Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Innehåller allt om olyckor på Gotland.
Då hemmasägaren Isaksson i Hangvar i, förgår skulle köra hem ett lass kalkugnsved ur skogen, råkade lasset afjelpa, hvarvid Isaksson, som kom under, afbröt högra lårbenet. Hen inforslades till lasarettet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Januari 1892
N:r 10
timade härstädes i går f. m., i det två minderårige gossar, 7-årige Oskar Hallin, son till bokhållaren Hallin vid Cementfabriken, och 7-årige Erik Ljungqvist, son till maskinisten derstädes, drunknade i en mergelgraf.
Jämte några jämnåriga skulle de pröfva på den tunna isen i mergelgrafven.
Ea broder till omkomne Haliin, Gustaf, hoppade först ner, och då isen bar honom begåfvo sig Oskar Hallin och Erik Ljang qvist efter. Hastigt nog har likväl Isen ned under Gustafs fötter, så att han kom i vattnet, och samma öde drabbade äfven Oskar och Erik, som skyndade till för att hjelpa kamraten. Ropen från de nödstälda hördes snart af personer, som nere vid stranden hämtade grus. Dessa skyndade till och arbetaren Svensson hoppade i mergelgrafven och lyckades få upp först Gustaf Hallin och Erik Ljungqvist samt senare Oskar Hallin. De båda sistnämde voro döda, men Gustaf Hallin lyckades man efter timslångt träget arbete återföra till lifvet.
De så sorgligt omkomne barnens begrafning äger rum i morgon.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 December 1891
N:r 199
kan ej nog ofta varnas och sorgligt nog gifvas ej sällan osökta anledningar härtill, i det olyckor nästan dagligdags härigenom inträffa. Här åter ett nytt exempel.
Tjogutvårige från Amerika nyligen hemkomne sjömannen Rudolf Jakobsson, Amlings i Linde, var i går e. m. ute och gick med en bössa, såsom det heter här på Gotland. Duabbelbössan var laddad med ett hagelskott och, som man ej sällan ser, hade skytten hanen på halfspänn. Kommen ut på en åker, hade han stannat för att samspråka med en person, dervid han stödde sig sittande mot bössmynningen. Skottetråkade emellertid gå af och hagelsvärmen inträngde nedanför korsryggen. Den olycklige skytten, som ej förlorade medvetandet, fördes genast till sitt hem och forslades vid 8-tiden på aftonen med extratåg från Hemse in till härvarande lasarett.
Hans tillstånd är egnadt att ingifva allvarliga farhågor. Haglen ha trängt genom tarmarne upp i magen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 December 1891
N:r 187
Norra Gotland, 28 November.
Återigen har tjufvarne varit framme. I höst då grossb. Malmros vid Ihre i Hangvar skulle upptaga sina foderbetor, blefvo dessa liggande på fältet för att der neckas och rensas för att sedan hemköras, Folket rustade dagligen med nackningen, allt gick sin gilla gång och intet ovanligt kunde märkas, men, hvad fick man skåda, då häromdagen betsåkern skulle höstplöjas? Jo! då man satte plogen i jorden påträffades deu ena högen efter den andra med nedgräfda betor utaf de allra största och vackraste som växt på stället. Underligt nog att de låtit det stulna ligga så länge, men de trodde sig väl vara säkra på sitt gömställe. Man tror sig vara tjulvarne på spåren.
