Etikett: Olyckshändelse

Innehåller allt om olyckor på Gotland.

Publicerat

Från landsbygden.

Rone, 14 Jan.
Det har berättats
att mellan Rone och Eke socknar i en bygnad, hvarest främlingen inbjudes i en större sal i ena ändan, det deremot i den andra delen af bygnadens jordvånaing skulle finnas en varelse, inhyst i 20 år med stora köttiga ögon, rösten ihålig och hväsande lik en orms, m, fl.
förskräckliga saker, Eder korrespondent, som gjort sig underrättad om verkliga förhållandet, bar funnit, att uppgiften är endast till en del sann, Den svaga varelsen är icke inhyst i jordvåningen, utan i ett varmt och ordentligt rum, skötes och vårdas af sina hårdt pröfvade, men gudtfruktiga töräldrar, har tvänve äldre bröder, som vistas i Amerika, och är för öfrigt fullkomlig idiot. Men född sådan lär hon dock icke hafva varit, utan vid några månaders ålder har hon fått en besynnerlig värk i ögonen och hufvudet, som gjorde den stackars beklagavusvärda sådan hon nu är.

Strax i närheten
i en annan stuga finnes en gosse, som äfven är idiot och hvars egenheter bestå deri, att han med kroppen gör de allra korrektaste militäriska åtbörder, alldeles omedvsatet. Morfadren har varit sergeant i 25 år.

Åter olyckshändelse.
Konsul Broanders hästar kommo igår torsdag i sken på vägen mellan Rone kyrka och hamnen, dervid vagnen stjelpte och ett fruntimmer, som jämte harr Broander och en arbetskari befunno sig i åkdodet, skadade sig i hufvudet betänkligt illa. Ena örat bortslets till hälften, bvarjämte hon erhöll stora skrubbsår och bulnader i hufvudet. — Fara för lifvet lär dock ej förefinnas. Da öfriga personerna skadades lyckligtvis ej det ringaste. Hästarne fasttogos efter en liten stund, men vagnen förstördes.

Att råttor
hinna förderfva mycket, veta vi nog litet hvar, men bland det värsta man gerna kan få höra i den vägen, var att de på ett ställe förderfvat 2 ytterrockar, 8 kakor, 4 tjog torsk och 9 bisamhällen.

Goodtemplarsaken
tyckes gå framåt i Hemse, hvars loge är i starkt tilltagande. Den omfattas också utaf många för sakea nitälskande i samhället högre ståen:ie personer och åetta är just hvad nykterbetssaken behöfver. Utan detta stöd och denna uppmuntran skall den snart gå under.

Levide, 14 Jan.
Ovanligt.
Kyrkovärdarne i Levide och Gerums församlingar hade vid jultiden medels listor insamlat etthuudra kronor för att tillställas dervarande vice pastor såeom gåfva eller offer. Men gåfvan, som frambars till. honom trettoudagsaftoneu, mottogs ej på uppgifna giltiga skäl, hvilka brefskrifvaren åtminstone ej kan förneka sitt värde. Lönen till hrr v. pastorer borde utgå eller förstärkas på ett mera tillfredsställande sätt. Men hrr kyrkoherdar, som skola utbetala densamma, resonuera kanske dervid som skepparu: »när jag var kock, fick jag stryk, och derför skall nu min kock hafva stryk.»

Burs, 15 Jan.
Till ordförande
i kommunalnämden härstädes är vald landtbrukaren Mattias Wiman i Sixarfve och till stämmans ordf. f. d. skolläraren H. Löfveberg.

Fynd vid sjön
har för några dagar sedan gjorts vid stranden af Tomtebo fiskläge af hemmansägaren H.
Pettersson i Lindarive. Det ilandflutna fyndet bestod af ett oljefat, troligen terpantivolja.
Det är emellertid öfverlemnadt till tullstationen på Ronehamn.

Icke litet myror
har den pya värnpliktslagen satt i hufvudet på en hel mängd unge män, som ämnat sig till Amerika, men nu kanske få stanna bemma i sitt fäderneslavd, somlige i tre, andre i fem, sex år, innan de uppnå tjugusexan. Värst illa deran torde en f. d. amerikanare, ännu icke myndig, blifva, enär han i dessa dagar ämnade återreaa till »landet i Vestern» i sällskap med sin fästmö och der gifta sig. Han fick nämligen i prestbetyget insatt: »Har ej fullgjort beväringsskyldigheten».

