Etikett: Olyckshändelse

Innehåller allt om olyckor på Gotland.

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 17 december 1892.
Bums i sjön! En yngling ifrån trakten, som häromdagen gjorde en sedvanlig tor vil vestra hafsstranden, såg dervid ett föremål flyta i vattnet vid iskanten. I hopp, att det var något värdefullt strandfynd skyndade han hem efter en båtshake, Beväpnad dermed smög han sig sakta ut åt vattenkanten och högg båtshaken i fyndet, då — den svaga isen bragt och ynglingen sjönk jämt med axlarna under vattnet dervid släppande både båtsbake och fynd. Under hans försök att krafla sig upp på isen, brast denna allt mera, under det han på den steniga och ojemna botten hade all möda att hålla sig upprätt. Inseende det omöjliga i att hjelpa sig sjelf, höll han sig fas. i iskanten och upphäfde väldiga nödrop, hvilka hördes af en person, som skyndade till olycksstället, och genom att räcka en å en gärdesgård hemtad spira åt den nödstälde, lyckades draga upp honom ur hans allt annat än angenäma kallbad. Strandfyndet, hvilket man sedermera jämte båtehaken lyckades berga u:gjordes af — en gammal trasig bastmatta.

En fiffig jagt. Ett par hemmansägare på söder voro häromdagen ute på jagt. Efter mycket sökande fick hunden dref på en hare och nu bar det i väg för brinnande lifvet, dervid haren gj rde ett par slag utan att skyttarne kommo i tillfälle att skjuta. Uttröttad, satte haren med hunden efter sig kurs på en bondgård, dit skyttarne följde, utan att någondera der kunde finna minsta spår efter jössen. Sedan både rishög och annat på gården genomsökts utan resultat, gick man att söka i ett vagnshus till hvilket dörren stod öpper. Längst uppe i huset låg litet halm, hvilket den ena skytten tog i famnen, och under utropet »hvad var der»! slängde fram mot dörren, Men »der» var jössen, som sedan han tumlat om på golfvet ett par slag såg vägen öppen och satte af åt skogen, med pu uthvilade krafier under dei skyttarne fördömde sin dumhet att lemna bösserna utanför. Efter många krumbugter fick delinqventen omsider bita i — snön.

En nåls vandring. En oxe tillhörig en hemmansegare härstädes, har en längre tid synts mager och sjuklig och böller ha uppgått på kroppen för att efter en tid försvinna och åter visa sig på annat ställe, Senast visade sig en dylik böld strax framom struphufvodet, hvilken ej tycktes vilja dela andras öde att försvinna, Ägaren, som lyste se hvad bölden incehöll skar häromdagen hål derpå och sedan han kramat densamma utkom deror en större nål, hvilken djuret troligen vid något tiilfälle sväljt och som sedan vandrat genom kroppeu och orsakat dess sjukdom. Sedan nålen uttagits har sjukdomen häfts.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 December 1892
N:r 196

Publicerat

Från landsbygden.

Roma, 11 Dec.
Den varmhjertade djurvännen, fröken Johanna Hägg i Visby, har till Roma sockenbibliotek skänkt två ex. af »Vackra Svarten» af Henning Vendell, 1 ex. af »Bilder ur djurens lif» af prinsessan Eugenie, 1 ex. af »Husdjurens skötsel» af Ernst Schoug och en mängd skrifter i djurskyddsvänlig andasamt till slöjdskolan en fågelholk såsom modell.

Hejde, 10 Dec.
Eldsvådor. En basstuga, stående på Smide ägor i Väte, med inneliggande en häck lin och hampa, uppbrann helt nyligen. Eldaren kan ej uppgifva om elden uppkommit genom sjelfantändning eller någon gnista från den s, k. galten.
— Ett annat tillbud till eldsvåda inträffade kort derefter i Hejde. Enkan Bolin, boende å Forsa ägor, hade begifvit sig till Fröjel, men troligen hade icke elden i spiseln varit väl släckt. Dertill hade hon lemnat katten inne under tiden, och troligen har denne, uppkrupen i spiseln, utfört eld i rummet, Hastigt tillkommen bjelp hann snart släcka, men allt invändigt ramponerades.

