Från landsbygden.

Hangvar, 31 Jan.
Ena armen afslagen på två ställen af ett järnspett under stenbrytning vid Gusstäde fick häromdagen en arbetare. Han vårdas på lasarettet i Visby.

Bäl, 1 Febr.
Med Bäls sjukkassa hölls årssammanträde i lördags. Revisionsberättelsen utvisade: Inträdesafgifter kr. 25, kvartalsafgifter kr. 23: 50. S:ma kr. 53:50. Urgifter 53 kr. 50 öre, deraf utbetald sjukhjälp kr. 10: 50.
Ansvarsfrihet beviljades. Sedan 20 Januari 1895, då föreningen bildades, har medlemmarnas antal uppgått till 25. Till styrelseledamöter utsågos för 18961J. P. Johansson, Sudergårda, Hj. Ekelöf, Guthe, handl. K. P. Jacobsson Högbo, D. F. Nordin och J. Johansson, Uppuse, deraf de två förstnämda till ordf. och v. ordf. samt handl. Jakobsson till räkenskapsförare och kassör.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Febuari 1896
N:r 18

Den nästan ihjälosade gotländskan.

Den i döende tillstånd till Serafimerlasarettet från nr 13 Nybrogatan i Stockholm afförda Maria Söderberg anses nu genom läkarens bemödanden räddad åt lifvet efter att ett veckor ha varit sanslös och oredig. Hon har för polisen berättat att hon kommit till Karolina Sten för att vistas hos henne öfver trettondagen samt att de lördagon 4 Jan. på aftonen eldat med koks och stenkol och derefter, sedan de ätit kvälisvard, gått och lagt sig, utan attskjuta spjället. Maria Söderberg är dock öfvertygad om att den af koloset aflidna Karolina Sten efter någon stund stigit upp och skjutit spjället, så att os uppstått. Hon har för öfrigt ej reda på hvad som tilldragit sig från det hon somnade på kvällen till dess hon nyligen å sjukhuset kom till medvetande.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 Febuari 1896
N:r 17

Från landsbygden.

Hamra, 28 Jan.
Se efter de små! En sorglig olyckshändelse timade häromdagen vid Sutarfve, i det hemmansägaren Karl Östergrens ett och ett halft års gamla son afbröt ena låret. Den lille stultade omkrig på golfvet och snafvade dervid omkull med ofvannämda sorgliga påföljd. Läkare hämtades genast från Hemse, som nödigt behandlade det sjuka stället.
— För en säregen olyckshändelse var äfven en ung landtbrukare utsatt härom morgonen inom samma socken. Manner skulle ut i ladugården och fodra kreaturen, då han med hufvudet råkade stöta samman med en för klädestorkning spänd lina. Ena ögat blef betydligt skadadt.

En besvärlig halka ha vi nu haft en längre tid. Hvart man kastar ögat både på landsvägar och slät mark, så är det blott is.
En bonde i en grannsocken skulle dock, trots halkan, släppa ut sina kor på ladugårdsplanen att motionera sig, men gick det för honom ej bättre än att, så snart han fått första kon ut, denna genast halkade omkull och i fallet afbröt ryggraden. Djuret måste genast nedslagtas. De andra djuren fingo efter detta dyrbara experiment stå kvar i spiltorna.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Januari 1896
N:r 16

Från landsbygden.

Hangvar, 22 Jan.
En olyckshändelse, hvilken kunnat haft dödlig utgång, inträffade idag på sågplatsen vid Busarfve i Othem. Då Hemmansägaren Stenberg vid Ytings i Othem var sysselsatt med nedköring af virke från ofvannämda ångsåg till Slite, råkade vid pålassning en planka taga öfverbalansen och föll ned i hufvudet på Stenberg med den påföljd att ett stort sår i bakhufvudet uppstod, nvarur ymvigt med blod forsade. Sedan man omlindat S. hufvud med de till hands varande dukar var S. så pass stark att han genast styrde färden till Slite, der såret förbands af vår skicklige läkare dr Hallenberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Januari 1896
N:r 14

Från landsbygden.

