Till folkhögskolans qvinliga

kurs, som tager sin början nästkommande lördsg 15 dennes, äro följande 25 elever antagna:
Marta Emilia Stenqvist, Stenstu Grötlingbo; Vendla Maria Arvidsson, Qvie Alfva; Anna Laurentina Vilhelmina Larsson, Slees Grötlingbo; Johanna Karolina Häglund, Hägvide Stånge; Kristina Mathilda Johansson, Skradarfve Gröttlingbo; Anna Maria Katarina Andersson, Spenarfve Hafdhem; Lydia Maria Desidera Törnvall, Rovide Eskelhem; Vendela Maria Katarina Ahlström, Alfvena Eskelhem; Olga Karolina Cederlund, Kälder Hafdhem; Anna Maria Urisla Hemmin, Lillgårds Eke; Alma Kristina Angelique Pettersson, Fride Lojsta; Karolina Kristina Eugenia Hallgren, Nonqvie Grötlingbo; Emma Kristina Björkander, Bölske Grötlingbo; Amanda Karolina Petronella Vestdahl, Fride Lojsta; Alma Maria Vilhelmina Nilsson, Roes Grötlingbo; Olga Johanna Boman, Prestgården Alfva; Hilda Karolina Cedergren, Lindvede Hemse: Rosa Nikolina Serafia Grönström, Roes Rone; Anna Margareta Jakobian Nilsson, Enge Alfva; Hilma Olivia Cederberg, Asarfve Hemse; Rosa Maria Adolfina Sjögren, Asarfve Hemse; Selma Laurentina Julia Pettersson, Amlings Linde; Amalia Kristina Jakobina Sahlsten, Salmunds Mästerby; Anna Ada Paulina Pettersson, Gudings Eke och Anna Johanna Amanda Bodin, Mickelbys Gerum.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 April 1893
N:r 55

FÖDD.

En dotter.
Rone skolhus den 5 April 1893.
Hermanna och Johan Stengård.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 April 1893
N:r 55

Från landsbygden.

Vamlingbo, 28 Mars.
För ett olyckstillbud var predikanten Henriksson på färd till Hamra häromdagen utsatt, i det att de ystra hästarne, som skulle draga honom dit, så snart skjutsen kom i rörelse, satte af i vildaste sken. Skjutsbonden, satte genast sin dyrbara person i säkerhet genom att hoppa af skjutsen, men hr Henriksson lät sig ej deraf bekomma utan fattade tömmarna och lyckades genom sin rådighet omsider hålla in deskrämda djuren, dock först sedan skjutsen kantrat i landsvägsdiket, der vagn och seldon betydlig: rampanerades. Lyckligtvis skadade sig ingen af de åkande, Skjutsbonden tordes nu ej vidare fortsätta färden, utan ledde hem sina skengalna hästar och en annan skjuts måste anskaffas för att köra predikanten till hans bestämmelseort.

Marsgajsten har äfven i år gjort allt annat än godt. Ser man t. ex. på den eller den rågåkern, som, då den afklädde sig sin vinterskrud, såg så grönskande och lefnadsfrisk ut fröjdande ägarens sinne, så har den nu undergått stor förändrng ej angenämt att omtala. Hvitnade, såsom de voro öfverströdda ned kalk, förinta de sig mer och mer dagligen. Der som då dritvorna legat höga öfver — kring gärdesgårdarne m. fl. ställen — och nu långsamt tina upp af solen, ser sorgligt ut, helst om der på hösten varit rikligt med brodd, ty då ligger der ett nytt täcke öfver, som såsom vanligt vid dylika väderleksförhållanden qväfver hvarje brodd under. De ihållande starka nattfrosterna göra allt att sänka förhoppningarne för årets höstsådda sädeslag, ty den is, som vid middagtid upptinar vid åkrarne börjar redan vid fyra- eller femtiden på eftermiddagarne antaga fast form igen och stannar med sitt aflopp; dervid hjelper det ej hur väl åkerjorden än är afdikad.