Hangvar, 10 Dec.
Fönsterinslagning i Hangvar. Utom det i tidningen för 5 Dec. omnämda hemfridsbrottet hos handl. Sisefeky, der 5 fönsterrutor krossades, ha ytterligare 11 rutor blifvit inslagna i ett hemmanäg, O. Pettersson, Kyrkebysg, tillhörigt obebodt hus. Hvilka våldsverkarne äro, är här obekant, då deremot de som gjorde påhelsning hos hr Sisefsky äro kända såväl som den qviona, som var i deras sällskap. Att sådana tilltag ske under ruset: inflytande har man anledning antaga. Utom detta, så har man ofta varit i tilltälle att på allmän väg om qvällarna få höra skrän och oljud, allt sedan en mängd folk eamlats hit för att arbeta i Suderbys skogar. Mången vågar ej gå ut sedan det blifvit mörkt och underligt är att ordningsmakten ej ingriper.

Södra Gotland, 10 Dec.
Vidskepelse. En enka härstädes hade fått sin ko sjuk, i följd hvaraf mjölken minskades, och skulle för den skull söka bot, hvadan hon vände sig till en s. k. »klok gamma» — gammal keffesyster för resten — hvilken tagit doktorsgraden inom det mystiska. Sedan de båda värda matronorna tagit det sjuka djuret i betraktande och derunder noga eftersett åt hvilken sida kossan mest vändt hufvudet, förklarade den kloka att ond auga varit öfver henne, I nykokt kaffesump med diverse tillsatser, såg den kloka att de onda augo tillhörde en grannqvinna, men någon glädje skulle hon ej hatva deraf förklarades, Medicin ingafs djuret, men utan att medföra åsyftad verkan. Då tillagade »doktorn» ett universalmedel. Af djurets hår och klöfvar samt mjölk togs litet. Sedan andra mindre trefliga ställen tillsläppt något af sitt innehåll jämte kyrkogårdsmull m. m, välsiguade doktorn det hela, samt utsatte portionen framför grannqvionans dörr, så att de onda ögonen när on utkom genom dörren skulle falla derpå. Denna deras beräkning utföll ock, men sjukdomen häfdes ej. Förgrymmade instälde sig nu de begge kaffesystrarne och höll för den förvånade hustrun en straffpredikan, deri hot och hårda ord ej saknades, Den beskylda htstruns man, som i det samma inkom och hörde hvad ärendet gälde, föste ut de båda hexorna, men följde dock med att se det sjuka djuret, Mannen öppnade munnen på kossan och varseblef då en grof törntagg, som inträngt i gommen och orsakat bulnad samt vållat djurets antipati för föda. Att kon sedan taggen uttagits ooh bulnaden lagt sig, friskaade till sitt vanliga, behöfver väl knappast nämnas. Den nu skamflata »doktorn» förklarade dock att något »ondt» fans dock med.

En ruskig vecka ha vi haft sedan i söndags allt intill gårdagen med köld, storm och snö, hvarför snöskottningsskyldige haft styft årbeje att hålla vägarna öppna, Det oaktadt är slädvägen ganska dålig, på somliga ställen höga drifvor och mellanåt bara jorden. Ur mångas bhjertan uppstämmes nog bön om att snön snart måtte smälta, emedan en beklaglig vattenbrist yppat sig för de fleste. Mången måste långa vägar forsla vatten, och der då större kreatursbesättningar finnas är det ganska besvärligt.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 December 1892
N:r 192