Hablingbo, 23 Jan.
När olyckan är framme. En sorglig syn mötte i onsdags afton hemmansägaren Hedengren vid Smiss gård när han kom ut i ladugården för att ge sina kreatur foder, då det befaus att ena af hästarne låg död i spiltan. Hästens ena bakfot hade fastnat i halsbindslet med skon och satt till den grad fast att det var omöjligt att skilja åt förr än halsbindslet skars sönder. Troligen hade hästen sparkat sig på halsen med den olyckliga påföljd att skon fastnade och under sina förtviflade ansträngningar att frigöra foten, dukat under genom strypning. Hvilka kval det stumma djuret fick utstå låter lättare tänka sig än beskrifvas. Djuret var oförsäkradt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 Januari 1896
N:r 13

Olyckshändelsen vid hamnen.

Vid polisförhör igår e. m. inför stadsfiskal. Remén angående denna sak berättade. lots Thompson bland annat utöfver hvad som förut är bekant: Sedan han jämte de förut omnämda personerna på förmiddagen i båt varit utanför vågbrytaren, dervid det förberedande arbetet med upptagande af Polhems propeller gjordes, gåfvo de sig åter ut klockan vid tvåtiden på middagen i en större roddbåt. T. hade aftalat med kapten Wulfcrona att Klintehamn skulle komma efter och lägga sig i lä om roddbåten för att, sedan den tross, hvilkens ena ända var fastgjord vid nämda propeller, blifvit kastad ombord å ångaren, upphala propellern. När roddbåten blifvit klar, kom alltså Klitehamn ut, men lade sig icke, såsom öfverenskommet var, i lä utan i lovart och alldeles bredvid roddbåten. Från ångaren nedhalades nu en lina, hvilken fastgjordes vid den i båten varande trossändan, som derpå halades upp. Thompson som observerade, att Johansson var upptagen med att föra roddbåten från ångaren, af hvilkens för den fick en stöt, befalde nu att den i båten befintliga trossen skulle klaras. Under det alla bemödade sig härmed, insnärjdes trossen i yttersta årtullen, från ångaren räknadt, hvarvid T. utropade: »klara bugten för tullarne». Roddbåten befann sig nu sida vid sida med Klintehamn och akter om midskepps. Af den sydvestliga vinden drefs nu ångaren på roddbåten. Trossen från kettingen, hvilken förstnämda kommit under ångaren, sträcktes bärvid och genom att den fastnade i båten kom denne att kantra utåt just under det de i densamma varande höllo på att få trossen loss. Alla personerna kommo genast i vattnet. Thompson och Måhrbeck äntrade sig upp på den stjälpta båtens köl. Strax efter sjönk emellertid båten, då T. drogs ned i vattnet och kom akter om ångaren och fattade en från densamma nedkastad lina. Den gaf dock med sig, då han ånyo kom under vattnet. Senare blef han lyckligt uppdragen. Tofftén och Johansson blefvo strax dersfter uppdragna, hvaremot Måhrbeck ej stod att finna. Ångarens propeller var icke i gång när båten stjälpte.
Kapten Wulfcerona vitsordade Thompsons uppgift att han med ångaren skulle gått i lä om roddbåten och att det öfverenskommits, att de ibåten varande endast hade att lemna sladden af trossen. På gifvet tecken lade han ut från land, men då han fann det vara bättre, gick han i lovart om roddbåten för att lättare komma på lämpligt afstånd.
AT vinden drefs han dock senare närmare båten. Kapt. W. ansåg att den egentliga anledningen till olyckan var att de i rodåbåten varande personerna ej kunde klara trossen, utan läto den fastna i årtullen, hvilket kom båten: att kantra. Klintehamns propeller hade blott en kort stund varit i gång. Thompson bergades först, sedan Tofftén och Johansson, men M. stod som sagdt ej att finna.
Styrman Calissendorff, rorgängare A. Pettersson och matros Grönhagen, hvilka äfven hördes, berättade ungefär samma som kapten Wulferona.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Januari 1896
N:r 8

Olyckan utanför hamnen i måndags.

