 252
O. Nyberg, Bläsungs 251
G. Andersson, Anga 582
R. Österberg, Kräklingbo 574
Hugo Olsson, Ganthem 415
E. Pettersson, Ganthem 438
A. Gustafsson, Visby 233
A. Nilsson, Visby 461
E. Johansson, Kungsladugården 347
E. Ekedahl, Ekeby 348
Hj. Stenberg, Barlingbo 356
J. V. Jacobsson, Garda 303
J. P. Möllerström, Roma 458
K. J. Söderdabl, Visby 184
J. Mårtensson, Burs 583
A. Valgren, Hogrän 512
A. Hoffman, Veskinde 375
A. Larsson, Vamlingbo 289
H. Johansson, Hafdhem 248
A. Olsson, Bara 225
A. Larsson, Alfva 220
A. Eklund, Dalhem 182
J. F. Rondabl, Stånga 239
A. Olofsson, Bara 390
L. Högberg, Veskinde 266
H. Högberg, Fole 416
O. Pettersson, Visby 529
K. J. Jakobsson, Visby 382
E. F. Hejdenberg, Vänge 338
Karl Österdahl, Veskinde 432
E. Gottberg, Veskinde 208
Som prisdomare tjänstgjorde här kamrer J. A. Bergenstjerna, handl. A. Grönstrand, skoll. P. Nordin, bokh. E. Ekman, handl. T. Ödin, G. Lindgren, V. Procopée, landtbr. J. L. Eklund, fanj. L. Mörrby, skoll. A. Mörrby, kamrer A. Pettersson, handl. H. Pettersson, handl. J. Jobansson, sergeant O. E. Löfgren, styckjunkaren O. Johansson och handl. V. Klintberg. Anordnare var löjtnant T. Stälhandake.

Frispelen,
som de mindre täflingarna pläga kallas, började vid femtiden och utgjordes af längdsprång och höjdsprång med och utan staf, hastighetslöpning och stångstörtning. De deltagande häri voro ej så synnerligen många; i hvarje täfling 2—10 stycken. Som: vanligt ådrog sig stångstörtningen stor uppmärksamhet och kraftiga karlar deltogo i densamma. Vackra kast utfördes i allmänhet af alla de täflande.
Till sist kom

femkampen
Härtill hade anmält sig: A. Pettersson, Karlslund, A. Vickman, Visby, Hj. Hellgren, Dalhem, F. Pettersson, Ardre, och V. Berg, Visby.
Dessa täflade först i varpkastning, hvarvid A. Vickman utgick. De fyra återstående täflade sedan i längdsprång, då V. Berg utgick. Sedan täflade de tre kvarvarande i hastighetslöpning, hvarefter A. Pettersson och Hj. Hellgren återstodo. Nu kom slutkampen mellan dessa brottning med liftag, A. Pettersson blef segraren.
Under hela femkampen var intresset hos da packade åskådarne mycket stort. Det var också en duktig strid som utkämpades mellan de starke och vige unge männen. Alla de täflande voro riktiga praktkarlar.
Bortåt kl. 1/2 8 kunde slutligen

prisutdelningen
äga rum. Den förrättades af öfverste Björlin, som därvid riktade några ord till de församlade täflarne, betonande de de gotländska lekarnes fostrande betydel se icke minst i det afseendet att de skapade duglige män till fosteröns försvar.
Prislistan hade följande utseende:

Bakpärk:
Första pris: (Visby bollklubbs vandrirgspokal, en pokal, skänkt af Btefaniegillet, samt 35 kr): Gotlands Artillerikårs bollepelare.
Andra pris (20 kr.); Dalhems bollspelare.
Bäste pärkkarlen: Vice konstapel I. Persson vid Artillerikåren: en pokal jämte ett hederspris på &0 kr., skänkt af Gotland Artillerikårs officerskår. — Hedersomnämnande: R. Nilsson, Ekeby.

Frampärk:
Första pris (Pokal, skänkt af Stefaniegillet, jämte 35 kr.): Lau bollepelare.
Andra pris (20 kr.): Hablingbo bollspelare.
Bäste pärkkarlen: Lars Nilsson, Koparfve: en silfverpokal.
Som särskildt duktig bollspelare framhöllo prisdomarne seminaristen Gunnar Söderberg, Hablingbo.