Håll dig vaken, då du är på resort Här omdagen då en landtman från norra Gotland reste till staden, kom han att försinka sin tid; kom så ej att köra nt igen förrän midnatt. Utkommen för portarne fattade vår landtman tömmarne och skulle sjelf köra; hade han så kommit ut en bit ifrån staden, började »John Blund» inställa sig och vår landtman öfverlemnade tömmarne åt körsvennen, som inom kort äfven insomnade i en ljut sömn. Hästarne som voro vana vid vägen följde naturligtvis den framåt, men hvad hade händt då våra »sofgutar» vaknade? Jo! vagnen låg kullslagen öfver dem i diket, det ena hjulet samt några fjerdingar voro borta; då blet det annat att tänka på, vagnen restes till rätta igen och sedan börjades skallgång efter hjulet och fjerdingarne som anträffadesettstycke från deu kullstjelpta vagnen. Naturligtvis kunde de ej köra med blott tre bjul utan måste springa till närmasto gård för att der låna en vagn. Lycka i olyckan var att hästarne voro så trogna och ej togo i sken, Vår landtman hemkom ej förrän fram på morgonqviaten.
Nötkreatur kan man ännu få se här och der gå ute och beta på skogsmarkerna.
Han flög mot döden. Häromdagen upphittades på en landsväg härstädes en orre, som flugit mot den för honom osynliga telefontråden och troligen ögonblickligen ljutit döden, Då man upptog honom från vägen var han Ännu varm.
Södra Gotland, 25 Nov.
Olyckshändelse. Då två personer från en sydlig socken för ett par dagar sedan voro sysselsatta med stenbrytning, råkade den äldre af männen (det var far och son) att få ett af sina fingrar afslitet, så att fingerstumpen föll ned mellan stenarne, Dervid tillgick sålunda, att den yngre skulle klyfva en större sten i tu med en brottstång, under det fadren skullo hålla stenen i kant; men gabben balkade just tom slaget föll med den olyckliga Aföljd att fogret träffades af den skarpa förslagen.
Öfverlistad tjuf. Två gummor inkommo en dag i en handelsbutik för att göra uppköp. Den ena lade så fram en enkrona disken samt aflägsnade sig till packhuset i sällskap med haudlanden för att få det begärda, Under tiden passade den andra käringen på och knep kronan. När nu slantens ägsre kom åter och saknade sin tillhörighet blef det narurligtvis ord och inga visor som vankades, men den tjufaktiga gumman bedyrade i hög grad sin oskuld. Handlsnden, som biträdde den bestulna, tillkallade nu några arbetare i närheten, som skulle hjelpa till med tillrättaskaffandet af den försvunna penningen, om han ändock skulle flanas i en gummans kjortel. Men det var förgäfves, ty den listiga tjufven hade allaredan i ett obemärkt ögonblick fått enkronan ut för trappan på vägen i smutsen, och således blef razzian förgätves verkstäld. Arbetarne gingo åter till sin plats men hade ögonen med sig när gumman skulle aflägsna sig och fingo då se att den af dem som sist gick ut genom boddörren (den misstrodda) belt hastigt krafsade i vägsmutsen utan att derför finna något. Undersökning företogs nu med det resultat att enkronan hittades i smörjan på vägen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 November 1891
N:r 184
timade å Ronehamn 22 dennes kl. 7 på aftonen, i det 22-åriga handelsbokhållaren Petter Gotttred Viktor Lindström då omkom genom drunkning.
Lindström, som under det ångaren Gotland låg vid bryggan för att intaga kornlast, varit sysselsatt i ett spanmålsmagasin i land, hade just, när körslorna voro nära slot, begifvit sig ombord å Gotland för att erhålla ljus till lyktorna i magasinet. Några minuter sedan han lemnat båten, hördes från bryggan rop på hjelphvarpå genast personer från Ångaren skyndade till. Vid skenet från en medförd lanterna — den på bron hade till följd af en just då kringsvepande stormby släckts — varseblef man ungefär vid midten af bryggan ett par armar sticka upp ur vattnet. En medhafd lina kastades genast dit, men i detsamma försvann den nödstälde.
Så fort sig göra lät sattes i den stormiga qvällen ut båt för att söka rätt på den drunknade, men det dröjde en hel halftimme, innan man fick fatt på den redan liflösa kroppen. Man arbetade i 2 1/2 timme för att om möjligt återväcka lifsandarne och läkare eftersändes, men det var förgälves.
