Från landsbygden.

Burgsvik, 14 Nov.
Efterföljansvärdt.
Öja kommunalstämma har beslutit att en större brandspruta skulle, till de 2 sådana socknen förut äger, inköpas samt att vid hvar och en af dessa tre sprutor skall anskaffas en ändamålsenlig vagn och ett derpå placsradt vattenfat ständigt fyldt med vatten för att vid yppad eldsvåda framföras till brandstället.

Dödens skördar.
Under en veckas lopp, eller från 4 till 11 innevarande månad, har mannen med lien inhöstat fem medlemmar af Öja församling, hvil ka aflidit dels efter upphunnen hög ålder, dels efter långvarig sjukdom.

Gotlands Allehanda
Fredagen 16 November 1888
N:r 92

Genom offentlig auktion,

som torsdagen den 1 nästkommande November kl. 12 på dagen förrättas vid Ockes i Öja, låter fröken Ludvika Oberg till den högstbjudande försålja sin ågande jordlågenhet om 6,41 qv.-ref. med derå uppförde åbygnader bestående af boningshus af sten under papptak, inredt till sex rum och kök, skafferi, tambur och kållare; bryggbus af sten under te geltak samt visthusbodar. — Tomten, bestående till största delen af god och bördig trådgårdsjord med derå våxande utmårkta frukttrådsorter och bårbuskar, år bevillningstaxerad till 500 kronor. Åbygnaderna åro brandförsåkrade och taxerade till 4,000 kronor. — Lågenheten, belågen i granskapet af Burgsvik, har ett vackert och fördelaktigt låge. Betalnings- och öfriga vilkor tillkånnagitvas före utropet. — Vid sammatillfålle kommer att försåljas omkring 100 st. höns af utlåndsk ras.
Domerarfve i Öja den 23 Oktober 1888.
Efter anmodan,
J. A. LINDSTRÖM.

Gotlands Allehanda
Fredagen 26 Oktober 1888
N:r 86.

Från landsbygden.

Öja, 8 Aug.
Nykterhetsmöte,
ordnadt af härvarande blåbandsförening, hölls sistl, söndags e.m. ien Öja pastorsboställe tillhörig, särdeles vacker löfrik hage och var besökt af inemot 400 personer, hvaribland ganska många från angränsande socknar. Föreningens ordförande öppnade mötet med några för tillfället afpassade verser, hvarefter, sedan sv. psalm 141: 12, 13, 14 af föreningens sångkör afsjungits, kyrkoherden på stället höll ett längre föredrag Om nykterhetväsendet, hvarunder han framvisade dess grund, ändamål och vilkor för fortsatt framgång. Omedelbart derpå afsjöngs friskt och kraftigt sv. psalm 124: 1, 2.
En timmes rast hölls nu. Kring det inbjudande kaffebordet samlade sig allt flere och flere och snart var allmänt kaffedrickning i gång. Alla tycktes glädjas och vara belåtna.
Snart hördes emellertid kallelse till de i spridda grupper samlade deltagarne att samlas vid talarestolen ånyo, i narheten hvaraf föreningens fana med inskriften »Hjelp oss i striden» och »Framtidens hopp» var placerad, för att fortsätta mötet. Tvänne talare, arbetare härstädes, uppträdde omedelbart efter hvarandra och höllo korta föredrag, anslutande sig till 1 Petri bref 4: 3 och Lukas 11: 23. Båda framhöllo, att icke blott den utvärtes menniskan skall vara nykter utan äfven den invärtes menniskan i själ och hjerta, att menniskan skall omvända sig helt till Gud och vara nykter för Honom, Derefter skulle trenne frågor, af ordföranden uppstälda och så lydande: »Hvem kan bäst och hvem bör först verka för nykterhetssaken; Huru skall och kan nykterhetssaken bäst bedrifvas; Kan det anses nyttigt att understödja med bidrag nykterhetshemmet i Upsala?» — diskuteras, men, som tiden redan framlidit, hann blott litet att sägas öfver hvarje fråga. Nämnas må blott, att allmänna åsigten var, att en afgift af 5 öre borde årligen af hvarje föreningsmedlem erläggas i och för det blifvande nykterhetshemmet för studenter i Upsala, Mötet, som, börjadt 4-tiden, afslöts strax efter åtta med bön och sång, utmärkte sig för stillhet och frid och tycktes hafva gjort ett godt intryck på den talrika mängden.

