Vid polisförhör igår e. m. inför stadsfiskal. Remén angående denna sak berättade. lots Thompson bland annat utöfver hvad som förut är bekant: Sedan han jämte de förut omnämda personerna på förmiddagen i båt varit utanför vågbrytaren, dervid det förberedande arbetet med upptagande af Polhems propeller gjordes, gåfvo de sig åter ut klockan vid tvåtiden på middagen i en större roddbåt. T. hade aftalat med kapten Wulfcrona att Klintehamn skulle komma efter och lägga sig i lä om roddbåten för att, sedan den tross, hvilkens ena ända var fastgjord vid nämda propeller, blifvit kastad ombord å ångaren, upphala propellern. När roddbåten blifvit klar, kom alltså Klitehamn ut, men lade sig icke, såsom öfverenskommet var, i lä utan i lovart och alldeles bredvid roddbåten. Från ångaren nedhalades nu en lina, hvilken fastgjordes vid den i båten varande trossändan, som derpå halades upp. Thompson som observerade, att Johansson var upptagen med att föra roddbåten från ångaren, af hvilkens för den fick en stöt, befalde nu att den i båten befintliga trossen skulle klaras. Under det alla bemödade sig härmed, insnärjdes trossen i yttersta årtullen, från ångaren räknadt, hvarvid T. utropade: »klara bugten för tullarne». Roddbåten befann sig nu sida vid sida med Klintehamn och akter om midskepps. Af den sydvestliga vinden drefs nu ångaren på roddbåten. Trossen från kettingen, hvilken förstnämda kommit under ångaren, sträcktes bärvid och genom att den fastnade i båten kom denne att kantra utåt just under det de i densamma varande höllo på att få trossen loss. Alla personerna kommo genast i vattnet. Thompson och Måhrbeck äntrade sig upp på den stjälpta båtens köl. Strax efter sjönk emellertid båten, då T. drogs ned i vattnet och kom akter om ångaren och fattade en från densamma nedkastad lina. Den gaf dock med sig, då han ånyo kom under vattnet. Senare blef han lyckligt uppdragen. Tofftén och Johansson blefvo strax dersfter uppdragna, hvaremot Måhrbeck ej stod att finna. Ångarens propeller var icke i gång när båten stjälpte.
Kapten Wulfcerona vitsordade Thompsons uppgift att han med ångaren skulle gått i lä om roddbåten och att det öfverenskommits, att de ibåten varande endast hade att lemna sladden af trossen. På gifvet tecken lade han ut från land, men då han fann det vara bättre, gick han i lovart om roddbåten för att lättare komma på lämpligt afstånd.
AT vinden drefs han dock senare närmare båten. Kapt. W. ansåg att den egentliga anledningen till olyckan var att de i rodåbåten varande personerna ej kunde klara trossen, utan läto den fastna i årtullen, hvilket kom båten: att kantra. Klintehamns propeller hade blott en kort stund varit i gång. Thompson bergades först, sedan Tofftén och Johansson, men M. stod som sagdt ej att finna.
Styrman Calissendorff, rorgängare A. Pettersson och matros Grönhagen, hvilka äfven hördes, berättade ungefär samma som kapten Wulferona.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Januari 1896
N:r 8