Varpa.
Första pris (Pokal och 30 kr): A.
Eklund, O. Nilsson, A. Jacobsson, Dalhem för 182 c. m.
Andra pris (Pokal och 15 kr.) K. J. Söderdahl, T. Johansson och fiskaren Johansson, Visby, för 184 c. m.
Tredje pris (Pokal och 10 kr.) A. Gottberg, ’H. Gottberg och H. Pettersson, Veskinde för 208 c. m.
Fjärde pris (Pokal och 5 kr.): J. Johansson, E. Johansson och L. Johansson, Gothem, för 217 c. m.
Femte pris (Pokal): A. Larsson, P. Bolin och K. Olsson, Alfva, för 220 c. m.

Längdsprång.
Första pris (Pokalk A. Pettersson, Karlslund, för 4,5 meter.

Höjdsprång.
Första pris (Pokal): A. Pettersson, Karlslund, för 1,5 meter.

Längdsprång m. staf.
Prisdomarne ansågo att intet pris borde utdelas.

Höjdsprång m. staf.
Första pris (Pokal): T. Nilsson, Alfva för 2,47 meter.

Hastighetslöpning.
Första pris (Pokal): R. Vedin, Garda.
Andra pris (3 kr.): K. Stålhandske.

Stångstörtning.
Första pris (Större pokal): Oskar Stenberg, Sjonhem, för 23,26 meter i 3 kast.
Andra pris (mindre pokal): Hj. Hellgren, Dalhem, för 21,90 meter i 3 kast.

Femkamp.
Första pris (Större pokal, skänkt af bankdirektör K. Cramér): A. Pettersson, Karlslund.
Andra pris (mindre pokal): Hj. Hellgren, Dalhem.
Som prisdomare i friepelen och femkampen tjänstgjorde öfverstelöjsnant Cronstedt, bankdir. Cramér, kapten Fahnebjelm, landtbruksingeniör Sylvan, löjtnant Vijkmark, landtbr. L. J. Eklund, hr Vilb. Nyberg, häradsh. Engström, löjtnant Broander, löjtnant Vickström, handl. Vallér, löjtn. Nylén, handl. Degerman, löjtn. Cronstedt och löjtnant Hj. samt löjtnant E. Sillén.
Täflingarne i deras helhet öfvervakades af löjtnant Engström.
Man kan med tillfredsställelse blicka tillbaka på den etora idrottsdagen, som värdigt slöt sig till sina föregångare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Augusti 1897
N:r 126

Publicerat

Rothschild i Visby.

I går e. m. vid 6-tiden uppkom på redden härstädes en större elegant lustjakt och ankrade där. Jaktens namn var Rona och den ägdes af den bekante mångmillionären Rothschild i London, hvilken själf, jämte fyra andra herrar, befann sig ombord. Vid 7-tiden aflade samtliga passagerare ett kort besök i land och tidigt i morgse ångade Rona vidare till Stockholm.
Hit kom jakten från Kiel. Den har 47 mans besättning utom steward och betjäning. Som en egendomlighet må nämnas, att jakten förde den hvita engelska flaggan, något som eljest endast tillkommer engelska örlogsfartyg. Rona tillhör nämligen Englands kuagliga yachtklubb och äger för den skull rätt att föra den na i vår kamn sällsynta flagga.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Augusti 1897
N:r 124

