Sjöförklaring

har i dag inför rådhusrätten afgifvits af kapten Ch. Anthoney rörande ångaren Albertinas grundstötning vid ingåendet i hamnen i söndags morgse.
Enligt hvad af utdraget ur loggboken framgick, hade vid olyckshändelsen så tillgått som vi i måndags omnämde. Matroserna F. Bengtsson och E. Olsson, af hvilka den senare stått till rors under grundstötningen, äfvensom befälhafvaren och styrman James Malvan förklarade, att grundstötningen förorsakats deraf att lotsen O. A. Thompson, hvilken förut under innegåendet till hamnen kommenderat fullt riktigt i enlighet med det på engelska fartyg vedertagna bruket, just vid själfva inloppet misstagit sig och beordrat till rorgängaren »babord, hårdt babord», hvarvid rodret lades styrbord och ångaren gick åt samma håll. Så snart lotsen märkt sitt misstag, hade han sprungit ned till ratten och hjälpt att dreja den åt motsatt håll samt låtit kommendera »fullt back», dock utan resultat, enär ångaren redan stod fast på grundet.
Utom de här ofvan nämda personerna hördes maskinisten John Hall och eldaren James Mac, hvilken sistnämde dock icke hade något att upplysa. De öfrige beedigade sjöförklaringen. Som tolk tjänstgjorde engelske vice konsuln E. Cramér.
Lotsen Thompson hördes äfven och förklarade att förloppet vid grundstötningen varit sådant som i sjöförklaringen uppgifvits. På fråga svarade han, att han väl kände till det engelska kommandosättet, men att den våldsamma rullningen i gattet förvirrat honom tillfälligtvis, så att han begått ett misstag.
Lotskapten Berggren hade begärt förhör med kapten Anthoney cch rorgängaren Olsson beträffande lotsens förhållande vid grundstötningen, men detta förhör lemnade intet annat resultat, utöfver det vid sjöklaringen vunna, än att både kaptenen och rorgängaren förklarade samstämmigt, att om icke lotsen misstagit sig i kommandot, hade grundstötningen ej inträffat.
Som sakkunnige bisittare i rätten tjänstgjorde kaptenerna Holst och Landström.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 September 1895
N:r 145

En grundstötning

i själfva hamninloppet inträffade härstädes i går morgse.
Redan i lördags hitväntades en engelsk ångare Albertina, kapten Ch. Anthoney, hemma i Newcastle, med 750 tons kol från Gool för sockerfabrikens räkning. Lördagen gick, men den väntade kom icke. Emellertid varskoddes den tidigt på söndags morgon från lotsutkiken, hvarför lotsbåten med lots Thompson jämte biträden gick ut. Klockan var då mellan 7 och 8 på morgonen. Luften var något disig och rätt svåra dyningar gingo ända in i gattet.
Så snart lotsen kommit ombord, öfvertog han genast kommandot för att lotsa ångaren in i hamnen. Den krängde ganska duktigt.
Med sakta fart passerades hamnpiren. Då fartyget så skulle gira babord för att inkomma i yttre hamnen, tog det i stället alldeles motsatt väg och gick styrbord hän med den påföljd, att Albertina grundstötte på refvet utanför vattenkurinrättningens kallbadhus. Man försökte genast att medels backslagning och varpning komma flott. Men trossarne sprungo och ångaren stod kvar.
Orsaken till att ångaren tog oriktig väg torde väl blifva konstaterad vid sjöförklaringen om fredag. Nu lemnas olika uppgifter om anledningen. Än påstås att ångaren på grund af -den ringa farten icke styrde väl, än att ett försök att svänga in ångarens akter förde stäfven på grunden. Men sannolikt torde olyckshändelsen vara att tillförskrifva ett missförstånd mellan lotsen på öfre kommandobryggan och rorgängaren inunder honom. Som bekant råder ”skilnad i kommandot på en del svenska och engelska fartyg i så måtto, att man på de ena kommenderar den väg, hvaråt rodret skall läggas, då fartyget naturligtvis går samma väg, medan man å andra fäster sig vid rattens vridning som på vissa fartyg sker åt motsatt håll. På dessa olika och vacklande kommandoförhållanden synes, som sagdt, grundstötningen bero.
Då nu emellertid det syntes omöjligt att komma flott med egen hjälp, måste man vidtaga andra åtgärder. Genom att vatten steg upp i lasten ända till 9–10 fot märktes det att ångaren blifvit läck, trots den ringa farten. Dykare nedsändes och upptäckte en läcka på omkring 1/2 fot föröfver. Något senare lyckades han täta denna provisoriskt.
Man gjorde kaptenen flere anbud om flottagning, dels från den i yttre hamnen liggande ångaren »Kattegat», dels från härvarande ångbåtskontor — »Visby» hitväntades från Fårösund — dels från Neptunbolagets ombud. Men -befälhafvaren afböjde dem alla, då fartygets pumpar efter läckans tätande började minska det inströmmande vattnet. I en pråm lossades samtidigt en del af lasten föröfver, 50—60 tons, och då ångaren härigenom höjt sig ej obetydligt, började man på middagen slå back med maskinen, som understöddes af trossar från piren, och nu lyckades det ångaren att själf taga sig af grundet, hvarpå den iugick och förtöjde i yttre hamnen.
Arbetena med flottagningen utgjorde emellertid under hela förmiddagen en med lifligt intresse af hela det söndagslediga Visby omfattad förströelse.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 September 1895
N:r 143