Södra Gotland, 27 Mars.
En egendomlig vidskepelsehistoria och dess följder omtalas från en socken på sydöstra Gotland. Der tjenade nämligen tör kort tid sedan på en förmögen bondgård en dräng och en piga, som fattat en intim böjelse för hvarandra hvilket ej föll husbondefolket i smaken, alldenstund de trodde, att de »kärlekskranke» hjonen i samråd lurpassade något ifrån gården. Alltnog, pigan i närheten boende moder, som ej visste af förhållandet, blef en dag af matmodren underrättad härom, med det tillägg att något »trolleri» från drängens sida till skada för flickan vore med i spelet, hvadan de båda fruntimren i förening beaslöto att på något vis söka bot för detta »onda». För sådant ändamål begaf sig pigans moder hemligen i väg till en s, k. klok gumma i orten känd som ett riktigt »orakel» i sitt slag, för att erhålla hjelp. Vägen till fots var både besvärlig och lång för den enfaldiga gamman, men hon var i lofvad riklig ersättning för besväret, och dessutom skulle hon ju afvärja en stor fara för sn egen dotter, hvadan mödorna med lätthet öfvervunnos. Anländ till »doktorn» erhöll hon, sedan ärendet var utfördt, besked om att flickan var »förtrollad» och bot derför fans äfven enligt följande kostliga »recept». En del af drängens fotbeklädnadskulle brännas, honom ovetande till pulfver, hvilket skulle ingifvas pigan (i all hemlighet förstås) i någon mat eller dryck; hvarefter kärleksgrillerna skulle upphöra. Med tillbjelp af bondhustrun företogs nu efter hemkomsten »experimentet» dervid »ingredienserna» till botemedlet förskaffades obemärkt af hjonens matmoder, hvarefter detsamma snart i egenskap af pankaka och kaffe var i ordning. Genom någon förevändning lockades nu den intet ondt anande flickan till sitt hemvist, till modren som näturligtvia bjöd på de »rara» anrättningarne, men till stor förtret lyckades det ej att få pigan »patienten» att förtära något af den illasmakande »medicinen» trots moderns böner och hot. Så fortgick en liten tid, och då bondhustran en vacker dag erhöll afslag på sin anhållan om fortsatt tjenst af pigan och hon tillika ej lyckats i sina »operationer» för hjonens räkning, blef hon rasande både på pigan och drängen och äfven på sin »kompanjom (flickans moder), hvilken senare misstänkes hafva del i afslaget från flickans sida, samt utbasunade hela den intrigfulla affären med »doktorn», kaffet och pannkakan såsom ett verk af sin medhjelparinna, som dock i verkligheten varit hennes redskap i saken. Då nu grannarne således fingo nys om alla detaljer i denna hemlighetsfulla sak (med undantag af hennes egen andel deri), föll det en spjufver in att roa sig på gummans bekostnad, hvadan han samlade ihop en massa persedlar af samma slag, som det för »botemedlet» afsedda, som en natt hängdes utanför gummans (flickans moders) dörr, försedt med en lång skrifvels af tämligen »randigt» innehåll. Då gumman på morgonen derefter varseblef det egendomliga paketet utanför) dörren, misstänkte hon genast sin f.d. »medarbetarinna» bondhustrun (hvilket nog äfven hade sin riktighet) för att ha sin hand med i spelet, hvarföre hon genast vid nästa skymnings inbrott i all tysthet kilade i väg till bondgården der hon nedvräkte alltsammans i gårdens— vattenbruon. Påföljande dag varseblefs innehållet i brunnen af husbonden, som efter flera misslyckade försök omsider lyckades uppfiska smörjan, hvarefter han omtalade detsamma för sin kära hälft, hvilken på grund af sitt vidskepliga sinves inbillning, ansåg det medföra en — stor olycka i huset såvida det ej blef »vederbörligen» brändt i föreskrifven ordning, som bestod deruti att af en vise sorts trä, tillhörigt annan person, skulle eld på gården uppgöras, vid hvilken eld hela »kramaschet» skulle sakta förbrännas. Med tillbjelp af sin gubbe företogs äfven detta experiment, dervid en gammal qvarnstolpe tillhörig en af grannarne fick tjena som brännmaterial.
— Min sagesman — på hvars utsago jag ej tviflar — tillägger, att drängen och pigan efter det så totalt misslyckade »boteförsöket» fattat en allt mera öm och kärleksfull böjelse för hvarandra, hvadan de snart nog torde bli ett lyckligt äkta par, trots allt hvad »trollbränneri» heter.

