Flygolyckan vid Högklint.

Flygkroppen bärgad. — Föraren alltjämt borta.
Flygolyckan i går förmiddag ute vid Högklint blev helt naturligt det allmänna samtalsämnet i staden och omnejden i går. Massor av folk vallfärdade ut till Högklint och stranden söder därom, militär gick strandlångs för att leta spillror och en hel del dylika sammanfördes också och tillvaratogs för undersöks ning. Tidvis i går var bilparken vid Högklint ansenlig och ännu i går afton följde man med och utan kikare från klintarna bärgningsarbetet utanför kusten.

Dykare i arbete.
Hamnens bogserare Tor gick på middagen ut med en mindre kranpråm samt dykare, småbåtar och materiel för att söka taga upp resterna av det sönderslagna flygplanet. Dettas ungefärliga läge håde ju redan konstaterats och det mötte inga svårigheter att få tag i platsen. Fram emot 9-tiden i går afton hade man också fått upp flygkroppen i kranen och Tor ångade med denna på släp in till Visby.
Man letade självfallet också efter den omkomne föraren furir Ehrnbring dock utan resultat. Då emellertid enligt vad fiskare upplyste strömmen i går varit ovanligt kraftig utanför kusten vid Högklint, har den med all säkerhet fört liket efter den omkomne åt nordost in mot Visby eller kusten söder därom. Då vinden i dag är nordostlig kan det ju finnas en möjlighet att kroppen driver in mot land, såvida icke fallskärmen eller dess tågvirke fastnat någonstädes under pallarna.

Flyggruppens chef efterspanade och fann planet.
Enligt de närmare uppgifter, som nu stått att få, hade chefen för de här stationerade flygarna sergeant Starck varit med vid starten på morgonen. Flygplanet hade beordrats för målbogsering vid luftvärnskulspruteskjutningar å Tofta skjutfält. Planet hade iordningsställts och motorn fungerat okKlanderligt, flytvästar hade beordrats. Planet startade kl. 9,30 med furir Ehrnbring som förare och kotpral Kahlin som spanare. Kl. 10 lahdade planet åter på slätten med anledning av att fel uppstått i utlösningsanordningen för målkorven. Ny wire och utlösning hade inmonterats och kl. 10,15 lättade planet åter.
Sergeant Starck hade därefter observerat planet till dess detta nått en höjd av omkring 300 meter utan att något anmärkningsvärt kunnat iakttagas.
Efter omkring 1 minut hade en av de flyget tildelade värnpliktiga, som stått och följt planet, anmält att han sett en fallskärm dala. Sergeant Starck hade då omedelbart startat med den mindre maskinen för att spana och hade också några hundra meter från stranden sydväst om Högklint observerat spillror efter flygplanet samt oljefläckar.

Den förolyckade furiren N. H. A. Ehrnbring.

Han hade omedelbart återvänt till slätten och rapporterat saken för myndigheterna.

Besättningen sökte rädda maskinen.
Den i maskinen medföljande spanaren korpral Kahlin hade på 300 meters höjd och på klartecken från föraren släppt ut målkorven och wiren, men strax därefter märkt att lintrumman på vänster sida hoppat ur och klämde till hållaren för spaken till dubbelkommandot. Planet blev sålunda redlöst. Han märkte också att planet föll men han hade dock tagit en avbitaretång för att söka klippa av wiren och befria maskinen från denna och målkorven. Härunder erhöll han order från föraren att hoppa ur maskinen och samtidigt hoppade också föraren ut. Kahlin hade sett att förarens fallskärm öppnat sig och slungades så själv samtidigt ur maskinen varpå han utlöste sin fallskärm. Detta gick lyckligt och Kahlin hade vinkat åt föraren samt även observerat att denne vinkat tillbaka. Strax därefter nådde Kahlin vattenytan och lyckades lösgöra sig från fallskärmen. Han simmade sedan fram till en på vattnet flytande vingdel, vid vilken han klamrade sig fast till dess han blev upptagen av en till undsättning kommande båt. Han hade sedan han kom i vattnet icke sett något av föraren. Han hade ej själv tagit på flytväst och visste ej heller om föraren hade sådan på.
Kahlin bärgades som igår omtalades av kapellmästare Sandor och dennes maka och omedelbart efter det han kommit i land sprang han till närmaste telefon för att anmäla olyckan. Den unge man, Lars Sundahl, son till skollärare Sundahl i Visby, som simmat a för att undsätta Ehrnbring, hade passerat vraket efter maskinen och hade ännu 75—100 meter kvar till den simmande föraren, då denne sjönk.
Sundahl hade vinkat och ropat att Ehrnbring skulle hålla, ut, men fallskärmen var honom tydligen för svår, kanske han också trasslat in sig i linorna och hade svårt att att simma.