Publicerat

Ett ryskt skonertskepp,

kommande från rysk hamn med trälast söderut och som sprungit läck i sjön, sökte i går in härstädes. Som det emellertid låg 17 fot djupt, gick det vår näsa förbi till Oskarshamn.
Ea ångare höll också härunder i går för stormen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1892
N:r 189

Publicerat

Ångfartyget Leif,

kapten Hogne, hemmahörande i Stavanger och på resa från Riga till Kristianla med aspvirke, inkom i måndags i sjunkande tillstånd till Slite. Vattnet hade släckt eldarne under maskinen, så att fartyget för segel måste falla undan in genom Snällhålet, der det lindrigt grundstötte. Pampning ägde oafbrutet rum under måndagen och natten till i går med hjelp från land.
Ångaren kommer att i Slite upplossa sin last och provisoriskt repareras.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 December 1892
N:r 189

Publicerat

En liten explosion

inträffade i går afton vid 1/2 9-tiden å Oskarssalen. Frälsningsarmén ämnade i qväll på en fest förevisa scioptikonbilder, hvarvid belysningen skulle åstadkommas medelskalkljus. Då apparaten i går afprofvades, läckte sannolikt gasbehållarne, hvarigenom knallgas bildades, som också plötsligt exploderade med en fruktansvärd skräll. Ingen menniska skadades, men apparaten ramponerades och tre fönsterrutor i salen krossades, hvarförnutom flere spräcktes.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 December 1892
N:r 187

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 29 Nov.
Tillbud till eldsolycka yppade sig i söndags vid ett-tiden på dagen i Vamlingbo fattighus. Elden varsnades först från det närbelägna missionshuset, under der pågående bönesammankomst, då de manliga innevånarne skyndade till och fann elden ej egentligen härleda sig från huset, utan från en mot bygnadens myr uppstaplad rishög, hvilken stod i ljusan låga och. derun er antändt äfven takåsen. Tack varg någorlunda tillgång på vatten och det stora släckningsmanskapet lyckades man snart blifva herre öfver elden. Bud sändes äfven till kyrkan, — der gudstjensten figier — att hämta der stationerade stora randsprutan, men innan denna och några kyrkobesökare hunnit anlända till brandstället, var all fara med elden öfver. De små assuranssprutor hvilka strax voro att tillgå, visade sig här till största nytta. Hur elden uppkommit .är ännu obekant. Ett aitagande, att skorstenseld varit orsaken, vederlägges dock af rishögens läge och vindens riktning.

Ett misstag och dess följder. En arbetare från en nordlig socken var en dag i slutet af förra veckan med sin ende häst körande till Burgsvik med slipsten att sälja. Dit utkommen började mannen undfängna sin törstiga strupe med hvad som var att tillgå at Bachi safter hvarat följden snart visade sig i oredigt hufvud och strejkande fortkomstledamöter.
Mot qvällen började mannen prata om hemfärd men var oförmögen att sjelf få sin skjuts färdig. En spjufver erbjöd sig då att hjelpa den öfverlastade mannen tillrätta, hvilket han på det det viset fullgjorde att han hjelpte honom upp i en annans skjuts förspänd med två hästar. Den rusige, hvilken säkerligen såg i syne, märkte ej misstaget, utan mumlande något om att »ru«si vaxe« började han under ett idkeligen ryckande i tömmarne och viftande med piskan sätta de ystra djuren ifart mot hemmet under det körsvennen hotade att hvarje ögonblick falla ur vagnen. Allt gick dock lyckligt och väl till att börja med tills djuren af något blef skrämda, då de satte af i sken, dervid vagnen stjelpte i landsvägsdiket der körsven och delar af vagnen blefvo liggande, under det hästarne i vildaste fart fortsatte vägen, tills de af mötande personer fasttogos. Skjutsens ägare, hvilken så snart den rusige rest, kommit att hämta sina hästar och vid deras saknande, af närvarande upplysts om den drusknes misstag, skyndade efter och mötte dervid den berusade, som nu troligen af skrämsel någorlunda nyktrat till och dervid nog insett sitt misstag på skjuts.

