Etikett: Öja

Burs hembygdsförening har nyligen gjort ett fynd och ett nyförvärv, som är värt ett ögonblicks uppmärksamhet. Det är fragmenten av en hög, rikt ornerad kalksten, vilken utgjort en av grindstolparna till en stormangård från medeltiden. De få lämningarna av detta slag på Gotland ha härigenom fått ett synnerligen viktigt tillskott.
Fragmenten ha legat i en stentur nära Stora Gläves, varifrån de nu bärgats, främst genom Helmuth Petterssons energiska arbete. I tunen lär den ha hamnat för många år se dan, då den hittades i grunden till ett hus, som revs. Då var det emellertid ingen som tänkte på, att den sirade stenen kunde ha något värde. Sägnen berättar, att när Gläves en gång för länge sedan delades mellan två bröder fornos ännu de båda stenarna i, behåll. Men de finge ej stå kvar på sin gamla plats. Bröderna toge var sin, och den ena hamnade i grunden till ett hus på den ena parten under det att den andra kom till granngården och lades om spiselhäll, där värme och vatten från de kokande grytorna snart förstörde den. Det är den förra stenen, som nu kommit i dagen.
Det stora fragmentet är över en meter högt, en halv meter brett och tre dm. tjockt. Det är format som en spetsig gavel i höggotisk stil, överst prytt med ett kors och på sidorna försett med bladornament i olika varianter. Nedanför gaveln äro dubbla ringar inhuggna och i cirkeln utsökt vackra palmettornament. De övriga fragmenten äro av liknande form och drygt halvmeterhöga. Då delarna äro ganska väl bevarade torde det vara möjligt att fullt restaurera stenen, BOM haft en höjd av över två meter.
Det är ingen vanlig klåpare, som huggit de ståtliga grindstolparna. Ornamenten äro utförda med van hand och av stor konstnärlig verkan. Det nåste ha varit en gotländsk atomär stare från något av de stora kyrkobyggena, vilken av storbonden vid Glävo anmodats hugga stenarna för att ge gården en pompös prydnad. Kanske har den rent av huggits av den mästare, som vid 1300-talets början skulpterade den vackra korpur talen i den närbelägna Burs kyrka.
I närheten av den plats där det sällsynta fyndet gjorts, ligger en utplanad ruinkulle med rester av kulturlager. En del av de fynd, som här gjorts, äro av medeitid,a ursprung, och det antagandet torde därför knappast vara för djärvt, att den medeltida stormansgården vid Gläves stad just här. En gammal uppgift, att de båda stenarna en ,gång stått på båda sidor om \”Trullkvior motsäger icke detta antagande. Det kan tilläggas, att man vid dessa me deltidslämningar också påträffat ett stort antal järnsiaggstucken, tydande på gammal järntillverkning.
De höga grindstolparan som företrädesvis äro att söka på södra Gotland, motsvara norra öns stenportaler. De vore som nämts stormangårdens förnäma entre. Gläveisstenarnas närmaste mfotsvarigheter ha vi Vid Hallute i När, vid Domerarve i Öja och vid Hägvide i Stånga. Av dessa torde Bursstenarna ha varit de vackraste. Vid Sigreffs i Vamlingbo finnas ett par liknande med den bekanta runinskriften: Olafram Sudre gjorde oss. Enklare stenar, vilka använts på samma sätt, finnas vid Bilds och Bonsarve i samma socken.
Stehen, som nu påträffats, kommer att under sakkunnig ledning hopsättas och restaureras. Om möjligt kommer en kopia att göras av den förstörda, varefter de båda stenarna en gång åter kommer att resas, troligen vid infarters till Burs Hembygdsgård.
J. N.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 augusti 1932
N:r 191