Rone, 28 Mars.
Kommunalstämma har idag hållits härstädes, då kommunens räkenskaper granskades och godkändes. Till valmän för landtingsmäns väljande valdes handl. Gustaf Cramér och hemmansägaren Karl Lindberg med V. Hansson och C. J. Grönström som ersättare.
Af Alfva kommun väckt förslag att gemensamt med Rone och Eke aflöna barnmorska afslogs på den grund, att nuvarande distrikt ansågs stort nog som det är. Ett likaledes väckt föeslag att inköpa ett par tunnland myrjord för upptagande af torf till bränsle åt fattigbjonen afslogs hufvudsakligen på den grund, att arbets- och transportkostnaden blefve lika dyr som ved.
Stämman hördes äfven huruvida bildandet af ett kreatorförsäkringsbolag inom socknen skulle hafva framtid för sig, men nästan alla ansågo denna socken vara för liten krets för ett sådaut bolag, utan beslöto sig de närvarande för att om så kunde ske förena sig med Burs och Stånga eller Hafdhem och Eke, hvilket .som bäst derför kunde lämpa sig.
Förslag skulle till hösten derom inkomma, emedan man ansåg att ett sådant bolag borde vara så vidsträckt som sig göra låter.
Mantalslängden granskades och åtskilliga ändringar gjordes, ja ända derhän att qvinnor förvandlades till män och män till qvinnor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Mars 1893
N:r 49

Klintehamn,

som på natten till tisdagen, efter att ha lyckats bryta sig lös ur isen härutanför, anlände till Idö, qvarlåg derstädes till i går e. m. kl. 4 och afgick till Rone, sedan den fått ombord den med gårdagens middagståg anländande gotlandsposten. På grund af skada & propellern tog öfverfarten längre tid än vanligt, så att ångaren ej anlände till Rone förrän vid 1/2 7-tiden i morgse. Med extratåg, som afgick från Hemse kl. 11-tiden, har posten forslats till staden och anländt hit vid 1-tiden på middagen.
Klintehamn medförde ett 15-tal passagerare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Mars 1893
N:r 49

Prisfördelningen för myrkorn,

utstäldt 2 November förra året härstädes, tillkännagafs i går vid hushållningssällskapets sammanträde, sedan nu fullständiga analyser inkommit från frökontrollanstalten i Hemse.
Första priset (30 kr.) tillerkändes L. Dase, Fredriksborg i Rone för imperialkorn, vuxet å Rone myr, och andra priset (20 kr.) samme utställare för chevaberkorn samt P. G. Gsänger, Gräne i Stenkyrka för korn vuxit å Elinghems myr. Tredje priset (10 kr.) tillerkändes Oskar Larsson, Österby i Ekeby, Oskar Henriksson, Gardese i Ganthem, J. F. E. Volter, Isums i Atlingbo, Niklas Tim. Cederlund, Nickarfve i Hafdhem, och E. Vestöö, Ihre i Hangvar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Mars 1893
N:r 49

En större ångare,

lastad, har i dag på middagen passerat Rone, gåenide norröfver.
I Rone är isfritt till yttre redden.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 Mars 1893
N:r 44

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets tredje sammanträde å tingsstället Skogs; ordförande e, o. hofrättsnotarien M. Wedberg.).
Barnaföda. Agnes Kristina Johansson, Mallgårds i Levide, yrkade af husbondesonen Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i samma socken, utfå en summa af 60 kronor årligen till uppfostringshjelp för ett gossebarn, födt 24 Jan. i år, till hvilket käranden påstår Siggelin vara fader. Svaranden hade icke iakttagit inställelse. Käranden framhade två vittnen, hvilka hördes inför slutna dörrar. Jämte det Siggelin för förfallolöst uteblifvande dömdes att böta fem kronor, uppsköts målet till andra rättegångsdagen at femte sammanträde, då svaranden vid 25 kronors vite skall vara tillstädes.