Vi hunnoi måndagens nummer i större delen af upplagan i korthet meddela, att 1/2 3-tiden på middagen två man beklagligen omkommo under arbete med upptagandet af Polhems sjunkna propeller. Om förloppet dervid hafva vi ur hvarandra något motsägande berättelser sökt erhålla tillförlitliga uppgifter och hafva erfarit:
Sedan dykare under förmiddagens lopp varit nere och slagit en tross om den på banken utanför hamninloppet liggande propellern, utgick på middagen i en mindre båt lotsen O. A. Thompson, åtföljd af hamnarbetarne Måhrbeck, Johansson och styrman Tofftén. Den från den sjunkna propellern gående linan låg fast vid en boj. Meningen var nu att trossen från roddbåten skulle hifvas ombord å ångaren Klintehamn, hvilken sedan skulle hala upp propellern.
Hvad som fans ofvan vattnet af trossen låg i båten, hvilken på samma gång var fastgjord tillsvidare vid densamma.
Vid 2-tiden gick Klintehamn ut. Vädret var blåsigt och mindre tjänligt för dylikt arbete, enligt sjömäns utsago. Vinden kom från sydvest.
Ångaren tog nu roddbåten i lovart, d.v.s. att den gick emellan märkesbojen och båten. På grund af vindens riktning sackade ångaren nedåt mot båten, hvarifrån trossens sladd redan hifvats upp.
En man, styrman Tofttén, var under tiden sysselsatt med att klara ut de i båten liggande bugterna, men dervid råkade en af dem fatta om en årtull och det blef stopp i matningen. Naturligtvis sträcktes genast, på grund af ångarens sackande, den under densamma liggande, från den sjunkna propellern gående trossdelen, och då man icke fort nog kunde lösgöra linan från årtullen, drogs båten under vatten och kantrade, då alla fyra i den samma varande kommo i sjön.
Genast kastades till de nödstälda från Klintehamn lifbojar och räddningslinor. Den förste, som kom upp, var lotsen Thompson. Sjöman Måhrbeck hade genast försvunnit i djupet. Vi ha dock bört, att han ett ögenblick gripit om en utkastad tross, men släppt den. Styrman Tofftén fick man äfven ombord likasom arbetaren Johansson. — Den förre var emellertid död, den senare ganska illa deran.
Om bord egnades de förolyckade den mest berömvärda vård. Då ångaren omedelbart kom till kaj, infann sig doktor Sörensson genast och tog sig an de räddade. Tofftén rullades och behandlades på allt sätt för att om möjligt blifva behållen åt lifvet, men det hade redan flytt från den gamle mannen.
Den omkomne Måhrbeck var en duktig sjöman, som i våras hemkom från en flerårig långtur. Han stod i begrepp att gifta sig. Det skulle ha lyst för honom om söndag.
Det var icke långt borta, att olyckan kunde ha antagit än större dimensioner.
Då den inträffade, råkade Klintehamn få den förut omnämda trossen om sin propeller. Äfven en del af de utkastade räddningslinorna snodde sig om den, så att man en stund icke kunde få maskinen i gång. Till sist lyckades det dock. Men hade så ej skett, kunde ångaren lätt ha drifvit med på vågbrytaren och vind och sjö voro nog starka för att ett skeppsbrott kunde ha inträffat.
Dykare, som sedan klarade propellern, fann den omvirad af trossar mellan 40 och 50 hvarf.
I morgon kommer polisförhör att hållas om den beklagliga händelsen. De båda räddade krya till sig efter det iskalla badet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7

Dödsfall Johan Petter Tofftén

Att min käre make Johan Petter Tofftén, född den 23 Okt. 1838, genom olyckshändelse afled i Visby d. 13 Jan. 1896, djnpt sörjd och saknad af mig, dotter, en åldrig moder samt syskon; tillkännagifves endast på detta sätt.
Elisaheth Toffién,
f. Nyström,
Sv. ps. 454, v 2, 3.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1896
N:r 7

Från landsbygden.

