Etikett: Öja

Visby rådhusrätt.
A. P. Jacobsson, Gurfiles i Ala, var i dag ånyo framme med sin 2 tusen kronorsrevers, utgifven af enkan Gottberg. Såväl bagare Svensson som sergeaut Vikander voro äfven denna gång instämda, men infunno sig ej, enär de rest ut till ett af tingens sammanträde. Från Svensson inlemnades emellertid en skrift, hvari han till sitt förra gången aflagda vittnesmål fogade, att under samtalet mellan Vikander och Gottberg i den förres hem, då reversen skulle utfärdats, Gottberg uppmanat Vikander att infinna sig vid bouppteckningens förrättande efter kapten Högström. Vittnet hade ej hört nämnas något om att Vikander skulle ha den utfärdade reversen såsom godtgörelse för några hafda besvär; ej heller hade han hört summan 200(?) nämnas.
Härpå bad svarandeombudet få höra tvänne vittnen på att käranden mottagit reversen af Vikander. Käranden förklarade att han förra gången bestridt det då af detta innehåll framlagda intyget på den grund att personerna sades vara från Ganthem. Nu var en från Ganthem och en från Ala. Hade han vetat det skulle han ha svarat annorlunda.
Vittnena voro arbetarne Karl Ringgren, Ala, båda i arbete hos sågverksägaren Edmark.
Johansson berättande att han någon dag före 11 Februari (då rättegången började) på fråga till Jacobsson, hvad han vid en resa till staden haft att uträtta, fått till svar att han varit inne för att af sergeant Vikander mottaga en revers på 2000 kronor till indrifning på enkan Gottberg. Då vittnet vidare frågade, hvarför Vikander ej sjelf kunde indrifva den, svarades, att det var omöjligt enär han stod som vittne på reversen. Vidare hade Jacobsson sagt att det var litet krångligt med reversen, ty enkan Gottberg nekade för sitt namn. Då vittnena i fredags afton erhållit stämning hade Jacobsson, som vid tillfället var närvarande yttrat, att de gjorde ingenting inne vid rätten, ty han ville bekänna hvarifrån han fått reversen. Vittnet hade då framkastat att det kanske var skoj alltsammans, hvarpå Jacobsson genmält att det visste han inte, men nog skulle Gottberg ut med de 200 kronor hon erkänt; det blef alltid till omkostnaderna. Jacobsson hade af Vikander betingat sig 12 kr. 60 öre för hvarje inställelse.
Jacobsson medgef riktigheten af detta vittnesmål, hvarför det andra vittnet ej behöfde höras. På fråga af rättens ordförande om han visate, huru Vikander fått reversen, svarade han att denne sagt sig ha erhållit den dela för åtskilliga räkenskaper han verkstält, dela att annan person lemnat valuta för att fylla de 2.000 kronorna.
Svarandeombudet begärde nu uppskof för att höra ännu en gång Vikander och Svansson, hvarjämte han tillkännager att han anmodat stadefiskalen att taga saken om hand och utreda densamma, ty antingen vore revereen stulen eller förfalskad. Käranden fullföljde målet mot Gottberg och yrkade att hon antingen skulle ålägges att med edgång fria sig från hela reversen, eller också fullföljde han sin talan rörande de erkända 200 kronorna och skulle hon då med ed fria sig från de återstående 1800 kronorna. Målet uppsköts på 8 dagar.

För öfvervåld och brutalt beteende hade hustru A. Engström instämt stadsfogden J. G. Frendin. Stadefiskalen svarade för denne.
Stämningen innehöll, att då käranden besökt Frendin såsom ordförande i fattigvårdsstyrelsen för att erhålla fattighjelp, denne fattat henne i strupen och kört henne mot en vägg, så att hon, som befinner sig i särskilda omständigheter, tagit men af behandlingen.
Svarandeombudet bestred detta. Engström hade flere gånger begärt fattighjelp, men blifvit nekad sådan, emedan både hon och mannen vore unga och arbetsföra samt arbete ej saknades i staden, hvarjämte de redan erhållit hjelp med ett barn, som är intaget på barnhemmet. Hustru Engström hade då blifvit otidig och ej, trots uppmaningar gått sin väg, då stadskassören tagit henne i armen. Hon hade då gjort motstånd hvarför han måst anmoda innevarande syssloman Carlsson att föra ut henne.
Detta allt bestred hustru Engström. Hon hade kommit in beskedligt, stadskassören hade sagt ut med er, käring åt henne och föröfrigt, som stämningen innehöll, våldfört sig på henne. Det hade hon vittne på, en vid tillfället i sällskap varande qvinna. Svarandeombudet lät påskina att det hela var planlagda af hustru Engström i afsigt att utpressa penningar af svaranden.
Som vittne hördes nu å svarandesidan speleman B. Carlsson, som berättade att hustru Engström inkommit och begärt ved och mat. Stadskassören hade svarat nej och anfört ofvan nämda skäl. Det var då förskräckligt att jag ej skall få hjelp hade då käranden yttrat. Stadskassören hade då bedt henne gå, hvarpå hon skrikit jag skall ha mat, jag skall ha ved! Svaranden hade då fattat henne i armen och fört henne till dörren, der hon gjort motstånd. Då hans krafter ej räckte till att föra ut henne, hade han anmodat vittnet att ha ut den oförskämda manniskan. På vittnets uppmaning hade käranden godvilligt aflägnat sig. Vid dörrens öppnande hade vittnet iakttagit att ett fruntimmer stod i förstugan.
Vittnesmålet bestred hustru Engström helt och hållet och anhöll om uppstrof för vittnena hörande å sin sida. Svarandeombudet yrkade ansvar å käranden för hemfridsbrott och obefogad rättegång.

Till förmyndare för aflidne arbetaren Johanssons omyndiga dotter Augusta Karolina Viktoria förordnade rådhusrätten i dag smedsarbetaren Johan Reinhold Eklöf och för artillieristen Karl Johanssons likaledes omyndiga dotter qvarnägaren Anders Andersson, söder om staden.

Vådaeld aflades i dag af hemmansägaren Oskar Stenman, Lingsarfve i Eskelhem på grund af en derstädes 28 sistlidne December timad mindre eldsolycka.

Häktad för inbrottstöld blef natten till sistlidna söndag af kronolänsman Lindström, arbetaren Karl Adolf Johansson från Öja. Johansson, som är född i Guldrupe 1863, hade på vägen från Burgsvik till Ronehamn under slipstenskörning brutit sig in å ett ställe och tillgripit något hö.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 Mars 1889
N:r 30