Gotlands Allehanda
Fredagen 10 Augusti 1888
N:r 64.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt har i dag haft att handlägga endast några mindre civilmål.

Urarfvsansökan efter afl. konsul G. T. Romnahl inlemnades i dag till härvaranderådhusrätt, som förordnade handl. A. Palm till god man.

Norra häradsrätten.
För djurplågeri dömdes vid det nu afslutade vårtinget arbetaren Kristen Karlsson från Lickershamn att böta 75 kronor. Han hade sistlidne vår vanvårdat, plågat och misshandlat en get samt två hästkreatur.

Ett mera uppseendeväckande mål är det som nu afslutats mellan länsman Smedberg såsom åklagare och barnmorskan Kristina Katarina Viberg från Lärbro socken, hvilken stått till ansvar för vårdslöshet och oskicklighet i utöfningen af barnmorskeyrket.
Under ransakningen har framgått, att Viberg 7 April 1887 på kallelse infunnit sig hos hemmansägaren Carlberg från Hammars i Lärbro för att biträda vid hans hustrus förlossning.
Påföljande dag hade non flere gånger försökt att med tång uttaga fostret under förhållanden, som enligt medicinalstyrelsens utlåtande varit synnerligen egrade att förorsaka fostrets död, om det varit vid lif, och kunnat gifva upphof till sådan skada å modrens födslodelar som kunnat lägga grunden till dea barnsängsfeber, hvari hustru Carlberg aflidit. T illika hade hon underlåtit att efter förlossningen rätta sig efter medicinalstyrelsens cirkulär till rikets barnmorskor 13 Juni 1881, samt hade, ehuru hon under förlossningens lopp insett att fara fans för hustru Carlbergs lif, ej underrättat dennas avhöriga och begärt läkarebjelp eller biträde af annan närboende barnmorska. Genom dessa försummelser hade hon gjort sig skyldig till ansvar för vållande af hustru Carlbergs död — och dömdes på grund häraf att böta för vårdslöshet och oskicklighet i yrket 100 kronor samt för vållande genom försummelse till hustru Carlbergs död 200 kronor eller tillsammans 300 kronor.

Södra häradsrätten.
För oloflig utskänkning dömdes hemmansägaren JohanssonSandelius, Källgårds i Stenkumla, att böta 75 kronor samt att erlägga 56 kronor 25 öre i utskänkningsafgift. Han hade söndagen 26 Februari sålt 2 qvarter bränvin för 60 öre

Förärekränkning, beskyllning för olofligt förhållande till en qvinna, mot hemmansägaren J. G. Jacobsson, Bockes i Fröjel, dömdeshemmansägaren Lars Nyman och dennes hustru Jakobina likaledes från Bockes, att hvardera böta 15 kronor.

För skymford och smädliga yttranden hade handlanden Johan Bokström instämt arbetaren August Olsson och skomakaren Karl Jakobsson, dels samme Olsson instämt handl.
Bokström. Olssons talan mot Bokström ogillades och dömdes Jakobsson och Olsson att hvardera för ofvannämda brott böta 30 kronor.

Till äktenskapsskilnad har häradsrätten dömt mellan Katarina Andersson, Saudqvie i Öja, och hennes man Jakob Andersson, enär denne icke inom utsatt tid infunnit sig för att fortsätta äktenskapet.
Likaledes har till äktenskapsskilnad dömts mellan hustru Augusta Gahnoström, Kyrkebys i Etelhem, och hennes man snickaren Olof Vilhelm Gahnström, enär denne underhållit oloflig förbindelse med ogifta Emma Vahlström från Ronehamn.

För barnuppfostringshjelps erhållande hade pigan Sofia Lundgren från Näs instämt drängen Joan Nyström från Vamlingbo. Lundgrens talan ogillades, enär Nyström gått den föreskrifna värjemålseden.

Edgång ålades smeden Axel Lutteman, hvarigenom han skulle svära sig fri från faderskapet till ett af pigan Johanna Fredrika Gardstedt, Sandegårda i Sanda, 16 Oktober 1887 framfödt gossebarn.

Gotlands Allehanda
Måndagen 16 Juli 1888
N:r 57.

Från landsbygden.

Öja, 20 Jan.
Sjöfarten
tyckes ej hafva upphört, fastän det nu är midt i vintern. Dagligen trafikera här förbi 4 till 5 ångbåtar och stundom flere, somliga åt norr, och somliga åt söder, alla med last. Någon seglare har ej varit synlig här utanför sedan Oktober månads slut.

