Räddning ur svår sjönöd.

Fjerdingsmannen Olof Sandbom och drängen Lorens Hägvall från Becks i Hangvar begåfvo sig, skrifves till Gotlands Allehanda, torsdagsafton 16 sistl. September ut på strömmingsfiske på s. k. »drif» från Ihre vik, då de utsattes för en svår storm, hvarur de i sista stund räddades från en ögonskenlig död. Förloppet af händelsen beskrifves af vår meddelare på följande sätt:
En lindrig ost- sydostvind blåste, då de jämte flere andra båtar lade ut. Men längre fram på natten uppstod en så häftig storm, att det var med svår möda, som de med ganska mycket fisk fylda näten kunde dragas upp i båten. Under tiden tilltog blåsten allt mer i styrka och vid fiskarenas bemödande att-styra hemåt, drefs i stället båten längre ut till sjös. På detta sätt stredo de emot vågornas raseri fruktlöst och deras belägenhet blef ömkligare, då ett starkt oväder med hagel bröt löst öfver dem. Etter oerhörda ansträngningar hade det lyckats flere af fiskarena att hinna till land ehuru på olika ställen och somliga först in på lördagen. Sandbom och Hägvall med båt blefvo deremot borta och stor var förskräckelsen och jämmern i deras hem. Att de gått förlorade var allmänna meningen och denna förmodan vann i trovärdighet, då de ej hördes af på söndagen. Likväl hade de genom en underbar försynens ledning blifvit frälste.
Sedan de förlorat eller fått skadade årorna och en del af seglet blåst sönder, gungade deras svaga farkost af och an på hafvet och dref, följande strömmen, slutligen nästan vind för våg. I detta deras tillstånd varsnade de på lördagsmorgon, bittida i daggryningen, ett fartyg och på deras högljudda ropande blef äfven skeppet varse båten och lade till, så fort sig göra lät. Det var ett barkskepp och befann sig nu på 58? N. L. och 17 45 L. O., kommande från Uleåborg i Finland och stadt på resa med full last af timmer till Cardiff; kaptenen hette V. B. Jordan, hemma i S:t John. Strax blefvo de begge männen dragna upp på fartyget och medan ännu den ena af dem, Sandbom, befann sig vid upphalningen mellan båten och skeppet, kantrade den lilla farkosten, hvarvid näten gingoförlorade utom 7 garn, som blefvo bergade jämte båten, tack vare besättningens raska hjelpsamhet. All möjlig omvårdnad egnades nu åt de utmattade männen. Sedan de blifvit uppvärmde och mättade, qvicknade de snart till och ville uttrycka sin tacksamhet, men ingen förstod dem, ty inalles utgjordes besättningen af 7 olika nationers folk, men ingen svensk fans, Emellertid var der en norrman såsom lots eller flaggkapten och denne fick, ehuru svårförstådd, tjena såsom tolk för dem. Barkskeppet sökte att fortsätta sin färd, men blef uppehållet af motvind i flere dagar. Onsdags f. m. derpå klockan 10 fick man en ångare i sigte och genom flaggtecken från barken lade ångaren till. Dennes namn var Vale, kommande från Skellefte och lastad med trävaror; annars hemmahörande i Stockholm och förd af kapten Stahre. Genom aftal mellan båda befälhafvarne öfverenskoms att ångaren skulle föra deskeppsbrutne till deras hem.
Det blef ej så liten omväg för ångareu att göra. Men den förekommande välviljan öfvervann alla hinder. På ett kort afstånd från land blef deras egen båt utsatt och de kommo sålunda roende hemåt, med samma båt, hvilken kantrat, varit sönderslagen, men blifvit lagad och iordningstäld af barkskeppets besättning. Äfven ångaren Vales befälhafvare bevisade dem ytterligare prof på sin välvilja, då han vid afskedet gaf dem hvardera 5 kronor.
På detta sätt blefvo dessa två män räddade ur en svår sjönöd. Deras räddare och hjelpare hafva förtjenat, om ingen större belöning kommer på deras lott, åtminstone ett offentligt erkännande för deras ädla handlingssätt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 Oktober 1880
N:r 79

Åskan

slog ned natten till måndagen i ett i Klinte beläget mindre trähus, tillhörigt skomakaren Pettersson, hvarvid ingen annan skada inträffade än att skorstenen söndersplittrades. En karl, som bodde på loftet, väcktes plötsligen och såg då blixten ila omkring rummet, hvarvid en Å väggen hängande rock antändes.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 September 1880
N:r 77

Olycksfall med dödlig utgång.