För ett bedrägeri var en handlande här på söder utsatt för kort tid sedan. En »patron X.» (vi kunna ju kalla honom så) hade nedforslat ett parti spanmål, omkring ett dussin follastade vagnar, hvilket sädparti till större delen aflemnades direkt å fartyg för export till annan plats. En och annan hektolitersäck blef ock satt på vågen och »profvad» och befanns innehålla full vigt. En mindre del af hr X. parti blef lossadt på magasin och så tillvida var allt allt ju bra. Så kommer kaptenen på fartyget att göra en titt i lastrommet och blir der varse att en del a. k.
mellansäd är blandad i lasten, hvarom han genast underrättade lastägaren. Naturlgitvis blef bär undersökning äfven på magasinet och med samma resultat. Att detta »experiment»> var till stor kostnad och förargelse för köparen faller af sig sjelf, men den värde patron X. tyckte förmodligen att det var »en micke god affär.» Scenen torde komma att fortsättas inför häradsrätten.

I kikhosta afledo i förra veckan tvänne barn i Öja socken, och flera sägas vara svårt angripna auf denna elakartade sjukdom, som uppträder rätt »epidemiskt» här på södra delen af ön. I Öja ha dervarande tre skolor stängts för denna läsetermin med anledning af sjukdomen. Månne det ej i flera kommuner behöfde vidtagas samma mått och steg?

Vinterlik ha vi en liten tid haft väderleken med ända till 10—12 graders kyla, så att jorden allaredan erhållit hård käle. Dock ha vi härstädes ej fått glädja oss åt någon snö såsom fallet, enligt tidningen, varit på andra trakter af ön.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 November 1892
N:r 185

Publicerat

Polisförhör

har i dag hållits med anledning af eldsvådan i tisdags afton i garnhandeln utanför Österport.
Handl. Anton Torkelsson, som senast jämte sin bustra inoehaft affären, berättade, att på middagen hade en landtman varit inne i det bredvid bo den liggande packhuset för att köpa gasolja i en träkagge. Denna hade emellertid varit otät, så att en del at oljan runnit ut, hvadan kaggen åter måste tömmas, hvarpå landtmannen tagit den med sig. I skymningen hade Torkelsson inne i boden tändt en fotogenlampa, som han sedan hängt in i packhuset. Två timmar efteråt hade han gått dit in för att packa till spinning mottagen ull i säckar, då han helt plötsligt omhvärfts af eld och hela rummet stått i lågor. Han hade spruvgit ut i boden dit lågorna följt honom, och derpå in på kontoret, hvars dörr han stängt. Elden hade då redan gripit så omkring sig, att han ej ensam kunnat bli berre öfver den, hvadan han alarmerat folk och underrättat polisen. Enligt hans åsigt hade luften i packboden blifvit så mättad at gasångor, att den fattat eld. I packhuset fans dock ej mer än omkring 2 1/2 liter gasolja på tätt kärl. Det öfriga, omkring 7 1/2 liter, fans i källaren, dit elden aldrig kom.
Handl. J. O. Pettersson, husets ägare, hade strax kommit till och med en i egendomen varande assuransspruta börjat släckningen. Strax efteråt kom sprutan or 5 och med den lyckades det arbetaren A. Qviberg och bokhållaren Anton Johansson att genom kloka åtgärder blifva herrar öfver elden.
Enligt hvad som uppgafs fans i boden, hvars hela assurerade lager förstördes, äfven skodon till värde af 1,500 kr., ett kommigsionslager, som ej var försäkradt, och som till största delen blef eldens rof.
Stadsfiskalen som allmän åklagare yttrade såsom sin åsigt att vårdslöst handhafvande af gasolja, mot hvars spillaede ej nödiga åtgärder varit vidtagna, vållat olyckap. Detta bestreds af makarne Torkelsson, som påstodo, att alla lagbestämda föreskrifter för gasoljeförsäljning af dem varit beaktade.
Det timade utgör en maning för öfriga försäljare af eldfarliga oljor att noga se till, att de ställa sig gifna bestämmelser till efterrättelse; i annat fall kan bli kinkigt nog att, i händelse af eldsolycka, utbekomma assurans.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 November 1892
N:r 182