Utmätningsmål. Johan Larsson, Skogs i Mästerby, instämde A. F. Ekelund, Tipsarfve, med yrkande om diverse ersättningar, och kronolänsmannen M. E. Svallingson med yrkande om ansvar för oriktigt förfarande vid utmätning. — Joh. Larsson och hans far stodo i skuld till Ekelund för en revers å 600 kr., för hvilket belopp jämte räntor, tillsammans 919 kr., efter vederbörligt utslag utmätning företogs i Mars 1891 hos Johan Larsson, såsom den hvilken ägde tillgångar. Svea hofrätt upphäfde emellertid utslaget i hvad som angick Johan Lasson, hvarpå Larsson af Ekelund återfick sin egendom. Larsson påstår nu att egendomen under tiden skadats och de utmätta kreaturen vanskötts och förlorat i värde hvarför han ville ha sammanlagdt 1,099 kronor 67 öre. Kommissarien Svallingson skulle enligt kärandens uppfattning ha förfarit oriktigt deruti att han företagit utmätningen utan att ställa borgen för egendomens rätta skötsel under tiden domen hvilade i hofrätten. — Ekelund sade sig icke ha med hela saken att skaffa; han hade aldrig haft hand om de utmätta sakerna, hvilka utmätningsmannen nedsatt i tredje mans vård. — Länsman Svalingson upplyste, att Larsson redan förut hos länsstyrelsen och i Svea hofrätt klagat öfver oriktigt förfarande vid nämda utmätning, utan påföljd, och yrkade derför bli skild från målet. Efer utmätningen gafs anledning antaga, att Larsson skulle förskingra de utmätta sakerna, hvadan S. anså? sig böra öfverlemna sakerna i tredje mans vård. Å Larsson yrkade dessutom Svallingson ansvar för påbördande af tjenstefel, å hvilket ansvar skulle följa. — Käranden genmälde, att det var till ingen nytta att sakerna lemnats i annan persons vård, ty denne tredje man var Eklunds son, som bor tillsammans med fadren och har sin egendom tillsammans med honom. — Svaranden begärde uppskof till femte sammanträdst. Häradsrätten afkunnar beslut å första rättegångsdagen af nästa sammanträde,

Skilnad i sitt äktenskap med sin hustru Ida Charlotta yrkade handl. O. P. Lindström, Skogslund i Träkumla, på den grund att hon skulle vara ondsint och besitta ett så våldsamt lynne, att fridsam samlefnad var omöjlig. Derjämte skulle hon redan före äktenskapet ha varit behäftad med obotlig sjukdom, som gjort henne till äktenskap obeqväm, om hvilket förhållande hon ej underrättat sin blifvande man. Härför yrkade han äktenskapsskilnad enligt 13 kap. 8 paragr. giftermålsbalken eller, om detta ej kunde bifallas, ekiluad till säng och säte enligt 14 kap. 1 para r. giftermålsb. — Hustrun hade uttagit genstämning, i hvilken hon likaledes ville skilnad, hvarjämte hon yrkada ansvar för den beskyllning, mannen i sin stämning framstält. Hon begärde dessutom att få efter skilsmässan bsasitta Skogslund, hvilken lägenhet hon ägde före giftermålet. — Lindström förstedde intyg att makarne blifvit varnade inför kyrkorådet. Han påstod att hustrun var så vildsiat, att han måst flytta ifrån henne för att rädda sitt lif, Han hade tagit ett vittne med sig, som skulle intyga huru för skräckt han var. Om hon skulle sitta qvar på Skogslund och besitta lösegendomen, så yrkade han att få 400 kronor årligen i underhåll från hustrun, — Det åberopade vittnet, K. M. Pettersson från Skogslund, berättade, att han tidigt på morgonen 30 Jan. i år sysslade i sin ladugård, då Lindström kom springande och ropade:
— Hjelp mig, Pettersson, min hustru vill mörda mig !
— Kors, herr Lindström, inte kan ett fruntimmer mörda en karl, hade vittnet då svarat.
L. hade varit så upprörd, att när han fick höra fruntimmerssteg på gården — det var vittnets hustru, som skulle u: att mjölka hade ban blifvit så förskräckt att han hufvudstupa sprungit ut i ladan och gömt sig.
— Nå, sade domaren, då sprang ni ju för en annans hustru och inte för er egen. Såg vittnet säkert att käranden var rädd?
-— Ja då, han såg mycket eländig ut. Jag måste följa honom hem sedan på qvällen och ligga hos honom om natten, för han tordes inte vara ensam.
Rätten afkunnar beslut öfver de många olika yrkandena vid nästa sammanträde.

För oloflig rapphönsjagt var kakelugnsmakaren Gustaf Hultström, St. Kruse i Alfva, instämd af t. f. kronolänsmannen Svante Lindström. Svaranden erkände genom ombud att han i Februari i år skjutit två rapphöns. Utslag afkunnas å första dagen af femte sammanträdet.