Draggningarna förgäves.
— Lotskuttern låg igår ute och draggade efter den försvunne föraren men måste på aftonen återvända till Visby utan att ha funnit den sökte. Draggningarna torde icke komma att fortsättas idag.

Haverikommissionen undersöker olyckan.
Haverikommissionen, bestående av överstelöjtnant von Porat, ordförande, revisor Ljunggren, sekreterare, samt kapten Berg och flygingenjör Hultström, ha idag anlänt hit för att söka klarlägga orsakerna till olyckan.
Ett Fokkerplan startade igår eftermiddag från Skillingaryd och anlände hit vid 6-tiden till Visborgs slätt. Med detta följde ordföranden i kommissionen överstelöjtnant von Porat. Detta Fokkerplan kommer nu att stationeras på Visborgs slätt för de fortsatta samövningarna med Gotlands trupper.
Det havererade flygplanet som infördes av bogserångaren Tor hit igår afton, togs i morse upp på kajen med hamnens kran och här tog sedermera haverikommissionen i håll med att undersöka den härva av wirer, plåt, rör, väv och plywood, som en gång var en Fokkermaskin.
Undersökningen gällde närmast anordningarna för bogserwirens manövrerande, då det ju av korpral Kahlins uppgifter synes framgå, att et fel uppstått på lintrummans upphängningsanordning, varigenom planets styrorgan hindrats funktionera.
Man kan förvåna sig över att ett flygplan kan bli så sönderslaget som detta, metalldelarna äro bockade och vridna, trädelarna söndersplittrade till tändsticksformat. Motorn här blivit åtskilligt tillstukad även den vid stöten mot vattnet och väl även då planet körde i hällbottnen. Propellern hade båda bladen av.
Då planet anträffades ute vid olycksplatsen igår — den var för resten belägen nästan rakt utanför Rövar Liljas håla — låg en del av en vinge intrasslad i bogserwiren c:a 50 meter från planet och denna vingdel anträffades först varefter man även fann själva flygkroppen.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 Augusti 1938
N:r 175

En eldsvådeunge

upptäcktes i morse vid 9-tiden i Rostockergränd 6. Brandkåren kom med rekordfart till platsen och släckte med ett par pytsar vatten elden, som av okänd anledning uppstått i ett par vedbodar. Därmed var det hela över. Skadorna voro obetydliga.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 Augusti 1938
N:r 175

Fokkerplan störtar vid Högklint.

Malmslättsmaskin får roderskada. — Föraren drunknad, mekanikern räddad.
Den första dödsolyckan vid flygning på Gotland har idag på förmiddagen inträffat er fiskläge och Högklint, där en Fokkermaskin från Malmslätt — vilken tillsammans med ett Mothplan varit stationerat här på Visborgs slätt sedan i våras för samövningar med Gotlands trupper — på väg till målskjutningsövningar på Tofta skjutfält störtade i havet. Besättningens öde var till en början ovisst, men senare uppgifter ge vid handen, att föraren drunknat, medan mekanikern räddats i medtaget tillstånd av folk från Ygne.