Publicerat

Eldsvåda

utbröt i går afton vid 1/2 6 tiden i handl. J. O. Petterssons utanför Österport belägna hus, der fru Alida Johanssons garnhandel och lysoljeförsäljning är inrymd. Elden varsnades först i den inåt gården belägna knuten af huset och det dröjde ej längs förrän lågorna slogo ut genom fönstren. Hastigt nog kom brandkåren till stället. Den första åtgärd som vidtogs för att dämpa elden var att tillsluta dörrar och fönsterluckor, hvilket bade en mycket god effekt. Under hela den timslånga släckningen syntes sedan ej annat än rök uttränga urhuset. Vatten erhölls tämligen rikligt af dan mängd vattenkörare som voro i arbete och genom vattenlangningskedjor. Uppfordringsverket, som var placeradt vid den nya cisternen i gamla fattighusgården, hvilken nu för första gången kom till användning, kom först senare i verksamhet beroende derpå, att ej tillräckligt manskap kunde erhållas för dess skötande.
Strax efter kl 7 var elden fullkomligt släckt.
Anledningen till olyekan torde ha varit den att i skymningen eld på något sätt kommit i på golfvet i butiken varande fotogén, som utrunnit ur ett otätt kärl hvilket en stund qvarlemnats af en landtman, som på e. m. köpt olja i boden.
Hela lagret af garn och väfnader förstördes helt och hållet. Detta jämte allt bohag, hvilket räddades, var försäkradt i Svea» för 7,000 kronor. Huset var ock försäkradt
Öfre våningen skadades föga. Den beboddes af sedan flere år på grund af lamhet sängliggande f. styckjunkare Brodd, som måste bäras ut ur det brinnande huset.
Ett par missöden timade under branden. Så spräcktes ett par duktiga slangar, hvarjämte gelbgjutaren G. Jakobsson, då han skulle sparka uten ruta i det brinnande huset, råkade få in i foten en glasskärfva, som skar af en sena, så att han någon tid får vårdas på lasarettet.
Det är ett ofta upprepadt klagomål efter här inträffade eldsvådor, att uppfordriogsverket nekar tjenstgöra. Denna gång låg ej felet deri, att detta vårt effektivaste släckningsredskap befann sig i olag, utap, som sagdt, deri att man ej kunde få tillräckligt med folk till dess skötande. Man springer hellre bort för att gapa på eldavådan, än man står och pumpar vid sjön eller vattencisternen. Detta pumpande är också ett mycket styft arbete. Det fordrar, om det skall gå jämt, ett femtiotal man. I går infunno sig till en början ett halft dussin.
Skulle det måhända ej vara skäl i att stadsfallmäktige ansloge medel till ersättning åt pumparlagen vid uppfordringsverket? Det blefve ingen stor affär och skulle säkert medföra det önskvärda och för säkerheten mot utbredd eldsfara nödvändiga resultat, att uppfordringsverket kunde från början till slut hållas i gång.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 November 1892
N:r 181

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 16 Nov.
Groft okynne. I tisdageqväll vid niotiden, då husfolket skulle gå till hvila, inslogs hos en snickare i Vamlingbo en fönsterruta i hvardagsrummet, så att glasbitarne yrde kring på golfvet. De innevarande skyndade genast ut att gripa gerningsmannen, men i följd af det becksvarta mörkret var han omöjlig att anträffa. Någon spaning på våldsverkaren lär man ännu ej heller funnit.