Ett par olyckshändelser

ha inträffat de senaste dagarne på landsbygden, hvarvid två personer, 38-årige hemmansägare E. Thomsson, Stora Hammars i Lokrume, och 66-åriga undantagsgumman Anna Vesström, Busarfve i Gothem, ledo ganska svåra skador.
Så var den förstoämde i onsdags sysselsatt med tröskning, då han vid ett tillfälle råkade få båda fötterna in i trösktrumman. Högra foten i synnerhet blef svårt åtgången, den formligen krossades och måste, när T. samma dag på e. m. anlände till lasarettet härstädes, amputeras jäms med hälen. Å den venstra foten måste alla tår och en del af fotbladet äfvenledes amputeras. T. befinner sig efter omständigheterna väl.
Gumman Vesström skulle ut och rida en häst i vall, hvarvid hon kommit på den idén, att hon skulle taga en lingonkorg med på hästryggen. Hur det nu gick under färden, hästen blef skrämd och satte af som en blixt. För ryttarinnan blef det under den hastiga ridten omöjligt hålla sig kvar på hästryggen. Hon kastades af som en boll med påföljd, att hon fick högra öfverarmen bruten och högra armbågen splittrad.
Äfven hon vårdas för närvarande på lasarettet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 September 1895
N:r 141

I sken

råkade igår e. m. ett par hästar förspända en lastvagn med fotogenfat.
Lasset kom öfver Södertorg med körsvennen och en annan person öfverst på fotogenfaten, då några af dessa plötsligt rubbades i sitt läge, med påföljd att de dansade ned i gatan. Men de föllo icke ensamma, ty såväl körsvennen som den andra personen kommo fortare än det hinner beskrifvas rakt på hufvudet ned i marken. Att ingen af dem skadade sig var ett underverk, ty det hela såg mer än halsbrytande ut. De sluppo med endast några skråmor.
Emellertid blefvo hästarne, då faten började röra på sig, skrämda och satte af i sken öfver planen ut genom Söderport. Här utanför blefvo de dock strax fasttagna, utan att ha åstadkommit någon skada eller olycka i öfrigt. Märkvärdigt nog gingo ej heller faten, som voro fylda med fotogén, sönder.
Vagn och hästar tillhörde handl. Nyman i Vestergarn.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 September 1895
N:r 140

Från landsbygden.

Vamblingbo, 30 Augusti.
Olyckshändelser. Sistlidne gårdag råkade ett medelsålders fruntimmer som var sysselsatt med kornräfsning att trampa på en på jorden liggande lie, dervid hon skadade sig ganska allvarsamt i ena foten. Läkekunnig person, till hvilken kvinnan genast forslades, måste hopsy det gapande såret och anlägga förband för att hämma det svåra blodflödet.
— En pojke bärande en yxa halkade för ett par dagar sedan, dervid yxan inträngde i ena knäet och förorsakade ett större sår.

Extra kyrkostämma hölls här i dag, då ett förslag om framflyttande af läsårets början i skolan till 15 September dryftades, men stannade stämman i likhet med skolrådet i det beslut att skolan skall taga sin början såsom förut d. v. s. 1 September.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 September 1895
N:r 135

Det gäller att se upp,

när man i dessa dagar under den synnerligen lifliga trafiken går ut efter kajen nere vid skeppsbron. De många öfver densamma lagda trossarne äro mycket förrädiska helst i skymningen. En person här i staden, bokhållaren Hj. Klint, fick i går erfara detta. Han gick vägen framåt med promenadkäppen under armen, då han plötsligt råkade snafva på en förtöjningsända och falla framstupa utan att hinna taga emot sig, med den beklagliga påföljden, att högra armbågen krossades. En längre tids overksamhet blir följden häraf.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 September 1895
N:r 135

Tillbud till eldsvåda

yppade sig i går middag vid 4-tiden i härvarande arbetsinrättning. Hjonen hade badat och genom ett rör från badrummet uppkom af någon anledning eld, hvilken sedan spred sig utefter panelen ända upp i tredje våningen. På grund af det bränbara materielet i trossbottnen spred sig elden en smula i korridorgolfvet. Elden varsnades emellertid genast af syssloman Henriksson samt inrättningens vaktmästare och genom att upphugga ett af golfven lyckades man med tillgänglig släckningsmateriel dränka eldhärden, så att då brandschefen anlände var all fara öfverstånden utan att brandkåren behöfde alarmeras.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 31 Augusti 1895
N:r 134

Från landsbygden.

