»Eldsvåda» i lyktan.

I går e. m. vid fyra-tiden eller strax efter det lyktorna vid ångbåtarnes tilläggsplats i inre hamnen blifvit tända, råkade oljehuset i en af dem att gå sönder, hvarvid den utrinnande fotogenen antändes. Den ofarliga miniatyreldsvådan släcktes strax af på platsen varande personer, och ett nytt oljehus insattes i det skadades ställe.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 December 1896
N:r 190

Från landsbygden.

Vamlingbo, 5 Dec.
Nära att drunkna i vindlös sjö var härom eftermiddagen en något beskänkt yngling från Sundre, på väg hemåt från Burgsvik. Ynglingen, som körde ett par oxar, var så pass ankommen af sturka drycker, att man på Burgsvik lagt honom på skjutsen och fastbundit tömmarne ;j förhoppning att dragarne skulle gå sin väg hemåt, då han dertill hade sällskap af en annan yngling, hvilken var nykter. Allt gick väl, tills man kom i närheten af Vamlingbogårdarne, då djuren, som voro ömma i fötterna af den besvärliga vägen, gingo ned i diket och togo vägen utåt slätten tvärt genom en vattensamling, der isen brast och vagnen stjälpte så att den redlöst druckne pojken kom i vattnet och blef der liggande oförmögen att hjälpa sig själf. Lyckligtvis kom i detsamma en person från Vamlingbo, gående landsvägen framåt och observerade den nödstälde samt begaf sig i sällskap med den andra nyktra pojken ut i vattnet och »bergade» den i sjönöd stadde, som lades på skjutsen igen, och så bar det i väg mot hemmet, hvilket nan också lyckades uppnå, fast halfdöd och med en grundlig snufva i perspektiv.

Ett nytt villebråd har nu allmänt börjat uppenbara sig i skogarne härute, nämligen orrar. För ett par år sedan eller kanske tre hände att någon enda blefve synlig, men tack vare den frednad åen vackra och matnyttiga fågeln varit omhuldad med, har den nu så hastigt förökat sig, att stammen på vissa platser kan med skäl sägas tryggad. Lemnas honom samma goda frednad ännu ett par år, torde han med all säkerhet blifva så allmän att den kommer att gifva en högst vacker jagt.

Tillgången på hare är ganska god härstädes, men befinnas många af dem behäftade med den för dessa djur så dödande benikimasken, Sedan jagten härstädes lemnats i händerna på enskilda personer, hvilka vårda jagten och hindra tjufskytter, har tillgången på villebråd vlifvit vida större än förr.

Ronehamn, 5 Dec.
En vacker fest för skolbarnen, som nu slutat hösterminnen, å Ronehamns folkskola hade skollärarinnan, fröken Forssell, och konsulinnan Cramér anordnat. En prydlig gran rikt upplyst och tungt lastad med äpplen samt annat godt för barnen prydde det rymliga skolrummet, som dessutom äfven var rikt upplyst. En stor massa menniskor hade infunnit sig. Först serverades kaffe, hvarefter barnen inleddes af lärarinnan att sjunga några vackra skolsånger, hvarpå de alla i ring kring granen lekte gotländska lekar, hvari både unga och gamla deltogo. Sedan fröken Forssell spelat några sånger på den nya orgeln och pastor Kjellner hållit ett kort föredrag, afslöts festen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 December 1896
N:r 189

Förlist Gotlandsfartyg.

Skonerten Betty, kapten Olsson, förliste igår vid Utlängan, enligt hit ingånget meddelande.
Besättningen är räddad.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 December 1896
N:r 186

En svår dust med hafvet

har det i nödhamn hit i dag inkomna finska skonertskeppet Suomi, på sin resa från Yarmonth i England till Björneborg, haft att utstå.
Befälhafvaren, kapten Bergström, berättar derom följande:
Den 7 Nov. afseglade Suomi från Yarmonth i barlast, kom 11 samma månad in i Kattegatt, der den fick storm och dref ned under Skagen, der skeppet låg i 11 dagar, hvarefter det för god vind gick till sjös och ankom till Öresund 22.
Efter ett kort uppehåll i Helsingborg, fick man efter: 3:1/2 dygns resa Bogskärs fyr i sigte; men: då öfverfölls skeppet af nordlig storm och började länsa undan utefter svenska kusten för att om möjligt komma in. till Landsort. Under tiden kom man så nära Hufvudskärs fyr, att lotspersonalen kunde tydligt iakttagas, men sjön var så våldsam, att lotsarne ej vågade sig ut. Skeppet länsade då vidare ostvart, då vinden nu hade sprungit öfver på vest. Med denna vind hoppades kaptenen att kunna komma in i Bogskärs fyrcirkel för att sedan kunna taga sig in till Hangö eller Helsingfors. Fyren doldes emellertid af stark tjocka, och när så vinden åter sprang öfver till full nordlig etorm med hagel- och snöbyar, beslöt kaptenen i går vid middagstiden att länsa ned till Visby, allra helst som barometern var i hastigt fallande och proviant och vatten fanns ombord endast för två dagar. Hit inkom skeppet utan vidare missöden i dag vid 12-tiden.
Kapten Bergström bar på telegrafisk väg hemställt till fartygets redare i Luvia, att skeppet måtte få öfvervintra här i Visby. Skeppet, som ej är försäkradt, är bygdt 1883 och har 10 mans besättning, kaptenen inberäknad. Det har ej under den äfventyrliga färden lidit någon skada.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 December 1896
N:r 186

Ångaren Visbys panna i sjön, ett menniskolif spildt.