Publicerat

Gotland befinner sig i ett utvecklingsskede,

yttrande sig bland annat uti en mängd mera eller mindre omfattande nyodlingsarbeten. Gifvetvis har under detta arbete blicken vaknat för behofvet af en förbättrad samfärdsel inom ön förmedels järnvägar och det ena förslaget i sådant syfte dyker upp efter det andra. Sådant är ju en företeelse, eom skulle vara oblandadt glädjande, om icke – tecken skönjdes till att ifvern fått delvis feberns, icke den kloka beräkningens karaktär. Tv såsom ett utslag mera af en förhoppning än af en visshet på realitetens grund måste vi anse den tanke, som genomgår särskildt ett par bansträckningar, den nämligen att Roma bör företrädesvis väljas till angöringspunkt vid anslutningen till den gotländska stambanan, som vi ju kunna benämna den äldre järnvägen. En hvar känner det betryck, som för närvarande och för en obestämbar framtid hvilar öfver sockerindustrien, enhvar känner ock att förnämsta orsaken till denna industris onaturliga uppsving grundar sig på det rikliga understöd, som staten lemnat och som närmast kan jämföras med drifhusvärmen i ett orangeri, och all erfarenhets vittnesbörd lär oss slutligen också, att öfverhufvud taget all industri är underkastad växlingens lag; uppkomma, växa, frodas, aftaga och gå under i konkurrensen med samma eller snarlika industrier i andra af naturen mera gynnade länder.
Det är med dessa faktiska erfarenhetsrön för ögonen mera än oklokt att i fråga om sträckningen af järnvägar inom Gotland göra denna så uteslu tande beroende på trafik i samband med sockerindustrien, utan tanke på att, om denna skulle råka i lägervall, banan det oaktadt må kunna påräkna en skälig trafik i öfrigt.
Det synes oss ifråga om huru det gotländska järnvägsnätet bör byggas vara två synpunkter, som i första hand springa i ögonen. Först och främst den, att vi icke här såsom på de danska öarna, där banorna i regeln utmynna vid kusten, kunna påräkna någon transitotrafik öfver Gotland, hvarken till eller från Ryssland eller det svenska fastlandet. Vi få nog nöja oss med trafiken inom Gotland och det gäller därför att ordna denna så, att den lemnar kortast möjliga afstånd till den punkt inom ön, som kan kallas landets hjärtpunkt. Och vi äro därmed inne på den andra bestämmande synpunkten. Ehuru vi visserligen icke äro alldeles säkra, att den uppfattningen delas af alla höga vederbörande, våga vi dock hoppas och tro, att staden Visby skall äga bestånd långt efter det Roma sockerbruks verksamhet upphört, och vi vilja förmoda, att staden då såsom nu skall vara den brännpunkt, där intressena, de må nu vara andliga eller materiella, koncentreras. Ty det är och blir nog så för både ett och annat århundrade, att Visby behåller ledningen af ortens rörelse, ehuru — det må bekännas — vi skulle önska se en något ökad kraftutveckling från stadens affärsmäng sida. Och det dröjer nog i alla bändelser en bra rundlig tid, innan vi få se den tanken förverkligad, som nu lär föresväfva vår högsta civile vederbörande, att se borgmästare regera i Klinte, Slite, Rone och Burgsvik. Det är väljsatt sådana tankar måste hänvisas till de yppiga fantasiernas område, ty skulle någon olycka hända Gotland, så vore det att se uppkomsten af dessa små stadssamhällen på 1000—-1500 invånare, som äro mera tillskada än till gagn för landet.
Till större gagn för orten vore det därför att allt det arbete, som nu användes på att kringskära stadens handelsområde, användes på att utvidga detsamma, så att staden blefve stark nog att gå ispetsen för länets utveckling. Och den har ännu få de senaste årtiondena visat, att den därutinnan något förmår, då staden på 1870-talet ansåg tiden mogen att slå ett stort slag och genom en järnväg vid sig närmare knyta hela mellersta Gotland. Utan denna järnväg hade sockerindustrien med allt hvad däraf följt helt enkelt varit en omöjlig tanke. Så att hedern af det uppsving, som nu röjes, bör nog till stor del tillskrifvas den omständigheten, att vi en gång ägt en stadsfullmäktig majoritet med vyer på framtiden.