Djurplågeri. På anmälan af lotsålderman A. Vigsten, Rone, åtalade kronolänsman S. Lindström statkarlen Alir. Engström och drängen Viktor Karlsson, båda från Uggårds i Rone, för att de 21 Februari i år vid stenkörning mellan Grötlingbo och Rone kört öfverdådigt fort, ryckt hästen i munnen så att blod flutit och till sist, då hästen af öfveransträngning fallit kull, med slag och sparkar sökt få honom att resa sig. — Hansson förnekade att han kört fort och att han slagit hästen, men medgaf att ban ryckt i tömmarne. Detta skedde dock blott för att hålla in hästen, som var van att skena. Blodet kom från ett ej fullt läkt sår i munnen, som redan förut fans. Engetröm förnekade att han hade alls med saken att göra. Då hästen fallit kull — vid ett försök att slå upp, icke af öfveransträngning — hade E. blott hjelpt till att få djuret på benen genom att spänna af selarne, hvarefter han höll i hufvudet för att hindra hästen springa sin väg då han kom upp.

Två vittnen hördes, af hvilka det ena åkt ett stycke på vägen med Hansson, men steg af när han såg huru vildt körsvennen for fram, Intet af vittnena kunde dock påstå att Engström slagit eller sparkat hästen, — Målet Sp för vidare bevisnings försbringande till andra dagen af femte sammanträdet.

Norra häradsrätten.
Den 13 Mars.
Utslag. Uti målet emellan hemmansägare Oskar Nyström, Helvigs i Fole, kär. och landtbrukaren Karl Larsson, Bondarfve i samma socken, svar., ang. ersättningsanspråk för det svar., som af k. bfhde förordnats att såsom syssloman ombändertaga och förvalta kär:a till exekutiv försäljning dömda fastighet 1/4 mantal Helvigs, förbjudit kär. att befatta sig med fastigheten, ogillades käromålet.

Uti målet emellan samma kär. och f. hemmansägaren E. H. Fagerlund, i hvilket kär. fordrat ersättning, enär svar. vid försäljning till kär. af 1/4 mtl Helvigs i Fole skulle hafva förtegat en fastigheten graverande intessning å 3,257 kr. 15 öre, ogillades käromålet.

Uti målet emellan handl. Otto Alfred Gustafsson å Fårö samt hemmansägaren Mikael Ekström, Stora Gåsemora derstädes, hvari kär. yrkat ansvar å svar. för olofligt tillegnande a flös egendom, blef åtalet ogilladt, hvarjämte kär. ålades att ersätta svar. med 90 kr.
för deones rättegångskostnad.

Uti målet emellan kaptenen Frans Claassen och handlanden Lars Bachér i Vänge, kär. och genkär., ang. fordringsanspråk qvittades svar:s uppgifna fordran emot kär:s samt utdömdes af svar, öfverskjutande beloppet med 148 kr. 90 öre.

Uti målet emellan sakföraren A. K. Stenmårk och Roma fattigvårdsstyrelse, angående utbekommande af ett kokreatur, dömdes svar. att till kär. utlemna kon samt i rättegångskostnader utgifva 74 kr. förutom protokollslösen, För bestämmande af den ersättning, som bör tillkomma kär. för den tid han varit i mistning af kon, hänsköts saken till skiljemän.

Uti målet emellan kaptenen Frans Claassen och ägaren af Fole mek, verkstad J. Vigström, kär. och genkär., ang. fordringsanspråk och utbekommande af värdehandlingar till belopp af 6,000 kr. förelades svar. edgång, som skall fullgöras vid tingets 5:te sammanträde.

Uti målet emellan Anders Petter Andersson, Etebols i Lummelunda, kär. samt skräddaren Johan Carlsson och enkan Johanna Sjösten derstädes svar. ang. ansvar för åverkan, ogillades åtalet och rättegångskostnaderna qvittades emellan parterna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Mars 1893
N:r 42

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Till 10 kronors böter dömdes i dag Emma Nilsson för forslande af villebråd (rappböns) under förbjuden tid.

För skjutning från vågbrytaren dömdes i dag tre personer, O. Falck, Ahlkvist och O. Svensson att böta de förra 5, den senare 10 kronor. Det är nämligen förbjudet att utöfva sjöfågelsjagt från land.

Sjöman G. R. Johansson dömdes för fylleri, oljud och motstånd mot polis att böta 50 kroror.

För fylleri och försök att fritaga af polis anhållen person voro till i dag instämda L. F. Englund och sjöman Otto Johapsson. Uppskof för bevisning.