Svårt skadad
blef för någon tid sedan en dräng hos hemmansägaren Vestberg, Siffridei Öja. Nämde dräng var på dagen ute och red, då han råkade att falla af ned å den frusna och med sten beströdda marken, hvarvid han skadade sig så illa i hufvudet och ansigtet att flere större och mindre sår uppkommo. Den skadade måste genast föras till läkare i Hemse.

Med flyttning
af gamla stenvaster, ha Hamraborna i år fullt upp att göra, till följd af att laga skifte derstädes blef verkstäldt i höstas. Mången sten har derför måst rubbas ur sitt gamla läge och fått föras långt derifrån, för att tjenstgöra på ett annat ställe. Tillföljd af skiftets öfvergång har mången hemmansägare derstädes måst afyttra sin skog till rothuggning, för att sedan använda marken till åker. Auktioner på skog ha derstädes hållits och har priset på den samma varit någorlunda rimligt.

Ungdomen rasar.
Sistlidne nyårsafton hade en äldre man kommit på den tanken att, som det heter, »skjuta ut» det gamla året. Han begaf sig derför sagde afton i väg med sin bössa i handen för att salutera med ett skott här och der. Kommen till ett visst ställe, der han ville hedra de ivnevarande, begaf han sig till ett af fönstren, troligen i den tanken att skottet bättre skulle höras. Puff! small skottet af, och hundratals glasbitar klingade ned på golfvet om hvarandra. Att vår skytt blef förvånad deröfver låter sig lätt tänkas, och troligt är att det blef sista gången som han ville »skjuta ut» det gamla året.

Mejeriet
på Burgsvik ha nu kommit i gång och en del hemmansägare äro delägare i företaget, för att lättare kunna få afyttra sin mjölk för hvarje dag i veckan.

Säker hand och säkert öga
har en skytt här på söder. Han bar under förliden helg — enligt hvad eder meddelare blifvit berättadt — nedlagt ej mindre än 58 harar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 23 Januari 1888
N:r 7

Öja församling

har af k. m:t erhållit tillåtelse att till utvidgning af kyrkogårdarne afsöndra, mot årlig afgäld ett jordområde från kyrkoherdebostället.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 27 December 1887
N:r 103

Till ordförande i bevillningsberedningarne

för 1888 har länsstyrelsen utsett: för Visby stad kronofogdon Aug. Bokström, för Norra fögderiet kronofogden D. Callissendorff, för Visby Södra landsförsamling, Stenkumla, Vall, Atlingbo, Eskelhem, Sanda, Hejde, Klinte, Fardhem, Lefvide, Burs, När, Alskog och Garda pastorater häradsskrifvaren T. Bergman samt för Hafdhem, Grötlingbo, Öja, Vamlingbo, Habblingbo, Ejsta, Rone och Alfva pastorater kronolänsman J. A. Lindström.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 December 1887
N:r 101

Blåbandsmöte

hölls i lördags förmiddag i Goodtemplarhuset vid Mellangatan. Till mötet voro kallade samtliga blåbandsföreningar på Gotland och ombud hade infunnit sig från Visby, Öja, Ljugarn, Follingbo, Viklau, Väte, Halla och Slite. Efter diskussion fattades det beslut, att alla dessa lokalföreningar skulle sammansluta sig till en stor förening, som skulle verka gemensamt. För att utarbeta stadgar för denna förening valdes en komité bestående af byggmästare Pettersson och poliskonstapel Nordgren, Visby, samt skollärarne Dahlström, Follingbo, Olofsson, Viklau, och Herlitz, Halla.
På aftonen kl. 7 hölls en fest, som var mycket talrikt besökt. Vid detta tillfälle ingingo 20 nya medlemmar i blåbandsföreningen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.

Från landsbygden.