I söndags afton inträffade, enligt hvad man meddelar oss, den olyckshändelsen, att smeden Andersson i Burgsvik af våda nedföll i en brya och drunknade.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Juli 1880
N:r 59

I vildt sken

rusade i dag vid 12-tiden en husbonden P. Björkman, Gottschalks i Träkumla, tillhörig häst, skrämd å Södra Murgatan, fram genom den från denna gata ledande gränden till den öppna platsen utanför gördelmakaren Hellgrens hus. Sedan åkdonet med deri sittande hustru Björkman lösslitits och omkullvräkts, störtade hästen utför den från gatan ganska högt belägna planen. Hustrun B. blef tyvärr ganska illa medfaren; med ett större krossår, löpande från pannan ned öfver näsan, samt med svårt skadadt bröst fördes hon till lasarettet. Husbonden B. hade förut oskadad kastat sig ur åkdonet. Hästen, som ej förmådde resa sig efter det höga. fallet, kördes halfdöd på en vagn från stället för att nedslagtas.
En lycka i olyckan var, att inga barn vid tillfället befunno sig på den såsom lekplats mycket begagnade planen. Olyckshändelsen hade säkerligen kunnat förekommas, om seldonen varit af ordentlig beskaffenhet. Nu deremot var selen gammal och rutten, här och der lagad med snörstumpar, samt tömmarne, af läder, så dåliga att ett barn kunnat plocka sönder dem bit för bit. Så länge en dylik, bland allmogen mycket rådande, snål ovana förefinnes, kunna dessa olyckshändelser ej förekommas.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 25 Maj 1880
N:r 42

Olyckshändelse.

Vid sågen å Slitegårda i Dalhem inträffade i måndags den olyckshändelsen, att en derstädes sysselsatt piga genom oförsigtighet illa skadades af sågklingan i handen, så att hon måste införas till lasarettet, der hon nu vårdas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Mars 1880
N:r 22

Vådadöd.

Trettioårige arbetaren Olof Johansson, statkarl under Halfreda egendom i Follingbo, ihjälslogs 6 dennes af några nedfallande bjelkar från en under rifning varande bygnad. Johansson, som var en daglig och ordentlig arbetare efterlemnar enka och tre barn.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Mars 1880
N:r 22

Skorstenseld utbröt

i förgår e. m. mellan kl. 5 och 6 i östra skorstenen i dets. k. Liljehornska huset vid Strandgatan. Hu sets höjd i förening med svårigheten att bestiga dess tak gjorde det omöjligt att ofvan ifrån täcka skorstensöppningen, ur och ofvan hvilken elden en god stund flammade väl ett par alnar högt med ett hemskt sken upplysande den kringliggande trakten. Ett regn af gnistor fördes af den häftiga vinden öfver de angränsande taken och mer än lyckligt var, särskildt om man tager i betraktande att ett af de närgränsande tegeltaken, som isynnerhet var utsatt för gnistregnet, tillhör en foderskulle, att ingen vidare olycka inträffade.
I det Liljehornska huset med dess stora mängd kakelugnsrör, utmynnande i en och samma skorstenspipa, ha nu på kort tid upprepade gånger — detta var fjerde gången — sådana farliga tillbud som detta yppats. Man gör sig derför med allt skäl den frågan: huru är det stäldt med sotningen i detta af en mängd hushåll med hundratals menniskor bebodda hus?
Skorstenseldar äro äfven för öfrigt väl ofta förekommande i staden. Så inträffade för ett par veckor sedan en sådan i ett af trähusen vid Strandgatan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1879
N:r 105

En olyckshändelse,

som kunnat kosta en menniska lifvet, tilldrog sig julaftonen vid 2 tiden på middagen, i det att en arbetare Rehn, som var sysselsatt med vedsägning utanför arbetaren Olssons hus ofvanför kyrktrappan, nedföll utför den omkring 20 fot höga bergväggen. Genom en lycklig tillfällighet slapp han ifrån den höga kullerbyttan med ganska ringa skador. Vi hafva oss bekant, att dylika olycksfall förut inträffat på samma ställe, hvadan skäl synes vara, att vederbörande vidtaga åtgärder, som för framtiden tryggade den på klinten boende befolkningen för att äfventyra lif och lemnar vid ättestupan.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 December 1879
N:r 104