Om det således redan var ett roissgrepp att draga Klintebanan till Roma i stället för till Barlingbo, så skulle det vara ett ännu större missgrep att genom en bana Slite-Roma tvinga invånarne i Othem, Boge, Bäl, Källunge m. fl. socknar att vid ombesörjandet af sina ärenden i staden taga vägen öfver samma Roma.
Vill Othems kommun, som hufvudsakligast skulle bestå medlen för Saplöida bansträckning, verkligen offra en så stor summa som 80,000 kr. för en järnvägsförbindelse med staden, så är riktningen för den samma klart angifven i det väl genomtänkta förslag till ett järnvägsnät på Gotland, som förelåg år 1875.
Då gick järnvägen från Slite till Visby öfver Tingstäde och där bör den väl ännu gå.
Oklokt handla därför Othems socknemän, om de af en tillfällig spekulation, blandad med storhetsfantasier, låta locka sig att offra sina medel på en järnväg med den sträckning, som nu är föreslagen. Dock, vilja nyss nämda socknar själfva helt bekosta sin bana, må de ju bygga den buru som helst. Annorlunda ställer sig saken, om statens bistånd i någon form skulle påräknas. Svårligen kunna vi tänka oss, att k. m:ts regering skulle på sådant sätt använda de af riksdagen anvisade medlen, att någon del af desamma lemnades som lån till banor så beskaffade och med så ytterst liten bärighetsförmåga som den mellan Slite och Roma, hvilken väl till 1/3 genomlöper en nästan fullkomligt steril trakt. Bättre användning kunna statens medel få, än att tjäna som underlag för en bana, som nu, pär betodlingen måst inskränkas, sannolikt icke kommo att lemna inkomster till trafikens uppehållande.
Nej, skall den mycket vanlottade och af vederbörande mycket försummade porra delen af ön upphjälpas genom statslån för järnvägar, så bör sådant ske genom understöd åt en bana öfver Tingstäde till Fårösund med bibana från Tingstäde till Slite. Därigenom tillgodoser staten bäst sina egna intressen ur försvars- och befästningssyppunkt.
Det lyster oss att se, om statsrådet v. Krusenstjerna, heltvisst den kunnigaste järnvägsbyggare, som på länge setat i konungens råd, skall kunna vilseledas derhän, att han lemnar ur sigte dessa synpunkter, då fråga kan bli om statslån för järnvägsbygnader på Gotland.
Detta om den norra delen af vårt län. Hvad angår södra delen af ön, äro där ifrågasatta järnvägar dels Rone—Hemse —Hafdhem, dels Hemse—Hafdhem—Burgsvik, dels Hemse—Hafdhem, den sistnämda banan till sin anläggning under vissa vilkor beslutad af Gotlands järnvägsaktiebolag utan auspråk på statslån. Det skall nu bli af intresse att se, om koncession på någon af de förstnämda två linierna beviljas och om regeringen sedan anser sig kunna använda de af riksdagen för järnvägsbyggande anslagna medel så, att lån anvisas äfven för järnvägar, hvilka såsom Hemse—Hafdhemsbanan kunna komma till stånd utan att staten behöfver ikläda sig någon risk.
Vi hafva trott oss fått anledning att just nu, då landets civilminister gör oss äram af ett besök, påpeka hvad vi här yttrat i fråga om järnvägsplanerna, särskildt manande att med stor försigtighet mottaga en hel del af de uppgifter, som i dessa dagar lemnats honom, och med framhållande att hvad från statens sida göras kan göres så, att våra järnvägar må byggas med tanke på en mångsidig och bestående verksamhet, icke på en ensidig och tillfällig, såsom fallet blir om de byggas på den med ett sjunkande betpris, här såsom i Skåne, snabbt aftagande sockerbetsodlingen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Augusti 1897
N:r 118