Hemse, 26 Nov.
Eldsvåda
utbröt i onsdags natt vid tretiden på morgonen hos svickare Hagström, (boende på Hulte grund) i en honom tillhörig verkstadsbygnad. Elden varsnades först då verkstaden stod i ljusan låga af nårboende grannar. Då de kommo till stillet, hade elden åfven fattat i boningshuset, som stod endast några fot med sin ena gafvel från verkstadsbygnaden.
Med möda haun också elden, som redan genomtrångt gafvelu in på loftet i boningshuset, slåckas af flere tillskyndande persouer. Verk, staden, som åfven var af trå, brann totalt upp. Ej heller några af de i verkstaden varande verktygen hunno bergas, utan de blefvo lågornas rof; åfven en del på bestållning fårdiggjorda möbelarbeten blefvo uppbrånda. Huset och en del af verktygen voro försikrade. Hur elden uppkommit kan ej med beståmdhet sågas, men troligen, då eld dagen förut vid fyratiden på eftermiddagen varit uppgjord i verkstadsspiseln har någon gnista sprakat fram och legat dold bland sågspånen och först senare brutit ut til eld. Ägaren hade en half timme före eldens utbrott varit uppe, men då ej varsnat något.

Sundre, 23 Nov.
En gripande jordfästning,
förråttades höromdagen å Sundre kyrkogård, då stoftet, efter den i sina blomstrande ungdomsår vådligen omkomne husbondesonsn Niklas Nilsson från Hallbjens, invigdes åt den sista hvilan och nedsinktes i jordens tysta sköte. På kyrkogården var en ovanlig mångd folk församlade, kanske för att såga ett tyst farvål åt åt den allmånt afhållne ynglingen.
Kyrkoberde Kulliu, som förråttade jordfåstningen höll, efter de vanliga ceremoniernas slut, ett för tillfållet och efter omståndigheterna sårdeles anslående tal, hvaruti han framhöll lifvets ovaraktighet, och huru snart såvål ung som gammal blir skördad af dödsengelns hand, helt hastigt och oförmodadt. Till den i tårar badande, djupt sörjande modren stlde talaren många trösten och uppbyggelsens ord. »Denne son» sade han »som nu nedbåddades i jorden, hade, menskligt sedt, varit en förhoppningsfull yngling, sin moders ålderdomströst; men hvem visste ifall han fått lefva långre, om haus lif blifvit till någon glådje för de sina; kan hånda, hanhånda icke. Detta låg i den allvises beslut förborgadt för oss menniskor; om det ån syntes oss svårt, vore det helt visst till nytta, ty »mina vågar åro icke edra vågar», stiger Herren. Man fick hoppas på ett lyckligare återseende derofvan, der ingen död mer år».
I de nårvaraudes ögon glånste sorgens och saknadens tårar.
Oaktadt ifriga spaningar har man ånnu icke lyckats finna liket efter fadren Nils Larsson.
Såsom en sårskild ömmande omståndighet kan antecknas att denna familj, som så tvårt hemsökts af sorg och olycka, befinner sig i knappå ekonomiska omståndigheter.

En åldrig gumma,
— jag tror Vamlingbo sockens åldsta invånarinna, — har i dessa dagar gått ur denna verlden, nåmligen förre husbondeenkan Kajsa Lona Söderlind vid Rofinds, hvilken — enligt uppgift — uppnått den höga åldern af 94 år.
På tal hörom han anföras att i Sundre lefver ett fattighjon, Anna Kajsa, som snart nog kan fira sitt hundraårs jubelium. Gumman år, i förhållande till sin höga ålder, ovanligt kry och rask.

Egendomligt jagtäfventyr.
Att stena harar till döds hör nog till sållsyntheterna. Detta inträffade dock för kort tid sedan, då en landtman från Vamlingbo, åtföljd af sin hund, befann sig ute på marken i arbete, ty då den senare plötsligt fick upp en »jösse» hvilken iblixtsnabb fart kom kilande förbi bonden, fattade denne en mindre sten, och slungade åt haren med den påföljd att han föll till marken och blef således den lycklige jägarens byte.

Från sjön.
Tre större okände ångare inkommo i dag — antagligtvis för motvind — till ankars å vestkusten utanför Burgsviks hamninlopp.

Hamra, 24 Nov.
Hamra socken,
en bland Gotlands mindre församlingar, har på senaste åren haft många och stora utgifter. För.ett par år sedan uppfördes ett nytt skolhus och anskaffades tidsenlig materiel för undervisningen, så renoverades kyrkan och nu i dagarne har uppsatts i nämda kyrka en orgel — sjuståmmigt labialverk — hvilken högtidligen invigdes söndagen 13 dennes Orgelverket är bygdt af herr Johan Lindgren från Göteborg, född i Linde socken på Gotland.

Fo!kskollärareval
har för eu tid sedan hållits i Eke, der ende sökanden, vikarien på stället, hr Ezström, född i samma församling exhälligt antogs som ordinarie lärare.