En beklaglig olyckshändelse inträffade i går morgse vid södra varfvet i Stockholm, der ångfartyget Visby f. n. är upplagdt för pannlyftning. Fartygets ångpanna skulle kalltryckas och var för ändamålet. med starka kettingar fastgjord å en pråm. Fem vid varfvet anstälda arbetare hade vid halfsextiden på morgonen begifvit sig ombord på pråmen för att taga i tu med kalltryckningen och två af dem befunno sig inne i ångpannan, medan de andra tre sutto uppkrupna på toppen af den samma. Då kom plötsligt en häftig stormby, hvilken vräkte omkull pråmen, lösryckte pannan från den samma och kastade hepne jämte de fem arbetarne ; i vattnet, Af de två i pannan varande arbetarne lyckades den ena taga sig ut och blef uppdragen på land i sanslöst tillstånd samt svårt skadad.
Han affördes genast till Maria sjukhus. Den andra fick deremot sätta lifvet till och blef kvar i djupet. De tre arbetare som vistats utanpå pannan togo sig oskadda i land igen. Den omkomne var en medelålders man och gift. Han var olycksfallsförsäkrad för 1,000 kr.
Huruvida ångpannan i fallet blef skadad är ännu icke kändt, men dykare gick omedelbart ner för att föra in kettingar i densamma för dess upphalning, något som godt låter sig göra då vattnet på platsen icke är mer än 7 1/2 fot djupt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 December 1896
N:r 186

Från landsbygden.

Vamlingbo, 28 Nov.
Olyckshändelse. En tioårig bondson här ifrån socknen, skulle en kväll nu i veckan tända taklampan i sitt hem. Men då glaset som ej tycktes blifva riktigt rent med borsten, skulle bättre putsas med fingret, som för den skull instacks i glaset, brast detta plötsligt af på midten och glasskärfvorna sönderskuro handen ofvanpå så att ådror och senor afskuros orsakande ett häftigt blodflöde. Man forslade genast den lille till en i sårbehand ling kunnig person, som rensade såret från kvarsittande skärfor och anlade nödiga förband.

Ganska sjukligt har det varit och är ännu härstädes denna höst. Bland barnen har skarlakansfebern rasat så allmänt att knappast något hem der småttingar finnes skonats derifrån. Dessbättre har dock ingen dödlighet försports, alldenstund sjukdomen i år ej åtföljts af den stora barnamördaren difteri. Hos äldre personer har en elakartad halssjukdom gripit vida omkring, men lyckligtvis har denna ej heller kräft några offer.

Oförskämdhet. Vid ett bröllop i en grannsocken häromkvällen hade som vanligt en hel del löst folk och ungdomar samlats utanför och gåfvo sin tillvaro tillkänna med skrän, oljud och en del otidigheter, deruti förstörelselustan spelade hufvudrollen. Efter något gruff etablerade man slagsmål till afslutning.
Vid hemgåendet företogo sig några rusiga pojkar att med stenar bombardera en fallfärdig stuga dernuti en äldre, ogift, ej fallt normal kvinra bodde. Kvinnan som låg i sin goda sömn, väcktes då de stora stenarne slogo på tak och dörrar, men var genast situtationen vuxen och smet ut bakvägen och förr än fridstörarne visste ordet utaf, blefvo de betalta med samma mynt som de bestodo, i det stenarne hveno kring öronen på dem, så att nog många hade åsyftad verkan, jämmer och svordemar blandade sig med de nu fly: ende fridstörarnes steg. Många lära efteråt ha vackra märken på sin lekamen från ofredens natt, märken från den modiga kvinnans hand.

Ett rikligt fliskafänge gjorde häromnatien en hemmansägare frånf Öja, ty då han om morgonen kom att vittja sina ryssjor, voro dessa så fullpackade med gädda, aborre och dylik fisk, att han först måste gå hem efter skjuts att forsla fisken uti. Ett halft vagnslass blef nattens fångst.
Såväl strömmings- som torskfisket har nu under senhösten gifvit ganska dåligt resultat och har väderleken derför ej heller varit gynsam.
Att fiske rätt bedrifvet af den som har tur kan löna sig bevisar följande. En hemmansägare från Öja, som inrättat sina ålfångstredskap efter blekingefiskarnes mönster i likhet med så många andra, hade samlat den fångna fisken is. k. »pärk» och sålde nu i höst på en gång ål till en fiskhandlande från Blekinge för femhundra kronor, hvilken fisk var fångad med ringa besvär nu under hösten. Detta var ändock ej hela fångsten, utan en stor del hade sålts under hand och mycket åtgått till hushållet.

Ett ymnigt snöfall under sträng köld och nordlig vind har i dag nedkommit öfver våra bygder.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 November 1896
N:r 185

Strandning.

I går natt strandade under rådande dimma i Stockholm hemmahörande skonertskeppet Belizia, kapten Mattson, utanför Sproge. Skeppet var på resa från Kiel till Gefle med last af skrotjärn. Bogserångaren Argo har afgått från Kalmar till strandningsplatsen för lämnande af assistens.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 November 1896
N:r 182

Skenande hästar.

I går e. m. råkade en häst tillhörig A. L. Wedins bryggeri i sken å Adelsgatan och i farten fastnade seldonen i en utanför ek hus vid samma gata befintlig järntrappa, hvilken alldeles ramponerades. Vid kollisionen med trappan rycktes häeten omkull och fasttogs af tillskyndande personer.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 21 November 1896
N:r 18