Norra Gotland, 5 Januari.
För sista gången samlades Slitekretsen fjärdedag jul till kretsmöte å Slite under den skicklige och af medlemmarne allmänt afhållna skollärare E. P. Elfner ordförandeskap. Som bekant är, kommer herr Elfner, att med detta års början förflytta sitt verksamhetsfält till vår stiftsstad och lemnar således, som Slitekretsens ordförande, den plats tom, på hvilken han varit oersättlig. För att fylla detta tomrum hade kretsens medlemmar kallats och nästan mangrant infunnit sig. Sedan mötet på öfligt sätt öppnats af ordf., hälsade han deltagarna hjärtligt välkomna och tolkade i varma ordalag sin stora glädje öfver åter scendet, men ock den kännbara saknad, som ett förestående afsked skulle medföra. Han fambar derför till kretsen sitt tack för njutet förtroende och ett godt kamratskap oeh bad att fortfarande få vara en Slitekretsens vän, aldrig glömd som kamraten från »Järnbäraland».
Sedan val af ny ordf. och vice ordf. anställts, föredrogs af herr Elfner en kärnfrisk och lärorik historik öfver Sveriges allmänna fölkskollärareförenings bildande samt om dess betydelse och mål. Den mottogs med odeladt bifall, och beslöt mötet, att densamma skulle öfverlemnas till tryck, såsom ord lämpade för Sveriges såväl folkskollärarekår som befolkning. Enär mötets förhandlingar för dagen: härmed voro afslutade, kunde man fritt egna sig åt det familjära och det med dagen för knippade festliga. Under det den matta Decembersolen kastade sina sista strålar såsom en afske dshälsning öfversnöhöljd nejd, samlades man till en gemensam, af kretsmedlemmarne subskriberad festmiddag, till hvilken herrskapet Elfner inbjudits som hedersgäster. Stämningen vid denna var högst animerad, men bar dock en yttre, värdig prägel af stundens allvar och betydelse Man skulle ju säga den värde kamraten sitt tack och sitt farväl.
Detta gjorde ock festtalaren, den nyvalde ordf., skoll. J. Lyth i Hangvar, i sitt anslående festtal, då han å kretsens vägnar till herr E., frambar ett tack för trogen vakt samt för framgångsrik ledning af kretsens intressen. Från första stund herr E. satte foten på vår vågomslagna fosterö hade han, genom sitt hjärtevarma vinnande sätt och sin rikt utru stade personlighet, fängslat de hjärtan. som varit mottagliga för djupare intryck. Derför har han ock under sin jämförelsevis korta vistelse här förvärfvat mången intim vän. En oförliknelig sådan har han ock blifvit för kamraterna. Ett ”erkännande härom gaf äfven kretsen, då den till festföremålen i fråga öfverlemnade ett prydligt minne, bestående af en dessertskål af glas med nysilfverfot, med inskription: Minne från Slitekretsen år 1895. Rörd mottog och täckade herr E. kretsen för den vackra skänken och det för honom dyrbara minnet af vännerna-kamraterna på Norr och försäkrade, att han ej behöfde ett sådant för ett minnas dem, men att han nu, sedan minnet fått form, så mycket säkrare och trognare knude bevara och gömma detsamma. Sedan öfriga kamrater i kraftiga ordalag hemburit sin personliga tacksamhet och sina välgåvgsönskningar till den gode vännen. och trogne kamraten, tonade den imponerande: »Hvem är som ej vår broder mins», som tillsammans med flera andra kvartettsånger och lärorika samtal höjle stämvingen och gjorde afskedsfesten så angenäm som möjligt.

Bjerges, 4 Jan.
Olyckshändelse. Vid timmerfällning i dag råkade arbetaren O. Eriksson, Bjers i Guldrupe. komma under ett kullfallande träd med den sorgliga påföljd, att benet i öfverarmen slogs af. Den skadade armen spjälades några timmar efter olyckshändelsen af doktor Bolin i Klinte.

Helgen har haft att bjuda på riktigt önskeväder. Lilla nyårsdagen kom Bore med lagom mängd snö, så att föret är klingande både på landsvägarna och i skogarna. Landtmannen, som fruktar trettondagstöet, har derför dessa dagar rastlöst arbetat med huggning och forsling af ved och timmer.

