gjorde en i urmakare Johanssons hus utanför öster boende 72-årig fröken Lovisa Hedmark igår afton vid half nio-tiden. Den gamla, som var mycket klen till sin hälsa och som för den skull för något år sedan flyttade hit, led bl. a. äfven af svindel och hade derför varit behandlad af d:r Dahlgren. I något ärende begaf hon sig vid half niotiden i går kväll ut ur sin å öfregbottnen af huset belägna lägenhet och medtog en lampa att vägleda sig med. Kommen i trappan, anfölls hon antagligen af svindel och tumlade utför trappan, hvarvid lampan krossades. Af dånet i trappan väcktes öfriga hyresgästers uppmärksamhet, och när de sågo till, låg den gamla sanslös i förstugan å nedre botten. Blod trängde. ut genom ögonhålorna, näsa, öron och mun. D:r Sörenson tillkallades och anlände omedelbart till olycksstället, men fann, att intet var att göra, utan förordrade den skadades forslande till lasarettet. Så skedde, och der afled hon igår afton vid 11-tiden utan att ha återfått sansen.
Fröken Hedmark, som anses hafva varit ganska förmögen, synes själf hafva haft aningar om sin snara död. På sensommaren infann hon sig nämligen en dag hos stadsfiskalen och anhöll att han måtte taga sig an hennes bo och underrätta hennes i Finland bosatta systerdotter vid händelse att hon snart skulle dö. När stadsfiskalen, som för tillfället var mycket upptagen, ville uppskjuta utfärdandet af fullmakt för honom att taga boet om hand, protesterade hon och uttalade den förmodan att hon kunde dö hvilken dag som helst. Nu äro hennes aningar besannade, men hvad hon antagligen ej själf annat, var att döden skulle komma så som den gjorde.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 Oktober 1896
N:r 157