Tvänne tjufskyttar
ha i dagarne fått stämning för oloflig rapphönesjagt. Rätt så!

Gotlands Allehanda
Måndagen 17 Januari 1887
N:r 5.

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 4 Jan.
Hemskt fynd och barnamord.
Sistlidne nyårsafton hittades af en f. d. hemmansägare vid Roflnds i Vamlingbo liket af ett nyfödt gossebarn i ett utbus eller vagnslider. Ealigt hvad som sedermera kommit i dagen föreligger här ett mord. Förloppet härvid är enligt hvad mig berättats följande: En ogift arbetaredotter Anna Maria Vilhelmina Beckström från samma socken hade i hafvande tillstånd fjerdedag jul varit sysselsatt vid Rofinds med något väfbestyr. Husbondefolket var vid tillfället på besök hos några slägtingar på norr, blott de äldre makarna i hushållet och en gosse i tjenst på stället, och broder till nämda arbetaredotter, voro hemmavarande. Allt gick sin gilla gång till middagstiden, då den äldre qvinnan, som äfven var sysselsatt i stugan, gick ut för att utfodra kreaturen, då flickan hastigt blef illamående, hvarför hon begaf sig ut på afträdet, der bon framfödde ett gossebarn. Tankar vaknade nu hos flickan att i hemlighet döda barnet, hvilket också verkstäldes omedelbart derefter, och på så sätt att hon, hållande barnet i fötterna, slagit det trenne gånger i muren å huset, då det afled, hvarefter den mordiska modren sprang ut i ett på gårdenvarande vagnslider eller fårhus, der barnet nedlades vid ena väggen och öfverhöljdes med halm. Sedan nu gerningen väl var gjord, skyndade hon in i stugan för att ej väcka misstaukar och fortsatte åter med sitt arbete, såsom om ingenting ovanligt förefallit, När sedan gumman slutat sina göromål med kreaturen, inkom äfven hon, hvarefter middag serverades och hvaruti flickan deltog, samt förtärde sin måltid i sällskap med de öfriga i huset.
På grund af vissa om ständigheter föllo dock starka misstankar på flickan, hvarför man dagarne efteråt och sedan flickan begifvit sig till det närliggande hemmet vidtogo spaningar och undersökningar för att finna reda på barnet, hvilket dock ej lyckades förr än på fredagen. Rapport om förhållandet afgick på nyårsdagen till pastorn i församlingen, som omedelbart derefter begaf sig till flickans hem. Af pastorns förmaningar slagen till ånger öfver det fasansfulla brottet, afgaf hon nu en fullständig bekännelse, hvilken åter upprepades när kronobetjeningen senare på dagen anlände. Motiv för brottet är antagligen fruktan för skam och vanära af traktens ungdom, hvilket hon trodde skulle blifva en följd af moderskapet. Någon häktning har, när detta skrifves, såvidt mig kändt är, icke vidtagits, utan ha kommunaluämdens medlemmar blifvit ålagda att under tiden hafva uppsigt öfver mörderskan, till dess att hon blifver häktad.

Burgsvik, 4 Januari.
Ungdomen rasar.
I en socken här på söder hade några ynglingar förliden nyårsafton öfverenskommit att som det heter va det gamla året bort. Skott på skott aflossades och allt gick bra, men ull sist ville sig icke bättre än att en af fridstörarne skulle på ett ställe riktigt skrämma de innevarande, För att skottet riktigt på skarpen skulle höras lade han vid fönstret en stor stenhäll och derpå en med krut laddad påse samt en stubintrådsända för att antända skottet. Då skottet brann af, splittrades två fönsterfack och glasbitar klingade på golfvet. Man kan tänka sig de innevarandes förvåning och våra skyttars springande.

Förliden nyårsdag
syntes en mindre ångare kämpa mot den svåra stormen och höga sjögången på resa norrut. Fartyget, som tycktes vara i nöd, ville troligen ingå uuder Faludden, men kunde ej inkomma för stormens skull. Ångaren låg back ett par timmars tid; men måste till slut länsa söderut.