Publicerat

Vid kyrkoherdeinstallationen

i går i Hörsne, då kyrkoherde S. Jacobsson invigdes till församlingens berde af biskop von Schéele, assisterade kyrkoherdarne Söderström i Rone, Odin i Dalhem, Kahl i Vänge och Tilén i Gothem samt pastorn vid Salemsförsamlingen i Chicago L. G. Abrahamson. Som notarie tjänstgjode konsistorienotarien Öfverberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 Juli 1897
N:r 110

Publicerat

Kyrkoherdeinstallation

ägde i går rum i Atlingbo pastorat i förening med visitation. Biskop von Schéele invigde då kyrkoherde Ronqvist som församlingens herde. Biträdande vid den högtidliga akten voro prostarne Nyberg i Rute, Alfvegren i Hejde och Öfverberg i Stenkumla, kyrkoherdarne Söderström i Rone och Kolmodin i Vall samt komminister Youngberg i Mästerby och konsistorieamanuensen Ronqvist.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 Juli 1897
N:r 106

Publicerat

Biskopsvisitation

förrättades i fredags, lördags och söndags i Rone och Eke församlingars pastorat, Biträdande var kontraktsprosten Alfvengren.
Rone församlings kyrka, som först visiterades, befans till det yttre i godt stånd. I afseende på dess inre hade sedan föregående visitation koret blifvit försatt i värdigt skick och försedt med nytt altarskrank. De då anmärkta sprickorna å taket voro nu afbjälpta och ett järnankare i skeppet anbragt. Kyrkans väggar och tak tarfvade däremot putsning. Pelare, triumfbåge och fönsteromfattningar hade vid reparationen blifvit indränkta med olja, hvarigenom förorsakats en vanprydnad, som avsågs numera icke kunna aflägsnas. De bortfallna kolonnerna i torogluggarna hade ännu ej blifvit ersatta.
Kyrkorådet ansåg sig emellertid icke kunna omedelbart afhjälpa de anmärkta bristerna, ty församlingen måste först uppföra nytt fattighus och kanske skolhus. Kyrkorådet förklarade sig dock vilja hos församlingen göra framställning om en årlig uttaxering af lämpligt belopp för bristfälligbeternas afhjälpande. Väremledning saknades, men kyrkorådet hoppades att dylik skulle blifva anskaffad i samband med kyrkans förestående reparation.
Kyrkogården var värdigt och välhällen.
Mässkrud saknades fortfarande, då församlingen afslagit framställning om 50 kronors anslag, för hvilken summa andel i Eke kyrkas skrud kunnat vinnas, Man trodde sig dock kunna skaffa den på enskild väg.
Kyrkans arkiv och inventarier befunnos utan anmärkning, Några böcker afskrefvos.
På lördagen inspekterades folk- och sinåskolan vid kyrkan eamt förenade folkoch småskolan å Ronehamn.
De anställda förhören gåfvo vid banden, att undervisningen blifvit med framgång bedrifven.
I samtliga öfningsämnen med undrntag af den manliga slöjden samt trädgårdsskötsel i skolan å Ronehamn hade undervisning meddelats. Det för skolan vid kyrkan afsedda jordlandet bade ännu ej kunnat användas, enär den fullständiga utdikningen af Rone myr — ett väsentligt vilkor — ännu ej vore verkställd. — För undervisningen i trädgårdasköteel hade i stället skollärarens land delvis användts, Då fara vore värdt, att Rone myrs utdikning ännu mycket länge kunde låta vänta på sig, uppmanade biskopen skolrådet att ofördröjligen på tillfredsställande och lagenligt sätt ordna frågan, t. ex. genom jordlandets utbytande mot annat land. I Ronehamn stode alls intet för undervisning i nämda ämne lämpligt land att erbålla. Fortsättningsskola vore ej upprättad. Biskopen påpekade det stora gagnet af en sådan och uppmanade till inrättande af åtminstone en dylik, hvilken lämpligen kunde anordnas omväxlande vid kyrkan och hamnen. Skolrådet förklarade sig vilja tillse, hvad som kunde göras.
Frånvaron från skolan hade varit betydlig — ända till 7 proc. af de skolpliktiga — dagarne. Biskopen uttalade sitt djupa bekymmer däröfver och uppmanade skolrådet tillse, att ändradt förhållande häruti inträdde, trots de svårigheter, som därför kunde möta.
Äfven i Eke församlings folk- och småskola hade undervisningen varit tillfredställande. I samtliga öfningsämnen med undantag af kvinnlig slöjd hade undervisning meddelats. Skolrådet förklarade sig vilja tillse, att äfven denna flöfve tillgdosedd.
Beträffande skolbuset, beklagade biskopen, att den senast, för 17 år sedan företagna, tillbyggnaden och reparationen slagit så illa ut, med hänseende till såväl kvarstående olämpliga uppgången till skolsalen som ock lärarens bostad.
Sockenbibliotek med årligtunderstöd funnos inom båda församlingarna.
Eke församlings kyrka befanns i godt och värdigt skick. Äfven kyrkogården var tillfredställande. Kyrkogårdsmuren åt vester tarfvade någon reparation och planteringarna någon komplettering, hvilka brister kyrkorådet sade sig vilja afbjälpa.
Arkiv och inventarier voro utan anmärkning.
Jordfästningskatafalk saknades, men kyrkorådet upplyste, att man redan varit betänkt på atwt anskaffa sådan.
Kassorna under kyrko- och skolrådens förvaltning granskades och föranledde ej till någon anmärkning.
Ministerialböckerna voro med noggranhet och ordning förda.
Fattigstugan i Rone befanns i ytterligt bristfälligt skick. Den i Eke var nyuppförd och tillfredsställande.
Vice pastors embetsberättelse omnämde, att högmässan brukar vara gauska väl besökt i Rone; men i Eke, der sekterismen mycket gripit omkring sig, hafva gudstjänsterna varit fåtaligt besökta. Sekteristerna besöka ej ens vid mycket bögtidliga tillfällen kyrkan.
Konfirmationsundervisnivg meddelas numera hvarje år.
I afseende på det sedliga förhållandet säger pastor, att grof brottslighet sällan förekommer, dryckenskapslasten är i attagaude och otuktssynderna färre än förut. Af de sedan sista visitationen födda 168 barn bafra 19 födts utom äktenskapet. I Eke församling ha födts 28 barn, af hvilka blott ett utom äktenskapet.
Blott en gång sedan 1891 har varning af kyrkorådet behöft meddelas för oenighet inom äktenskap.
Om okyrkligheten yttrar pastor, att särdeles Eke församling är avstucken af sekterismen, hufvudsakligen s. k. frikyrkliga och baptister, de senare delade i två partier, vanliga baptister och helgeanister, Ej ovanligt är, att sekteristerna, som för egen del yrka på s.k. frihet, förbjuda sioa barn att, huru gerna dessa än önska Njet, deltaga i konfirmationsundervisningen; också bruka stundom barnen under sådana förhållanden gifva sig ut i tjänst och då mot föräldrarnes men med vederbörande husbondes medgifvande deltaga i nämda undervisning och begå nattvarden.
Kristendomsfieutliga skrifter ha icke inom församlingarne förmärkts.
Rone kyrka med inventarier är brandförslikrad för 85,454 kr., Eke för 18,100,
Rone kyrkokassors behållning vid 1897 års bokslut utgjorde 370:80 kr, Eke dito 4,531:43 kr.
Sedan sista biskopsvisitationen har småskolan å Roneharmn förkndrats till fast föreoad folk- och småskola med examinerad lärarinna. I Rone ha inrättats en slöjdskola för gossar och två för flickor. Äfven Eke har fått en slöjdskola för gossar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Juli 1897
N:r 103