Fårösund, 26 Aug.
Prisskjutning ägde i går rum med Fårösunds skyttegille, hvarvid 32 medlemmar deltogo i täflingen, Skjutningen verkstäldes reglementsenligt på 200 meters afstånd med 12 skott mot femringad tafla, och erhöllo följande skyttar pris:
1:a pris, M. Klintberg, Fårö för 56 poäng.
2:a pris, K. Olsson, Fårö för 55 poäng.
3:e pris, P. Stengård, Fårösund för 55 poäng.
4:e pris, O. Jönsson, Rute för 54 poäng.
5:e pris, W. Martin, Fårö för 52 poäng.
6:e pris, O Karlström, Bunge för 50 poäng.
7:e pris, O. Karlström, Fårö för 49 poäng.
8:e pris, O. Ahlqvist, Rute för 49 poäng.
9:e pris, H. Karlström, Bunge för 48 poäng.
10:e pris, Hj. Werkelin, Fårö för 42 poäng.

Derefter företogs insatsskjutning, först mot en på ofvannämda afstånd uppsatt tombutelj hvarvid P. Olsson, Landsnäsa å Fårö, blef pristagare, sedan gruppvis med skyttetaflorna till mål, då gruppen nr 2 blef segervinnare.
Sedan tågade samtliga skyttarne till herr Ax. Sjöströms här belägna trädgård — hvilken af dess ägare välvilligt upplåtits — hvarest prisen utdelades, skålar druckos och tal höllos och hvarifrån man efter några timmars angenäm sammanvaro åtskildes med hopp och liflig önskan om skyttesakens fortgående utveckling och ett allt lifligare intresse för densamma.

Om årsväxten. Rågskörden, hvilken till allra största delen inbergades under gynnsam väderlek, utföll någorlunda bra, gifver god »ök» och är af god och viktig beskaffenhet. Vårsädet har under den rådande stadiga väderlek till stor del skördats och har skörderesultatet, ehuru ingalunda det bästa, dock utfallit vida bättre än man under försommarns starka torka vågade hoppas. Det har mognat mycket ojämt och fordrar kornet isynnerhet en omsorgsfull rensning för att befrias från allt det slökorn, hvarmed detsamma i år är bemängdt. Potatisen lofvar god skörd. Rågsådden kan sägas vara afelutad och har jordens beskaffenhet för densamma varit alldeles tjänlig.

Strömmingsfisket har under sommaren varit litet och intet gifvande. Försök med drifgarnsfiske ha flera gånger gjorts, men utfallit alldeles lövlösa, Vid s.k. fastsättning på grundvatten har dock på senare tiden något enstaka fall med god fångst kunnat gifvas. Så erhöll t. ex. för några dagar sedan ett båtlag från Fleringe å 8. k. Nordergrund, utanför Fårösunds norra gatt, en fångst-af omkring 400 valar, under det att amdra, som satt sina garn i närheten, erhöllo nästan intet. Denna strömming var dock af särdeles dålig beskaffenhet.

Hemse, 26 Aug.
En skyltefest, stor och värdig, firades igår i Hemse. Inbjudan till denna skyttofest hade utgått från komiterade för Hemse skyttegille.
I täflingen, i hvilken gillena endast hade rätt att täfla i lag å 5 personer, deltogo 10 lag, hvari Garda, Stånga, Rone och Klinte med 1 lag och Hablingbo, Grötlingbo och Hemse med hvardera 2 gingo i kampen. Kl. 1 e. m. började täflingen å Hemse skyttegilles skjutbana, belägen mot Mästermyr. Dagen till ära svajade svenska fluggan från platsen. Redan vid 5-tiden hade samtlige skyttarne, 50.till antalet, afslutat täflan under isynnerhet för de första lagen just ej gynsamma väderleksförhållanden.
Sedan täflan var afslutad utdelades följande pris:
1:a priset tilldelades Garda skyttegille för uppnådda 2235 poäng.
2:a Habblingbo 1:sta grupp f. 224 po.
3:e Stånga f. 218 p.
4:e Habblingbo 2:dra grupp f. 217 p 5:e Grötlingbo J:sta grupp f. 209 p.