Blåst! Blåst! I omkring tre veckors tid, har här rådt fullkomlig stiltje, hvaraf följden blifvit, att från nästan hvarje hushåll hörs klagan om brist på förmalad säd och något vatten- eller ångverk finnes ej på omkring tre mils afstånd. Mången knogar väl i väg långa vägen med sin säd, men af dem som ej äga dragare äro de fleste i svår knipa. De få s. k. hästqvarnvar som finnas anlitas flitigt men förslår på långt när ej fyllar behofvet.

Burgsvik 16 Nov.
Från sjön. Lif och rörelse råder för närvarande här på hamnen, I går morgse afgick ångaren »Bjälbo», kapten Sohlgren, härifrån till Stockholm med omkring 2,200 tunnor korn för hand!. V. Hanséns räkning, hvilket kornparti inlastats på den korta tiden af en och en half dag, ett bevis på att man äfven vid landthamnarne kan vara »qvick i vändningarne». — Ett annat fartyg jakt »Karl» från Halmstad, har äfven legat här och i dagarne intagit last af blocksten (sandsten) för att dermed afgå till Sandvik på Öland, der, vid ett större stenhuggeri, tillbörigt en dansk, nämda sten vidare skall bearbetas, så att den blir användbar för sitt ändamål uti Operahuset i Stockholm.

Fiske har under den särdeles vackra och tjenliga väderlek som nu en tid varit rådande, bedrifvits här på kusterna. Hufvudsakligen har det varit torsk som fångats i stora qvantiteter såväl med s. k. handsnöre, som långref. Riktiga jätteexemplar lära på vestra kusten äfven sha erhållits, af ända till 5 á 6 kilos vigt.

Donation. Konsul K. J. Beckström har, enligt hvad eder meddelare berättats, till Öja kommun skänkt ett belopp af 2,000 kronor, hvaraf årliga räntan efter gifvarens död skall användas till understöd åt fattiga skolbarn m. m,. Kapitalet får dock ej röras, utan skall troligtvis förvaltas såsom en fond till minne af gifvaren.

Skoj och bråk lär ofta förekomma i en grannsocken der ungdomen på söndageqvällarna samlar sig i omedelbar närhet af ett bönekapell och under pågående predikan utför dans och spelmusik m. m, ute på merken. Att ej alltid det hela afgår så fredligt kan man döma af följande:

Ett par ungersvenser kommo höromqvällen vid hemgåendet i delo med hvarandra dervid den ena bokstafligen sönderslet en ny kavaj för den andra, som har anmält saken till laga åtal hos kronobetjeningenHusköp. Af kyrkoherde N. P. Gadd i Öja har färgare K. Bergström härstädes till ett pris af 2,000 kronor inköpt Burgaviks mejerilokal, der hr B. till våren ämnar igångsätta ett tidsenligt färgeri.

Olyckshändelse. En bondhustru från trakten råkade för några dagar sedan, under sysgelsättning invid eldstaden, att bränna ena foten så illa att hon fortfarande är fjättrad vid sängen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 November 1892
N:r 178

Publicerat

För ett missöde

råkade Tjelvar ut på sin resa till Stockholm i går. Båten hade kommit till Blockhusudden strax uotanför Stockholm, då man skulle passera en på ingående stadd, med ved hårdt lastad roslagsskuta, som låg och kryssade för babords halsar. Då Tjelvars befälhafvare skulle taga skutan om babord, föll skutan af, hvarför Tjelvar ock måste falla af något styrbord hän, med den påföljd, att båten kom för nära in på land och under farten två gånger lindrigt törnade på, som det af stöten kändes mot botten, men, enligt uppgift af en ombord varande lots, mot ett gammalt på platsen befiotligt Vrak. Samtidigt kommo ångaren och skutan i kollision, hvarvid skutans låvgt framskjutande storbom slets af, sedan den förut ramponerat Tjelvars babords storbåt. Tjelvar tog derefter skutan på släp och inbogserade henne till Nybroviken.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1892
N:r 176

Om Oss Drivs med WordPress