En hafvets arbetare,

en af Gotlands raska kustbor har beklagligen genom olyckshändelse slutat sitt lifs arbete. Vid Grötlingbo uddes lotsplats stationerade kronolotsen A. P. Södergren, som med sin lilla båt ensam och i särskildt ärende var öfver till Ronehamn, anträdde 9 dennes emot aftonen återresan till hemmet. Vädret var hårdt, men ej öfverhändigt. Man såg Södergren först segla och sedan ro utmed kusten, men efter det han passeratden söder om Ronehamn belägna Sigdes holme, derifrån en fjord, bildad af Ekviken, vid pass en half mil lång, måste öfverfaras, såg man honom icke vidare. Mörkret inträdde och starka stormbyar uppkommo derefter. Om båten kantrat eller något kroppsligt ondt hastigt öfverkommit Södergren, hvarigenom han satts ur stånd att reda sig, vet man icke; Södergren var och förblef borta.
Född å förenämda lotsplats 31 Januari 1824, och son till lotsen Å. Södergren dersammastädes, invigdes Södergren ifrån späda barnaåren i de faror och mödor, som åtfölja det svåra Jotsyrket Här föreligger alltså vid pass ett halft århundrades nyttig verksamhet i sjöfarandes tjenst. Men några anteckningar öfver Södergrens lifsgerning likasom öfver hufvad hans kamraters, komma sällan till samtidens kännedom. Historiens blad äro i allmänhet slutna för den stackars uselt aflönade lotsen. Men för den, som sett och af erfarenhet pröfvat huru vigtig lotsen är för den nödstälde seglaren, bevarar gerna i minnet hans mod och hans försakelser. Vi kunna väl ej tälja alla de modiga och vackra handlingar som Södergren under sin långa lotsbana utöfvat men en antydning derom torde kunna göras, säger en af våra meddelare i Rone.
Grötlingbo uddes lotsplats är egentligen en utpostering för fartyg, som söderifrån ämna angöra Rone eller såsom vinddrifvare söka skydd & den förträffliga ankarplatsen under Grötlingbo holme. Men öppna hafvet löper ohejdadt intill och på lotslänningen (platsen der lotsarnas båtar äro uppdragna) och vid pålandiga stormar är mycken fara att derifrån med båt gå till sjös. Modiga och vackra bedrifter har man här understundom bevittnat.
Så snart en seglares flagga kallat, har man nästan icke exempel på att Grötlingbo lotsbåt varit i land, huru hård än stormen varit, huru ögonskenlig faran visat sig. Vid dylika tillfällen var Södergren på sin plats. Vid sidan af sin äldre förman — en ännu lefvande allmänt aktad veteran — var rädsla en okänd känsla hos Södergren. Meå en genom en kedja af faror vunnen erfarenhet skötte han sin båt med den största skicklighet, likaväl som mången sjöman väl minnes hans säkra och djerfyva fartygs manöfver. Utan att blekna såg Södergren faran framför sig och kämpade alltid med mannamod emot storm och våg, oftast segrare, sällan besegrad. Men tyst utöfvade han sitt måktpåliggande kall; andra sågo hans handlingar, sjelf var han alltför anspråkslös och tillbakadragen att föra dem till torgs. — Södergrens lifsgerning är nu sjutad, men månget hjerta klappar varmt, vid tanken på hvad han i sin obemärkta samhällsställning verkat; och klagar gör man ock, att för den raska lotsen, som med egen lifsfara hulpit så många, ingen hjelpande hand fanns, som i nödens och dödens stund kunde sträckas till räddning. Ensam i den mörka natten på sin lilla båt, fick han utkämpa lifvets sista strid.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93

Ett menniskolif

räddades 8 d:s på aftonen i Ronehamn. Vid lastningen af hamnen liggande ångf. Klintehamn, föll af våda sjömannen P. Alfvegren, hemma i Ronehamn, i sjön, och som mannen i fallet sannolikt fått något slag, syntes han sjunka och drogs af strömmen utåt allt längre från bryggan. Man försökte att kasta tåg och sträcka en stege till A., men han hade förlorat förmågan att fatta hvarken det ena eller det andra. Vid tillfället närvarande arb. Janne Vestberg, äfven. bosatt å Rone, en stark man och skicklig simmare, kastade sig, klädd som han var, i sjön och lyckades tå fatt i Alfvegren, hvars hufvud redan var under vatten. Man skyndade under tiden efter en båt, som dock var vidpass 300 alnar från stället liggande, och genom de största ansträngningar lyckades Vestberg hålla Alfvegren fast tills båten han anlända, och man fick berga honom. Han var då, som det syntes, utan lif. Äfven Vestbergs krafter voro så uttömda, att han icke sjelf vidare kunde hålla sig öfver vattnet, tills man lyckades få äfven honom i båten. Vestberg kunde dock ledas hem, Alfvegren deremot inbars i kapt. Smitterbergs hytt ombord å » Klintehamn», der man efter användandet af alla vid dylika tilfällen brukliga medel omsider lyckades äterkalla de ännu ej flydda lifsandarna. Altvegren är dock ännu liggande sjuk, hvaremot Vestberg är fullkomligt återstäld. Att Vestberg här, genom sitt mod och sin sjelfuppoffring räddade ett menniskolif, är oemotsägligt; också prisades hans vackra handling af alla närvarande, och önskligt vore, att något annat vedermäle kunde tilldelas honom.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 November 1879
N:r 93