Den folkrikaste socken
här på söder är Öja församling, som vid 1885 års slut utgjorde 880 personer, men 1886 ökats till 912 personer.

Trettonde dag jul
skall i Öja kyrka hållas Ottesång af kyrkoherden derstädes, något som i mannaminne ej varit brukligt i denna församling.

Olyckshändelse.
Tvänne pojkar skulle dagen före nyårsafton vid Frindarfye i Rone leka vid huggkubben på vedbacken och med en dervarande yxa skjuta till väders, hvarvid de buro sig så oskickligt åt, att den ene högg den andre i flata handen, så att tre fingrar bortföllo. Den skadade gossen var dock modig nog att gå ino och omtala att Anton >högg tre fingrar af mig, mormor». Far och mor voro icke för tillfället hemma, men kommo omsider, då läkare sedan på natten måste hämtas. Gossen är nu på Visby lasarett.

Ett trefligt slädparti
var sistlidne söndag anvordnadt å Burgsvik, deri 13 slädar med glada resenärer deltogo.
Färden utgick kort efter 3-tiden och togs vestra vägen fram förbi Fagerdalar med en rund om Åndersegift samt återvände sedermera andra vägen åt och förbi Öja kyrka till utgångspunkten till Burgsvik. Det glada sällskapet återkom en stund efter skymuingens inbrott, då festsalen strålade i full belysning, en stor del kulörta lyktor voro vid hemkomsten utanför huset aubragta och ett nätt fyrverkeri afbrändes, hvilket förhöjde det hela.

Poststationen
i Hablingbo synes komma att bära sig och detta desto mera som att Sproge- och Ejstaposterna nu tillstött. Nämda poststation har vid redovisning för sista qvartalet uppnått en saffra för sålda frimärken af 100 kr.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 Januari 1887
N:r 2.

Publicerat

Omkommen jungman.

Natten mellan 8 och 9 dec., då Helsingborgs: skeppet Architect under stark storm befann sig i närheten af Gotska Sandön, hände den olyckan, attjuogmannen Ernst Julius Nilsson från Karlshamn föll öfver bord och omkom i vågorna. På grund af stormen och den höga, brytandé sjögången fans ingen möjlighet att rädda honom. Olyckan tilldrog sig kl. half 2 på natten.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 Januari 1887
N:r 1.

Publicerat

Eldsvådor.

Ett ladugårdshus,innehållande häst- och kostall, lamhus, vedbod och hövind, nedbrann 21 dennes på morgonen vid Varbos i Sanda. Elden hade uppkommit derigenom att en med gasolja fyld lampa, insatt i en stallykta, exploderade samt nedfallit i och antändt höet. Hela hnset med deri förvarade 7 häckar hö samt 5 häckar råg- och 5 häckar kornhalm uppbrann. Ägaren, Kr. V. Cristiansson, hade både huset och fodret försäkrade i häradets brandstodsbolag.
— Angående eldsvådan i Gabrielsonska huset vid Skeppsbron i Visby hölls igår slutlig undersökning, hvarvid laxfiskaren Olsson bestyrkte de uppgifter hans hustru förut lemnat. Uppgifterna om kakelugnsrörets bristfällighet bekräftades af den pereon, som verkstält sotningen 2 sistl. November.

Gotlands Allehanda
Fredagen 31 December 1886
N:r 105.