Hura olyckan tillgått vet man ej med visshet, då ingen fans på bryggan tillstädes, men troligt torde väl vara att Lindström, förvillad af mörkret, stigit miste och på sh sätt fallit i sjön.
Den så sorgligt omkomne, hvilken i 9 år varit anstäld hos firman L. & G Cramér, var en särdeles duglig, ordentlig och omtyckt ung man.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 November 1891
N:r 183
Att vår älskade son Handelsbokhållaren Petter Gottfred Victor född den 28 Februari 1869 genom olyckshändelse omkom i Ronehamn den 22 dennes kl. 7 e. m., djupt sörjd och innerligt saknad af föräldrar, syskon, principeler, kamrater och många vänner, hafva vi härmed den sorgliga pligten tillkännagifva. Alfva den 24 November 1891.
Maria Lindström. C. P. Lindström.
Ps. 493 4 vers.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 November 1891
N:r 183
som kunde ha fått de svåraste följder, var kapten Sandelin å »Gotland» i går afton utsatt. Kapten S. råkade nämligen, då han skulle gå förbi den öppna förrumsluckan, vid Kvilken intet ljus brann, falla handlöst ner i lastrummet. Lyckligtvis slapp han undan med lindrigare kontusioner i hufvudet, så att han sjelf kunde. medfölja ångaren på dess tur till landthamnarna.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 November 1891
N:r 181
Den 12 Augusti 1889 hade jakten Adoft från Slite under en stormby kantrat och sjunkit i öppna sjön i närleten af Fårö fyr samt besättningen under litefara blifvit räddad från det norska barkskeppet Brilliant från Grimstad. För sin menniskovänliga handling har regeringen tilldelat kaptenen A. Bjerke å Brilliant en marinkikare, försedd med lämplig inskription, och besättningen en penningbelöning af 200 kr., att lika fördelas mellan de sex i räddningsföretaget deltagande.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 November 1891
N:r 181
Södra Gotland, 19 Nov.
God förtjenst med sina dragare ba bönderna från Sundre och omnejd haft i höst med körning af blocksten från de s. k. Hallströmska stenbrotten i Sundre till Burgsviks hamn, der stenen utskeppats. Dagligen ha flere foror ankommit, af hvilka somliga varit väldiga kolosser. Ett jätteexemplar af blocksten vägande något öfver tretusen kilogram kördes häromdagen af hemmansägaren Kristian Engström, Kyrkarfve Vamlingbo med ett par hästar den 1 3/4 mil långa vägen.
Utskeppniog af sten från ofvannämda brott har under sommarens lopp verkstälts dels med mindre segelfartyg och dels med ångfartyget Klintehamn, hvilka, då vinden ej varit landpåliggande, utanför Hoburgen intagit last; men sedan »Klintehamn» upphört med sina turer för sommartrafiken och blott angjort hamnarna på vestra kusten, ha blocken måst forslas den långa vägen till Burgsvik, älldenstand någon skeppare på hösten ej djorfres med sitt fartyg angöra Hoburgen, der ej någon ankarbotten lär finnas.
Illa bestäldt med ordningen lär det vara i en folkskola söder, som skötes af en äldre lärarinna. Häromdagen inkom en person i skolan under pågående lästimme i något krende till lärarinnan, hvilken under samtalet uppmärksamgjorde henne på att ej alla barnen vore inne. Lärarinnan svarade att hon ganska väl visste det, men kunde ej hjelpa det, ty då hon ringt och bedt de tredskande komma och då dessa ej åtlydde hennes tillsägelser, kunde hon intet göra, alldenstund hon saknade krafter att aga de större pojkslynglarne, hvilka, då de sådant någon gång skolat erhålla, ej blygts att sätta sig till motvärn.