På väg till målskjutningsövningar.
Ute på Tofta skjutfält skulle man idag ha övningar med luftvärnsartilleri och luftvärnskulsprutor — liksom andra dagar då och då — och för ändamålet hade den på Visbongs slätt stationerade Fokkermaskinen gått upp för att bogsera målkorvar. Maskinen fördes av en furir och i maskinen nredföljde en mekaniker. Fävden gick normalt men ute vid Högklint, där man började släppa ut en målkorv — vilken som bekant bogseras i en lång smäcker wire efter flygplanet. Då råkade man av allt att döma ut för malören att korven eller wiren fastnade i rodret, varför maskinen blev manöveroduglig och en störtning var oundviklig. Föraren hoppade ut med fallskärm och skärmen utvecklade sig normalt, medan maskinen dök ned mot vattnet omkring 200—300 meter från land söder om Högklint. I närheten slog även fallskärmshopparen ned. Maskinen slogs till spillror och Motorn gick tydligen strax till botten utanför pallarna eller möjligen på de yttre lägre pallarna. Fallskärmshopparen började simma mot land under rop på hjälp medan den andra mannen låg kvar vid spillrorna. Från Ygne satte man ut en båt och rodde så snabbt som möjligt ut till olycksplatsen.
Gotlands Allehanda fick snabbt bud om olyckan. Några få minuter efter det olyckan hade hänt omkring kl. 10,15 i förmiddags ringde en ung man från Högklint och rapporterade att han sett flygplanet störta i riktning mot Tofta, att en man hoppat ut med fallskärm samt att målkorven tydligen fastnat i maskinens roder och orsakat. störtningen.
Även ute på Tofta skjutfält hade en underofficer sett störtningen och därifrån sände man ut bilar och folk för att leta efter maskinen: På infanteriregementet och artillerikåren hade man då ännu icke hunnit få rapport om olyckan — man kunde ju på Tofta icke heller vara fullt säker på att en olycka verkligen hänt med de knapphändiga upplysningar som stodo till buds. De efterspaningar, som militären omedelbart igångsatte gåvo emellertid snabbt till resultat, att olyckan bekräftades och olycksplatsen lokaliserades. Då hade redan ambulans rekvireras, det lilla Mothplanet utsändes från Visborgs slätt för att från luften söka efter kamraten och slutligen kom även en maskin från flygspaningskursen i Fårösund för att biträda med spaningarna. Men då var ju redan platsen och händelsen konstaterad.

En hemsk kamp för livet.
Vi lyckades i morse komma i förbindelse med kapten Steffen, som semestrar i närheten av Högklint. Han hade hört flygplanet och lagt märke till den ovanliga avslagningen av motorn. Då han kom ut blev han vittne till hur en man gjorde ett fullkomligt normalt fallskärmshopp medan maskinen störtade ut mot havet. Målkorven föreföll att ha fastnat i maskinen. Kapten Steffen sprang ut på branten norr om Rövar Liljas håla och blev där vittne till hurusom maskinen slogs till spillror c:a 300 meter från land. Fallskärmshopparen kom ned strax bredvid och började simma mot land, men kunde tydligen icke frigöra sig från fallskärmen utan denna släpade efter honom medan han simmade och högljutt skrek på hjälp. De, som befunno sig uppe på den höga kalkklippan, — där funnos flera åskådare — Voro, emellertid dömda till overksamsamhet då de icke utan lång omäg kunde komma ned på stranden. essutom hade man från Ygne oberverat olyckan och gått ut med en åt, som så fort sig göra lät rodes ut till vraket av maskinen. Där åg en man kvar och togs upp i båten. Den simmande hade emellertid lå redan dukat under och givit upp kampen. Spillrorna av maskinen revo norrut mot Visby. En ung man, som badade på stranden söke simma utmot den nödställde men åste vända.