Publicerat

Eldsvådan,

som utbröt vid half 2 tiden i fredags middag i enkefru Gabrielssons gård vid Skeppsbron, vardt efter en timmes raskt arbete af brandkåren dämpad, så att all fara för den vid det brinnande husets norra gafvel belägna träladan då var aflägsnad. Vid half 4-tiden fick brandkåren rycka hem efter att hafva förrättat ett ganska vackert siäckningsarbete, hvarom det föröterade trähusets gvärstående ytterväggar och tak bära vittne.
Huru elden uppkommit har man ännu ej fått till fullo utrönt. Det uppgifves att kakelugnspiporna varit i hög grad bristfälliga. Elden varsnades först i norra gafvelrummet, hvari sjöman Svensson med hustru och två barn innebodde. Föräldrarne hade en stund förut aflägsnat sig från rummet qvarlemnande der sin fyraårige gosse, hvarvid eld brann i kakelugnen Laxfiskaren Olsson och dennes hustru, som af fru Gabrielssons fosterson tillkallats, skygdade genast dit upp, hvarvid de vid dörrens öppnande möttes af rök och lågor, Två gånger störtade de in i rummet för att söka rädda gossen men måste för att undvika qväfning åter skynda ut på vinden; tredje räddningsförsöket af mannen O. utföll med lycklig utgång. Han hade knapt hunnit bära ut gossen, förrän hela öfra delen af huset stod i full låga, så att intet kunde räddas derifrån. På öfre botten bodde inga andra än Svenssons. Nedra våningen, bestående af fyra rum och kök, beboddes för närvarande endast af husets ägarinna samt hennes moder och fotterson; af fru G:s tillhörigheter hann endast en obetydlighet att räddas, så hastigt grep elden omkring sig. Väldiga rök- och eldpelare strömmade ut genom fönstren samt här och der genom taket. Den strax intill norra gafveln liggande träladan var starkt hotad; under några minuter slickade också eldslågor dess södra gafvel. Men nu riktades det stora uppfodringsverkets vattenstråle mot den hotade punkten och gjorde ypperlig verkan. En skarp strid utkämpades nu mellan eld och vatten, hvilket senare också snart nog vardt segrande Sprutorna nr 2 och 3 arbetade på östra och södra sidorna samt ur 5 på den vestra; nr 1, som ej mycket behöfde användas, stod i reserv inne på gården. Elden, nu anfallen på alla sidor, dukade snart under, så att strax efter kl. 3 den sista fräsande eldtungan släcktes. Släckningen vardt, såsom sagdt, mycket vacker; särskildt må nämnas strålförarnes mod och uthållighet; genomdränkta af vatten och svärtade af rök trängde de elden allt närmare inpå lifvet. — Bland vattenkörarne anlände handl. Vallérs och smeden Sandbergs drängar först till brandstället.
Fru Gabrielsson, som ej hade hvarken bygnad eller lösören försäkrade, gör en ganska känbar förlust. Huset ansågs vara värdt omkring sju tusen kronor; det är bygdtpå Öland samt hitfördes för omkring tio år sedan. Det uppbrunna lösöreboet lär haft ett värde af mellan 2 och 3 tusen kronor.
— Vid i e.m. inför magistraten hållen undersökning om eldens uppkomst upplyste ägarinnan, att sotaren vid 2 sistl. November verkstäld sotning anmält, att kakelugnspipan uppe i Svenssons rum tarfvade lagning. Fru G. hade då anmodat sotaren återkomma för att laga äg! men hon hade sedan ej hört något vidare derom. Makarne Svensson berättade, att vid eldning i kakelugnen kunde man se gnistor genom den otäta pipan just der den ingick i den stora spismuren. Mannen S. hade 20 till 25 minuter före eldens uppbrott på anmodan gått till ängt. »Klintehamn» för att der arbeta; hustrun, som utgått i ett ärende strax efter kl. 1, upplyste att en panna med kött stod insatt i kakelugnen, der 3 till 4 träd bruuno. Ofvannämde laxfiskare Olssons hustru berättade, att hon två gånger ungefär samtidigt med sin man sökt rädda gossen men ej fått reda på honom; rummet var då fullt i rök och eld syntes på eidorna bakom kakelugnen uppemot taket, hvaremot ingen eld fans på golfvet framför kakelugnen.
Undersökningen uppsköts för laxfiskare Olssons hörande.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 December 1886
N:r 104.

Publicerat

Från landsbygden.

Hemse, 17 Dec.
En lokomobil
skulle häromdagen flyttas från Stånga torffabrik och till Fröjel. Detta vore ju ej något ovanligt, om icke väglaget hade varit så otjenligt. Så snart den med fem par dragare förspända tunga pjesen kommit midt öfver jernvägsgåogen sjönk den ned i sanden och blef stående. Just i det samma rullade tåget in på Stånga station. Men som lyckligtvis många skogshuggare funnos i närheten, kom dem från stället utan att tåget hade behöft uppehållas synnerligen. Sedan fortsattes resan, Vid Gardarfve i Fardhem blef en person, som befann sig uppe på lokomobilen såsom förare, hängande i grenarna på en ek; dock skadade han sig ej. Vid Burge i Levide måste man sätta för ännu ett par dragare. Denna lokomobil har eldats med torf och detta har befunnits vara alldeles utmärkt uppvärmningsmedel.