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

För stöld, af en dressin vid Sylfaste station har till länsfängelset införpassats Olof Petter Ekman från Linde.

Södra häradsrätten.
Sjätte sammanträdet å tingsstället Skogs Rn) Juni. (Ordf. häradsh. T. af Ekenstam).

— Till edgång för skadegörelse & en fiskebod tillhörig O. Nilsson Bjerges i Wamlingbo, dömdes husbondesonen Hjalmar Johansson, Stenstu och drängen Lars Lundgren, Bjerges i Wamlingbo.

— Ogilladt blef Olof Ronanders i Rone påstående att Anders Jacobsson, Findarfve, måtte Bice afträda ett visst jordområde som Ronander innehaft afsöndradt från Jacobssons hemman.

— För förfalskning af orlofsedel samt tillgrepp från husbonde dömdes pigan Frida Norrby, Norregårda i Björke, till månaders fängelse.

— För olaga fiske i Närsån dömdes samtliga de tilltalade 10 fiskarena från När att hvar för sig böta 10 kronor.

Ansvar för förskingring yrkas af Emil Krokstedt och nämdeman O. Pettersson Hallute, i När, å båtsmannen Malört-Johansson från Träkumla. Svar. som vid flera föregående sammanträden ej kunnat förmås att inställa sig, var denna gång genom kronobetjäningens försorg hämtad till rätten. Svar. erkände att han uppburit de af kär. fordrade 64 kr. 67 öre, men sade sig haft rättighet dertill, samt att ingen redovisningstid parterna emellan bestämts. Utslag meddelas vid tingets slut.

Värjemålsed för att fria sig från åtal angående misshandel mot J. N. Baddin, Magnhuse i Rone, gingo de tilltalade Karl Duse och hans hnstru Kristina samt deras son Emil. Utslag samtidigt med förra målet.

Ersättningsmålet mellan hustrun Anna Katarina Malmström, Starrlause i Stånmn och Jakob Jacobsson från samma gård förekom ånyo. För att styrka att den tjur som förderfvat kär. vore folkilsken hade denne inkallat trenne vittnen som viste att omdömet om ifrågavarande tjur vore det, att han varit ilsken, samt att Jacobsson varnats för att låta den gå lös. Stängslet omkrig åkern hvari tjuren gått å bete hade ej heller varit i önskvärdt skick, Kär. var fortfarande sing liggande och oförmögen till något arbete. Vill fortfarande hafva lasarettskostnad samt 400 kr. i ersättning. Målet uppsköts ytterligare till 7 nästk. Sept.