Olyckan orsakades ej av bogserwiren?
Enligt uppgifter, som vi på middagen lyckats erhålla — utredning om olyckan omhändenhaves av chefen för A 7 överste Håmilton och är givetvis ännu icke avslutad — hade både föraren och mekanikern hoppat ur maskinen, mekanikern lär ha uppgivit att han mera fallit ur maskinen än hoppat, och hamnat i närheten av planet. Mekanikern var helt oskadad och upptogs i båt av kapellmästare Sandor på Snäckgärdsbaden, som just badade vid Ygne.
Den ovannämnde ynglingen vars namn var Lars Sundahl, som simmat ut, befann sig omkring 100 meter från föraren när denne sjönk och ynglingen simmade omkring på platsen en stund i tanke att han skulle skulle flyta upp igen, men mannen syntes icke av. Förmodligen ådrog fallskärmen ned honom.
Enligt vad mekanikern uppgivit kan olyckan icke ha orsakats av bogserwiren utan roderskadan måste ha uppstått på annat sätt.

Planet påträffat.
Marindistriktscehefen kommendör Wahlström vidtog omedelbart underrättelse om olyckan ingått anstalter för att återfinna planet. Ett flygplan från Fårösund biträdde vid spaningarna och lotskuttern från Visby utgick till olycksplatsen. Där anträffades också resterna av maskinen — en del av ena vingen hade drivit bort — och maskinen kommer nu snarast att bärgbs. Man har emellertid ännu icke funnit liket efter den förolyckade flygaren.

Den omkomne var furiren vid Östgöta flygflottilj Ehrnbring, född 1910 i Landskrona och anställd vid flottiljen sedan 1930. Han genomgick flygareutbildning 1936—37 och hade endast varit på Gotland omkring 10 dagar för att biträda med målflygningarna för artilleriet.
Mekanikern, korpral Kahlin, född 1918, var liksom föraren stamanställd vid Östgöta flygflottilj. Han undkom med ett kallbad och kunde omedelbart som han kom i land bege sig till telefon för att alarmera polis och militära myndigheter.
Militärbefälhavaren general Törngren med t. f. stabschefen kapten Fredriksson liksom överste Hamilton från A 7 begåvo sig ut till Ygne, så snart som olyckan blev känd och där övertog överste Hamilton utredningen: Flygvapnets haverikommission avreser på måndagskvällen till olycksplatsen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1938
N:r 174

Branden i ångbåtsbolagets kolupplags

som började i lördags morse, fortsatte hela söndagsdygnet och kunde först i morse anses som släckt. Det var det upplag, som kom hem för några veckor sedan och då upplades i Badhusparken, som till en mindre del härjades. Skadorna ha varit obetydliga.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Augusti 1938
N:r 174

Föll av hölasset, bröt nacken.

36-årig kvinna dödad vid hökörning i Alva.
En dödsolycka under hökörning inträffade i går kväll vid Ringome i Alva i det att en ung kvinna, fröken Anna Andersson från Ringome, råkade falla av ett hölass och i fallet mot marken bryta nacken, vilket medförde en så gott som ögonblicklig död. Fröken Andersson var förlovad sedan i våras och hennes fästman, som även följde med i lasset ramlade också av samtidigt, dock utan att erhålla några skador.
Båda hade under dagen hjälpt till med höinkörningen i en av granngårdarna vid Ringome, Helmer Anderssons gård, och man hade just kommit in på gårdsplanen med det sista lasset, som endast var något med än halft. Bak i lasset sutto fröken Andersson och hennes fästman, Karl Pettersson från Ringome. Då körsvennen skulle köra intill bryggan, som ledde till höloftet för att sedan hissa upp lasset, råkade vagnen tippa över en smula och de båda åkande, som tydligen inte voro beredda härpå, föllo av. Höjden från marken var ungefär två meter och nedanför låg en del hö från de föregående lassen, varför man ej kunde ana att olyckan skulle få sådana högst sorgliga följder, som här blev fallet. Det visade sig nämligen att fröken Andersson i fallet brutit nacken och doktor Sasse, som omedelbart tillkallades, kunde endast konstatera att döden inträtt. Som ett speciellt märkligt förhållande kan nämnas att det var det sista lasset av gårdens höskörd, som kördes in, då olyckan inträffade.
Den så tragiskt förolyckade var 36 år . gammal, född i Eskelhem och dotter till f. hemmansägaren Karl Andersson, Lingsarve. Hon har under 5—6 år vistats i Hablingbo, tills hon i våras kom till Ringome i Alva. De båda unga hade redan sitt nya hem färdigt och skulle inom kort ingå äktenskap, då döden på sett så brutalt sätt krossade framtidsplanerna.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 28 Juli 1938
N:r 171