Heder åt arbetaren!
I Alfva har man kallat en arbetskarl till kyrkovärd. Dessutom har man här brutit mot gamla seden att hafva en kyrkovärd från hvarje af socknens skiften (vanl. 4) utan 3 äro från ett skifte. Detta är något som hvarje församliog borde tillämpa, så slipper man att taga »astäufar för da jär hans täur» eller ta i högen den som är lämplig eller olämplig.

Hemse.
Eftersom Hemse är en plats, som i dagarne mycket låtit tala om sig,och som: mycket hastigt utvecklat sig till hvad det nu är och i en snar framtid torde vara långt mera försigkommen, kunde det kanske vara på sin plats omnämna dess industriidkares olika yrken. På samma gång får man äfven ett begrepp om dess ståndpunkt för närvarande. I Hemse finnes nämli., förutom läkare och veterinär, apotek (som numera är inrymdt i ett i år pybygdt större hus), 3 handlande jämte åtskilliga små försäljningsställen. af småkram, 1 bokhandle, 1 guldsmed, 2 urmakare, 1 gjelbgjutare, 2 färgare, 1:garfvare, 3 skomakare, 4 skräddare, 4 snickare, 3 byggmästare och 3 smeder. Lägges härtill en bleckslagare, en kakelugns makare, borstbindare, en vagnmakare och två målare, så kan man der tå nästan allt hvad som behötves. Två värdshus bjuda logis för resande och bröd erhålles i bageriet och mjölk i mejeriet. På postkontoret, som tillsv. förestås af fröken Tora Lagergren, är ej så litet att göra. Likadant är det ätven-på jernvägsoch telefonstationen. Andliga behot tilltredsställa kyrkan och missionshuset. Bland föreningar märkas en i utveckling stadd goodtemplarloge, en religiös läseförening, samt en liten andtmannaklubb. Att folkhögskolan här är förlagd och dess lärare här äro bosatta, kan ju antecknas som en lämplig afslutning, Att Hemse är och kommer att förblifva en lämplig handelsplats är allmänt erkändt.

Jag vet ej hvar jag vara vill
kunde en tjensteflicka häromdagen utropa, emedan hon på fjorton dagar innehade icke mindre än fem platser och har f. n. stannat vid den sjette, men huru länge vet man ej, ty pigors nycker växla hastigare än vindarn.

Sydvestra kusten, 19 Dec.
Väderleken
har plötsligt vid månens ingång i sista qvarteret öfvergått till vinterlik med nedgående termometerstånd. I lördags natt föll ett ymnigt snöfall och marken klädde sig i högtidsskrud, värdig den fest man snart månde fira. Nederbörd var i allo efterlängtad för att stärka våra källor, innan köld på fullt allvar inträder. Höstsädet skulle emellertid af detta snötäcke, som lagt sig å de besådda okalade åkerfälten, i nämnvärd grad komma att lida. Ett töväder vore i nämda fall välgörande.

En mickel i harjagten.
Då tvänne skyttar häromdagen utgingo i en närbelägen äng för att speja efter en jösse, blefvo de ej litet ötverraskade vid sin påbörjade jagt. Hunden började inom kort ett dref, med ett starkt gnällande, skyttarne spetsade öronen och sogo sig skarpt omkring och lade bi i afvaktan på jösse; men fram i skogsbrynet kom i stället en väldig räf. En af skyttarne affyrade sitt skott och mickel fick på pelsen, men föll ej; en del at haglen betannos sittande i en trädstam helt nära, der rotidjuret passerat de öfriga syntes göra en obehaglig verkan; å djuret. Vid skailgång, som å första spårsnö kommer att anställas, skall detsamma torvis so bita i snön.

Dyr jord.
Hvad ett kappland jord kostar å Hemse nya handelsplats har nu ji dagarne försports. En jordägare håller på att sälja jord för uppförandet af en ny bygnad i närheten af postkontoret — derstädes. 50 kr, kapplandet har jordagaren uttalat sig för, om platsen,skall kunna lemnas.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 December 1886
N:r 102.

Publicerat

Från landsbygden.