För brott mot helsovårdsstadgan var instämd enkan Maria Ekberg. Åtalet återtogs enär de anmärkta bristfälligheterna nu voro afhjelpta.

Hustrun Anna Sjöberg hade instämt Katarina Jakobsson för det denna skulle stått i brottsligt förhållande till den förras man. Uppskof för bevisning.

Södra häradsrätten.
Misshandel. Arvid Lindqvist, Grötlingbo, åtalad för misshandel å två personer, ålades edgång.

Barnuppfostringsmål. F. artilleristen K. J. V. Karlsson, instämd af pigan Johanna Lindgren båda från Rone, ålades edgång.

Ärekränkning. J. Gustafsson, Valdes i När, dömdes att böta 25 kr. för ärekränkning mot Joh. Johansson, Friggårds i När, samt att ersätta käranden med 25 kr.

Misshandel och ärekränkning. Handl. P. L. H. Schvahn i Klinte dömdes att böta sammanlagdt för dessa brott emot garfveriarb. Timot. Eklöf 15 kr.

Undantag. Lars Nyman, Fröjel, dömdes att utgilva 92 kr. 50 öre till J. P. Jacobsson, Bockes i Fröjel.

Afträdande af jord. Handl. Aug. Melin, Hemse, frikändes från af O. Isenberg i Hemse gjordt yrkande om att afträda en del af s. k. Tingsåker.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41

Från landsbygden.

Alfva, 11 Mars.
I går afton hade i Alfva af en välgörenhetssyförening, bildad af unga qvinnor — der verka dessutom sedan flere år tre andra — anordnats en förut kungjord auktion till förmån för de nödlidande i Lappland. Folkskolesalen, för tillfället nätt smyckad med granar, blommor och god belysning, blef snart fyld af både äldre och yngre. Efter ett af pastor — Kellström, af psalmsång vid orgel föregånget, anslående varmt föredrag om Guds oförskylda godhet mot oss och vår tröghet och otacksamhet att erkänna densamma, började auktionen, som snart gick med lust och välvilja, så att de många nätta, af flitiga händer under vintern samarbetade och äfven till en del af annan förening m. fl. skänkta, nyttiga och goda sakarna ströko åt. Glädjande var, att många saker, som i och för sig voro af mindre värde, flera gånger återskänktes och ånyo utropades, så att de stego till ganska högt värde.
Det hela afslutades med en af pastor sjelf spelad med värme afsjungen psalm. Vid en hastig hopsummering af de många inropen, steg summan bortåt 140 kr.
Äfven skolbarnen lära skramlat ihop några kronor och ofter i kyrkan upptagits för samma ändamål.

Vamlingbo, 11 Mars.
Obehagligt hinder. Då ett par af ägarne häromdagen utkommo i sin gemensamma väderqvarn för att mala, funno de till sin förvåning dörren tillbommad och ett större hänglås satt derför, utanför det vanliga låset, hindrande dem att inkomma, bur trängande deras mäldbehof än var. Att bryta upp dörren ansågo de ej rådligt på grund af vissa misstankar, utan efterhörde hvem som ditsatt låset m. m. och funno att den tredje delägaren tagit vittnen med sig och på ofvanskrifna sätt velat hindra de bägge meddelägarne fritt inträde.
Förhållandet är, att för några år sedan vid malning åt en af delägarne under en häftig höststorm qvarnen blef så illa ramponerad, att en större reparation måste företagas. När nu betalning derför skulle erläggas, vägrade den tredje delägaren att betala, förklarande att den som malt sönder qvarnen äfven fingo betala reparationskostnaden, hvarför han i sin ordning af de bägge andra delägarne förvägrades att mala på qvarnen. Hos kronobetjeningen, lära efter hvad det förljudes, de bägge andra delägarne anhållit om handräckning för att få qvarnen öppnad.

Som vårens förebud ha vi för flere dagar sedan fått några af våra vanligaste flyttfåglar, staren och lärkan, men de se litet afsigkomna ut. När vädret är någorlunda mildt låta de höra sina drillar, men dess värre tystna de snart, när kölden åtorkommer. I deg hittades af en person ett par starar, som ljutit döden troligen af köld, och det är att befara att flere gå samma väg, om kölden håller i. För sjöfåglarne är det ej bättre stäldt, nu sedan hafvet tillfrusit så att någon remna eller vak i isen ej står att finna. De arma fåglarne äro ock så utmärglade, att på dem som skjutes knappast finnes något matnyttigt.