Herta salteribolag.
som nyligen upplösts, har sålt sin salteribygnad, som stod vid Herta strand, till styrelsen för Levide mejeribolag, hvilken skall använda bygnaden till mejerilokal.

Brandsynerna
å Södra Gotland hålla nu på att verkställas inom socknarne för innevarande år. Måtte nu vederbörande synesmän äfven efterse, huru pass flitige föreningens deltagare äro att hålla sina skorstenar frie från sot. På de flesta ställen torde sällan eller aldrig sotas, fastän erfarenheten lärt oss, att många för att ej säga de flesta eldsvådor uppkommit genom skorstenseld.

Stararne,
dessa lifliga och sällskapliga fåglar, tyckas i år hafva god lust att stanna qvar hela vintern, ty ännu för en vecka sedan såg man dem i stora flockar slå sig ned i trädens numera nakna kronor och sjunga lika muntert som om våren.

En nykterhetsförening
är bildad inom Öja socken, och har densamma i kyrkoherden derstädes en varm vän och beskyddare, som esomoftast uppträder med uppmuntrande och sakrika föredrag för hämmandet af dryckenskapslasten.

Orgelverket
i Wamligbo kyrka, hvilket är ett af de största och äldsta på gotländska landsbygden, undergår för närvarande reparation och ombygnad af orgelbyggaren herr Johan Lindgren, förut nämd-i brefvet.

Den regniga väderleken
har orsakat att vägar och stigar nu befinna sig i ett tillstånd, som påminner om nyligen tillredt murbruk. Våra skolpligtiga barn härute på landet, helst de fattiga, som sakna täta och bastanta skodon och ytterplagg, hafva derför under denna årstid det ej för angenämt.
Att i »ur och skur» dagligen gående trafikera de samtliga vägarne från och till skolorna är verkligen för barn ett påkostande arbete. Deras skodon och kläder äro alldeles genomvåta, då de komma från skolan, och hinna knappast torka, förrän de följande morgon åter skola påtagas för att ytterligare vätas ned. (Tänk huru luften i skolrummet blir beskaffad då kläder och skodon från ett 50-ja 60-tal barn under dagers lopp i skolrummet få torka på barnkroppen!) Och renligheten sedan? — Somliga barn hafva en half mil ja insändaren känner ett skoldistrikt så vidsträckt, att de fjermast boende barnen hafva tre fjerdingsväg till skolan. När dessa sistnämda barn Komma hem om qvällarne i mörkret, äro de alldeles uttröttade och förmå ej ordentligt lära sina hemlex\’r; och nästa morgon måste dexbege sig i väg långt före dagningen för att i smutsen och slasket arbeta sig fram till bestämd tid. Det fordras i sanning stor lust till skolan för att ej under sådana omständigheten tröttna. Många af oss vuxne torde knappast äga en så seg vilja, som dessa små visa sig besitta.

Ovanlig fruktsam jord.
En person i Rone hade på ett »lopsland» (1/4 tunuland) jord fått några kappar hvete förliden höst, och i eomras skördade han på denna jordbit sex tunnor.

Strömmingsfångsten
har åter de senaste dagarne varit rätt gynnande vid några af våra fisklägen härute.
Vid t. ex. Herta i Burs såldes strömmingen för 28 öre valen.

Ett par storkar
syntes en morgon i förra veckan på södra Gotland. Troligen var besöket härstädes af kort varaktighet, eller hålla de blott här ett par dagars hvila för att sedan, ehuru sent, med all kraft anträda resan till Nilländerna.