Hejde, 15 Dec.
Bröllop, fyrverkeri, vådaskott.
På ett bröllopp i Hedje för några dagar sedav uttryckte tolker, som i stor myckenhet hade infunnit sig vid bröllpshuset för att »se brud», sina hedersbetygelser för brudparef genom att afbränna ett efter omständigheterna ganska lyckadt fyrverkeri. Som dylikt på landet är någonting ovanligt, skockade sig de närvarande omkring den »lysande» högtidligheten för att vid dess sken kunna så mycket bättre taga brudparet, som naturligtvis skulle ut för att visa sig, i så mycket bättre skärskådande. Så långt var allt väl, men nu skulle man också, brudparet till ära, skjuta för detsamma, och i den tätt packade folkhopen small det ena skottet efter det andra. Man såg der pistolmynningar och bösspipor sticka fram öfver allt, och för att riktigt åstadkomma »dunderskott» hörde man en och annan skryta öfver, att han fylt sin pistol till mynningen eller att: han laddat sin bössa med dubbla skott. Det oförståndiga och nära nog vanvettiga i ett sådant beteende visade snart sina sorgliga följder, i det en yngling träffades af ett skott i foten, så att stöfveln splittrades och förladdningen trängde djupt in i foten. Med möda kunde han bege sig hem, der man med företa möjliga måste skicka efter sakkunnig person, som plockade ut pappersbitarne ur den sargade foten och förband densamma. Den stackars ynglingen, som innehar tjenst, blir troligen urståndsatt att på någon tid sköta sina sysslor. Det vore önskligt, om vederbörande beifrade, att sådant ofog icke finge onäpst passera.

Stånga, 15 Dec.
Burs och Garda tings hushållningsgille
hade sammanträde i Stånga skolhus 15 dennes dervid förekommo följande frågror: Vore en telefonförbindelse nyttig för orten?
Nämdeman Pettersson, Liffride, som i frågan yttrade sig,jansåg att vid häftigare sjukdomsfall tillkallande af och rådfrågning kos läkare m. m. med telefon vore af stor vigt.
Hemmansägaren Martell, Maldes, ansåg telefonen vara öfverflödig, den endast ökade kostnaderna inom socknen.
Herr Malkan, skildrade saken från flere sidor och påstod det vara af stor nytta, om en telefouförening komme till stånd, samt gillade förslaget.
Fanjunkare Jakobsson, Pettersson, Hallute, med flere yttrade sig med lifligt bitall för saken, samt ansågo att en billig afgift för hvarje samtal skulle erläggas till bestridande af kommunens enskilda omkostnader för telefonstation m. m.
Anser gillet det vara af nytta för landet att skyldstullar yra Landtbr. Gustafsson, Myrungs m. fi., uttalade såsom sin åsigt att den svenske jordbrukaren under nuvarande förhållanden icke kunde konkurreraszi verldsmarknaden, då han måste betala 6 till 7 procent å sitt nedlagda jordbrukskapital, då utländingen betalar endast 3 till 4 procent.
Visserligen vore låneprocenten å Riksbankens afdelningskontor nedsatt till 4 procent, men detta gör landet föga nytta, då endast tå individer der avses kompetente att erhålla lån.
De öfriga se sig nödsakade att vända sig till vida dyrare banker. Medanledving deraf fann sig talaren föranledd att fråga, om folket är till för banken, eller banken för folket.
Bör länsmejeristen användas? Denna fråga tycktes ej intressera gillet, som icke ville derom bestämdt uttala sig.Till ledamöter ibushållningssällskapet föreslogos skoll, J. P. Enström, handl. J. Malkan i Stånga, hemmansägaren H. Pettersson, Hale arfve i När, samt Petter Larsson, Bosartve i Lye.
Såsom samtalsämne förekom dessutom köp männens i Gotlands Allehanda förekommande tillkännagifvande om indragning af julpresenter m. m, Gillets medlemmar tycktes derat vara förnärmade, emedan det syates, som allmänheten vore köpmännen till last. Fråga uppstod derfor om bildande al förening för inköp af de nödvändigaste handelsartiklarne, hvilket troddes blifva billigare, då mellanhänder derigenom undvekos.

Gotlands Allehanda
Fredagen 17 December 1886
N:r 101.

Publicerat

Från landsbygden.