Messfall inträffade i går i Sundre kyrka, der passionsgudstjenst var utlyst. Det var snöyran i torsdagsnatt, som gjort vägen så ofarbar att pastorn ej kunde framkomma till annexförsamlingen.

Rone, 10 Mars.
Nykterhetsföredrag höll nykterhetstalaren Nord i folkskolesalen, hvars alla sittplatser voro upptagna, i onsdsgs qväll. Talaren hade valt till text 1:sta Petri 4: 3—4: Det är nog att I under den förlidna tiden hafven handlat efter hedningarnes filja o. s. v., ur hvilken text ett godt, till bjertat gående föredrag framgick, som gjorde starkt intryck på åhörarne, så vidt man får döma att ögat är själens spegel.
I går qväll höll samme talare föredrag i samma ämne i Ronehamns skolsal. Texten var då hemtad ur Ebr. brefvets 12 kap. och 15 vers: sen till att ingen försummar Guds nåd o. s. v. Det var att mycket godt föredrag äfven det och en god uppmuntran att icke förtröttas i det godas tjenst. Härvarande vice pastor var talaren följaktig och han erbjöds välvilligt logis i prestgården, för hvilket allt nykterhetsvännerna här äro mycket tacksamma.

Etelhem, 12 Mars.
Slädparti hade i går e. m. af öfver ett 50-tal personer härstädes anordnats, Med 15 slädar och under bjöllerklang togs färden genom Garda, Lye och Stånga, hvarefter man vid 6-tiden återkom till utgångspunkten hos landtbr. L. Larsson Kyrkeby, i hvars stora och rymliga sal snart en flitig dans tråddes, omväxlande med mat och dryckjom, hvarvid flera skålar föreslogos och munterheten fortgick långt in på natten. Vädret, som under utfärden var det utmärktaste, kastade emellertid på natten om till full snöyra, så att hvar och en var nöjd att stanna under tak i det längsta.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Mars 1893
N:r 41

Från landsbygden.