Lau, 6 Jan.
Kaffe fest till förmån för missionen hölls 2 Jan kl. 6 e. m, i Närs skola. Efter af jungandet af ett par sånger och en psalmvers höll kyrkoherden J. N. Kahlström ett kort men godt missionsföredrag. Talaren, som hade till text Gal. 6:7-10, uppmanade, med ledning af denna text, sina åhörare att verka så länge dagen varar och icke förtröttas att göra drt goda. Man kande nog ibland frestas att tröttna, men det gällde att genom Guds hjälp hålla ut. Lönen skuHe icke uteblifva. Ef:er föredraget sjöngs åter en psalmvers, och sedan ytterligare sångversen: »O kärlekshat, utgjut din flod» etc. afsjungits talade predikanten M. P. Nilsson från Lau en stund, med ledning af Upp 2:1-5 Dervid framhölls bl. a. att det vore af vigt att se till, att kärleken vore driffjädern för all kristlig verksamhet. Härpå sjöngs en sång, hvarefter kaffedrickningen vidtog. Mot slutet af kaffedricknivgen sjöngos några sånger till orgel af fröken Amalia Bergvall. Kyrkoherden läste sedan en god och intressant berättelse från förföljelsetiden under kejsar Domitianus, och så atslöts festen med bön och sång. Den trefliga fetsen, som i allo bar en stilla prägel, var besökt af omkr. 18) personer och inbragte något öfver 42 kr.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Januari 1896
N:r 4

Polhem har slagit af propellern.

Då ångaren Polhem i morgse kl. 2 hade lemnat vår hamn för att gå sin sedvanliga tur till Vestervik och hade kommit 3—4 hundra famnar vestnordvest om vågbrytarens pir, råkade dess akterskepp plötsligt stöta emot något i vattnet befintligt större föremål, antagligen ott drifvande vrak eller någon del deraf (skon. Fritjof?) med den påföljd att propelleraxeln sprang af samt propellern jämte skäddan sjönk i djupet. Afven rodret fick en törn, så att det betydligt missriktades.
Detta var naturligtvis ett mindre behagligt äfventyr i mörka natten vid ganska styf bris och svår pålandig sjö. Men kapten Snöbohm var den farliga situationen fullkomligt vuxen. Utan ett ögonblicks dröjsmål lät han klargöra och tillsätta stagfocken och med hjälp af detta lilla segel lyckades han — en beaktansvärd tur i oturen — att utan vidare missöden återföra sin ångare i hamn.
Genom den inträffade beklagliga olyckshändelsen, som kunde hafva fått ödesdigra följder, derest icke inseglingen i det hårda vädret lyckats, följer gifvetvis någon rubbning i våra postkommunikationer.
Hos Neptunbolaget har telegrafiskt begärts båt för Polhems bogsering till reparationsor t, och bergningsångaren Neptun afgår omedelbart från Oskarshamn för att i morgon släpa Polhem upp till Stockholm, der ny propelleraxel redan är bestäld vid Södra varfvet, hvarest Polhem är bygd. Man antager, att reparationen skall hinna fullbordas på högst fjorton dagar.
Under tiden komma postturerna att så ordnas, att Klintehamn, som hitkommer på ordinarie tur om måndag morgon, samma afton återgår till Stockholm, återvänder derifrån nästa onsdag och hitkommer på torsdagen, hvarefter fartyget på fredagsmorgonen går till Vestervik och sedan fortsätter på denna trade, med öfvergifvande af Stockholm, tre turer i veckan, då vi skulle erhålla post hit fredags, söndags och tisdags aftnar (med utdelning lördag, måndag och onsdag morgon) samt post härifrån förstnämda dagar kl. 2 på morgonen.
Till härvarande lotskontor har af kapten Snöbohm anmälan gjorts om det drifvande vraket, men vädret har i dag lagt hindef i vägen för sökande efter detsamma, hvilket emellertid kommer att ske så snart som görligt är.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Januari 1896
N:r 4