Hemse, 9 Dec.
Att hembygden är kär
bevisas deraf att nu återkomma från Amerika dagligen eu hel del personer, som emigrerat för en tio, femton år sedan och redan arbetat i sådana land som Kalifornien, Mexiko, ja t. o. m. i Brasilien. Några ha blifvit illa åtgångna af klimatfeber. De omtala, att mån ga övska återvända, men hafva icke respengar, och att andra äro att snart hemvänta.

Resfeber
tycktes en hustru fått häromdagen. Hon hade lefvat med sin man, en hederlig smed, till: sammans i många år, men en dag i förra månaden, då mannen kommer hem finner han stugan tom — gumman var borta — men på bordet liggande dels ett långt bref, deri hon förklarade sig hafva rest till Amerika, dels vigselringen. Hon hade icke älskat honom, kunde det icke heller, derför måste de. skiljas (de har varit gifta i 6 år). Emellertid ville icke ödet bättre än att pastor icke utan mannens tillåtelse lemnade henne nödiga bevis och så måste hon stanna hos välvilliga slägtingar. Emellertid utverkades sedermera mannens tillåtelse och hon står väl nu som bäst och ser efter det för henne hägrande förlofvade landet i vester, för hvilket hon öfvergaf ett trefligt, visserligen sträfsamt men dock hederligt hem och en god make.

Svåra lidanden
fick härom qvällen en skomakarehustra i Rone utstå. Sedan hon nyss afslutat sysslorna i ladugården, skulle hon just stänga dörren, då hon snafvar och faller. I fallet måste hon hafva dånat af någon stund, eftersom hon ej iatt kan beskrifva huru det tillgått. Vid uppvaknandet kännes en häftig värk i benet, hon kunde icke gå utån måste på knäna så småniogom kräla sig in, hvilket drog mer än en timme. Hennes rop om hjelp förklivgade obörda till kl. 11 på natten, då mannen kommer hem och fianer sin hustru liggande på stugans golf under gräs\’iga lidandan. Hennes båda benpipor voro afbrutna på ena benet. Hade ej mannen genom en tillfällighet kommit hem, hade hon i detta tillstånd fått tillbringa ett helt dygn utan utsigt till någon vänlig menniskas hjelp.

Den s. k. Sjonhemseken
mäter vid roten 30 fot i omkrets. Omkring 5 alnar från marken har hon lagt ut än mera på bredden och mäter der nära 40 fot i omkrets. Någon ovanlig höjd bar hon icks, men måste att döma af dess väldiga dimensioner och torra grenar vara minst 400 år gammal.

Öja, 7 Dec.
Slupen
Josefina, kapten Berggren, kommande från utrikes ort i barlast har inkommit till Stockviken. Fartyget hade fått ett af förseglen sönderblåst och sökte nödkamn.

Tvänne Öjboar
bitkommo i förra veckau från en kortare tids vistelse i Amerika. Orsaken till deras hemkomst var den dåliga förtjensten samt brist på arbete.

En storm
med starkt snöfall framgick onsdagen den 1 Dec. vid middagstiden, medtagande allt som i hans väg kom. Som exempel på dess häftighet kan nämnas, att på en väderqvarn en arm afslets och bortkastades 50 fot från stället.

I söndags
inkom i Stockviken ångaren Hero från en längre tids vistelse på Öland.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 December 1886
N:r 100.

Publicerat

Se till de små!

En sorglig olyckshändelse, inträffade häromdagen hos arbetaren J. P. Jakobsson vid Skradarfve i Väte. Hustrun höll på med tvätt och hade just från spiseln lyftat en kittel med sjudande het lut, då en deras 3 åriga gosse, under det hon sysslade något med elden, föll baklänges ned i kitteln, dervid hela kroppen med undantag af hufvudet, som under fallet kom att hvila mot kanten, alldeles skållades. Efter mycket svåra plågor afled gossen i onsdags.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 December 1886
N:r 100.

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 27 Nov.
Höstsädet
har till följd af den blida väderleken förkofrat sig på de flesta ställen mera än man vågat hoppas, ty det var i början mycket klent, nära nog öfverallt. På många rågfält ser man slagtfåren utsläpta på bete, hvilket tyder på att brodd finnes i öfverflöd. Tröskgöromålen äro nu öfverallt afslutade för året. Korn, har härstädes rönt god afsättning hos köpmännen, ty så fort som möjligt har det utskeppats till andra orter. Deremot tyckes ej rågen vara så lätt såld, ty den har blott betingat ett pris af omkring 9 kr. gammal tunna.