Af järnhandlare Otto Svahn, Hemse, för tillfället godhetsfullt skänkta pris tillerkändes:
1:a pris åt H. Gardell. Garda för 56 poäng.
2:a H. Lindbohm, Klinte för 56 poäng.
3:e A. Johansson, Habblingbo för 54 poäng.
4:e J. Ahlgren, Klinte för 51 poäng.
5:e J. Fogelgren, Hemse för 48 poäng.

Under det täflingen med skyttarne pågick öfvade man sig i närheten med lif och lust i bollspel och varpkastning. Åtskilligt med folk hage också samlat sig, som med synbart nöje åsåg täflingarna.
Man samlades sedan, täflande och öfriga festdeltagare, sammanlagdt nära ett hundra personer, då handlanden A. Duse erinrade om hvarje fosterlandsväns plikt mot sitt land och till sist höjdes ett fyrfaldigt lefve för gästerna. Skollärare Gardell besvarade denna skål med ett lefve för Hemse skyttegille som utfärdat inbjudningen.
Sedan företogs en insatsskjutning, hvari ett 40-tal skyttar deltog. I skymningen drogo sig skarorna tillsammans kring borden, hvilka nu belystes af kulörta lyktor. Skollärare Qviberg, Garda tog till ordet och utbragte åter ett lefve för Hemse skyttegille samt för hr A. Duse.
För järnhandlare Otto Svahn, som ihågkommit de täflande med pris, höjdes kraftiga hurrarop och föreslogs han till hedersledamot af de gillen som voro representerade; För konungen och fosterlandet höjdes ett fyrfaldigt lefve och kraftiga hurrarop hvarefter folksången unisont afsjöngs, Hfter intagen supé samlades man åter för att lyssva till tonerna af en manstark sångkör, hvarefter man så småningom skildes.

Södra Gotland, 27 Aug.
Ormbett. Vid lingonplockning blef en enka Maria Bodin från Burs häromdagen stungen af en orm i högra handens pekfinger. Giftet spred sig med hastighet i hela handen och armen som svårt svullnade så att läkarehjälp måste anlitas.

Huru blir potatisskörden i är? Det är en fråga som mången landtman i dessa dagar framställer, då potatisblasten på många, — ja de flesta — ställen blifvit alldeles svart, alldeles såsom den vore illa utgången af frost, hvilket dock ej tros vara fallet, ty man befarar att det utgör ett bevis på någon sorts potatissjuka.

Rågsådden är nu afslutad under en jämförelsevis god och tjänlig väderlek, och nu står på de först besådda fälten en den vackraste brodd man kan tänka sig, liflig och frodig af det gynsamma vädret.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Augusti 1895
N:r 132

Gotländing död genom olyckshändelse.

August Vessman, gotländing, 25 år gammal, öfverkördes 3 Aug. af ett tåg å Chicago & Northern järnvägen nära Escanaba, Michigan. Olyckan skedde derigenom att han sökte få tag och klättra upp på det i gång varande tåget, men föll mellan vagnarne och krossades. Han äger inga kända slägtingar i Amerika och lär vid tillfället varit berusad, skrifves till G. A.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Augusti 1895
N:r 132

Våra illa inkörda gotlandshästar

vålla som vi tyvärr ofta måste omtala både obehag och olyckshändelser. I går morgse voro ett par af dem, tillhöriga handl. L. E. Gardell, ute på fläng, men lyckligtvis utan att något lif spildes.
De stodo utanför ett hus vid hamnterassen väntande på ett sällskap, som skulle ut att tillbringa dagen i det gröna. Munförråden voro instufvade och man väntade på herrskapet själft, då hästarne af någon anledning — den behöfver ej vara stor — blefvo skrämda och satte i väg med vagn och kusk och matkorgar. Vid hörnet af Korsgatan trumfade de i en vägg och gingo öfver ända, men voro snart på benen igen och fortsatte nedåt tullhuset. Der bröts tistelstången och ett af hjulen krossades, Strax derpå togos de skrämda djuren.
Men der tedde sig en sorglig syn för dem, som skulle ut att idka friluftslif. Mat och dryck, sylter, safter och delikatesser bildade en mångfärgad omelett på markens grus och omkring stodo ägarne och sågo med sneda blickar på den förlorade bärligheten.
Kusken var borta. Han hade blifvit tappad någonstädes i krokarne. Helskinnad kom han emellertid ej undan, ty fältskär måste plåstra om några icke allt för små skrapor och sår.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Augusti 1895
N:r 131