En gång, berättade lärarinnan, hade hon, då tiden för rasten var tilländalupen, ringt och desslikes bedt barnen komma in, Men dessa, som just ifrigast sysselsatte sig med sina lekar förklarade i korus i trotsig ton, att ännu på en stund ville de ej börja läsningen och dermed måste lärarinnan låta sig nöja. Jag stod ju alldeles maktlös gent emot alla dessa vanvettiga barn, förklarade lärarinnan, helst de flesta af barnens föräldrar om ej uppmuntra så åtminstone gilla sina barns uppförande. Det torde just ej vara så särdeles trefligt att vara lärarinna derstädes.
Skenande ök och olyckshändelse. Vid körning från Burgsvik till hemmet häromqvällen råkade en yngling få sina dragare, ett par oxar, i sken, I vild fart med uppåtstående svansar satte de skrämda öken i galopp, Iåtande sig hejdas hvarken af körsvennens ryck i tömmerna eller de för oxarne bekanta och smekande tonerna i det ideliga ropet »kibben», »kibben». Vid en krökning af vägen stjelpte vagnen, dervid ynglingen blef liggande lämte en del af vagnen, under det oxarne ännu fortsatte i samma fart nära en fjerdedels mil tills de fasttogos af ynglingens fader. Körsvennen blef liggande der vagnen stjlpte oförmögen att kunna fortskaffa sig vidare, Bland andra svåra skråmor var äfven ena foten så svårt skadad, att han ej kunde stöda sig derpå. Af tillstädeskommande pereoner blef han förd till sitt hem.
Hangvar, 19 Nov.
Inborttsstöld föröfvades härom natten hos ett arbetarefolk vid Bäx, dervid tillgreps ett eg lamkött samt några valar strömming. Hos rättare Person vid Ibre har äfven stulits potatis samt något strömming och har gjorts försök en gång förut, men blefvo tjufvarne skrämda och måste taga till fötterna. Man tror sig vara dem på spåren, ty de äro ej så långväga från, som så väl kunna ha reda på gömmorna; skulle vara en glädje om man fioge reda på dem, ty det är ej första gången det händt i dessa trakter af vår socken.
Hundskatt ha vi fått inom socknen och som betingar en rätt stor summa för hvarje djur nämligen 6 kr. för hund och 10 kr. för bynda. Nu är det många, som komma att förpassa sina »kära» till de sälla jagtmarkerna.
Rågbrodden är så frodig och grann att kräken måste beta densamma för att den ej skall ruttna ner och förqväfva den i vår kommande vya växtligheten.
Fårö, 18 Nov.
Rapphöns ha i är setts å Fårö. Man har aldrig sett dylika der förr.
Sidensvansar i stora skaror ha på sista tiden ströfvat omkring vid gårdarne å Fårö. Enligt bondpraktiken skola de bebåda en sträng vinter.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 November 1891
N:r 180
Vamlingbo, 14 Nov.
För ett ganska hotande olyckstillbud var en bondson från trakten utsatt för några dagar sedan då han skulle skjuta rapphöns en qväll i skymningen, i det att bössan vid skottets aflossande sprang totalt sönder, så att delar af låset, stocken m. m. flögo rundt omkring skytten, som blott fick behålla kolfven qvar i handen. Förunderligt nog skadade personen ifråga sig icke det ringaste, utan slapp undan med blotta förskräckelsen.
Apropå rapphönsjagt förtjenar antecknar att en jägare under lotgifoingstiden i ett enda skott fälde ej mindre än 8 (säger åtta) rapphöns.
Vid extra kommunalstämma har till brandstodsvärderingsmän för socknen utsetts hemmansögarne Jakob Lindström, Sippmanna, Johan Pettersson, Stenstu samt Adolf Kristiansson och Johan Gustafsson från Sigreifs. — I en grannsocken, der ärendet af samma natut ej varit bebörigen pålyst, lär besvär komma att anföras öfver det verkstälda valet.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 November 1891
N:r 178