Ett mindre parti bräder
ha i dagarne ilandflutit utanför Sundrekusten, der de bergats af kustbefolkningen, Gissningsvis har jag hört sägas, att man förmodar, att de komma från något fartygs däckslast, som under den på senare tiden rådande stormen spolats öfverbord. Ett större barkskepp sågs häromdagen länsa för tackel och tåg söder af Hoburgs fyr, under den starkaste stormen.
Talrikare än någonsin förut förekomma i våra trakter

Rapphönsen.
Det är mig ett nöje att konna säga, att de under den nu tilländalupna lofgifningstiden sluppit tämligen helskinnade undan, tack vare den brist som här råder på verkliga rapphönshundar, De äro till och med så närgångna vid gårdarne att de slå sig ned vid sjelfva förstudörren såsom förhållandet var vid ett ställe i Vamlingbo för vågra dagar sedan. Såvida ej stark och snörik vinter blir rådande och de undgå tjufskyttens mördande, kan man med säkerhet till ett kommande år få glädja sig åt en ovanligt riklig tillgång på detta villebråd! Apropå villebråd, kan jag äfven nämna, att harar finnas i riklig mängd, dem ortens skyttar helst pröfva sin skjutfärdighet på På en half dag skötos för någon tid sedan af ett fåtal jägare ej mindre än elfva jössar. Detta kan nog kallas att hafva »säker hand och säkert öga» men bättre egenskaper hade dock den person, som i två skott sköt 4 svanar, af hvilka 3 dogo genast, under det den fjerde i ordningen, som blef sårad i vingen, måste med båt förföljas, då han omsider efter en verklig kapprodd upphans och med ett slag af en åra förpassades till de sälla jagtmarkerna. På tal om svanor kan antecknas, att de nu hvarje dag i stora flockar styra kosan åt söder.

Farligt villebråd.
En person, som en dag befann sig på jagt, fick dervid sigte på en väldig örn, som kretsade i luften alldeles tätt öfver hans hufvud; att sigta och skjuta var ett ögonblicks verk, hvarefter roffågeln föll till marken, der den blef liggande efter utseendet liflös. Vår jägare gick nu till det så oförmodadt fälåa villebrådet, och fattande tag i ena vingen skulle han rigtigt beskåda det ovanligt stora exemplaret af detta slägte, då örnen med ett väl måttadt slag borrar sina klor djupt in i jägarens arm, som blef illa sargad och tilltygad. Denna strid hade väl ej slutat så snart för vår man, om ej örnen af skottets verkningar i detsamma atlidit. Klorna måste sedermera formligen lösas ur den blödande armen.

Att lax är stark,
när den blir fångad och sprattlande befinner sig på fast botten, det fingo trenne fiskare erfara för någon tid sedan, då de under notdragning med s, k. isnot lyckades fånga en sådan, som höll öfver 20 skålp. i vigt, ty änskönt de alla tre, efter det han blifvit upphalad på isen, lade sig öfver honom för att hålla honom fast, att han ej skulle komma ned i någon vak eller hål på isen, så skilde han dem dock med ett väldigt slag af sin stjert åt olika väderstreck, så fiskare de voro. Hade ej en af dem med skyndsamhet fått tag uti en yxa, hvarmed han gat fisken ett väldigt hugg, så att blodet började rinna, hade kanske den sköna fisken denna dag gått fri.

Var försigtig vid handterandet af skjutvapen,
är en regel, som ej för ofta blir upprepad. Helt nyligen skulle en dräng från Skoga gård i Sundre socken visa en närboende granne; hura det tillgick att ladda ett bakladdningsgevär, dervid han bar sig så oskickligt åt, att skottet brann af, genomträngde förstugudörren och splittrade åtskilliga fönsterrutor. Några ögonblick förut hade en qvinna befunnit sig just på samma plats, der haglen inträngde. De närvarande undsluppo dock nu med blotta förskräckelsen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 3 December 1886
N:r 97.

Om Oss Drivs med WordPress