Fyrmästarens och fyrvaktarens,
på hvilken klippa eller strand de än må beffona sig, öden tänker jag på både dag och natt, såvida jag är vaken. Sofverjag på skinnsoffan å vindskammaren, drömmer jag om de tåliga och oförskräckta menniskorna, då nämligen stormarne ryta och rycka och kila in under utsprånget på spåntaket, så att väggarna (men icke jag, som tycker om sådan musik) darra af skrämsel.
Vare sig det är på Sandön, der flygsanden far in genom nyckelhålet och lägger sig i drifvor inne i rummet, ifall man inte är ytterst försigtig att väl stoppa till hvarje hål, om ett sådant också icke är större än ögat på en böjtnal (stoppnål som man bytt sig till, t. ex. för ull eller säd), ty gör man inte detta, då får man tro på annat; eller på Fårön derborta något i nordost om Ava gård; (i hvars närhet alen växer vildt, men på den ena partens storgård står en stor väldig ek, åtminstone har hon stått der, — kanske hon nu i tysthet för sudergutar ramlat öfver ända till följd af hög ålder). Men jag borde väl inte vara så långrandig, utan skynda fram till Fåröbåken. Det är tre och tretti vintrar sedan jag en mörk höstqväll vandrade dit i sällskap med en af Ava-karlarne. Under vägen förde han mig upp på en hall (hög), som bar namn efter gården. Slutligen kommo vi fram till båken, den första i sitt slag undertecknad gutason sett i sina dagar, Jag fick stora ögon, när jag såg det stora, vackra ljusskenet derborta i vrån (af viken), långt skildt från kyrka, prestgård och skola, men man vakade här då vi hunnit spiraltrappan uppför och fått se resans mål. I en handvändning kunna vi (tidens kraf är att resa fort), om icke just med hästar och vagn eller ångslup, vara vid Stenkyrke-huk och efter gammalt helsa på fyrmästaren derstädes, han, som i många år slet ondt som hund under tiden å Gotska Sandön, der han, menskligt sedt, icke kunde hafva mycket att roa sig med. Vil sådana kritiska lägen gäller det att vara uppfinningsrik och hafva godt förråd af idé-associationer.
Till sist bär det ändå aftill hemorten, resan får vara lång eller kort: Stora Karlsön, vid hvars båk man några fot från den höga lodräta klippväggen kan eisna eller frukta för att blåsa öfver lotsstyrelsens staket cch plumpsa ner »uti hafvet». Isynnerhet kan det vara farligt för små barn, som älska friheten mer än lifvet och vilja se sig om utför fyrtornet, som står »ytterst på skärets strand, sköljd utaf hafvets svall.» Och det blåser och det brummar och det tjuter derute! Det kan man tänka sig, om ock man ej varit mer än tre alnar från sjöstranden. Och aldrig någon vänlig menniska att få se och tala med på vintertid. Bara sin Gud, sin båk, sin klippa, sitt haf. Bara? Ja, det är tillräckligt tör den, som lärt sig förstå att vara nöjd; och är man inte det, då är det beklagligt.
Jag kan ej förneka att de stackars isolerade menniskorna jämt och samt komma för mig.
Ibland tänker jag: då de stadigt måste vara på sin post och aldrig komma på land, borde vi, fria barn, glädja dem då och då med ett litet besök. Senast tänkte jag så kl.5 på morgonen vid mitt uppstigande då jag såg deras vänliga helsning, de tre blänkarne efter hvarandra lik kornblixt vid horisonten. Da synas öfver trädens toppar endast vid duskig, snöblandad luft. En gång har jag sett det förut. Inte kommer jag för det, och troligen icke många andra heller medan det är vinter , ty den falska Ran fruktar man så mycket i öppen båt. Det är ingalunda såsom att gå till närmaste granne och sjuvga tillsammans med denne, om han har röst, Sehlstedts tilltalande »Fyrtorn»:
»Alltid lika på vakt
vakar du dag och natt
gungar en stolt fregatt
eller en gotlands-jakt;
lika för hög och låg
trotsar du vind och våg.»

Fyrbetjeningen måste kunna förströ sig med ett kärt och hemtrefligt familjelif, läsning, slöjd, fiske, ja brefskrifning till den öfriga lilla verlden. Det sista nöjet blir väl ej så strax besvaradt. Kanske kommer kuttern i regel en gång i månaden med post och förnödenheter. Men när böljorna vyreda som lejon, gå höga som hus, eller det är snötjocka såsom i dag, då får man vänta och vänta och blott lefva på hoppet. Men när han, lotskuttern, då ändtligen kommer, är den lilla farkosten säkerligen välkommen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Dödsfall Mathias Fredrik Ronqvist

Tillkännagifves att Herren i sitt allvisa råd till sig hemkallat min innerligt älskade make, hemmansägaren Mathias Fredrik Ronqvist, den 24 Nov. kl. 9 e.m. i en ålder af 67 år, 9 mån. och 7 dagar; djupt sörjd och innerligt: saknad af mig, barn, slägt och vänner.
Olofs i Öja den 24 Nov. 1887.
Anna Gardru Ronqvist,
född Landgren.

Ps. 491.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.