Ronemyr förr och nu. År 1838 låg Ronemyr helt och hållet under vatten. I dets. k. Djupträsk var fem famnars djopt, mindre fiskebåtar jämte redskap lågo vid stränderna t. ex.
nedantör Barge gård, nuvarande Fredriksborg, vid Davide gård och vid det se. k. Landträsk, färdiga att i qvällens timma eller i nattens mörker vid bloss och fackla såväl som i arla morgonstund ur djupet mellan ag och säf uppdraga alla möjliga sorters fisk, Liksom i djupet fans en mängd fisk, så som efven på vattenytan en hel märgd fågel: änder och gäss och andra vilda simfåglar. Det var ett jagande och fiskande ideligen af de omkringboende och mången svan fördes hem som godt jagtbyte. I närheten al Visslanus gård i Bargs berättades på den tiden, att tre sådana atora fåglar fingo bita i gräset på eu dag. Det var nog också många konkurrenter om denna ins?? och oenigheter voro ej heller så ovanliga. Och att törderfva hvarandras redskap under sådana förhållanden ansågs ej för någon särd.los stor ogerning. Myren var och ansågs emellertid då som någonting värdelöst och dess svarta botten som något riktigt afskyvärdt. Vid samma tid eller ofvannämda år hölls ett etorståtligt bröllop vid Finderfve gård i Rone socken och bland dervarande gästers samta simnen kom äfven det på tal, hvad den gamla profetissan »Sibylla», på hvilken man då trodde,| understundom hade spått. En af gästerna upprepade då hvad den värda damen skall ha sagt angående Ronemyr »att hela myren skulle bli en bördig åker och Djupträsk en hafredal», Som ett bevis på hurn omöjligt man då ansåg denna sak, kan anföras, att hela gästabudslaget på en gång brast ut i ett högt skratt cch man skakade på hufvudet åt slika omöjligheter.
Emellan denna til och nu ligga endast 55 år och huru är icke allt förandradt! Den skörd, man då under mycken möda kunde upphämta af myren, var litet »ag», hvarmed man täckte taken på de bristfälliga och trånga ladugårdarne och hvilket slogs upp på isen om vintern och ifven i nödår användes till kreatursföda. Na genomskäres myren af en rak kanal från Kone kyrka till Burgs, i hvilken alla diken utmynna och som afför allt vatten såväl från myren som närliggands ägor. På de långa, raka tegarne står nu anlshögt gräs och den ena skörden såväl af säd som rotfrukter aflöser den andra. Och det fält som ej är odladt är beväxt med lågskog af tall, gran och björk, der boskapen betar sommertiden. Ja i sjelfva Djupträsk skall för några år sedan varit hafre sådt, fast skörden ej blef stor då, Men i alla fall, nog är det skillnad mellan mellan nu oeh då. Då myren skulle utdikas således en hel del myrmark för 8 riksdaler tuvnlandet. Och det hette ändå bra betaldt. Nu säljes den ej under 40 eller 50 kr. tunmlandet. Medges måste naturligtvis, att en ofantlig kostnad och arbete är nedlagdt der, men sedan nu jorden satt sig och är fast, kan den arbetas och gifva skörd.
Af de 1,067 tunnland, som ägas af hr L. Duse, voro förra året i vall 270 tunnland, 32 med råg, 24 med raps, 120 korn eller vårsäd, 10 med rotfrukter, träda 57 och 260, så der omkring, liggande i linda färdigt för red när som helst. Resten är skogbeväxt betesmark omkr. 300, allt gamla tunnland, 1891 gaf endast rap skörden en inkomst af 4,500 krovor och förra årets skörd af samma slags gröda gaf ej mycket mindre, dock något, beroende på lägre pris. Så nog kan skörden bara på myren förra året skattas nära 10,000 kronor utan att öfverskattas.
Man säger, att ej jordbruket gått framåt på Gotland, men det är ej sant. Visst bade det varit att önska om vi ännu varit en bit längre i väg, men vårt jordbruk och vår modernäringen har gått säkert framåt om än sakta på denna lilla tid, som den profetissan »Sibyllas» förutsägelse fullbordats angående Ronemyr. Men vi vilja ännu längre än hvad hon profeterat. För oss bägrar en tid, då sockerbetor odlas på hvarje myrlott och landets mejerier hafva öfverflöd på mjölk. Allmogens söner äro dragarnes skötare, dess döttrar ladugårdsjungfrur eller mejerskor. Säden förmales och fordras upp i ladugårdarne och penningar till räntor och utskylder tagas trån sockerbruket eller mejeriet. Hvar och en äger jord och jorden föder den arbetsamme och idoge. På så sätt flyttas Amerika till Gotland. Men konsten är att få folket och särskildt de mindre jordbrukarne att förstå och uppfatta och än mer att sätta sig in i och praktisera det här. Dertill fordras nog ytterligare 55 år. Folket måste lära sig att spara skogen, som är så vigtig för vår ö, de måste lära sig att lefva på räntan och sparat kapitalet, hvar och en bör lefva af sitt eget arbete och ej på det som föregående generationer sammansparat.
Må vi bara komma att ära arbetet, äfven det rent kroppsliga, och veta att den man eller qvinna är den hederligaste, som ej håller för god att uträtta ett hederligt arbete.

Litet kallprat från norr. Sakta i backarne och äfven på plana gator borde vara anslaget på alla möjliga och omöjliga ställen i Visby, ty fortkörning tyckes vara kutym hos de fleste körsvenner derstädes. Då en stackars landsortsbo kommer larfvande på de smala rännor, som under rubrik gator skylta på en del hörn, och fördjupar sig i eftertanke på alla de kommissioner han blifvit öfverlastad med på stadsresav, så får han höra ett »se upp» och känna andedrägten af flåsande hästar i nacken; då är ej annat val, såvida man ej redan är under bofvarne, än ett raskt hopp i drifvan intill husväggen, för att tryckt derintill söka undgå söndermalning deremot. Vid sådana tillfällen önskar man sig smal fom ett postpappersark.
En stockholmspolis med dess instruktioner på fortkörning skule göra fina recetter i Visby.

Sport har på sista tiden börjat idkas i Visby på alla grenar inom sporten, men en ofrivillig gren deraf är att åka skinnkälke i dess branta, hala backar på vintern. Det kan visserligen underlätta fortkomsten ibland, då man tänker gig ned för en backe, att komma utför som en raket, farande i naturligaste fall på den del man har höget, då man plockar smultron. Men skall man nu utför Hästgatan t. ex., så sitter man innan man vet ordet af utanför Grönstrands jernkramhandel, oaktadt afsigten var att komma till kopparslagare Hallonberg. Det påstås att sand inte skall vara illa i hala backar!

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Mars 1893
N:r 39