Illa trampad av en häst

blev i går kväll lantbruksarbetaren Karl Kristiansson, anställd hos lantbrukaren Karl Pettersson, Sigers i Havdhem.
Kristiansson hade gått in till hästen i spiltan för att sätta en grimma på honom, då djuret av någon anledning blev skrämt och började hråka. Kristiansson råkade därvid falla omkull i spiltan och blev svårt trampad på armarna, benen och halsen. Tillskyndande personer lyckades så småningsom lugna hästen, och Kristiansson fördes från det farliga grannskapet. Han ägnades en första vård av dr Sasse i Hemse och infördes sedan i tillkallad ambulans till lasarettet, där han ännu kvarligger.
På vår förfrågan meddelar dr Sandahl, att den skadade bl. a. fått brott på ena foten samt ena armbågen ur led. Någon fara för hans liv föreligger dessbättre icke.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 28 Juli 1938
N:r 171

En kollision mellan bil och tåg

inträffade i går eftermiddag i Tingstäde, då en från Furubjers kvarn kommande lastbil stötte ihop med järnvägens motorvagn, som då var på väg till Visby med dagens flygpassagerare från Stockholm. Lastbilen, en lärbrobil, hade lämnat sin last vid kvarnen och kom körande tom ut mot korsningen, där sikten är ganska dålig. Troligen har föraren ej hört motorvagnens signaler utan fortsatte över korsningen. Motorvagnen hann ej bromsa in utar träffade bakre delen av lastbilens flak. Bilen välte därvid på sida och lastflaket revs upp till en del. Motorvagnens främre del fick den yttre träbeklädnaden förstörd och då man ej ville ta risken att fortsätta resan ifall vagnen skulle ha fått några andra skador beslöt man att invänta det ordinarie kvällståget från Lär bro. Passagerarna med flyget blevo härigenom försenade ungefär 20 minuter. Skadorna på motorvagnen ha reparerats under natten och trafiken med den har återupptagits i dag Bilen fick ej svårare skador än att den kunde fortsätta på egen hand och inga personer skadades vid olyckan. Den ifrågavarande korsningen är emellertid en ful trafikfälla genom den dåliga sikten och för kort tid sedan höll en annan olycka på att inträffa där.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 Juli 1938
N:r 167

Eld i myren.

Gräsbrand på odlingsmyr i Sjonhem.
— Eld utbröt vid halv 3-tiden i går på middagen i en mindre myr i Sjonhem, Apelsmyr, där plöjning med traktor pågick och det torra höga gräset på något sätt blivit antänt och snart stod i ljusan låga, varpå elden snabbt spred sig. Röken syntes vida omkring, man klämtade i kyrkklockorna — vilket dock på sina håll uppfattades som begravningsringning — och folk kom till platsen. Då området på tre håll var omgivet av kanaler, var släckningsarbetet avsevärt underlättat. Vid 5-tiden var elden begränsad och släckningsmanskapet, som uppgick till 50 å 60 man, kunde återigen bege sig hem.
Det av elden avbrända området uppgick till åtta tunnland och bestod uteslutande av gräsbevuxen ark, i stort sett utan träd, varför an ieke kan tala om, att några kador anställdes. Tvärtom torde äl gräsets avbrännande kunna anes i väsentlig grad underlätta det ortsatta plöjningsarbetet på myren.
Under natten ha ett tiotal man ållit vakt för att förhindra, att elen åter skulle komma att flamma upp.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 21 Juli 1938
N:r 165

Fjortonårig cyklist kör ihop med bil.