Tredskas gör fortfarande Oskar Högberg i Eskelhem, som till detta sammanträde varit ålagd inställelse vid 50 kr. för att ingå i svaromål mot sin hushållerska Anna Larsson, Liffedarfve. Som Högberg ej nu heller kom tillstädes, ålades han vid ytterligar 75 kr. vite att närvara 7 nästk. Sept.

Födorådstvisten från Fardhem tyckes nn ändtligen närma sig slutet. Att enkan Vennerströms födoråd, vid exekutiva försäljningen af den del som numera innehafves af ene svaranden, Kollberg, blifvit betäckt styrktes å kärandesidan med auktionsprotokollet. Svar. ville dock ha uppskof för att ytttra sig om själfva krafvet. Rätten kommer att yttra sig deröfver vid tingets afslutning.

I målet emellan Nils Hansson, Ahlstäde, och Karl Löfgren, Puser i Fröjel, och vice versa, om dels ntfående af resterande köpeskilling för en såld häst, dels återgång af köpet, företedde svaranden och genkäranden Löfgren åtskilliga intyg om att han i Stockholm hade en spatthalt häst. Men som huf vudkär. ej kunde få klart för sig att det vore samma djur, som parterna tvistade om, bestredos dessa intyg. Några vittnen hördes äfven. Utslag meddelas vid tingets afslutning.

Ingen vidare bevisning kunde Olof Nilsson, Bjerges i Vamlingbo, åstadkomma mot drängen Lars Lundgren från samma gård, angående det af oss förut refererade målet, hvari Iundågren åtalats för att ha huggit af 23 st. unga fruktträd tillhöriga kär. Denne öfverlemnade målet, yrkande edgång, som utsattes till 7 nästkommande Sept. och hänvisades Lundgren till sin själasörjare.

Barnuppfostringsmålet emellan Alma Malmqvist i Levide och drängen Lennart Lindlöf från Gerum förekom ånyo. Ett vittne hördes. För vidare bevisning uppsköts målet till 7 nästk. Sept., då svar. bör vara tillstädes vid 15 kr. vite.

I ersättningsmålet emellan Konrad Mallin och L. N. Lagergren, Gumbalde i Stånga, förekom ingen vidare utredning. Utslag meddelas vid tingets slut.

Om bättre rätt till jord, tvista såsom bekant Ungbåtels åboar i Stånga mot Bjerges hemmansinnehafvare i Lye socken. Det omtvistade jordområdet skulle enligt kär. påstående gravera deras hemmansdelar, på sådant sätt att Bjerges åboar vid laga skifte fått området afsatt åt sig för vattenuppdämning, för såg- och kvarndrift. Äganderätten vore dock Ungbåtels. hvilket bestreds af svarandena. I ersättning för det foder som skördats derå samt för mistning af bete fordrades 60 kr. årl., hvilket belopp af svar. ansågs kunna nedsättas till 20 kr. Flera både äldre och nyare kartor jämte skifteshandlingar företeddes. Svarandena ville inkalla vittnen och styrka att Bjerger ägde urminneshäfd. Målet förekommer ytterligare 7 nästk. Sept.

Otrogen hustru. L. J. Tomasson från Häger i Eksta, som för omkring 10 år sedan afrest till Amerika, hade för någon tid sedan fått kunskap om att hans hemmavarande hustru Anna gjort sig skyldig till brott emot 13 kap. 1 § i giftermåsbalken, hvarför han nu sökt skilsmessa. Hustrun som erkänner sin brottslighet medgaf skilsmessan; och meddelar rätten beslut i målet vid tingets afslutning.

Misshandel skulle arbetaren Johan Pettersson, Ganne i Burs, begått mot en grannkvinna, ogifta Augusta Pettersson, Ganne. för detta brott var nu Joh. Pettersson af åkl. tilltalad, och skulle det ha bestått deri att han någon dag i sistförflutna Ford månad illa sparkat Augusta i underlifvet. Svar. nekar dock för misshandeln, fast han med ena foten föst till henne när hon ville släppa sina hästar i en hage der svar. hade betesrätten. För bevisnings förebringande uppsköts målet till 7 Sept.

Öfverlastad å allmän väg. För nämda brott tilltalade arbetaren Wilhelm Larsson, erkände, och faller dom vid tingets afslutning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juni 1897
N:r 88

Om Oss Drivs med WordPress