Våldsam kollision i går på Follingboväg.
En ny våldsam trafikolycka inträffade i går vid halv 7-tiden på kvällen ute på Follingboväg, där en cyklist, 14-årige Sture Karlsson, kom i vägen för en bil.
Bilen fördes av byggmästaren Gustaf Nordgren, som kom körande i närheten av sin bostad på väg utåt Follingbo-hållet. Då han kom fram till korsningen av Linneavägen, kom en cyklande pojke med stark fart åkande ut i vägbanan framför honom. Han slog omedelbart till bromsarna och då. han enligt uppgift körde med 40 á 45 km:s hastighet kunde han — som också bromsspåren vid polisundersökning gav vid handen — bromsa in bilen på c:a 12 meter.
Kollisionen var emellertid oundviklig. Den cyklande pojken, som i kollisionsögonblicket var mitt för bilen, kastades först upp på bilens kylarhuv och därifrån mot bilens vindruta, så att denna, som var av splitterfritt glas, slogs sönder, varefter han i en volt kastades upp på biltaket. Vid den starka inbromsningen av bilen, slungades han emellertid åter ned på vägen, där han blev liggande ett par meter framför bilen.
Det behöver icke sägas, att cykelåkaren efter dessa halsbrytande kullerbyttor var ganska tilltygad. Han hade bl. a. skurit sig på vindrutan så att mycket blod flöt på landsvägen. Den skadade förlorade givetvis medvetandet och fördes i sanslöst tillstånd till lasarettet av den tillstädeskommande ambulansbilen.
Cyklisten var, som redan nämnts, 14-årige Sture Mauritz Karlsson, son till smeden Karl Mauritz Karlsson och bosatt vid Linneavägen. Åsyna vittnen förklara att han kommit cyklande i gatukorsningen med mycket stark fart — han hade t. o. m. stått på pedalerna för att riktigt kunna forcera farten. Tydligen hade han därför icke alls kunnat iakttaga bilen, innan det var för sent. Han hade också för avsikt att svänga in åt staden och därför köra tvärs över vägen bort på dess vänstra sida. Så långt kom han emellertid icke, innan han greps av bilen på sätt, som ovan angivits.
Att kollisionen var våldsam framgår också därav, att glasskärvor från vindrutan hittades t. o. m. i bilens baksäte.
Sedan den skadade förts till lasarettet, gjorde polisen med biträde av bilbesiktningsmannen undersökningar på olycksplatsen. Bland annat undersöktes olycksbilens bromsar, vilka visade sig fungera tillfredsställande. Ingenting emotsäger heller — att döma av det avstånd, som behövts för att bromsa in bilen — att dennas hastighet varit den av bilens förare angivna. Bilen var en Ford V-8.
På vår förfrågan meddelades på middagen från lasarettet, att gossen sluppit ganska lindrigt undan från den våldsamma kullerbyttan. Han har endast ådragit sig en del köttsår, och tillståndet är icke allvarligt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juli 1938
N:r 164

Eld i asfaltkokaren.

I förmiddags fattade innehållet i den asfaltkokare, som användes vid stadens arbeten på Österväg, plötsligt eld, och väldiga rökmoln utvecklades av den brinnande asfalten. Ett par man från brandkåren ryckte ut med den lilla brandbilen och släckte snart elden med en skumsläckningsapparat. Skadorna torde inskränka sig till den uppbrända asfalten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juli 1938
N:r 164